Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register
06
mars

Så var den första ”junibebisen” född – redan!

Skrivet av den 06/3/13 - 12:28

Idag kikade jag in i gravidforumet som vanligt och blev alldeles tagen. Den första av ”junibebisarna” är redan född! Även om det inte är jag som fött så känna det smått overkligt eftersom jag knappt hunnit vara gravid ännu tycker jag. Känns fortfarande som att jag nyss plussat, men jag är fasen i v. 26 nu, och lillskrutten skulle ha en chans att klara sig utanför magen. Nu hoppas jag ju verkligen att vår skrutt ligger kvar åtminstone 10 veckor till, men hu va tiden går fort!

Nej, nu ska jag skynda mig att dricka kaffe innan lillmonstret vaknar igen. Han är så jäkla charmig, men han kör tvärslut på mig om dagarna med alla hyss.

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


05
februari

Lapptäcke!

Skrivet av den 05/2/13 - 13:50

Åh, jag har alltid velat sy ett lapptäcke, men har verkligen noll talang för att sy, så har liksom aldrig försökt. Fick syn på det här superfina lapptäcket och det kan man dessutom vinna här http://minbebis.com/blogg/linasegelsbo/tavlingsdags/#comment-158 ! Missa det inte! (fast jag måste vinna) 😉

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


05
februari

RUL

Skrivet av den 05/2/13 - 12:57

För en vecka sedan var vi på rutinultraljudet. Jag har verkligen fått tidernas gröthjärna och lyckades komma en timme försent, trots att jag skrivit upp i almanackan rätt tid och sagt rätt tid till diverse personer. Vet inte hur jag plötsligt fick det till 9.30 istället för 8.30. Tack och lov fick vi komma in ändå, hade ju varit sjukt surt annars. Allt såg jättebra ut, men de kunde inte riktigt se könet eftersom navelsträngen låg mitt emellan benen, hon tyckte dock att det lutade mest åt en pojke. Själv är jag skeptisk eftersom jag trott tjej hela tiden, hjärtat slår 150 per minut, och det i och för sig inte särskilt tillförlitliga bikarbonat-testet visat tjej tre ggr. Måste kanske boka in ännu ett ultraljud, för jag vill ju veta! Är så nyfiken nu.

Härom dagen bad jag min sambo räcka mig min telefon, vilket han gör och så frågar han: ”Har du ångest?” Det har jag ju verkligen inte, så jag fattade inte alls vad han menade tills jag såg att min mobil hade google uppe och sökt på ångest. På nåt sätt har alltså min lilla ettåring lyckats googla ångest på min mobil, haha. Låter ju lovande för framtiden. 😉

 

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


30
januari

Stinkchock!

Skrivet av den 30/1/13 - 11:59

Tyckte det började lukta fan i hallen, så gick på jakt efter en förrymd bajsblöja eller nåt. Fick syn på en kasse som stått i vår hall sen i lördags. Detta är inte nåt helt ovanligt hemma hos oss, att det står kassar lite här och var som ingen brytt sig om att packa upp särskilt kvickt, (obs! ej matkassar förstås). Ser jag en kasse jag själv inte ställt dit så brukar jag ta för givet att det är min sambos kasse med allt möjligt som han släpar runt för jobbet och egentligen borde ha en manbag för. Hur som helst, jag gläntar på kassen och fullkomligt attackeras av en vidrig ammoniaklukt! Ser att det är kläder i kassen. Inser att ungarnas kusin kissade ner sig hemma hos oss i lördags, och att det är hans kläder, som pappan alltså glömt ta med sig hem. Nice!

Knyter ihop påsen snabbt som attan för stanken är verkligen inte av denna världen. Kissiga kläder som gottat till sig i flera dagar och dessutom under vår värmepump i princip. Härligt värre! Inser sen att jag ju inte har mage att ta med påsen med stinkande kläder till barnets föräldrar som vi ska besöka på fredag. Vi är bjudna på mammans födelsedagsmiddag, och i synnerhet eftersom det är hon som sköter tvätten i det hushållet så känns det väldigt, väldigt fel att ta med oss en sådan ”present”. Bara att hålla andan och ta itu med det helt enkelt. Phu! Extra irriterande också eftersom jag de senaste dagarna tvättat oräkneliga nerbajsade eller nerspydda plagg och sängkläder, så då hade det ju inte gjort nåt om det där nerkissade hade fått vara med då också.

Sen är jag ju en av de som förutom en växande mage också blir väldigt gravid i näsan, dvs – allt stinker sju ggr värre än det gör annars. Så även detta. Ah well, känner mig åtminstone lite duktig. 😉 Frågan är – om hon nu inte ska få kissiga kläder i födelsedagspresent, vad ska hon få då? Förslag?

 

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


24
januari

Välsignat tillstånd ja…

Skrivet av den 24/1/13 - 12:02

… kanske kallas det så för att man känner sig rätt jäkla välsignad när man äntligen lyckas bajsa för första gången på flera dagar? 😉

Veckorna verkligen rusar fram. Tycker ungarna skriker ”fredagsmys!” varannan dag minst. Kanske de gör också, de vet ju att jag är hyfsat virrig numera och kanske försöker lura sig till lite godis?

Magen växer som tusan. Känner mig riktigt stor nu och har verkligen inte en chans att bortförklara omfånget längre, vilket jag iofs inte gjort förut heller – jag är ju som sagt inte så hemlig av mig. Har fått foglossning, ryggont och hormonsvängningar som heter duga. Behöver inte ens tänka på nåt ledsamt eller bli upprörd eller rörd alls, utan kan bara sitta och mysa i soffan och plötsligt sprutar tårarna, (för att inte tala om de ggr då jag eventuellt har minsta lilla skäl att bli lite negativ). På måndag är det RUL, är nervös och ivrig på samma gång. Så jäkla sent RUL ju, kommer vara i v.21 då, men men snart är det dags iallafall att få se den lilla sprattelkrabban igen. :)

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


13
november

Hemma igen!

Skrivet av den 13/11/12 - 11:20

Som jag har längtat efter vardagen när jag låg på sjukhuset. Fick ännu ett gallstensanfall en vecka efter det första och då ledde det dessutom till bukspottskörtelinflammation. Fick nästan panik när läkaren sa att det var därför smärtan flyttat sig och att jag blivit så otroligt sjuk snabbt. Min bästa kompis pappa dog av det, och min mamma gav läkarna 50% chans att överleva när hon hade det. Så självklart blev jag rejält skraj. Som tur var hade jag ju kommit in snabbt, (tack sambon som tvingade iväg mig när jag tyckte att jag kanske skulle försöka sova bort det), så min inflammation var inte lika akut. Däremot fick jag fasta från måndag till torsdag kväll. Fy fan! Inte en droppe att dricka och absolut inget att äta. Verkligen jättekul när man får den här gräsliga gravidhungern typ varannan timme… jag kunde liksom inte tänka på nåt annat än mat till slut.

Sen följde femtielva olika beslut om vad de skulle göra med mig eftersom det här med att jag är gravid komplicerade det hela ordentligt, och två timmar innan den planerade operationen (då de skulle vidga gallgången för att underlätta för mig i väntan på att få ta bort hela gallblåsan typ en månad senare), så kommer de in och berättar att de tänkt om och att de istället tar hela gallblåsan direkt. Vilket bara gjorde mig nöjd förstås. Vem vill opereras två ggr när en räcker?

Mådde verkligen riktigt pissigt efter operationen, hade svårt att vakna, kräktes och hade galet ont. Blev fullsprutad med morfin och låg där oförmögen att öppna ögonen och var så rädd att lilla bebben i magen bara skulle ge upp mitt i allt kaos. Kul att bo i en krigszon liksom… Fick ett nytt ultraljud två dagar efter operationen och bebis såg ut precis som hen skulle och hjärtat slog för fullt. Så jäkla skönt att se!

Och ja, nu är vardagen tillbaka, och den funkar väl hjälpligt. Har ont, mår illa, är jättetrött, men fy fan va skönt att få vara hemma med familjen igen. Höll på att bli galen av saknad på sjukhuset även om de hälsade på så mycket det gick.

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


29
oktober

Vidriga propra män

Skrivet av den 29/10/12 - 9:23

Var på IKEA här om dagen, och behövde förstås gå och kissa innan det var dags att sätta sig i bilen igen. Väntar på ledig toa, (som är gemensamma för män och kvinnor), och ut kommer en proper herre i medelåldern. Nu snackar vi inte Armani-proper, men kavaj och byxor, hel och ren och ser ut som en trevlig herre i allmänhet, lite trist kanske, men vanlig Svensson liksom. Går in på toan och möts av en totalt nerkissad toalett! Ringen är nerfälld och har kiss droppande om sig, så nerkissad är den! På golvet är det en stor pöl runt toan, och även i det vita handfatet är det gult stänk, med största sannolikhet alltså inte vatten utan ännu mera kiss. Jag blir först helt paff, sen får jag lite panik eftersom jag är så sjukt kissnödig, och sen blir jag förstås rosenrasande och bestämmer mig för att skälla ut han som just lämnat toan i detta skick. Sliter upp dörren, vrålar ”jävla äckel” och springer sen ut för att hitta mannen i fråga. Men det var inte så lätt. Kanske hade han insett att han riskerade en utskällning och avlägsnat sig snabbt, kanske var han en av alla de män som plötsligt såg ut som honom på väg ut eller ståendes i korvkön?

Nog för att jag har gravidhormoner sprutandes åt alla håll, men jag insåg att jag liksom inte kunde börja skälla ut folk när jag inte var säker. Ska uppmärksamma nästa person som kommer ut från en toa innan mig bättre nästa gång. Det kanske man ska i allmänhet? Jag brukar alltid tänka att jag skulle bli världens sämsta vittne om nåt faktiskt skulle hända där jag befann mig för jag lägger liksom inte märke till folk om de inte verkligen utmärker sig.

Men ärligt – hur fan är man funtad om man lämnar en toa i det skicket? Så jävla vidrigt bara. Vad är grejen? Blir han lycklig av att bete sig så? Har han ingen kontroll på sin snoppföring? (kanske borde sitta och kissa i så fall) Blev lite chockad över hur vidrigt folk tydligen kan bete sig bara så där, och kan för mitt liv inte fatta varför.

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


26
oktober

Stulna överraskningar

Skrivet av den 26/10/12 - 8:48

När jag blev gravid första gången var faktiskt pappa den första som fick veta. Mamma var på nån affärsresa tror jag, och jag fick ju fullständig panik när jag insåg att jag var gravid. Det var ju inte alls planerat och med helt ”fel” kille dessutom, (min äldsta son har som ni förstår en annan biologisk pappa än de andra), så jag grät och ringde farsan som helt kolugnt sa: ”Men varför gråter du? Det är ju helt fantastiskt.” Underbara pappa. Jag tänker ofta på det där. Och jag tror att hans spontana reaktion hade stor betydelse för mitt beslut att behålla barnet trots omständigheterna. Fan va glad jag är för det! Det går ju inte att föreställa sig något annat nu.

Jag mår ju bra mycket bättre nu, så har hunnit fundera lite på de senaste dagarnas helvete. En bieffekt blev ju att min mamma berättade för både sambons mamma och pappa, och även min moster, att jag är gravid. Detta efter frågan om jag skulle opereras eller inte. Och det är ju i och för sig rimligt att hon inte vill stå och blåljuga då, och kanske inte tänkte på det ens, när situationen var som den var, men faktum kvarstår – vi fick inte nöjet att berätta själva den här gången. Och det är ju lite trist förstås. Just den nyheten är alltid rolig att få berätta själv oavsett vem som ska få bli överraskad. Men jaja, jag har ju iallafall berättat så många gånger nu att jag får väl bjuda på en. 😉 Hon är för rolig mamma. Så när hon sedan berättade för mig att hon berättat så stod ju brorsan bredvid, som inte visste något heller, haha. Så hon ”fick” helt enkelt berätta för honom med. Alla blev ju glada förstås, men det hade ju varit fint att få se reaktionen själv. Kanske kan det betyda tur att inte berätta själv? Vi får hoppas.

Jag har ju förmodligen någon slags världsrekord i att inte kunna hålla mig från att berätta ändå. Jag gillar inte att vara hemlig för nära och kära helt enkelt, så att de inte visste innan var väl mest en tillfällighet när det gäller brorsan, och att jag ville unna sambon att få berätta för sina egna föräldrar. Mina päron skvallrade jag väl för efter en vecka typ. Som sagt, jag är dålig på att vara hemlig.

 

 

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


25
oktober

Gallsten!!

Skrivet av den 25/10/12 - 10:13

I söndags trodde jag på fullaste allvar att jag skulle dö. Det tryckte så hemskt över bröstet, kändes som att någon väl tilltagen person satt på mig så jag inte kunde andas – sen kom magsmärtorna… Hade så ont att jag liksom inte kunde med att prata ens en gång, så sambon fick ju panik och trodde jag fått en stroke. Riktigt skönt att ha mamma och pappa nära vid såna här tillfällen, så farsan och morsan kom över snabbt som attan för att passa ungarna och sen körde sambon rally in till sös.

Tror det måste vara första gången jag inte behövt vänta en sekund på vård på akuten. Rakt in bara och fick ekg på en gång. Sen började det alltid lika spännande eventet ”hitta blod i Linda”, gick ju sisådär, som vanligt. Fick en infartskanyl i ena handen iallafall sen hon misslyckats med att få ut blod där. Gud va jag hatar de där – så jäkla obehagliga! Sen började en manlig sköterska leta vidare. Han hittade lite grann, men inte tillräckligt, men tredje sköterskan som fick uppgiften lyckades till slut få jobbet gjort.

Sen blev det väl lite väntan, lite doktor som klämmer en på magen, lite åkande hit och dit i sjuksäng, (har alltid undrat hur det känns att åka runt på det viset – nu vet jag), och så fick jag en rejäl dos morfin. Tjoff! Sen var smärtan borta och jag mådde bra gött en stund tills jag började spy. Sen fick jag ultraljud och konstaterande att jag har ”rätt många stenar och lite grus” i gallblåsan, men eftersom jag är gravid vill de inte operera om det inte blir väldigt tätt mellan anfallen, istället fick jag stolpiller med morfin utskrivet. Skickades hem och sen kräktes jag till på tisdagen typ. Blev rejält uttorkad, vilket ju förstås skrämde mig lite med tanke på bebis, men var iofs redan halvt övertygad om att det lilla skruttet inte överlevt därinne ändå.

Det låter ju helt rubbat, men jag grät  fasen nästan lyckotårar när jag blev kissnödig igen för första gången på typ tre dygn, haha. För att inte tala om hur mysigt det var att hålla minstingen igen, att orka hålla honom i famnen bara, kramas med de stora, fråga hur de haft det i skolan och hos dagmamman, bara såna små vardagsgrejer, fan va skönt att orka med de igen! Orkar visserligen inte laga mat, städa, diska och dona hemma ännu, men det saknar jag ju inte direkt heller. 😉

Nu har livet återvänt lite grann iallafall, är i och för sig råförkyld, hostar och mår rätt illa, men jag hoppas illamåendet är ett gott tecken iallafall. Om lite mindre än två veckor är det dags för ultraljud för att se om bebis lever, så får väl hålla tummarna tills dess. Nu ska det visst byggas lego med ettåringen som just vaknat.

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


19
oktober

En annan typ av plus…

Skrivet av den 19/10/12 - 10:36

Ralp Laurens nya plusmodell alltså? Fine om plus betyder modell som ser hälsosam och frisk ut, men om det betyder att hon är vacker trots att hon är så ”stor” så är världen tydligen ännu mer upp och ner idag… Eller vad säger ni?

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer