Dessa ändlösa problem!!!
Så var det dags igen. Dags för en ny vända av silent treatment. Jag antar att jag borde ha vett nog att inte klaga, för det är faktiskt ganska skönt att slippa all kritik och vredesutbrott en stund.
Nu har han, alltså sambon, ignorerat mig sedan igår kväll. Förr i världen så blev jag förkrossad av denna behandling. Nu för tiden är den något av ett andrum, en plats för rekreation och framtidsplaner. Jag börjar våga se en framtid utan honom.
Den här tråden är tänkt som en ventil för oss som lever i destruktiva relationer, och det oavsett om vi kommit dit hän att vi kallar dem destruktiva eller någonting annat. Just nu är den min tillflykt undan hans röst, vilken från ovanvåningen talar i telefonen och påminner mig om att han är kvar i mitt liv.