Sälja smycken efter förälder som gått bort

Har det inget affektionsvärde för dig skulle jag bara sälja. Min mammas smycken har jag haft liggande i snart fyra år då jag inte kunnat bestämma mig för hur jag ska göra med det som har affektionsvärde.

Sälj det du ändå inte kommer använda. 

Sälj, eller använd guldet till att skapa något smycke som du vill använda istället.

Jag tycker du ska tänka att det är dina prylar och smycken nu, och du gör som du vill. Jag tycker inte du ska sälja dem omedelbart för guld värdet, utan tycker att det finns en poäng att ha lite saker som faktiskt väntar på att man vet hur man vill göra.

Det finns absolut en poäng att tänka på vissa saker, men faktiskt också att känna. Det berättar ju något för dig att det "känns fel", och hur ologiskt det än är att ha lite smycken hemma som dina föräldrar också hade hemma. 

De kan ha ett värde för dig att liksom berätta om att det ibland finns saker som vid första anblicken inte har ett värde för dig, men som framöver faktiskt ändå sparas. 

Kanske har du barn som du vill ge dem till framöver, kanske vill du göra om dem i en annan modell. 

Jag tycker inte det är fel att sälja dem. Däremot tycker jag att det ska kännas rätt. För inte tusan är det kul att ångra sig efter att ha gjort sig av med något unikt. 

Så jag tycker gott du kan unna dig att inte sälja dem, utan att faktiskt låta dem finnas med dig tills du vill sälja dem, eller ge bort dem, eller göra bort dem. 

En jag känner fick lite allmänt guld som gått i familjen när han skulle göra en ring. Plötsligt blev det där oviktiga väldigt sentimentalt på att rätt fint sätt. 

Efter att mina föräldrar och min syster dog, gav jag ett guldhalsband till min dotter när hon tog examen. Resten är inget värdefullt, men jag kan tänka mig ge bort något till en eventuell svärdotter eller barnbarn senare. Jag har gett bort en tavla som mina föräldrar hade, till en vännina. Jag tyckte inte om den, men hon gjorde. 

Dock har jag inte heller kommit fram till vad jag ska göra med föräldrarnas vigselringar. Antagligen så kommer jag också att se om någon av mina barn vill använda dem, kanske smälta ner och göra nya av, eller något sånt. Jag tycker generellt att det är upp till dig - vill du sälja saker, så gör det! Själv kände jag att det var trevligare att ge bort dem, och jag har inte bråttom med resten. Men det är upp till var och en . 

Om du inte har sett smyckena tidigare - och din mamma aldrig har burit dem - kan det ju vara så att det är något hon har fått ärva från någon släkting. Och aldrig brytt sig om att använda men inte ville göra sig av med dem.

Kan du bedöma om det är gamla smycken, eller är de mer tidlösa?

Om du inte känner något för dem kan du ju lika gärna göra dig av med dem. Annars kanske dina barn får ärva dem en gång i tiden och då inte vet vad de ska göra med dem. 

Avvakta och tänk igenom det du behöver inte fatta ett beslut nu utan kan sälja dem om 10 år om du vill det är ingen tidspress. 

Vissa lämnar in dem till en guldsmed som smälter ner dem och tillverkar något annat av dem. Du kan också ge bort något av med om du har barn eller andra släktingar som skulle uppskatta dem. Jag tänker som studentpresent, när de fyller jämt mm 

Gå till en guldsmed vars stil du tycker om och växla in dem mot ett modernt smycke som du uppskattar.

Jag tycker att smycken är till för att bäras och du kan ändå tänka på din mamma varje gång du bär dem. 

Sälj dem. Pengarna kan du ju antingen spara och låta växa, eller köpa ett annat fint smycke för.

Jag är inte för att spara en massa grejer som bara ligger i en låda om de inte kan komma till användning. En sak att spara saker tex till barnen om det är så. Men varför ska du spara smycken utan affektionsvärde bara för att de tillhörde föräldrarna? Du har väl ärvt fler saker av dem, saker som du tycker om och som ger fina minnen.

När min mamma fick bort tog jag allt guld jag inte kände igen eller inte tyckte om från henne och gjorde en tvilling till en brosch som hon hade och som jag verkligen förknippar med henne. Original broschen var/är väldigt fin, men i plast. Så jag gjorde en exakt likadan fast i guld i äkta stenar. 

Jag tycker inte man behöver spara saker bara för att.
Man kan känna skuld att man inte bevarar allt efter personen som gått bort, men bevisligen har dina föräldrar före dig gjort sig av med en del saker de ärvt, annars hade du haft alla mormor och morfars, gammelmormor och morfars saker kvar och så vidare.

Har smyckena inget affektionsvärde för dig så sälj dem.

Man kan ju absolut sälja saker, men man får inte just dem åter om man senare inser att man hade velat göra något annat.

Pengar kan man få av att sälja vad tusan som helst, eller ännu hellre genom att inte köpa skit. Smycken är ganska små, oftast inte till besvär och ofta värda att vara rädd om. 

Det kanske inte är ett fint minne idag, men kan få ett annat värde i att göra om, eller att ge bort till någon som uppskattar dem. De kommer trots allt ifrån familjehemmet.

Dessutom går det trender i smycken. I dag är det guld-värdet TS känner till, men det kanske finns även ett konstnärligt, eller kulturhistoriskt värde i smyckena som är svårt att överblicka direkt omedelbart. Det är ett värde man kanske önskar behålla inom familjen. 

Om det känns fel så gör det inte, eller så väntar du och ser om dina känslor ändras.

Själv är jag väldigt osentimental och skulle inte tveka att sälja. I synnerhet om de inte verkar vara smycken som är betydelsefulla, varken för dig eller för din förälder. 

Behåll dom speciellt om du själv har en dotter. Stilen kan bli modern igen och värdet kan i så fall överstiga själva guldvärdet. Guldvärdet följer också hyfsat med inflationen så om du inte måste få tag på 15k här och nu kan du se det som ett sparande. 

Jag skulle nog spara något som minne om det var något jag sett min förälder använda mycket tex.
Smälta ner en del av det och göra ett smycke, och sälja resten. 

Ha inte dåligt samvete om du säljer allt heller, du bör din förälder närmst endå i hjärtat, det är bara ting.

Beklagar sorgen.