Kikar in en snabbis nu när jag har 15 minuter kvar av matrasten. Det skulle verkligen räcka med 20 minuters lunch men det dras ju 30 min oavsett så här sitter jag nu

Det har varit en riktigt bra dag hittills. Pratade med min chef i Jkpg för en stund sedan, får inbjudningar till fortbildning därifrån och tyvärr kunde jag inte denna gången (heller). Skulle så gärna vilja åka, träffa alla och lära mig lite nytt. Min chef i Jkpg är världens bästa, helt underbar med en riktigt skön humor. Dessvärre slutar hon i höst men turligt nog är den nya chefen som kommer precis lika bra som person. Som chef kommer hon säkert att bli bra. Fick iaf en förfrågan om jag kan tänka mig att komma in och jobba 1 dag/vecka i Tranås redan nu. Det kanske kommer bli behov av det och åhhh vad kul det skulle vara. Dock vet jag inte om det går att lösa med Guttens jobb…. Tänk om svärmor kunde vara hemma, ta ut en föräldradag, så perfekt. Ja det tåls att fundera på

Efter jobbet väntar träning med Ida. Vet inte hur det ska gå, mina lår har fortfarande inte återhämtat sig sedan måndagens träning. Nej nu är snart rasten slut.
Pöss

Ja alldeles strax, om typ en halvtimma, så ska jag till jobbet. Då väntar en dag av dyslexiutredningar, tal- och språkbehandlingar, spel med barnen och snack med goa kollegor. Mina arbetsdagar brukar gå jäkligt fort vilket kan bero på att jag bara jobbar en dag i veckan 😉 Jag har ett jobb jag trivs med och där jag får ta väldigt mkt eget ansvar vilket alltid är kul. I normala fall jobbar jag ju även 40% inom landstinget i Jönköping och just den kombinationen känns så bra. Jag har fått det bästa av två världar och skulle aldrig vilja byta ut ngn av arbetsplatserna. Okej, om 25 år kanske jag sadlar om och öppnar ett café med inredningsshop (en liten dröm jag har) men tills dess så är jag skitnöjd.

Överhuvudtaget så är jag faktiskt väldigt nöjd med mitt liv just nu. Jag har en familj som jag älskar, härliga barn som gör mig lycklig (och ibland skitarg), ett jobb jag tycker om, ett hus som är i ständig förändring men som ändå känns som vårt hus, underbara vänner och tid till att träna. Nej jag lever just nu i ett lyckorus och lite rädd är jag att ngt ska ta det ifrån mig. Förra gången det hände var 2009 då Gutten förlorade sitt jobb. Visst vi var fortfarande lyckliga men jag hatade verkligen den otrygghet som det skapade. Hade man vetat att han skulle få ett nytt jobb 1 ½ år senare så hade man ju kunnat njuta av all den tid vi fick som familj men just ovissheten gjorde det ju så svårt att koppla av.

Nej nu har jag inte tid att sitta här längre. Har ju ett jobb som väntar och gaddar som måste borstas.

Kram