Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
  • L'avantage du puissant laser
  • Il funzionamento della misurazione del puntatore laser
  • Las superficies de trabajo del potente láser
  • Bild på lillasyster 2 veckor!!
  • De lasertechnologie van meetinstrumenten
  • Inlägg under 'Milia 0-1 mån'

    När Milia kom till världen

    Milia var både planerad och oplanerad. Vi sa aldrig- ”Nu skaffar vi barn”, men bestämde väl nån gång i November att jag inte skulle skaffa nåt annat preventivmedel än de få p-pillerna jag kom ihåg att äta nån gång i veckan. Blir det, så blir det tänkte vi. Men mensen kom som den skulle både i december, januari och februari.I början på Mars skulle jag ha min mens. När den uteblev och när jag mestadels grät hela tiden började jag ana vad som skett.

    Den 13 mars 2010 bestämde vi oss för att köpa ett graviditetstest efter att jag gråtit mig igenom en hel dag på stan. Planen var att vi skulle gå ut den lördagen, men när testet var klart och visade positivt ändrades våra planer. Vi skulle bli föräldrar.

    5649_116504133589_745088589_2442965_6913511_nEn av de första bilderna på oss tillsammans

    Förlossningsberättelse

    Efter nio månader och 15 dagar över tiden vaknade jag onsdagen den 1 december klockan 06.30 med värkar. De kom ganska regelbundet men var än så länge ganska svaga. Jag trodde att de skulle avta, hade haft lite förvärkar till och från och trodde såklart att detta också bara var förvärkar. Dessutom skulle Jocke sälja bilen idag och jag hade planerat storstädning.
    Klockan 8 vaknade Jocke, jag förklarade att jag hade värkar, men att han skulle göra som han planerat- visa bilen för några som åkt från Skellefteå. Det var säkert ingenting, bara falskt alarm!
    Jocke gick ut och fixade med bilen. Jag låg kvar i sängen en stund men gick sedan upp och förberedde BB-väskan, i fall att. Ringde till förlossningen och fick svaret ”Det låter som det har börjat, stanna hemma så länge som du känner och kom in när du inte orkar vara hemma längre”. J kom in efter nån timma och nu hade värkarna verkligen börjat kännas. När J frågade vad han kunde göra svarade jag att han gärna fick damsuga (!)
    Medan han damsög tog jag ett bad och väl uppe ur badet kände jag att jag inte orkade vara hemma längre. Vi packade ihop allt och gav oss iväg till förlossningen och jag trodde hela tiden att vi skulle bli hemskickade igen.
    Inne på förlossningen togs CTG. Värkarna var regelbundna och jag var öppen 5 cm! Vi fick ett rum och skrevs in 12.10.
    Jag tog ett bad och vi peppade för att föda barn, jävlar- nu var det dax! Tyckte hela tiden att det kändes så lätt- herregud, det här kommer gå lätt som en plätt, tänkte jag. Var det inte värre än såhär?!
    Efter badet fick vi ett rum och jag uppdaterade bloggen och skickade SMS till anhöriga.
    Klockan 15.30 var jag öppen 7 cm och nu började värkarna verkligen kännas. Jag bad om att få prova lustgasen. Lustgasen och jag var ett bra team och jag älskade känslan av att få må bra för en liten stund.
    Milia 001Jag bjuder på den..
    Någon gång efter klockan 16 är mitt minne ganska borta. Klockslagen känns som en dimma och jag kommer inte ihåg speciellt mycket. Att försöka tyda den här förlossnings journalen är inte heller det lättaste så tiderna blir inte helt exakt nu.
    Klockan 16.40 tog dom hål på hinnan, då var jag öppen 8 cm. Vattnet forsade, men såg klart och bra ut. I flera timmar kämpade jag nu med kraftiga värkar. Det som hela tiden gått så fort verkade nu som det skulle ta tid.
    Klockan 19 bad jag om att få nån mer smärtlindring. Jag hade öppnat mig bra, men barnet hade ännu inte sjunkit ner och det skulle ta ett tag till. Det kallades på läkare och EDA skulle läggas, men när läkaren undersökte var jag öppen 10 cm och det skulle snart vara dax, ingen ryggmärgsbedövning skulle läggas. Men eftersom jag hade så ont så fick jag istället pudendudblockad (bäckenbottenbedövning) och nu stannade allting av.
    Jag har knappt nåt minne av att läkaren undersökte mig och hade jag fått välja idag hade aldrig nån PDB lagts. Jag var alltså öppen 10 cm klockan 19.30 men värkarna avtog och allting stannade av. Visst var det skönt att få vila lite, men samtidigt hade det vart skönare att få det överstökat.
    Jag hade krystvärkar från 20.50 och nu fick jag koncentrera mig på att försöka ”pressa ner” barnet. Jag fick stå upp och krysta, stå i sängen och krysta. Allt provades, men värkarna var inte tillräckligt kraftiga och jag fattade inte riktigt hur jag skulle göra.
    Klockan 21.00 fick jag dropp som skulle få fart på värkarna och nu började jag även fatta hur man skulle göra. Det kändes som det hände nåt när man tryckte på, men samtidigt kändes det som det var helt omöjligt att jag skulle få ut det där barnet. När bm började prata om ett eventuellt klipp, skriker jag ”JA! Klipp, klipp!”. Ett klipp gjordes i mellangården.
    Mellan mina värkar var jag väldigt pigg och med. Bm skrattade åt mig då jag låg med halva Milias huvud ute och drog skämt med dom.
    Klockan 21.59 föddes den vackraste flickan. Milia Elsa Ulrika Gulliksson, 3790 g och 53 cm.
    Jag som sagt i sex timmar att jag aldrig mer skulle göra om det, sa 2 min efter att Milia var född, ”Jag kan göra det igen- nu på en gång om det skulle behövas”.

    Milia 007Helt nyfödd
    Ett stort tack till alla på förlossningen för ert stöd och pepp.
    Tack bm Maria som var med och skrev in mig och stöttade i början.
    Tack bm Karin som var med under hela förlossningen men som tyvärr gick av 15 min innan Milia föddes och inte hann va med när hon kom till världen.
    Tack bm May och hennes ”team” som var med och peppade i slutskedet.
    Tack till läkarstudenten Calle som var med och stöttade under hela förlossningen.
    Slutligen ett stort tack till min underbara Joakim, utan dig hade det aldrig gått. Jag älskar dig. Nu är det vi tre mot världen!
    Milia 035

    Snart ett nytt år!

    Snart är 2010 slut och ett nytt år väntar. 2010 kommer alltid va ett år att minnas, då föddes vår fina lilla tjej. En utslagen tjej som just nu ligger på mitt bröst och sover! Hon har vart vaken mer eller mindre sen klockan fyra och var ganska trött nu när hon somnade.
    Vi inväntar tolv slaget och hoppas pappan kommer hem från jobbet snart så vi får fira med han.
    Milia slog förresten sov rekord inatt och sov från 00 till 05! Skönt tycker vi, mer sånt!
    GOTT NYTT ÅR alla läsare!


    Milia provar sina hörsel kåpor!


    Fler och fler leenden får man för varje dag som går!

    Dax för en uppdatering

    Det var ett tag sen jag skrev. Nere i Norrtälje var det såklart fullt upp från morgon till kväll och där fanns ingen tid för att blogga. I tisdags åkte vi hem. Jag fick dessvärre feber på hemresan och har inte kvicknat till förens idag. Tror lilla Milia åkte på nåt också, hon har ingen feber men har verkat hängig och ledsen.

    Dagarna går och på lördag blir vår lilla tjej 1 månad och på BVC igår vägde hon 4795 g och mätte 57 cm! Stor och fin tjej och hon är så himla stadig och duktig! Känns inte som nån bebis längre.

    Min syster My är här på besök nu en vecka och det är mysigt att ha henne här. Skönt att få lite avlastning med Milia också.

    Ska försöka blogga lite bättre men den mesta av tiden går nu åt till vår lilla tjej. Hon har ju blivit lite bortskämd med all uppmärksamhet och kräver ständig uppassning av mamma och pappa numer. Bäst vi tar ur henne de snart kanske..?!

    Vill passa på att tacka alla där hemma för en trevlig vecka!

    Tack till Pappa och Berit för mat och husrum

    Tack till alla systrar för mysiga dagar och all hjälp med Milia

    Tack till mamma för barnpassningen (även om det var hemskt för mig)

    Tack till Carina, Janne, farmor & farfar för middag/fika & julklappar

    Tack till mina underbara vänner Jennifer, Emelie, Saija & Matilda

    Hoppas ingen är glömd!

    Lite bilder på prinsessan:

    Milia 083

    Milia 040

    Milia 006

    Milia 094

    Julefrid

    Eller inte..

    Vi far runt och hälsar på och donar & fixar. Milia är en ängel och tycker nog bara att allt är knäppt när hon vaknar upp på nya ställen hela tiden. Men det är roligt att träffa släkt och vänner. Vi åker gärna runt.

    Men därför blir bloggen lidande. Inte lika många inlägg och julmys prioriteras framför datortid!

    Men vi säger God Jul och hoppas ni får en mysig och härlig jul!

    Här får ni kort på vår lilla jultomte:

    Milia 044

    Vår duktiga tjej

    Sitter i soffan med en sovande prinsessa på magen och väntar på att pappan ska sluta jobba. Ikväll ska vi åka till Jockes föräldrar och sova där innan vi imorn åker vidare till min familj och släkt i Norrtälje för att fira julen där! En vecka blir vi borta så det är mycket som har packats och fixats här hemma. Milia har vart på gott humör och underhållt sig själv ganska mycket!
    Inatt sov hon från 01.30-06.00 och sen en matpaus vid nio innan vi steg upp vid elva hon och jag! Duktiga tjejen!

    Vårt hjärta myser på pappa

    Milia älskar bärselen


    Såhär hänger hon runt när mamma måste pyssla och packa lite! Hon älskar det! Antingen somnar hon eller så ligger hon bara och tittar! Nu vill hon ha mat!
    Trevlig kväll!

    The story

    Nu ska här berättas och redas ut vad som hände med mig under den här jobbiga perioden.

    När Milia föddes kändes allt helt underbart, som om livet äntligen började. Hon var en snäll liten flicka som åt och sov. Första dagarna hemma kändes kanon och att va mamma var det bästa som hänt mig.

    Sen hände nåt…

    Efter att vi haft besök från BVC och konstaterat att vår lilla tjej gått upp 350 g på 5 dagar fick jag på nåt konstigt sätt för mig att jag gav henne för mycket mat. Omedvetet började jag kanske ge henne mindre mat och samtidigt blev vår tjej större och såklart mer ”krävande”. Hon ville gärna bli buren och nöjde sig inte alltid med att ligga still själv (såklart). Detta i kombination med att jag gav henne mindre mat gjorde henne såklart gnälligare och det var då jag fick för mig att hon hade kolik.

    Denna paniken och ångesten över att hela tiden tro att det var nåt fel på henne gjorde att allt bara blev jobbigt. Jag ville inte gå ut med henne i rädsla att hon skulle börja skrika och när vi väl tog oss nånstans var jag så spänd och laddad så allt bara kändes jobbigt. Jag kunde inte äta, för maten växte i munnen och när jag en dag ställde mig på vågen och såg hur mycket jag rasat blev jag ännu deppigare. Kläderna hängde på mig, jeansen behövdes inte längre knäppas upp när man skulle på toa och ingenting passade.

    Jag började tänka hemska tankar. Att allt var bättre förr, att jag nästan ångrade att vi skaffat barn. Min kärlek till min dotter kändes inte äkta- jag tyckte bara allt var jobbigt.

    När jag nånstans började inse att hon förmodligen fick för lite mat vände allting. Jag började inse att man inte längre kan planera vad hon vill och ska göra. Vill hon äta, gör hon det. Vill hon sova, gör hon det osv. Att inte kunna planera och bestämma är kanske inte nåt jag gillar i vanliga fall, men det är bara finna sig i att bebis livet är så!

    Idag äter Milia både ersättning och bröstmjölk, vi kombinerar lite som vi känner för. Det är en mycket gladare och harmonisk dotter vi har här hemma nu. Att pappan kan hjälpa och mata är en stor avlastning för mig. Jag mår nu mycket bättre. Efter att ha insett vart problemet låg. Mina känslor för Milia har kommit tillbaka och jag njuter varje sekund av henne. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne!

    Imorn börjar Jocke jobba. Då ska jag och prinsessan klara oss själva. Det kommer gå bra, det är jag säker på. En bra sak är att hon gillar bärselen. Idag när jag skulle damsuga fick hon sitta i den med mig och innan jag damsugit klart ena sovrummet sov hon som en stock. Så behöver man fixa nåt medans hon är vaken får hon hänga med i den!

    Tack igen för allt stöd från alla håll. Både från er här på minbebis och från alla i min närhet!

    Ett speciellt tack till min underbara mamma och min underbara sambo. Utan er hade det aldrig gått! Jag älskar er!

    Milia 039Dom finaste

    Mot Umeå igen!

    Sitter nu i bilen påväg hem igen! Har haft mysiga dagar hos Jockes släkt och familj. Igår stannade vi till hos Jockes mormor och morfar som vart glada över att se underverket! Sen åkte vi vidare till Jockes mamma o pappa och spenderade natten och dagen där. Alltid lika mysigt att vara där och skönt att ”prova på” att sova borta inför julen!
    Nu på vägen hem stannade vi till hos Jockes moster och kusiner, lilla Ida på 3 år var väldigt fascinerad över lilla Milia och fick prova hålla och var väldigt stolt! Ska lägga upp bilder sen!
    För övrigt så mår jag väldigt bra just nu. All oro och ångest har släppt och äntligen känns allt bara mysigt och bra igen! Ska skriva en länge redogörelse sen!
    För dom uppmärksamma har jag för övrigt skrivit fel på Milias vikt i förra inlägget, självklart är det 4355 hon väger och inte 3355!

    Bvc idag

    Idag har vi vart på BVC och vägt och mätt Milia. Hon väger nu 3355 g och var 55,3 cm lång! Stor tjej som växer som hon ska och lite till! Hon var väldigt snäll och lugn men bajsade däremot ner alla tre underlägg hon låg på!
    Vi pratade om de här med amningen och ersättningen och hon tyckte vi skulle kombinera det som vi vill och ge henne så hon blir nöjd!
    Nu sitter vi i bilen påväg till Ö-vik för att hälsa på släkten!
    Prinsessan sover gott:

    Nöjd bebis


    Vem har sagt att killar inte kan göra 2 saker samtidigt!? Min- han kan han!