• ODuracell

    Sörjande, emotionellt "setback".

    Hej!


    För ungefär två månader sedan så gick min ena morbror bort. De två följande veckorna hade jag alla klassiska symptom på tungt sörjande som man brukar ha inom de två första veckorna när sorgen släppt. Men det gick också över efter två veckor som det brukar vara när man sörjer för dom flesta.


    Två veckor efter det var jag halvdeprimerad och tänkte väl att det också släpper, och visst gjorde de det!


    Sen gick de ungefär 3 veckor och jag tänkte att det här är väl inte så farligt, även om mina band var starka till min morbror och jag tyckte mycket om honom så var sörjandet inte så förfärligt ett bra tag.


    Fast forward till för några dagar sedan, jag började må ganska upp o ner i humöret igen, ena dagen irriterad som ett bi, andra dagen deprimerad och tredje dagen orolig o irriterad igen.


    De två dagarna efter det var betydligt värre och jag var mycket mer deprimerad, arg o allmänt ledsen.


    Men idag hände något jag inte trodde skulle hända, jag gick tillbaka till samma steg som jag var i de första två veckorna med symptom som liknar klinisk depression.


    Jag undrar bara är det någon som har varit med om liknande?


    Jag har aldrig vart med om något sådant förr, eller så kommer jag inte ihåg det bara. Orkar inte kontakta någon doktor angående detta, tänkte att det är väl lika bra att fråga världen, då alla har sörjt och alla sörjer på olika sätt dessutom.


    Med vänliga hälsningar.

  • Svar på tråden Sörjande, emotionellt "setback".
  • Anonym (SL)

    Sorg kommer du ha resten av livet men den kommer att förändras och se olika ut. Du kommer att lära dig att leva med den.
    Dina symtom låter inte konstiga alls för sorg, det har ju dessutom gått så kort tid.
    Finns ju inget facit och alla har olika processer men att gå in och ur reaktionerna är inte alls ovanligt.

    Har du någon att prata med? Det brukar hjälpa att få sätta ord på det man känner

    Jag skickar med en länk så kan du läsa lite om sorg:
    Finns även andra sidor.

    www.1177.se/Stockholm/liv--halsa/psykisk-halsa/sorg-nar-nagon-har-dott/

    Skickar även med en text/dikt som beskriver lite mer poetiskt om sorg:

    blogg.svenskakyrkan.se/svenskakyrkantjorn/2016/11/05/nar-sorgen-flyttar-in/

  • ODuracell

    Tack, frågade en sköterska igår och hon höll med mig och tyckte heller inte det var konstigt.


    Har aldrig vart om att det kan ta sånt stort hopp "bakåt" bara i processen att man gör att man känner sig såpass nere igen. Det var hemskt och det fick mig att känna mig rädd o ledsen.


    Ska se hur denna dagen blir men det var riktigt jävligt igår. Det var precis som att dödsfallet precis hade skett.

  • Anonym (SL)
    ODuracell skrev 2024-04-29 06:32:56 följande:

    Tack, frågade en sköterska igår och hon höll med mig och tyckte heller inte det var konstigt.


    Har aldrig vart om att det kan ta sånt stort hopp "bakåt" bara i processen att man gör att man känner sig såpass nere igen. Det var hemskt och det fick mig att känna mig rädd o ledsen.


    Ska se hur denna dagen blir men det var riktigt jävligt igår. Det var precis som att dödsfallet precis hade skett.


    Jag förstår att det är tufft men tror att du behöver lägga bort förväntan att sorgen ska vara som en kris, dvs en process som planar ut. Man brukar säga att sorg är randigt, man går i och ur den....
    Sorg kommer du alltid ha med dig och den kommer påverka dig olika men alltid påverka dig.

    Jag till exempel hade det jättetufft när jag blev mamma, sorgen efter de jag hade förlorat, bland annat ett syskon blev återigen påtaglig trots att det gått nästan 20 år...
  • ODuracell
    Anonym (SL) skrev 2024-04-29 08:16:11 följande:
    Jag förstår att det är tufft men tror att du behöver lägga bort förväntan att sorgen ska vara som en kris, dvs en process som planar ut. Man brukar säga att sorg är randigt, man går i och ur den....
    Sorg kommer du alltid ha med dig och den kommer påverka dig olika men alltid påverka dig.

    Jag till exempel hade det jättetufft när jag blev mamma, sorgen efter de jag hade förlorat, bland annat ett syskon blev återigen påtaglig trots att det gått nästan 20 år...

    Tack, det klargjorde. "Man går i och ur den". Det känns verkligen så, känns som man helt plötsligt är tillbaka på ruta 1 igen av nån anledning. Något man trodde man var klar med.

    Det suger.

    Man har så mycket oro ibland, stress och stora starka känslor. Det är som vågor som ibland är stora och nästan ohanterliga, det är så det känns ibland allafall. Som man nästan inte kan känna det.


    I med att jag har sörjt förut så vet jag att dessa känslor blir mindre o mindre, o svagare med tiden, men det kommer väl ta ett tag innan det händer.

Svar på tråden Sörjande, emotionellt "setback".