Nyss fått veta att jag är gravid... hjälp

Hej, förstår att det är en tuff situation. Gör det som känns rätt, tror det finns personal i vården som man kan diskutera ned också. 

Du behöver tänka på vad som kommer göra dig lycklig i längden, för väljer du att behålla så får det inte vara längre fram att du är olycklig för att du tex har svårt att träffa någon att dela livet med eller får svårt att få ihop livet. För allt kommer gå ut över barnet i slutänden. 

Du behöver väl också tänka på hur det kommer vara för barnet att eventuellt växa upp utan tillgång till sin pappa. 

Jag förstår att det är ett jättedilema och hoppas du kommer till ett beslut som känns rätt 💕

Istället för att fundera på vem som kan vara pappan (och ingen av dem verkar vara ett bra alternativ) och din egen jätteläskiga känsla så tänk på barnet istället! Vad skulle du föda ett barn till för framtid i din nuvarande situation? Det enda alternativ som jag ser här är abort faktiskt. Du har gott om tid att hitta en vettig partner att skaffa barn med i framtiden, lite mer planerat.

Jag var lika gammal som du när jag fick veta att jag var gravid. Jag visste dock vem pappan var men vi hade ingen relation. Jag valde att behålla. Visste det ganska omgående då tanken på abort var för hemsk. Idag fyller min son snart 17 år. Hans pappa har aldrig funnits i bilden men vi har klarat oss bra ändå. Har inte en dag ångrat att jag behöll honom själv, hat inte varit några problem att träffa någon som ensamstående heller. Med detta sagt välj det som är rätt för dig. Oavsett kommer allt bli bra. Lycka till ❤️

 Svårt det där när det är läge att skaffa barn. Jag blev gravid med en man når jag var 29. Jag valde abort då.  Nästa graviditet blev inte av förens jag fyllde 35! Blev alltså istället en äldre förstagångs mamma vid 36 års ålder.

så du får väldigt noga tänka efter vad du vill. än idag tänker jag på vilket barn jag gick miste om. Framför allt hade jag haft 2 barn nu.

Ett av de absolut största beslut i livet en kvinna kan göra tycker jag 

Om du inte kan tänka dig abort så behåll, men var medveten om att du kanske då inte har en stöttande kille som avlastar dig. Att du inte vet vem som är pappan är ju ett problem i sig men du får väl ta den smällen och göra ett faderskapsprov. 

Boka tid hos en kurator på vårdcentralen, då kan du prata lite med någon utomstående och kanske reda lite i tankarna. 

Jag har varit ensamstående länge förut och det är inte lätt.. var tillsammans med pappan men det tog slut precis innan jag fick veta att jag var gravid. Har däremot aldrig varit gravid utan att veta vem pappan är.. jag hade nog gjort abort om jag inte hade vetat det för det hade blivit för jobbigt men jag säger absolut inte att det alltid är rätt beslut.. ingen annan kan bestämma hur du ska göra. 
Jag vet inte om jag kan ge något råd förutom att det är svårt att vara ensamstående .. allt beror väl såklart på hur mycket hjälp man får från familj osv. Det går men det är inte lätt. 

Man ångrar inte ett barn men jag kan känna att situationen jag själv har satt mig i pga vilka jag fick barn med och när jag fick barn är inte den bästa .. önskar verkligen jag hade pluggat färdigt innan , det är inte lätt med småbarn. 

 

Jag har varit i liknande situation. Dock i en längre relation med pappan. Jag var precis, precis klar med mina studier, detta var under corona och jag hade svårt att få jobb efteråt, så var arbetslös men läste kurser under tiden. Pappan hade också precis blivit arbetslös pga corona. 
Jag var också 23 då, hade fått ett missfall tidigare och även gjort en väldigt tidig abort precis i början av mina studier.

Inget kändes rätt. Jag ville verkligen behålla barnet, jag hade gjort en abort tidigare (v 5) och då kändes det lättare efteråt även om det såklart kändes sorgligt. 

Efter mycket velande fick den logiska delen ta över, igen av oss hade jobb, pappan la hela beslutet på mig, vi bodde inte ihop och vi skulle i värsta fall behöva flytta båda två om vi inte löste jobb. Väntade för länge då jag verkligen ville behålla, jag vet ju att man kan bli väldigt känslig och gråtfärdig under en graviditet och att man inte alltid kan lita på känslorna. Så i vecka 14 fick jag genomgå en abort på sjukhus. Innan v 8 (eller om det är 10?) gör man den oftast hemma. Jag trodde jag skulle känna en lättnad efteråt då det väl var över och jag inte behövde vela mer. Men fy *** vad jag ångrade mig!! Jag grät konstant, det enda jag ville och det enda jag kunde tänka på var att få åka tillbaka i tiden och ångra mig! Jag klarade inte av att träffa andra med barn, jag bröt kontakten om någon i min närhet blev gravid... För jag mådde så dåligt. Kände att det inte spelade någon roll hur komplicerat allt skulle ha blivit, för självklart hade det ju löst sig! Men vi fick båda jobb ganska snart efter, jag fick faktiskt mitt drömjobb som jag absolut inte hade fått om jag hade varit på väg att precis få barn. Vi kunde snabbt bygga upp en stabil grund att stå på, för att få det att fungera med ett barn. Ca 8 månader senare blev jag gravid igen, det var den största lyckan någonsin. Vi fick ett friskt litet barn och jag kan inte vara mer tacksam över det. Hade jag inte gjort aborten hade vi aldrig fått detta barn. Men det går fortfarande inte en dag utan att jag mår dåligt över detta, nu när vi har fått ett barn känns det fel att säga att jag ångrar aborten men månadern fram till jag blev gravid igen så gjorde jag det varenda sekund. Det är fortfarande en stor del av mitt liv/ min historia. Jag sätter alltid ljus vid minneslunden på årsdagen och kan fortfarande gråta över det.

Men förutsättningarna vi fick med fasta, bra jobb och ett gemensamt boende har varit så enormt mycket värda! Hade jag valt att behålla hade jag förmodligen haft ett sämre jobb, sämre lön, haft svårare att vara hemma så länge som vi ville (vi hade vårt barn hemma 1,5 år innan förskola), det hade dessutom blivit längre dagar på förskola och det betyder så mycket att kunna korta ner eller vara hemma vissa dagar. Det hade varit otroligt svårt om jag hade varit arbetslös eller studerat vid födseln. Men självklart hade det gått. 

Vet inte om du blev klokare på detta. Men när du vägt alla alternativ och tänkt både känslomässigt och logiskt, så skulle jag ändå säga att om något känns fel, sådär det fel, känns det som ett misstag så är det nog det. Både logik och känslor är viktiga, men känn efter noga vilket som väger tyngst.

Lycka till, hur det än blir ❤️

I din situation hade jag utan tvekan gjort abort. Ofärdig utbildning, ingen fast partner, ingen stabil ekonomi. Du har alla chanser att hitta någon du verkligen VILL ha barn med och bilda en familj tillsammans med, du är ung. Att vara ung ensamstående mamma och sedan försöka hitta någon att bilda den där familjen med senare är oerhört mycket svårare. Du har tid på dig.

Abort är inte det värsta man kan göra, det är ett foster som inte är livsdugligt än och det är din kropp och ditt liv. Jag hade absolut inte behållit.

Har läst så många trådar om abort. De flesta tycker man ska göra det av ena eller andra anledningen. Alla som gjort en abort bär på en tyngd har jag upplevt. 

Om du redan gråter nu när du tänker på abort tror jag inte du ska göra det. Hade du verkligen klarat av den sorgen? 

Långt från alla!!

Ja kanske de som skriver trådar om det på Familjeliv. Säkert 90% av alla kvinnor jag känner har gjort abort nån gång. Många har gjort flera. Nästan ingen av dom har ångrat eller gråtit över det.. 
När jag var ute och åt med mina närnaste tjejkompisar för nån vecka sen var vi 6 st. Tre av oss hade gjort abort en gång (fast min är lite oklar om det räknas eftersom jag kanske skulle fått missfall ändå den gången) och en har gjort det tre gånger.

Det stämmer absolut inte att alla som har gjort det bär på en tyngd.. en del säkert men de kanske är överrepresenterade hos de som skriver på Familjeliv om det. Umgås du med människor i verkliggeten överhuvudtaget eller läser du bara på Familjeliv?

När det gäller min så var jag ledsen , jag kände att jag var tvungen för att jag hade tagit medicin mot inflammation i knät som man absolut inte ska ta när man är gravid (graviditeten var oplanerad). Men sen blev jag gravid igen några månader efter. Och hade det inte blivit som det blev den gången hade ju inte min son funnits.. så det är inte så att jag bär på en tyngd utan jag är på något sätt tacksam för att det blev så. 

Flera av mina vänner som har gjort abort när de var unga har fått barn sen när deras situation har sett bättre ut och ångrar inte aborten .. och en några av de som har gjort det vill inte ha barn alls. En del har gjort det för att de inte vill ha fler barn. Min mamma gjorde abort också , en när hon var väldigt ung och en när hon var 40+ och blev oplanerat gravid och orkade inte ha ett femte barn.

Säger inte att TS ska göra abort utan hon ska göra det hon känner för men det är inte fel om hon väljer abort och väntar tills hon har bättre förutsättningar. Du borde kanske basera det du tänker på verkliggeten också inte bara trådar här. 

Prata med en kurator. 

Skriv en lista med för- och nackdelar med båda alternativen. 

Jag gjorde abort för åtta år sedan när jag var 31 år, hade stabil inkomst, bra boende, en fantastisk man (vi lever fortfarande tillsammans) och ett tryggt nätverk. Aborten är något av det bästa jag gjort. 

Din ungdom, din frihet, din utbildning, ditt blivande yrke, varför ska du avstå från dina bästa ungdomsår? Alla resor, allt du hinner studera och de nätverk du kan bygga under ungdomen, ska du avstå från allt detta? "Barnet" är inget barn, bara en anhopning celler än så länge, varför ska du offra tid och nattsömn för det som än då länge är ett embryo och hur ska du sedan försörja barnet? Det ligger nån slags forntida moraliserande i botten, kvinnor som gjort abort ska känna sorg och ånger i stället för befrielse. Gör abort, känn att du får livet åter, men skaffa dig preventivmedel, tillförlitliga, och sköt dem minutiöst!                                                                                                              Ibland läser jag trådar här på FL där kvinnor blivit oplanerat gravida. Obegripligt, rätt skött är ju P-piller säkert, särskilt om de kombineras med kondom..jag tror att alla dessa "hoppsan-graviditeter" är slarv, eller kanske okunskap. Bruksanvisningen har inte studerats tillräckligt.                                                             

Varför varför ska man ens överväga att göra det jobbigaste och krångligaste vägarna i livet? Varför skulle abort vara så komplicerat? Herregud, kvinnor världen över slåss för rätten till abort. 

varför skulle en kvinna i Sverige med alla möjligheter att välja göra något så otroligt märkligt som att bli mamma på egen hand om ung och outbildad? 

Boka tid hos kurator så att du får hjälp med detta. Men helt krasst, i din situation, välj abort. Du har ingen utbildning, inget jobb, ingen relation. Ingen stabilitet alls i din tillvaro. Du är dessutom ung och har gott om tid på dig om du vill bilda familj. 

Du väljer bort väldigt mycket om du behåller. Kärnfamilj. Din utbildning kommer ta längre tid. När du är klar kommer du vara låst av ett fortfarande litet barn, du kan inte välja jobb med resor, udda arbetstider eller långa dagar.

Gör inte så här mot andra kvinnor. Otroligt elakt att påstå sådana här saker. Jag gjorde abort när jag var 17 år och det var mitt livs bästa beslut. Har aldrig ångrat det eller känt någon tyngd. Tänker inte ens på det.

Hej TS
Jag har varit i din situation!
Jag har gjort abort, jag och min dåvarande kom överens om att det blev bäst, något som var en jättesorg men ändå rätt.
Några år senare blev jag oplanerat gravid och kände att abort inte ens var ett val. Jag behöll och karlsloken var helt med på noterna, glad och förväntansfull. Tills han träffade en annan och drog innan barnet ens var fött. Har inte hört av honom sedan dess och det är några år sedan nu. Livet som ensamstående har gått otroligt bra! Allt handlar om inställning till livet, och att göra det bästa av vad man har.
Det jag vill komma fram till är att oavsett om du har ett förhållande eller ej är inget skrivet i stjärnorna. Lyssna inte på alla prettomorsor här inne, utan se in i dig själv och gå på din magkänsla.
Vad du än väljer, kommer det att lösa sig <3

Jag har gjort en abort ungefär i din situation. Det var under flera år en stor sorg, utan att jag på något sätt ångrade det beslutet. 

3 år senare fick jag barn, då hade jag en sambo (numer är vi gifta), ekonomin är helt annorlunda med två vuxna med rriktigt SGI. Tyvärr har jag haft svårt att bli gravid med syskon och mörka dagar funderar jag över det där barnet som aldrig blev. Å andra sidan hade jag inte hamnat på det jobbet, vilket hade gjort att jag inte träffat den mannen som jag nu har barn med. Så då hade mitt barn jag har nu och känner inte funnits på det sättet. 

Mitt beslut var rationellt bäst, det har gett mig mest lycka i det långa loppet. Dock var aborten och det efterföljande året en riktig livskris. Också för att den väckte frågor hos mig om jag ville bli förälder eller inte, jag hade tänkt tanken innan att vara frivilligt barnfri. Fast man kan väl säga att jag i detta krisande ändå insåg att jag kunde tänka mig barn, men under rätt förutsättningar. För mig innebar det en partner att dela allt med, och en rimlig föräldrapenning. 

Jag hade föräldrar i samma stad och ett bra nätverk, men med facit i hand hade det aldrig ersatt min nuvarande partner allt som han gjort för mig.