Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
  • Vinkevink!
  • Lyktfest
  • Hur inreder man barnrummet på ett säkert sätt?
  • V38+1
  • Tubidy
  • Inlägg under 'Förlossningen'

    11 gånger till..!?

    Antar att det inte bara var jag som såg ”En unge i minuten igår”?

    Helt sjuk känsla att se det tycker jag. Man som kom tillbaka till förlossningen och verkligen kände med mammorna som låg där. Man kom ihåg hur jävla ont det gjorde, känslan av att det inte skulle gå, hopplöshet och väntan- men framförallt den underbara känslan när det väl var klart. När man fick upp det där lilla livet på magen som man väntat på så länge. Obeskrivlig känsla, men ni som gjort det vet vad jag pratar om.

    Jag fick även ett starkt sug av att göra det igen. Även fast jag under min egen förlossning tänkte ”Anne- kom ihåg hur jävla ont och jobbigt det här är och gör för guds skull inte om det”. Jag intalade mig själv att det skulle nog räcka med ett barn. Fast nu är jag fast besluten om att få göra det minst en gång till. Jag skulle lätt kunna göra det 11 gånger till för min prinsessas skull.

    Det som känns tråkigt är att man inte minns så mycket av sin förlossning. Allt är som i en dimma och jag skulle lätt ställt upp och va med i ett sånt program och fått allt filmat. Funderar helt seriöst på att filma nästa gång, så man minns lite mer. Men fan vilken upplevelse det är att föda barn! Det är så jävla häftigt och underbart och kan inte mätas med nånting annat!!!

    Milia är på toppen humör idag som vanligt. NOT! Hoppas verkligen den där elaka tanden vill komma snart så jag får tillbaka min glada och harmoniska dotter.

    DSC_0065

    Mitt hjärta! Du är mitt allt!

    Idag blir det Öppnis!

    När Milia kom till världen

    Milia var både planerad och oplanerad. Vi sa aldrig- ”Nu skaffar vi barn”, men bestämde väl nån gång i November att jag inte skulle skaffa nåt annat preventivmedel än de få p-pillerna jag kom ihåg att äta nån gång i veckan. Blir det, så blir det tänkte vi. Men mensen kom som den skulle både i december, januari och februari.I början på Mars skulle jag ha min mens. När den uteblev och när jag mestadels grät hela tiden började jag ana vad som skett.

    Den 13 mars 2010 bestämde vi oss för att köpa ett graviditetstest efter att jag gråtit mig igenom en hel dag på stan. Planen var att vi skulle gå ut den lördagen, men när testet var klart och visade positivt ändrades våra planer. Vi skulle bli föräldrar.

    5649_116504133589_745088589_2442965_6913511_nEn av de första bilderna på oss tillsammans

    Förlossningsberättelse

    Efter nio månader och 15 dagar över tiden vaknade jag onsdagen den 1 december klockan 06.30 med värkar. De kom ganska regelbundet men var än så länge ganska svaga. Jag trodde att de skulle avta, hade haft lite förvärkar till och från och trodde såklart att detta också bara var förvärkar. Dessutom skulle Jocke sälja bilen idag och jag hade planerat storstädning.
    Klockan 8 vaknade Jocke, jag förklarade att jag hade värkar, men att han skulle göra som han planerat- visa bilen för några som åkt från Skellefteå. Det var säkert ingenting, bara falskt alarm!
    Jocke gick ut och fixade med bilen. Jag låg kvar i sängen en stund men gick sedan upp och förberedde BB-väskan, i fall att. Ringde till förlossningen och fick svaret ”Det låter som det har börjat, stanna hemma så länge som du känner och kom in när du inte orkar vara hemma längre”. J kom in efter nån timma och nu hade värkarna verkligen börjat kännas. När J frågade vad han kunde göra svarade jag att han gärna fick damsuga (!)
    Medan han damsög tog jag ett bad och väl uppe ur badet kände jag att jag inte orkade vara hemma längre. Vi packade ihop allt och gav oss iväg till förlossningen och jag trodde hela tiden att vi skulle bli hemskickade igen.
    Inne på förlossningen togs CTG. Värkarna var regelbundna och jag var öppen 5 cm! Vi fick ett rum och skrevs in 12.10.
    Jag tog ett bad och vi peppade för att föda barn, jävlar- nu var det dax! Tyckte hela tiden att det kändes så lätt- herregud, det här kommer gå lätt som en plätt, tänkte jag. Var det inte värre än såhär?!
    Efter badet fick vi ett rum och jag uppdaterade bloggen och skickade SMS till anhöriga.
    Klockan 15.30 var jag öppen 7 cm och nu började värkarna verkligen kännas. Jag bad om att få prova lustgasen. Lustgasen och jag var ett bra team och jag älskade känslan av att få må bra för en liten stund.
    Milia 001Jag bjuder på den..
    Någon gång efter klockan 16 är mitt minne ganska borta. Klockslagen känns som en dimma och jag kommer inte ihåg speciellt mycket. Att försöka tyda den här förlossnings journalen är inte heller det lättaste så tiderna blir inte helt exakt nu.
    Klockan 16.40 tog dom hål på hinnan, då var jag öppen 8 cm. Vattnet forsade, men såg klart och bra ut. I flera timmar kämpade jag nu med kraftiga värkar. Det som hela tiden gått så fort verkade nu som det skulle ta tid.
    Klockan 19 bad jag om att få nån mer smärtlindring. Jag hade öppnat mig bra, men barnet hade ännu inte sjunkit ner och det skulle ta ett tag till. Det kallades på läkare och EDA skulle läggas, men när läkaren undersökte var jag öppen 10 cm och det skulle snart vara dax, ingen ryggmärgsbedövning skulle läggas. Men eftersom jag hade så ont så fick jag istället pudendudblockad (bäckenbottenbedövning) och nu stannade allting av.
    Jag har knappt nåt minne av att läkaren undersökte mig och hade jag fått välja idag hade aldrig nån PDB lagts. Jag var alltså öppen 10 cm klockan 19.30 men värkarna avtog och allting stannade av. Visst var det skönt att få vila lite, men samtidigt hade det vart skönare att få det överstökat.
    Jag hade krystvärkar från 20.50 och nu fick jag koncentrera mig på att försöka ”pressa ner” barnet. Jag fick stå upp och krysta, stå i sängen och krysta. Allt provades, men värkarna var inte tillräckligt kraftiga och jag fattade inte riktigt hur jag skulle göra.
    Klockan 21.00 fick jag dropp som skulle få fart på värkarna och nu började jag även fatta hur man skulle göra. Det kändes som det hände nåt när man tryckte på, men samtidigt kändes det som det var helt omöjligt att jag skulle få ut det där barnet. När bm började prata om ett eventuellt klipp, skriker jag ”JA! Klipp, klipp!”. Ett klipp gjordes i mellangården.
    Mellan mina värkar var jag väldigt pigg och med. Bm skrattade åt mig då jag låg med halva Milias huvud ute och drog skämt med dom.
    Klockan 21.59 föddes den vackraste flickan. Milia Elsa Ulrika Gulliksson, 3790 g och 53 cm.
    Jag som sagt i sex timmar att jag aldrig mer skulle göra om det, sa 2 min efter att Milia var född, ”Jag kan göra det igen- nu på en gång om det skulle behövas”.

    Milia 007Helt nyfödd
    Ett stort tack till alla på förlossningen för ert stöd och pepp.
    Tack bm Maria som var med och skrev in mig och stöttade i början.
    Tack bm Karin som var med under hela förlossningen men som tyvärr gick av 15 min innan Milia föddes och inte hann va med när hon kom till världen.
    Tack bm May och hennes ”team” som var med och peppade i slutskedet.
    Tack till läkarstudenten Calle som var med och stöttade under hela förlossningen.
    Slutligen ett stort tack till min underbara Joakim, utan dig hade det aldrig gått. Jag älskar dig. Nu är det vi tre mot världen!
    Milia 035

    Att bli mamma & lite om förlossningen

    Det här med att bli mamma är det absolut största som har hänt mig.

    Att känna sån enorm kärlek och ansvar över någon trodde jag inte var möjligt. Hon är så himla fin och snäll vår lilla flicka. Aldrig någonsin får nåt ont hända henne. Jag ska skydda henne med mitt liv för allt ont i världen.

    Milia- mamma älskar dig så!

    Jag ska såklart ta mig tid nån dag att skriva en förlossningsberättelse. Men innan tänkte jag ni kunde få lite smådetaljer om vad som hände. Att föda barn var det absolut största men också det jobbigaste och mest påfrestande jag vart med om.

    • Jag använde ingen smärtlindring förutom lustgas och bäckenbottenbedövning
    • Jag tvingade Jocke att damsuga innan vi åkte till förlossningen, själv låg jag i soffan och klockade värkarna.
    • Jag hade oerhört stor nytta av yogan och andningen och klarade mig länge på att bara andas mig igenom värkarna.
    • Barnmorskorna var helt säkra på att det skulle komma ut en minibebis eftersom min mage var så liten och fick en chock när jag klämde ut en 3,8 kg bebis!
    • När bm Karin frågade om jag trodde hon skulle ha hår svarade jag ”Ja! och jag vill att det ska va långt, så jag kan fläta det”.
    • Min mage är helt borta och man skulle aldrig kunna tro att jag var gravid för 5 dagar sedan.

    Ni får hålla tillgodo med detta så länge! Nu idag ska vi prova bada lilla Milia och se vad hon tycker om det och sen ska vi ta oss iväg på julmarknad! Vagnpremiär!

    Trevlig 2:a advent!

    Vinter -0910 079Lilltjejen satt så nöjd i bilbarnstolen hela fm igår.

    För er som ska köpa vagn kan jag verkligen rekommendera att köpa en som man kan fästa babyskyddet på. Det var så himla smidigt igår när vi var runt och handlade lite- behövde aldrig plocka upp henne och hon kunde nöjt sova vidare hela tiden!


    Hemma!

    Nu har vi kommit hem! Hade undersökning hos läkaren och allt såg bra ut så vi fick åka hem!
    Har vart en jobbig natt med en tjej som bara ville äta och inte alls sova. Nu har hon däremot sovit massor sen vi kom hem så jag och Jocke har fått vila och äta lite i lugn och ro.
    Nu väntar vi på farmor och farfar som ska komma och titta på underverket.

    Milia vårt hjärta

    Milia Elsa Ulrika Gulliksson föddes (äntligen) igår kl. 21.59 och vägde 3790 g och var 53 cm lång. En rödlätt, bestämd liten dam är det vi har fått! Vi är trötta men mår bra alla 3!

    Förlossningen

    Har vi tur blir det bebis idag!
    Haft värkar sen 7 imorse och har vart på förlossningen sen 12.30.
    4 min mellan värkarna och öppen 5 cm. Än så länge har allt gått bra, håll tummarna för oss!