Magen växer så det knakar. Framifrån ser det ut som jag svalt en fotboll!

Det här är det finaste brevet jag fått på länge.

Jag har blivit berättigad GRAVIDPENNING! Jag fick egentligen reda på det över telefon i fredags och jobbade min sista dag i lördags men jag har helt enkelt glömt bort att skriva det här.

Fatta att jag är lycklig. Allt strul fram och tillbaka med Försäkringskassan har äntligen lönat sig! Jag går på moln här hemma men jag har inte riktigt vant mig vid tanken att jag faktiskt inte ska tillbaka till jobbet för ens Räkan är cirka ett år! Därefter tar David över och är ledig några månader och sen ska lillan börja på förskola om allt går som planerat. Det är ju helt galet att planera ett helt år framåt i tiden!

LYCKLIG!

Idag har jag och Lisa gjort en superfin avgjutning av min mage. Stackars sjuka Lisa gjorde verkligen ett toppenjobb och vi hade jättekul under tiden!

Det som behövdes var
5 rullar med gips. Vi köpte gips på Panduro, 2-pack för typ 60 kronor, och det blev alltså en rulle över.
En sax
En skål med vatten
Plastfolie
Ståltråd eller liknade om man vill hänga upp den

Vi började med att klippa cirka 15 centimeter långa gipsremsor för att det skulle bli lite lättare att jobba med, sen rullade vi in min överkropp, från brösten och ner till höfterna, med plastfolie. (Hjälp vad svettigt det blev! Lisa fick klippa upp mig i ryggen till slut för det blev så varmt. Haha.)
Sen är det bara att börja kladda, doppa en remsa i taget i vatten och börja skapa. Vi började uppifrån och tänkte först att jag skulle kunna sitta ner men magen fick en mycket finare form när jag stod upp och så var det lättare att komma åt.
Det behövs ungefär två lager med gips för att få det hållbart och gnugga ordentligt på skarvarna så syns dom inte så mycket.
Fick stå med gipsmagen på en stund och sen plockade vi bort den så den fick torka.
Tänk på att täcka golv/stolar/allt med handdukar och ha oömma kläder för det kladdar rejält!

Man kan ju välja att måla eller lacka magen men jag tycker att den är snyggast som den är så jag kommer låta den vara orörd.

Det tog ungefär en timma att få allt på plats och för att få det att torka så pass mycket att jag kunde ta av mig den.
Efter det la vi på lite extra på kanterna och jämnade till lite. Sen fick den ligga och torka ordentligt i några timmar och nu sitter den på väggen.
Jag har inte bestämt om den ska sitta där den sitter nu och om den ska ha ljusslinga i sig eller bara få vara själv. Ska låta den hänga några dagar innan jag bestämmer mig.

Eftersom jag och David köpt oss en ny frän kamera så måste jag ju bjuda på lite fler bilder.
Bildregn!

Min snygging till sambo.

Plantor

En knölig mage

På den här bilden kan man knappt ana att jag är gravid i sjunde månaden!

Det kan man dock på den här, hihi.

Det här vädret får gärna komma tillbaka med det samma!

Hela förra veckan bjöd på kalasväder och här kan ni se hur bra vi haft det. Fyra av fem bilder är från min mamma och pappas kolonilott och det är nog där jag kommer ligga och dega dom dagarna som bjuder på bra väder. Kolonilotten är verkligen perfekt för oss med lägenhet, området ligger mitt i stan men det är ändå som att komma in i en helt annan värld när man kommer in där. UNDERBART!

Nu har jag vandrat in i vecka 32 och idag var jag hos barnmorskan.
Mina mått ser toppen ut och hon trodde att Räkan hade lagt sig till rätta med huvudet neråt. Detta kan givetvis ändras men vi hoppas att hon ligger kvar så!

Lite mått och vikt.
Vecka 31+4
SF-mått: 30 cm
Vikt: 64 kg (+7 sen inskrivningen)

Sköterskan på förlossningen tyckte att jag skulle ta det lite lugnt så ikväll har jag och David en chill-kväll. Har precis tryckt i oss revbensspjäll, potatis och tzatziki. Mums säger jag och magen! Nu Let’s Dance.

En riktig snygging till pappa.
(Precis som David kommer bli!)

Gårdagen slutade inte på bästa sätt men idag mår vi alla bra.

Vaknade igår av att magen var hård som sten (eller ja, inte sten kanske men ni förstår) och så fortsatte det hela dagen. På kvällen när jag jobbade fick jag galna sammandragningar som gjorde att jag nästan tappade andan och det var första gången jag känt en sammandragning som obehaglig. Magen ville inte lugna sig och när jag kom hem så var det ingen rörelse från någon bebis där inne och ju mer jag tänkte på det ju nojigare blev jag för det kändes inte som det hade rört sig alls mycket på hela dagen.
För att stilla min oro så ringde jag till förlossningen och fick världens bästa bemötande och dom tyckte att det var självklart att jag kom in på en kontroll om jag var orolig.
Nu hade ju klockan blivit närmare halv tolv och David var ju på jobbet för längesen så jag tog med mig min kära mor.

Väl på förlossningen fick jag väga mig, ta tempen och mäta blodtryck. Lämna urinprov och sen blev jag ihop kopplad till en CTG maskin som mätte Räkans hjärtljud och mina sammandragningar.
Fick också göra ett ultraljud och se mini-Räkan (som inte alls var speciellt liten längre, hon fick ju inte ens plats på skärmen) och det tyckte både jag och mamma var mysigt.
Hon mådde bra där inne som tur var, hjärtat tickade och hon hade alldeles lagom mycket vatten att plaska i.

Höll väl på att skrämma slag på stackars David när jag ringde mitt i natten och berättade att jag var på väg till förlossningen men den här gången var det ju ingen bebis som levererades.
Nästa gång däremot kanske det är ”på riktigt”

Kom precis på att det här troligtvis blev den näst sista jobbhelgen jag gör innan jag går på semester och direkt efter det föräldraledighet! Det är alltså bara en helg kvar att jobba den 26-27 och det känns ju som en piss i havet!

Såhär lycklig blev jag nu!