Är det jag som är knäpp och tänker fel?

Varför frågar du inte vad sonen tycker?
Han Är ingen bebis längre. 

 

Självklart ska du inte välja bort din son. Det är väl inte bara det, du VILL väl umgås med din son också? Du missar ju redan hälften av tiden man annars får när man bor med sitt barn på heltid. 

Jag hade bett särbon hållas tyst och inte ifrågasätta eller kommentera detta mer. 

Jag är också särbo med tonåring och har nolltolerans mot sånt trams. Din särbo är stor nog att klara sig själv. 

Gisssr att W inte är så familjeorienterad? För mig så är det normalt att fira storhelger med familjen, vare sig det nu är barn, vuxna barn, föräldrar eller syskon. Ni prioriterar bara olika?

Om jag gör det kommer alltid sonen att säga att det är ok

Jag har inga problem med att låta sonen vara hemma själv om han väljer det. Om vi alla inkl sonen och exet t ex är bjudna till familjen y på midsommarfest och sonen väljer att vara hemma själv i stället är det ok. Men,  W vill att det bara ska vara han och jag och räknar inte in min son från första början. Han kan tex föreslå att han och jag ska åka iväg och bo på hotell över t ex midsommar någonstans typ 20 mil bort. Hade han förslagit att han och jag, min son och hans tonårsbarn skulle åka hade det varit en annan sak. Om sen alla ungarna haft andra planer så hade det varit helt ok, men han räknar bort min son från början. Jag vet att min son skulle sagt ok till att jag åkt själv, men frågan är hur han känt inombords av att bli bortvald. Det hade han aldrig berättat. 

Det precis så jag känner, men han får mej att vackla och fundera på om jag är mesig. 

Den mannen skulle inte bli långvarig kan jag säga :) Han behöver inte ha åsikter av det slaget utan ska bara acceptera hur du sköter ditt föräldraskap. Det är säkert många som skulle lämna en 17-åring ensam pga ålder, men det kanske inte alltid är lämpligt eller önskvärt av föräldern och då är det så. Jag tycker inte alls om hans attityd och pekpinnar!

Du är inte mesig.

Jag hade, som "W", valt att fira storhelger själv. Hade du accepterat det? Om nej, varför inte?

Det är ingen hit att ha med partnerns halvvuxna barn, speciellt inte på en fest man som par blivit bjudna på.

Sedan hade jag inte lämnat min 17-åring själv och åkt iväg 20 mil heller.
Åkt hade jag gjort men inte längre bort än att jag kan ta en taxi hem, alternativt ha någon som var beredd att rycka in om så krävdes.

Ska också tillägga att jag förstår tanken att ni två ska få komma iväg och bara ha en romantisk helg, men det är en helt annan sak separerad från hur han resonerar kring din son.

Han har två tonårsbarn 17 och 20. Dom har bott hos sin mamma på heltid sen högstadiet så han har ingen riktig erfarenhet av hur det är att bo med tonåringar eller nästan vuxna barn. Mamman tar allt ansvar. Barnen hälsar på sin pappa några timmar varje vecka, typ hänger där en kväll efter skolan, sover aldrig där.