I onsdags när vi kom in till sjukhuet, var inflamationen redo att tömma sig på allt var. Kl 14.00 trodde de att han kunde bli opererad, då de var tvungna att inte ha ätit på 4 timmar, matade jag honom i ca 15 min innan klockan slog 10.
Tiden gick jätte sakta inne på sjukhuset, alexander sov som tur var jätte mycket, tur vi tog med oss napp, det var räddningen, nästan inget skrik mer än i slutet, då operationen sköts fram till kl 17 istället.
Sist han åt hemma var vid 4 på natten o sen den kvarten på sjukhuset, stackars pojke
Med sövning o operation tog det hela 50 min. Vi fick gå upp på uppvaket och sitta o vänta på att han skulle vakna, han la så sött och fridfullt och sov, många tankar snurrade rundor under tiden man väntade på att han skulle vakna.
Operationen gick jätte bra sa läkaren, de sa att det var tur att vi hade sett det så pass tidigt då inflamationen kunde inte bli större utåt utan började söka sig emot tarmar.
Alexander hamnade på ett rum bland 3 st andra bebisar, där han skulle sova och bli bevakad under natten.
Jag fick ett rum att sova i, sköterskorna kom in med honom när han var hungrig och när han var färdig äten gick jag och lämnade tillbaka honom i sin säng.
Nu har han gått på alvedon och antibiotika, vilket inte är det lättaste att ge en liten bestämd pojk.