Anonym (Isa) skrev 2024-05-04 20:39:59 följande:
Jag har pluggat näringslära på sista tiden, så inte så svårt att förstå att du gett ditt barn skitmat..Fast du kanske gjorde det omedvetet..Så kanske dags att vakna lite nu mamma! Man ger inte sitt barn glass att leva på.
Jag har inget problem längre, men jag har haft liknande problem som dig.även om jag inte sjönk så lågt som att ge glass..
Innan vi ändrade på kosten! Kosten har STOR betydelse, men det berättar inte läkare eller dietister, utan det får man prova sig fram till HELT själv för att upptäcka.
Och precis som jag trodde så stoppar du huvudet i sanden och "låtsas" om som om du har gett ditt barn endast nyttig mat och ingen skitmat.. Med undantag en dag i veckan då kanske, men inte varje dag...
Eller så vill du så himla gärna tro det att du tror att du bara har gett ditt barn bra mat.
Jag ville hjälpa din son, inte dig..det är bara därför jag skrev.. Och ibland behöver man höra saker som man inte vill höra för att kunna bättra sig..Men jag hade väl fel då..Du är inte orsaken till din sons autism orsakad av föda, hmm men vem har gett han mat då om inte DU!
Men enligt dig så har du alltid gett ditt barn det allra nyttigaste från den dag han började äta.Fram tills han fick något i halsen och sen dess vill han inte äta.
Och du tror att det bara beror på den händelsen?
HUR kan du ens tro att det bara beror på den händelsen när du samtidigt skriver att han har autism? Orsakad av dålig mat, miljögifter, vaccin och annat skräp.
Du orsakade din sons autism..som ledde till att han blivit rädd för att svälja..
Varför inte göra något åt din sons autism som är den stora anledningen till att han inte fattar att det är ofarligt att svälja..
Han kommer inte svälta utan glass. han kommer må bättre och bättre istället..om ni slutar göda honom med socker, gluten, mjölk och annan skräpmat. Tillslut så kommer han bli hungrig nog för att börja äta..Det blir bara jobbigt för dig, så blanda inte in din son i att han skulle tycka det var jobbigt..Han äter OM och NÄR han är hungrig. Han kommer INTE svälta ihjäl sig..
Jag börjar undra om du verkligen vill hjälpa din son att må bra eller om du bara vill ha det lugnt, ha det skönt och slippa anstränga dig genom att ta reda på vad som är bra för JUST DIN SON eller inte och laga riktig mat till honom. Istället för att lämna över allt till läkarna som inte kommer göra ett skit! Garanterat, dom gör ingenting som din son kommer utvecklas av..Iaf inget som hjälper ditt barn i längden. Och jag trodde väl någonstans att det var det viktigaste och inte att ni får ett Quick fix som tex droger..Bara för att ni vill kunna sova ut..Lite ego kanske? eller jag vet inte, vill man ge sitt barn medicin så får man väl göra det-TYVÄRR..
Det kommer ju inte hjälpa ditt barn mer än väldigt kortsiktigt, sen kommer det göra mer skada än nytta istället..
Sen av det lilla jag kan läsa om din kunskap gällande näringslära är ju skrämmande dålig. Och ännu värre om man är en förälder till ett barn som fått en NPF diagnos..Plugga lite näringslära är nog mitt bästa tips för din son och dig själv..
Men är det så att du har lagat all mat själv från grunden, alltså nyttig mat såklart, varje dag...
Och Inte köpt någon färdig matprodukt till din son alls? Inget färdigt bröd, inga färdiga flingor (som är fulla med socker) ingen vit pasta, pizza, hamburgare, osv osv..Bara nyttigheter?
Aldrig köpt färdiga burkar med sk barnmat i?
Utan du har alltid gjort din egen barnmat eller mat från grunden och alltid använt bra mat som tex grönt, frukt, nötter kefir, ost och tex produkter med hela korn i, osv...
Ja då har du ju gjort vad du kunnat. och kan inte göra så mycket mer, men failar du på det så har du ju absolut inte gjort vad du kunnat..
Bara för att man pluggat näringslära betyder det inte att man kan något om barn med SÄ. Du kan det som funkar för dig.
Läste om några barnpsykologer som var experter inom barnpsykologi. De hade gett ut böcker och var efterfrågade för deras kunskap då de var erkänt duktiga inom området med höga akademiska titlar.
Barnpsykologerna fick egna barn.
Sedan sa de att ingen som inte har barn borde få skriva böcker eller ens uttala sig om barnpsykologi. De gör ju inte alls som man säger eller förespråkar.
Jag känner flera som pluggat olika former av näringslära. Flertalet är vegeterianer och veganer med ätstörningar som anoerixa, bullemi med mera. Det som brukar hända när de kommer ut i sin egna verklighet med egna barn är att de inser att man är glad för ATT de äter, speciellt om man har barn som är känsliga när det handlar om mat och koncistens.
Du ger inga råd, du ger pekpinnar ur ditt perspektiv utan att hänvisa till "trovärdiga" källor. Låt TS få försöka lösa sin situation. Det fanns barn som satte i halsen även förr i tiden och vägrade äta. Idag finns det näringsdrycker med mera som kan hjälpa till att få i barnen energi för det kan gå snabbt om de tappar vätska och matintag.
Förr i tiden fanns det faktiskt också NPF-barn. De gick i särklass i en vanlig skola. och fick hjälp av lärarna på ett helt annat sätt än idag när alla barn sak gå i samma klass och det blir kaos.
Till frukost förr i tiden åt man limpmacka eller rostbröd och drack oboy till. De som åt gröt åt gröten med en soppslev sylt på. Eller cornflakes med socker till. Eller ricekrisps som har både honung och socker på. Saft drack många ofta, lite nyttigare än läsk, men det dracks mer saft än läsk så vem vet i längden hur det var. Det var inte så himla präktigt förr i tiden som många vill påskina idag.
TS sticker inte huvudet i sanden. TS försöker hitta hjälp och råd då hon är orolig för sitt barn. Ett barn som inte äter på grund av rädsla. Hade du haft egna barn så kanske du hade förstått oron som TS har? Jag misstänker att TS barn inte är så stor storleksmässigt och då vet man att det kan gå fort om man inte får i barnen näring och vätska.
Det är då man hamnar på sjukhus med dropp i armen vilket man gärna vill undvika. På sjukhuset kan man också få isglass med socker, saft och sådant för energi och vätska.
Till TS - jag har full sympati med dig, hoppas ni hittar en lösning för hela familjen som funkar.
Ang förskolan förresten - även om det bara är några veckor kvar. Säg att ni går dit och leker men att han äter varken frukost eller lunch. Allt för att avdramatisera det hela och få en trygg övergång till skolan.
