Ja den här helgen präglas av maaaaat. I fredags stod vi för maten, då bjöd vi hit mamma på grillat, såååå gott då vi grillade både lamm och fläskfilé, igår stod mamma för maten, helt underbar kalops, och imorgon är det svärmor som bjuder. Hittills har det inte varit traditionell påskmat men det är jag lite glad för. Pallar inte att äta det hur många dagar som helst. Skulle det nu vara så att svärmor bjuder på det imorgon så gör det ju såklart inget, vi har ju inte ätit ngt tidigare under helgen.

Idag ska jag, Molly och Gutten till Lkpg. Vi ska hälsa på Fia och hennes familj. De stora tjejerna ska vara hos mormor vilket passar dem bättre, Sofia har ju bara en liten så det finns inte så mkt för Thea och Ellie att göra hemma hos dem. Däremot blir det att jaga efter Molly men det är vi ju vana vid=D

Hoppas att ni får en bra dag!

Ja visst hittade jag en lämplig bild i ett av våra album=) Livet här hemma tuffar på och numera i 180 km/h. Orken finns inte längre till det lilla extra såsom vänner eller annat, utan all fokus läggs på våra jobb, barnen, varandra och träning. Mer orkar/hinner vi inte med=( Det gör mig verkligen skitledsen att jag så sällan kan träffa mina finaste vänner men det kanske är såhär vuxenlivet är. Man får nöja sig med en sporadisk kontakt och se till att ses ibland och då suga ut så mkt man kan av det. Tack och lov har jag haft tur och funnit vänner som är helt underbara och förstående och jag tror att vi alla känner samma frustration över att vi så sällan hinner ses.

Något som jag faktiskt prioriterar just nu är träningen. Dels för att den får mig att må jäkligt bra, dels för att jag vill droppa 10 kilo i vikt men även för att jag snart *läs knappt 2 månader* ska springa 2,1 mil i Göteborg. Just nu känns det en aning långt borta men igår sprang jag 8,9 km och jag överlevde det så nu är det bara att beta av en kilometer extra i taget. Det ska fasen funka. Jag är så less på mig själv att jag slarvat med träningen under de senaste 2 månaderna. Jag har bara tränat sporadiskt och då kört lite löpning. Men nu är jag igång på allvar och tack vare min PT så har jag även kommit igång med styrketräningen – UNDERBART!

Nä nu ska jag fortsätta kolla på GI Jane

Puss

Ja idag har det varit en tung dag. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Har väl egentligen inte varit mer intensivt än vanligt på mottagningen men idag tog det bara stopp. I slutet av dagen kände jag mig helt urlakad och det fanns liksom ingen energi kvar. Trycket har varit otroligt hela våren och nu har det kommit ifatt mig. Jag är sliten. En ljuspunkt är dock att jag hade ett samtal inbokat med min chef just idag och hon föreslog, efter att innan vårt samtal ha tittat i min tidbok, att jag skulle få lite avlastning från en kollega. Så skönt! Förhoppningsvis släpper lite av pressen i och med det.

Nog om detta. Har i och för sig inte mkt annat att skriva. Blir ju inte så mkt kvar av dagen att skriva om när man jobbar heltid och definitivt inte när man jobbar över som jag gjorde idag=P Kvällen kommer bestå av ett par timmar i soffan, underbart!

Puss och kram mina vänner!

Ja vår lilla goding har verkligen blivit en liten snorunge. Herregud vad snor det kan produceras hos en liten blivande 2 åring. DET TAR JU ALDRIG SLUT. I nuläget skulle busungen faktiskt kunna gå till förskolan imorgon men med tanke på snorproduktionen så har vi bestämt oss för att vänta tills på torsdag. Så imorgon blir det VAB för Gutten. Idag har vi kunnat lösa det med barnvakt från farmor – guld värt! Jag har dessutom kunnat jobba lite hemifrån så det gick bra att få ihop det. Men det märks att vår Molly är tillbaka. I eftermiddag har hon kört i 150, pust!

På jobbet har det rullat på som vanligt. Har fått en hel del gjort och hann t o m ha ett viktigt samtal med min chef. I eftermiddag har jag och de stora tjejerna storhandlat i Mjölby. Så skönt att få det gjort.

Nu sitter jag och Gutten och degar i soffan. Vi är otroligt sega och vi misstänker att det har att göra med natten som Molly var vaken flera gånger/timma – natten till igår. Tröttheten brukar slå till 2 dagar senare vilket det ju faktiskt är idag. Men vi ska försöka att lägga oss tidigt så förhoppningsvis har vi mer energi imorgon.

Ha det så gott!

Stor kram

Jag känner mig allt oftare otillräcklig. Både med barnen, med hemmet men framförallt på jobbet. Jag jobbar ju deltid på två jobb där jag är ensam om mina arbetsuppgifter. Det innebär att ansvaret ligger på mig och det känns tungt ibland. Jag hinner inte allt jag skulle önska att jag hann och det är otroligt frustrerande. Man har ju alltid hört att det är en stor risk att det blir på det här sättet när man jobbar deltid och att jag jobbar deltid på 2 jobb bidrar ju till att jag aldrig får känna känslan av att räcka till. Jag känner mig ALLTID otillräcklig. Det är verkligen inte meningen att gnälla. Jag älskar BÅDA mina jobb men ibland är det bara så frustrerande. Jag vill så mkt men tiden saknas jämt. Hoppas att det ska kännas bättre men är rädd att det kanske inte blir så? Eller försvinner den kanske efter ett tag… Vänjer man sig vid tanken och mognar i att man gör så gott man kan och att det får vara nog?!

Åh, jag är livrädd att ni ska tro att jag klagar på mina jobb. Det gör jag verkligen inte. Det är inte dem det är fel på, det är just det faktum att tiden inte är tillräcklig. Iallafall inte just nu, men kanske sen=)

Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Det känns faktiskt genast lite bättre.

Ha det så gott!

Jag måste bara nämna några ord om vår mysiga helg. Vi har nämligen varit i Örebro den här helgen. På lördagsmorgonen styrde vi, tillsammans med svärmor och svärfar, kosan mot gnällbältet. En hotellnatt, shopping, badhusbesök och restaurangbesök väntade oss – vår julklapp till svärmor och svärmor. Redan på morgonen innan vi åkte kände vi att ngt var lite konstigt med Molly. Hon var mer pipplig än vanligt plus att hon var lite varm och seg. Dock visade inte febertermometern något så vi tänkte att hon kanske bara var lite morgontrött.

Väl i Örebro blev vi glatt överraskade när vi kom fram till hotellet. Gud vilket mysigt hotell och så trevlig personal. Gittans och Steinars rum var så fint, det var det första rummet som vi såg, och sedan, när vi kom fram till vårt rum blev vi faktiskt chockade. Familjerummet som vi blivit lovade var verkligen ett familjerum. Tjejerna hade en egen alkov med både våningssäng, sittpuff och TV – kan lova att det var två tjejer som var lyckliga (och två föräldrar). Eftersom vi kom fram vid lunchtid valde vi att ge oss ut på stan direkt. Där blev det lite käk och sen shopping. Det var då vi insåg att ngt verkligen var på tok med Molly. Hon satt helt lugn i sin vagn, visst hon gnällde lite, men hon ville inte gå ur vagnen. Det räckte med att känna på lillans panna för att inse att vår gullunge blivit sjuk, Så resten av shoppingturen sov hon – riktigt lugnt och skönt=p Annars är ju Molly minst sagt aktiv och att få gå i lugn och ro i affärerna var mer än jag vågat hoppas på. Dock kunde hon ju inte följa med på vår planerade tur till badhuset så hon fick stanna på hotellrummet med farmor och farfar. Inte fel det heller. Och tjejerna trivdes med att få vår fulla uppmärksamhet. Vi körde racet i simhallen under den stund vi var där. Jag hade höga förväntningar på Örebros äventyrsbad men jag måste erkänna att jag blev besviken. Kanske var det för att våra tjejer var i fel ålder. Visst de hade kul men jag tycker att de flesta attraktioner och bassänger var för barn som var antingen mindre än dem eller större. Det var inte värt över 400:- och jag skulle aldrig åka exprä till Örebro bara för att besöka deras simhall.

Kvällen avslutades med ett besök på Jensens Böfhus vilket var en perfekt avslutning på en underbar dag. Molly fick alvedon så det var nog första gången under hela dagen som riktiga Molly tittade fram. Under en stund på restaurangen var det lite mer fart men det var bara mysigt. Det höll dock inte i sig någon längre stund och hon somnade gott tillsammans med sina systrar när vi var tillbaka på rummet. Jag, Gutten, svärmor och svärfar tog en Hollywood innan vi la oss och det kändes nästan som förr i tiden när vi alltid spelade kort.

Idag har vi suttit i bilen och tagit det lugnt här hemma. Vi är alla nöjda med helgen och det var verkligen så mysigt och trevligt att bo på hotell tillsammans med svärmor och svärfar. Dessutom måste jag erkänna att det var tur i oturen att Molly fick feber just den här helgen. För det har inte gått någon nöd på henne när vi har varit iväg. Hon har fått mer uppmärksamhet än vad hon hade fått här hemma och vi har tack vare det haft det lite lugnare nu när vi varit borta.

Men nu får hon gärna bli frisk snart. Jag har inte tid att vabba och om Gutten gör det förlorar vi alldeles för mkt pengar. Han jobbar ju 10-timmars pass och ersättningen han får från Försäkringskassan motsvarar inte på långa vägar den inkomst som han borde få. Tack och lov ska mamma ställa upp som barnvakt imorgon så då ska jag bara flexa ett par timmar.

Nu ser vi på min gamla favoritfilm ”De tre musketörerna” med Charlie Sheen och co´.

Ha en underbar kväll!
Kram

Ja vet, den här rubriken har jag använt mååånga gånger innan. Men jag får ofta den här känslan, att nu, nu hände det. För plötsligt kände jag för att blogga igen. Har inte haft ork, tid eller lust att blogga på länge och har faktiskt funderat på att sluta blogga helt och hållet. Att jobba 90% med ett jobb där man ger så mkt , ha 3 barn, varav en är minst sagt energisk, lämna och hämta barnen på dagis/skola 4 dagar i veckan och dessutom försöka upprätthålla ett socialt liv tar på krafterna. NU har vi dessutom haft 3 kalas framför oss och jag har varit helt utmattad vid 20 på kvällarna. Men som sagt, idag hände ngt. Kanske är det att 2 kalas är avklarade och att det sista är idag. Eller så är det promenaden på förmiddagen då vi gick förbi min pappas grav (att få fälla några tårar kan faktiskt ge energi på ett konstigt sätt), eller så är det att Molly sover, Thea spelar på Ipaden och att jag äntligen får en lugn stund i TV-soffan med min tekopp och en bit kladdkaka. Förmodligen så är det en kombination av allt men gud vad jag behövde den här stunden i soffan. Jag har alltid Molly omkring mig när jag är hemma och det tär på krafterna. Vårt lilla energiknippe kan verkligen konsten att suga energi från en och jag inser mer och mer att jag behöver en paus ibland. Men det är svårt för vi har ju alltid barnen hemma här hos oss. Vi ber bara om barnvakt när vi inte kan ha tjejerna av någon speciell anledning, t ex övertid på jobbet, att vi måste fixa med något eller ska iväg på något. Någon gång skulle det vara skönt att be om barnvakt och bara vara hemma =) Någon gång framöver kanske…

Nu ska jag hämta en bit kaka till och fortsätta mysa här i soffan.

Puss