Vi är helt slut här hemma.

Nya saker lär hon sig varenda dag lillan. Kanske därför nätterna är en mardrömslik geggamojja som alltid slutar med att vi ligger tre i sängen? Jag. Jag som varit så emot att ha barnen i sängen gör nu vad som helst, bara vi får sova. Hon. Hon som sovit i egen säng sedan sex veckors ålder är nu skräckslagen och vaknar i panik när vi flyttar över henne till den. Sover tungt på vårt bröst eller i vår säng, eller i soffan för den delen, samt i vagnen. Den egna sängen däremot… Demonisk?

Hon sitter själv och leker. Hon äter allt vi ger henne med god aptit och med ljudliga nam-nam-ljud. Hon vill stå upp själv med hjälp av att hålla i sig. Hon greppar nappen från marken och vrider och vänder på den tills den träffar rätt in i munnen. Hon ställer sig från mage till krypposition och vickar fram och tillbaka. Hon ler och skrattar och visar även plötslig rädsla för andra än mig och pappan.

Jag hinner knappt med. Hur ska hon hinna med? Klart något påverkas. Vår sömn :/ Behöver hon närhet är det väl det minsta vi kan erbjuda…

Och så snöar det. Glad Jul?