Idag har jag lyckas med den stora bedriften att skälla ut min stackarn sambo trots att han varit helt oskyldig.

Det började redan innan han ens hade vaknat och jag skulle buda hem en bok från tradera. Jag vann aktionen men problemen började när jag skulle betala.
Nummer ett. Internetdosan funkar inte. (Det var inte alls så att jag tagit fel dosa..)
Nummer två. Jag skriver fel referens till mottagaren.
Nummer tre. Jag glömmer bort att jag bytt lösenord till min mail och kommer inte in där för att maila och förklara mitt misstag för han som sålde boken.
Så när stackars D vaknar för att hinna säga hej då till mig innan jag åker till jobbet så är jag fly förbannad och går inte att prata med för fem öre. Senare på jobbet började jag nästan gråta av dåligt samvete.

När jag nu kom hem från jobbet och D redan åkt iväg till sitt så kommer nästa utbrott.
Jag skär mig själv i fingret med våran nya supervassa kniv.
Och det är klart att det är D’s fel! Det var ju han som ville köpa nya knivar!
(Det kan inte alls vara så att jag faktiskt var lite klantig och inte orkade tända lampan eller ta fram en skärbräda så jag försöker lite snyggt skära på sidan av diskhon. Allt för min nya cravings för tomater, som jag förresten aldrig gillat förut.)

FÖRLÅT MIG!
(Jag måste skärpa mig..)

Nu har vi berättat för de flesta närstående och jag skulle så gärna vilja ha alla fina reaktioner på film. Så mycket jubel och glädjetårar att jag blir alldeles rörd. Sitter som ett fint minne i hjärtat.

Har också varit hos barnmorskan två gånger. Första gången var det hälsosamtal och idag var vi på Freja-samtal som det så fint heter, också kallat fosterdiagnostik. Har planerat in att gå på KUB-test och om cirka två veckor har jag inskrivning med vägning osv.

Vi tycker båda att detta är så sjukt spännande allting och jag kan knappt bärga mig innan jag får se den lilla räkan och skrika ut till hela världen att vi ska bli mamma och pappa! Hur sjukt låter det inte att vi ska bli mamma och pappa till en liten räka? Det har inte sjunkit in än tror jag.

Vi går på moln.

Vi har plussat!
Onsdag förra veckan, alltså den 30/11, kissade jag på sticka nummer ett och sen det har det blivit fyra till.
Har fortfarande galet svårt att förstå att vi två ska bli tre men det är så otroligt välkommet.

Igår berättade vi även för mina föräldrar och några nära vänner och än så länge är alla bara så himla glada för våran skull.

Bloggen kommer så småningom gå från att vara anonym till att visa vilka vi är men det får än så länge vänta.
Puss alla