Är det sant? Ska man slungas tillbaka till verkligheten? På riktigt?

Jag ringde min chef idag och berättade att jag kommer tillbaka till jobbet två månader tidigare än beräknat. What?!?

Allt hänger faktiskt på att vi överhuvudtaget ska kunna få en rimlig dagisplats. Det är brist så in i hela jäkla helvetet där vi bor, hej populära babyboomsområde, så det är inte så lätt. Men det kan vara lättare i januari än i mars i alla fall.

Så helt plötsligt så är det fyra månader kvar tills jag börjar jobba igen… Kul? Motiverande? Inte så jätte. Tankar om livet och framtiden har börjat härja. Vad vill man göra resten av livet?

Dagis. Träffa Klara två timmar per dag? Är det det som är meningen med livet?

Åh vad det är härligt att vara mammaledig/föräldraledig! Att kunna göra vad man vill varje dag i veckan utan att känna stress eller dåligt samvete om man skiter i det och tar det en annan dag. Underbart!

Även om dagarna ibland är superfrustrerande med en bebis mitt i nej-fasen (allt hon gör följs av rungande och skarpa neeeej från mig och pappan) så är jag så glad att jag ska vara hemma ända tills våren kommer. Visst att jag kanske går in och jobbar lite då och då några dagar här och var tills dess, men det är ändå så lite så det räknas inte, förutom i plånboken.

Måste slå undan jobbångesten bara! Jag vill inte vara hemma sista halvåret med en klump i halsen av att börja arbeta och träffa mitt barn på tok för lite… Den ångesten får jag deala med sen! Hu! Men helt ärligt så känns det lite jobbigt och en aning tungt. Och overkligt. Man lever mitt i det här så kallade verkliga hemmalivet och carpe diem varenda dag, och sen ska man ut i 8-17-verkligheten…

Bara till att njuta så länge det varar! I morgon utmanar vi snorbusarna och drar till Öppna Förskolan. Hon är ju inte sjuk längre, ingen feber, bara lite snorig. Måste ju hitta på nåt! Får väl passa henne lite extra så hon inte stövlar fram och hånglar upp nån infektionskänslig liten parvel.

I morgon blir det sångstund istället för Peter Jidhe

Att man älskar sitt barn. Självklart. Men att drabbas av den övermäktigaste kärleken som känns ända från hårrötterna till tånaglarna – det är fullkomligt ofattbart innan det drabbat en själv.

Utan henne är jag ingenting.

Och det skrämmer ibland skiten ur mig!

Då och då smäller hon till med en hel natt! Sen ett par veckor tillbaka så har det faktiskt hänt typ tre gånger och det är fullkomligt fabulöst! Det betyder dock att man ska gå upp klockan sex, men det får det vara värt – hell yeah.

Klockan åtta ska bonusdottern iväg till skolan med frukost i magen och sen tog måstena slut. Så jag dundrade i säng när Klara knoppade in. Hur skönt? Fullkomligt ljuvligt!

Klart jag borde och borde och borde. Men jag måste inte. Så just nu skiter vi i det. Jag kan städa sen. Jag kan plocka ur diskmaskinen sen, liksom sortera tvätten. Nu sätter vi upp livskvalitén ett par snäpp på listan istället!

Förresten försöker jag sälja vår fina vagn!

Har hittat en begagnad Urban Jungle som jag vill ha..!

Försäljningen går dock inget vidare, tror det är usel timing på min affär. Så jag får väl svälja mitt begär till Urban Jungle-vagnen för tillfället och återupptäcka min kärlek till vår Brio Happy istället.

Här. Just här

luktar det helt jävla underbart. Det luktar bränt socker, typ sockervadd. Den glada, söta doften av det spunna sockret en alldeles perfekt sommardag på en nöjespark – så doftar det.

Vet inte om sköljmedlet med en ton av vanilj gör sitt, om det är spilld, söt bröstmjölk eller vad det beror på. Hursomhelst så luktar lilla K’s nackhår helt och hållet ljuvligt!

Ska börja knarka den doften!

Det har varit ganska tuffa dagar det senaste, med mycket tankar och funderingar som gjort ont. En del människor är inte vatten värda och ska ge fan i att blanda sig i folks liv, så kan vi sammanfatta det.

Lillan sover inte sina hela nätter längre – förstås… Äter varannan timma konstant om nätterna – trött mamma! Även svårt att komma till ro om dagarna, förutom ute på promenad that is… I morse vaknade hon dessutom 04.20 och var pigg. Kul jul. Jag underhöll och vyssjade till kvart i sju då hon äntligen tog sitt förnuft till fånga och slog till på en sovmorgon till nio. Rätt trötta och griniga bägge två nu…

Tur att världens skönaste kudde finns…

Full rulle miss i nassen…

Vi har varit på Baby&Barn-mässan och myst med världens finaste vän i vecka 18. Och även tagit tag i lillans rum – blir hur fint som helst!

Så nu fuckar vi de här tuffa dagarna, ger fan i energitjuvar och ser framåt istället.

I sin egen fina stol! Attackerar wubbien likt en lejonhona…

Kram på er.

Först grät jag som en tok när Lillsessan kom till världen förra veckan (gillar dock inte namnet – alls, men det är en annan femma), och nu sprutar tårarna ohejdat eftersom Lilla K’s kusin kom till världen igår kväll. Pappas systerson som är en liten perfekt gosse.

Det där med att föda barn alltså. Snacka om magi. Snacka om kick. Snacka om att man vill göra det igen. Och igen och igen. Pappan la på luren igår efter lyckobeskedet och babyskrik i bakgrunden, och sa med bruten röst Åh, jag vill göra det igen.

JAG MED!

Jag vill INTE vara gravid igen (kommer ni ihåg?). Jag är inte säker på att jag vill ha småbarn tätt (eller nä, det vill jag verkligen inte), jag vill inte ha en hel flock kiddos springande runt mig i åratal, men ja, jag vill föda barn igen!

Galet.

Jag vill vara en bra mamma, jag vill vara en mamma som finns där, som lyssnar, tar sig tid och som föregår med gott exempel. Jag vill inte vara felfri och ett helgon men jag vill visa min dotter orden hänsyn, respekt och omtanke i dess riktiga sammanhang. Och jag vill ge henne min tid.

Att läsa Lillo idag på morgonen påminner mig om mina tankar. Läs och begrunda. Det gjorde jag.

Jag hade en pappa som hummade bakom tidningen när man berättade vad man lärt sig i skolan. Många gånger lurade jag honom och drog uppenbara rövarhistorier bara för att testa om han upptäckte det och lyssnade.
Det gjorde han sällan.

Nä. Kvalitetstid med barnen, familjen och det som är viktigt, det är viktigt för mig. Vissa misstag vill man absolut inte göra om själv.

Hur man vet att man kommit hem till en småbarnsfamilj?

Avsaknaden av porriga underkläder kontra mängden spyhanddukar i torkskåpet.

Till exempel.

Inte bara gör han söta ungar; han föreslog dessutom kvällens tv-utbud – Dirty Dancing!

LOVELY!