Bättre besked än dessa få kronor går inte att få på en fredag!
Får alltså min sjukskrivning godkänd och halva september ersatt på 50%. De är ju inte alls så oresonliga. Riktigt fina människor! Den stenen som släppte från min rygg rullar både tungt och snabbt härifrån! Tack!
Tack!
Lilltjejen är ivägskjutsad till sin mamma, och nu har vi två vuxenveckor att se fram emot. Förr betydde vuxenvecka porr, sex och teater, nu innebär det välbehövlig tystnad, avsaknad av måsten, skjuts och fixa kvällsmat. Sex mitt på ljusa dan är fortfarande högprioriterat, men inte med både mushroom och urinvägsinfektion. Yaiks.
Sambon har åkt iväg på träning och jag har beställt hem en påse smågodis till hemkomsten. Svårt sugen! Godis är inte min stora grej egentligen, men när suget kommer så är det så jävla gott! Ja, ni vet ju. Är ju inga puckon heller.
Så nu ska jag gotta ner mig! Jag ska tända 74 värmeljus, sätta på nåt gött på stereon och fortsätta läsa Gunnel Abascals fantastiska bok. Den berör verkligen! Jag har redan gråtit, ryst, gjort grimaser och faktiskt också tokskrattat så jag skrämt sambon. Fantastisk läsning om fantastiska upplevelser!
Just det! Har fått hem alla papper och har nu ansökt både om sjukpenning och om föräldrapenning för första gången på Försäkringskassan. Jag tog ut 7 dar i veckan hela första månaden. Smart? Dumt? Äh. Vågar inte chansa. Håll nu tummar och tår och ögonbryn och övriga kroppsdelar att min sjukpenningsansökan öppnas av en snäll tant som har vett att förstå att jag faktiskt inte utnyttjar systemet utan faktiskt mår jävligt dåligt och faktiskt inte kan jobba, hur mycket och gärna jag än önskar.
Nu. Gotta ner sig i soffan!
PUSS!
Ok. Nu har jag bestämt mig. Inte bryta ihop mer nu.
Började självklart lipa hos läkaren hos BMM imorse. Det räcker att jag ser en medlidsam knyck på en nacke och att någon frågar med ljum stämma ”hur är det fatt” – så är det kört. Superseriöst intryck jag lämnar efter mig! Oron över sjukskrivningen, försäkringskassan och massiv jävla trötthet tar ut sin beskärda del. Och så HATAR jag att äta penicillin. Magen är redan paj. Sovit noll inatt.
Har liksom ingen depå. Ingen bank att hämta energi ur, och därför är steget så himla kort till tårar, hysterisk gråt och stensomna på stället.
Men nu får det vara nog. Jag är ju för fan en kvinna i mina bästa år som går runt med världens busigaste smurf i magen, och nu skiter jag i hur ont det gör, hur trött jag är eller hur pissigt allt känns stundtals. Enough! Dubbelskärpning helt enkelt.
Ska hem och sova efter 12, och när jag vaknar kommer jag känna mig som en ny människa. Bara så ni vet. Ingen kommer liksom att fatta vad som hänt, är det verkligen hon? My God, vad har hon gjort? Vilken energi, vilken positiv aura, Gud vad hon är snygg..!
Och nu tänker jag lyssna äckelhögt på världsbra musik och börja tagga.
Hej Försäkringskassan, vad givande det var att prata med er! Det är ju jättelättande att veta att man skickar in sitt läkarintyg och sedan får vänta ca en månad innan ni ens tittar på ärendet, och sedan lite tid för att fundera om jag har rätt till ersättning från er. Det är ju jätteskönt för mig att gå hem efter halva dagen på arbetet, eftersom min läkare råder mig till det, och få reda på ett par månader senare om jag får betalt eller inte.
Jag har ett hus som ska betalas varje månad. Räntorna har inga handläggningstider, vad jag vet.
Bittert inlägg från en helt normal skattebetalare som aldrig varit sjuk med ersättning, och som först nu blev intvingad i den här så kallade verkligheten…
Sitter just nu i telefonkö till Försäkringskassan – superkul och jättegivande! Älskar telefonköer…
Har fått ett sjukintyg av min läkare idag som bedömer min oförmåga att arbeta heltid just nu. Har dock aldrig varit sjukskriven i hela mitt liv och ringer nu alltså Försäkringskassan för att se vad tusan jag ska göra. Jag vill ju verkligen veta med största säkerhet att det kommer att gå problemfritt, att jag kan vara hemma och få ersättning. Annars har man ju inte råd att ha ont…
Hjälp! Nu är det jag!
