Var tvungen att fota Thea idag. Hon såg ju så stor ut min fina tjej. Åh de växer upp så fort – paniiiiik

Ja kvällen kan nog klassas som en av de sämre den här veckan. Efter en minst sagt intensiv (dock mysig) dag, kom jag igång sent med kvällsbestyren. Vi har haft besök både av Malin med barn och nu under kvällen, Guttens moster med sällskap. Hur trevligt som helst men det blir ju lätt lite sent när man får besök senare på eftermiddagen. När så våra sista ”gäster” gått hem för dagen försvann Ellie upp på övervåningen. Jag funderade inte så mkt på det, tänkte mest att hon nog gick upp för att städa. Efter ett tag gick jag upp för att hjälpa till och upptäcker då att hon gråter. Hulkande berättar hon ngt samtidigt som hon säger ”Förlåt”. Tyvärr går det inte alltid att förstå det Ellie säger och definitivt inte när hon är ledsen, upprörd eller gnäller. När jag gick in på hennes rum upptäckte jag dock vad det var hon försökte säga. Ellie och hennes kompis hade hittat Mollys dopsmycken och rivit ut dem samt lekt med dem. Hon förstod att detta egentligen inte var tillåtet och hade nu panik för det. Själv blev jag ju också panikslagen. För det enda spåret jag hade av Mollys smycken var askarna, smyckena var borta. Såklart reagerade jag med ilska, så typiskt mig när jag blir rädd och ledsen. Skällde på Molly som upprepade ”Förlåt”. Usch, blir så ledsen när jag tänker på det. Lillan var ju redan helt förstörd, hon visste ju att de gjort fel redan innan jag kom upp. Hade jag tänkt lite och inte fått panik själv hade jag istället försökt att lugna henne. Nu blev det ju motvänd effekt – dåligt samvete!!!! Som vanligt lugnade jag iaf ner mig snabbt och började leta efter smyckena vilka tack och lov hittades. Jag såg också till att ge Ellie en stor kram och bad om ursäkt för att jag blivit arg. Förklarade för henne att jag egentligen inte varit arg utan att det var rädsla och oro som gjorde mamma upprörd. Ellie som är helt underbar accepterade min ursäkt och det blev många pussar och kramar vid nattningen ikväll. Hatar så när jag blir arg på tjejerna. Jag vill ju vara en lugn, pedagogisk mamma som förklarar allt på ett sansat sätt. Var faktiskt sådan innan Molly kom och tänker fasiken bli det igen. Steg 1 blir att utöka sömnen så att jag inte är så trött hela tiden. Trött = dåligt tålamod. Jag älskar verkligen mina underbara flickor och jag måste bli bättre på att visa dem hur fantastisk jag tycker att de är.

Nu blir det lite kvällsfix och sen ska jag faktiskt gå och lägga mig tidigt. Ett steg i rätt riktning iaf.

Puss!