I dag har vi babymassage kl elva. I eftermiddag tar jag och Tyra tåget till Örebro och hälsar på Tyras moster och lilla busiga kusinen. Blir roligt! Jag hoppas på fint väder imorgon så vi kan ta en långpromenad till Rynningeviken. Det är ett sånt fint naturområde! Vore mysigt att promenera och ta med kaffe och fika. Ja vi får se, idag skiner solen i alla fall!

Är så roligt när Tyra är vaken och alert och pratsugen. Hon pratar (eller jollrar, såklart) mer och mer för varje dag som går. Lär sig nya ljud och läten. Är helt underbart att lyssna på! Det är fina stunder det, när vi har ögonkontakt och pratar och skrattar med varandra. I går kväll vid läggdags underhöll Tyra mig och sin pappa med ett nytt ljud och vi skrattade förtjust och blev så stolta över våran duktiga bebis. Det är sådana ögonblick och stunder jag hoppas att jag alltid ska bära med mig och aldrig glömma. Små stunder av total lycka som vår dotter bjuder oss på.

I dag har Tyra fått sin första vaccination. Den första sprutan märkte hon inte ens av men spruta nr 2 fick henne att gallskrika. Dock slutade hon skrika väldigt snabbt när jag tog upp henne i famnen vilket var skönt. Hade förväntat mig att få gå från BVC men en gallskrikande bebis och känna mig som en dålig mamma som inte kan trösta mitt barn…Köpte med alvedon hem eftersom det tydligen är vanligt med feber. Får se hur lilltjejen mår i kväll.

Min barnmorska frågade mig om jag fick någon egentid. Och jo, min sambo brukar ta en promenad med Tyra ibland på kvällen. Är skönt för då kan jag duscha i lugn och ro, eller läsa en bok eller sitta en stund framför datorn. Hur mycket egentid har ni? Jag tycker det är svårt att få tid för sig själv med en så liten (3-månader på lördag!) bebis. Jag vill ju vara med henne hela tiden. Och så ammar jag ju henne också och hon äter inte på några särskilda tider utan när hon själv vill.

När började ni vara borta längre stunder från ert barn?

Ha en fin måndag!

Hon växer så det knakar, lilltjejen. Har fått plocka undan de flesta 50-kläderna för nu är det 56 som gäller. Och en del 56-plagg börjar bli lite små, men de flesta kan hon nog ha ett tag till. Apropå kläder så fyndade jag en hel del fint på Polarn och Pyrets 70% rea. Det blev sparkdräkt med matchande långärmad tröja, omlottklänning, superfin klänning till sommaren och en plyschtröja jag inte kunde motstå. Hade kunnat shoppa hur mycket som helst! Om jag bara haft mer pengar att röra mig med…

Helgen har varit ganska lugn med långa promenader både igår och idag. Igår var vi en sväng på sambons kusins födelsedagskalas och visade upp lilla Tyra. Hon var populär!

Nästa vecka fyller jag år. Det blir, surprise, ett lugnt firande med min lilla familj. På fredag kommer mamma och pappa och grattar, det ser jag fram emot! Vet att jag kommer få de bruna randiga långkallingar från Polarn och Pyret som jag önskat mig (matchar mitt amningslinne som jag nyss fyndade) så jäklar vad mysig jag kommer bli här hemma, randig från topp till tå

Alkohol. Och bebis. För mig går det inte alls ihop. Erkänner utan att skämmas det minsta att jag hade intentionen att dricka ett glas rött på nyårsafton (man ska ju kunna dricka ett glas när man ammar enligt de senaste rekommendationerna) men jag nöjde mig med några klunkar. Var liksom nog att känna smaken. Dels helammar jag ju så därför avstår jag från alkohol. Men även om jag inte ammade skulle jag inte vilja dricka mig berusad. Nej, för mig går bebis/barn och alkohol inte ihop. Min sambo får gå ut och ta några öl om han vill, men han vet att han då blir hänvisad till soffan eftersom jag inte vill att han ska ligga i samma sovrum som Tyra och andas ut sin härliga (not) andedräkt. Där är jag stenhård. Inte heller vill jag bli väckt av en snarkande karl, alkohol har ju ofta den bieffekten också.

Nej festande för mig får vänta. Och vindrickande också. Just nu fokuserar jag på att vara Tyras mamma. Och ja, jag har nog blivit en lite prettomamma. Sån där som hyllar Moderskapet . Och där är man ju olika. En del längtar efter att livet ska vara som innan barn, och försöker leva så också. Andra blir prettomammor som jag. Och så finns det väl att däremellan också.

Ibland tänker jag att det är min ålder som gör att jag är så nöjd med att vara prettomamma. Att jag fått uppleva en massa fester och oansvarslösa upptåg. Och lite så är det väl för mig. Har längtat efter en ny fas i livet. Få göra andra saker. Uppleva världen genom mitt barns ögon. Göra samma mysiga saker som jag gjorde när jag var barn, fast nu med mitt barn. Jag bara längtar efter allt mys vi ska ha när Tyra är större: sagostunder i sängen, åka skridskor på en sjö i skogen och dricka varm choklad, gå till badhuset och plaska…

Nu vaknar lilltjejen i vagnen. Ha en härlig söndagkväll!

har ni gett era barn? Börjar bli dags att skicka in papprena till Skatteverket för snart har de tre månaderna gått! Och då börjar namnpaniken för mig igen. Tyra blir ju tilltalsnamnet. Egentligen tycker jag att det räcker med ett namn till. Men min sambo har ett släktnamn som han vill att hon ska heta. Och då vill jag också för rättvisans skull ha med ett släktnamn Plus att vi har ett till namn som vi (eller i alla fall jag, måste kolla med sambon igen!) vill att hon ska heta. Då är vi genast uppe i fyra namn inklusive tilltalsnamn…Är det dumt att ge sina barn många namn eller är det bara en smaksak?

Viktigast är väl ändå tilltalsnamnet, de andra använder man ju inte så ofta. Vad tycker ni?

Jag bara undrar om det är någon som vill dela med sig av sina erfarenheter av amningskudde? Funderar lite på att köpa en men är lite osäker på om det är värt slantarna, och om det kanske mest är användbart för den allra första spädbarnstiden? Tyra är ju snart 3 månader nu.

Kram!

Jag undrar om det är någon som ammar som märkt samband mellan vad man själv äter och hur bebisen mår?

Tyra har haft vad jag antar är kolik vid flera tillfällen, men det är inte varje kväll konstant. Tills igår hade hon haft tre-fyra kolikfria kvällar . Igår kväll kom dock koliken tillbaka. Jag tänkte då på att jag faktiskt nästan inte ätit någon choklad under de dagar då hon var kolikfri, och kvällen innan hon fick kolik denna gång hade jag smällt i mig massor av choklad. Så jag tänker i alla fall testa att vara chokladfri under några dagar och se om det påverkar hennes mage.

efter några dagar i Örebro. Och idag är Tyra 2 månader! Lilla tjejen ligger och sover i soffan efter en dag med lite dålig sömn eftersom dumma mamma stört henne genom att fika (vaknade i barnvagnen) och åka tåg (var vaken då och då under resan). Men nu blir det några lugna dagar hemma med pappa som är ledig. På lördag ska vi dock ut och fara men då blir det en kortare resa till Falköping där vi ska hälsa på en mycket god vän och hennes barn. Min syster hänger också på tillsammans med lilla Tristan, jättekul!

Nu ska jag dricka ur min kaffekopp och uppdatera mig lite om vad som hänt i världen innan lillan vaknar.

Visst får man bestämma själv. Men jag vill ändå slå ett slag för amning! Verkar som att många slutar amma, och då kan jag ju berätta varför jag tycker att amning är guld, som en liten motvikt.

Varför jag väljer att amma:

- rekommendationen man får från MVC och BVC är ju att man ska amma om man kan. Och jag litar på den rekommendationen

- det är så enkelt när det funkar: man behöver inte ha nappflaska, slipper göra i ordning ersättning med en hungrig skrikande baby eftersom det bara är att slänga fram bröstet istället, man har alltid maten med sig, – mindre saker att släpa på i skötväskan, man kan mata bebisen hur mycket som helst utan att oroa sig för att den får i sig för mycket

- enkelt även på natten: bara att ta fram bröstet och man behöver inte ens gå upp ur sängen, om man samsover vill säga

- det är sjukt mysigt att amma! Älskar att titta på min lilla bebis när hon slukar i sig maten.

Jag vet att det inte funkar för alla, och att man kan ha sin skäl till att sluta amma.

Med det här inlägget vill jag inte döma någon som inte ammar, utan istället peppa de som vill amma! Det kan faktiskt funka jättebra att amma!

Känner mig lite nere idag, alltid lika tråkigt när det är så. Har haft en jättehärlig jul som firades hos min storasyster, och dagarna innan jul var jag ju hos mamma och pappa och det var jättemysigt! Antar att jag saknar min familj nu när vi umgåtts så mycket. Känns ännu en gång trist att avståndet är så stort! Sen blir ju ens föräldrar inte yngre heller…Har verkligen tänkt mycket på sånt sedan Tyra föddes, livet och vilka prioriteringar man gör.

En annan sak: är det bara jag som ibland mår dåligt när någon annan har min bebis? En liten stund är det bara skönt med avlastning, men blir det för länge börjar jag må lite dåligt. Jag vill ha mitt lilla knyte hos mig! Detta gäller såklart inte pappa som gärna får ha Tyra hur mycket han vill. Det värsta är om Tyra börjar skrika och personen som har henne inte ger henne till mig eller pappa…då gör det verkligen ONT i hela mitt mammahjärta. Jag vill ju vara där för Tyra och trösta henne när hon är ledsen. Är det någon som känner igen sig? Och hur hanterar man det? Är det ok att säga ifrån eller ska man bara härda ut?