Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
  • Helgen som varit
  • Ruvardag 11
  • 42-årskris!
  • I really can't afford to lose, I reall
  • Tiden springer..
  • Arkiv för maj, 2010

    Påväg åt rätt håll

    Nu känns allt mycket bättre. Jag vet inte om det beror på att jag vart ledig i två dagar eller att min huvudvärk blivit bättre eller om det är nåt annat.

    I alla fall så har huvudvärken släppt, inte helt men den har blivit mycket bättre. Jag köpte järntillskott på apoteket som sägs hjälpa mot ”gravid-huvudvärk” och det verkar hjälpa!

    Dessutom har jag kommit igång med övningskörningen ordentligt nu. Nu kör jag faktiskt på vägen, i 90 km/h! Tänk er, det trodde ni inte va?! Dessutom så går det faktiskt riktigt bra!

    Jag ska skicka några hälsningar också:

    Mia & Elin på mitt jobb som ställde upp på mig när jag mådde dåligt i helgen. Tack!

    Syster Petra som fyller 30 år till veckan och som ska ha fest som jag dessvärre inte kan komma på. Grattis!

    Mamma eftersom det var mors-dag igår och jag inte kunde va där och fira med henne.

    Min älskade Joakim som alltid finns tillhands när man mår dåligt och tröstar och kramar. Jag älskar dig!

    Lille Orvar i magen som vi längtar så mycket efter!

    Förresten, om 2 veckor ska vi på ultraljud!

    Välkomna, igen!

    För er som inte förstår vad det här är eller vad det här handlar om vill jag rekommendera er att skrolla längst ner och läsa första inlägget.

    Välkomna alla nya läsare!

    I en svacka

    Just nu känner jag mig inte alls bra. Varken fysiskt eller psykiskt. Framförallt är det den här huvudvärken som ställer till det för mig. Jag orkar ingenting och känner mig bara trött, dålig och less. På jobbet är allt en pina, jag orkar inte med allt längre.

    Fast jag varken blivit tjock eller har ont i ryggen eller har andra besvär, så orkar jag inte lika mycket längre. Överallt kan man ju läsa att man ska acceptera att man inte gör det och ta det lugnare. Men hur fan ska det gå till då? Ska jag va hemma när jag mår såhär? Det skulle jag aldrig ha samvete till. På jobbet förväntas man fortfarande va lika pigg och glad. Folk frågar och försöker visa omtanke, men helt ärligt så tror jag INGEN förstår och ibland känns det som ingen bryr sig heller.

    Ska jag berätta hur det känns att gå runt med huvudvärk, trötthet och illamående hela dagarna?! Jo, man känner sig bara ledsen och värdelös. Man är bara arg och besviken på allt. Ingenting känns roligt eller bra. All den lilla energi jag har MÅSTE jag lägga på gästerna, annars skulle ingen vilja komma tillbaka. Jag har dåligt samvete över det mesta, att jag inte orkar, att jag är sur och känner mig nere. Framförallt har jag dåligt samvete över att jag inte ”sköter” mitt jobb till 100%.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Dom här helgerna när jag jobbar är en pina. Jag vet inte om jag kommer orka. Men jag måste orka, det finns ingen annan väg.

    Lille Orvar där inne i magen, förlåt för allt jag låter dig stå ut med. Jag älskar dig.

    Huvudvärk

    Jag har drabbats av en väldigt ihållande huvudvärk. Väldigt jobbigt! Har huvudvärk i princip hela dagarna, det är det sista jag känner innan jag somnar och det första jag känner när jag vaknar. Vet inte om det har med graviditeten att göra eller om det är nåt annat?! Någon som har nåt tips? Tabletter funkar såklart inte!

    Nu till lite roligare saker. Vi var och kollade på en lägenhet idag. En 3:a på Röbäck i markplan med 2 uteplatser. Den var urfin och nu hoppas vi bara på att inte så många andra tyckte det och att den blir vår! Så håll tummarna.

    Idag går vi in i vecka 17 och förutom huvudvärk och lite trötthet så känns allt bra. Här kommer att gammalt inlägg från när jag inte mådde så bra:

    Onsdag 7/4

    Just nu ligger jag på soffan, det är där jag spenderar mest tid just nu. På soffan eller i sängen. Mår så jävla illa så jag kunde inte ens ta mig till jobbet idag. Kräks litegrann när jag stoppar fingrarna i halsen, då mår jag bra. Kan knappt äta men dricker däremot hur mycket som helst. Det känns precis som jag är bakis, dygnet runt och alla dagar- BLÄ!

    Idag beställde jag åksjuke armband som sägs hjälpa mot illamående, hoppas posten är snabb och skickar hit dom med expressfart!!

    Imorn går vi in i vecka 10 och om ungefär en vecka ska vi för fösta gången till barnmorskan!! Åh va jag längtar, och Jocke med! Han är verkligen hur glad som helst över det här, pratar om det och läser och frågar. Dessutom så är han en ängel och pysslar om mig och vårt hem nu när jag mår dåligt!

    I ungefär 1 månad mådde jag sådär dåligt. Spydde och sov. Jobbet var en pina speciellt eftersom ingen visste något. Jag fick tabletter utskrivna och tillsammans med åksjukebanden lindrade det lite och jag orkade med jobbet någorlunda. Men det var påfrestande både psykiskt och fysiskt. Jag som brukar städa, tvätta och hålla fint här hemma orkade knappt längre stoppa in disken i diskmaskinen. Jag vaknade varje morgon och det kändes som jag var bakis. Det var hemskt och jag är så glad att det gick över tillslut och att jag fick tillbaks aptiten igen. Så nu hoppas jag bara att det håller i sig och att jag får må bra resten av tiden!

    Svullo

    V.15+6 ser magen ut såhär.
    Jocke tycker jag är vacker, jag tycker jag ser mest svullo ut!

    En liten uppdatering

    Ibland tycker jag det är tråkigt och jobbigt att skriva allt vad som händer och hur man mår osv. Då kan man istället punkta upp det. Det ska jag göra nu och här kommer en liten uppdatering om vad som hänt senaste dagarna:

    • Under helgen svullnade jag upp, magen kom plötsligt fram (ja, bilder kommer) och brösten fick tydligen inte plats i BH:n längre! Men de var ju på tiden känns det som.
    • I helgen var vi hos svärföräldrarna. Det var mysigt- som alltid. Man bara äter gott, blir ompysslad och mår bra- de är livet!
    • Igår flyttade Niklas (Jockes lillebror) till egen lägenhet. Även fast det var skönt att skutta omkring naken imorse, så känns det ändå lite tomt.
    • Imorn ska vi på banken och ordna med lånelöfte och på onsdag ska vi kolla på världens finaste lägenhet- bara hålla tummarna att allt går vägen.
    • I helgen var vi ute och övningskörde, det var kul och gick bra. Nu jävlar ska jag fixa det där. Man måste ju ha körkort när man ska ha barn!

    Sen ett inlägg från början av graviditeten:

    Tisdag 31/3

    Nu var det ett tag sen jag skrev, mycket har hänt! Har berättat för Annika och Anders om att vi ska ha barn eftersom dom började undra varför jag inte drack något när vi var på kurs!

    Har även berättat för min familj och alla blev såklart jätteglada. Känns bara som det är en evighet tills allt ska ske. Ibland får jag tom för mig att ja kanske hittar på allting. Finns det ens ett barn där inne?! Jag känner det endast av att jag är sjukt trött och mår illa. Idag har jag mest legat i sängen och mått dåligt. Hur ska det gå när jag börjar jobba egentligen? Kommer jag orka?

    Imorn ska vi berätta för Jockes familj. Är lite komiskt att det är 1:a April imorn när vi ska säga det. Dom kanske tror att allt är ett skämt!?

    Nu ska jag försöka ta mig ut i det fina vädret och möta upp min stackars sambo som får stå ut med trötta mig!

    V.16

    Nu är vi äntligen i v.16! Veckorna rullar på och om ca 1 månad ska vi på ultraljud. Då ska vi också ta reda på vilket kön det är!

    Här får ni ett inlägg från min dagbok tidigare i graviditeten:

    Torsdag 18/3

    Idag har vart en skön ledig dag. Tussan skulle ha kommit över på lunch men mådde dåligt så hon stannade hemma ist. Tråkigt för henne eftersom jag hade tänkt berätta för henne. Skulle kännas bra att ha nån och fråga om saker man undrar. Hon har ju just vart i min situation. Den 25/4 ska hon föda och hon börjar bli riktigt stor nu.

    Jag och Jocke åt affärslunch på Rex och tog sen en sväng på stan. Jag köpte en bikini som jag hoppas jag kan ha i sommar också. Nu ikväll har vi ätit middag med Niklas och sett på tv.

    Har inte så mycket att berätta om det som händer i magen idag. Eller jo! Idag går vi in i v 7!

    Kärlek <3

    Ibland under graviditeten, mellan alla kräkningar, trötthet och illamående kan man glömma bort det viktigaste- kärleken!

    Det är ju faktiskt pga det som man är i den situationen man är!

    Igår på jobbet hörde jag Jocke prata med en kollega om vilken bilbarnstol han tycker vi ska köpa. Vilket märke, färg, modell, praktiska saker mm. När jag tänkte efter blev jag alldeles varm i kroppen, det är ju till vårt barn han ska köpa det här. Det är vi två som ska ha barn. Han som jag älskar mest av allt i hela världen, han som får mig att må bra, han som jag planerar min framtid med, han som jag vill dela mitt liv med.

    Kärleken får inte glömmas bort. Inte heller när man fått barn. För det är ju faktiskt det vackraste och finaste vi har!

    11135_190487843589_745088589_3110785_7538534_n

    Vackert väder

    Är just hemkommen efter att ha vart och gjort naglarna. Mötte Linn och Kristofer på vägen hem. Dom var ute och gick med lilla Theo sovandes i vagnen. Gud vad jag också vill vara ute och rulla barnvagn i det vackra vädret. Men det är ju över 6 månader kvar och när det är min tur att ta en vända med vagnen kommer det va regn/snö och kallt!

    Linn och Kristofer fick sin Theo den 11 Maj klockan 20.28. Linn gick över tiden 2 veckor och var ganska less i slutet. Linn berättade för mig att hon vart på bvc idag och vägt sig och hade redan (efter bara 1 v) gått ner 10 kg!

    Appropå vikt var ju vi också hos barnmorskan igår, för andra gången. Första gången vi var där tog vi massa prover, vägde och tog blodtryck mm. Då hade jag gått ner 3 kg mot för vad jag vägde innan jag blev gravid. Redan då vägde jag ca 1-2 kg under vad jag trodde. Nu igår hade jag gått ner ytterligare 2 kg. Jag väger alltså ca 8 kg mindre mot vad jag brukar göra. Men det vänder väl snart..

    En liten bit från vad jag skrivit tidigare under graviditeten:

    Onsdag 17/3-10

    Det är inte lätt att undvika alla situationer man kan hamna i nu. Ibland vill man bara skrika ut att man är gravid så folk fattar vad man håller på med! Jessica och Matthias vet nu iaf. Matthias och jag åt middag ihop idag och han var väldigt nyfiken och glad för vå skull.

    Vi har väl kommit fram till att vi nog kommer bli tvugna att berätta för dom där hemma när vi åker dit nästa vecka. Blir nog enklast så.

    Ibland undar jag hur jag ska klara  över en månad till utan att säga nåt. Igår på jobbet bjöd Bernt på två munnar vi som blivit över från en flaska (Ripasso som jag förövrigt älskar) det var bara att låtsas-dricka lite och sen hälla ut resten när ingen såg. Dessutom blev en Ren över från ett sällskap som Bernt tyckte vi skulle dela på men jag fick ursäkta mig med att jag inte var hungrig eller sugen och gav bort min bit till Oscar. Till råga på allt skulle Oscar va snäll nån timma senare och bjuda på macka eftersom han tyckte jag var sur och hungrig. Såklart hade han piffat till mackan med serano-skinka. Så jag fick än en gång komma med ursäkten att jag faktiskt inte var hungrig. Känns som nån kommer misstänka nåt snart.

    Förövrigt kanske det är likabra att jag inte äter på jobbet eftersom magen blir helt svullen när jag ätit och den går inte riktigt att suga in så den ser sådär platt ut som förut!

    Men nu känns iaf allt jättebra och roligt och jag har verkligen märkt på Jocke att han tycker det är kul med. Det har nog gått upp för han lite vad som är påväg att hända och jag tror ju mer han vänjer sig vid tanken destomer kommer han gilla det!

    Välkomna!

    Som ni förstår av adressen och beskrivningen kommer vårt liv snart att förändras. Vi får tillökning i familjen, två ska bli tre, vi ska ha en bebis!

    Lyckan är total, ord kan inte beskriva känslan. Det är något i min mage, som växer och blir större, något som vi har gjort tillsammans.

    I början var jag duktig några gånger och skrev ner mina tankar och känslor, det glömdes naturligtvis bort under resan. Men lite finns nerskrivet och det ska jag såklart dela med mig av.

    Tisdag 16/3 10

    Lördagen den 13/3 visade stickan på testet vad jag anat ett par veckor. Jag är gravid. Vi väntar barn. Det som vi väntat och hoppats på flera månader kändes plötsligt skrämmande och jobbigt. Vill vi verkligen? Har vi det verkligen bra? Kommer det att funka? Efter att ha fått vänja sig med tanken ett par dagar nu känner vi båda att det här är rätt. Varför vänta? Innan vi kommit på vad vi vill ”bli när vi blir stora” har vi säkert båda passerat 30, det är lite för gammalt- tycker jag! Vi har ju faktiskt båda jobb och en stor och fin lägenhet. Vi älskar varandra och trivs bra med vårt liv ihop.

    Det är en konstig känsla att känna att nåt händer inuti mig. Jag är just nu inne i v 6 (eller 5+5) och på torsdag går jag in i v 7. Jag har inga besvär förutom lite illamående då och då. Sen kanske det blir ett antal extra toabesök om dagarna. Jag har dessutom blivit morgonpigg och vaknar 9-9.30 varje morgon! Mest av allt längtar jag tills vi kan berätta för alla, ska bli kul att se deras reaktioner eftersom det blir första barnbarnet för både Jockes och mina föräldrar.

    Nu är jag i v.15 (14+5) och efter veckor av illamående börjar det äntligen känns bra igen, nu är jag på banan igen. 6 månader, 25 veckor kvar- Välkomna att följa med på vår resa!k