Add Comment Register

Fan vad ledsamt

tisdag 31 januari 2012 kl 10:22 | Personligt

Jag kikade just in på en blogg som jag faktiskt följde för ett tag sedan. Nu var det länge sedan jag läste den men fick ett infall idag. Blev tyvärr otroligt nedstämd när jag läste att denna relativt nyblivna mamma blivit ensamstående med sitt lilla barn. Av det jag kunde förstå utifrån gamla inlägg var det inget hon valt själv och jag fick en klump i magen av att tänka på hur denna tjej blivit fråntagen lyckan att vara en ”kärnfamilj”. Det är absolut inget fel i att vara ensamstående och det är klart att man är lika mkt familj då men om jag blev lämnad mitt i lyckan när man har ett litet mirakel så skulle jag bli helt knäckt. Jag inser att jag litar så otroligt mkt på Gutten, han är mitt livs kärlek och jag tror/hoppas att jag är hans. Men ändå kan man ju inte riktigt veta vad livet har att erbjuda. Usch om Gutten kom hem och släppte bomben att han inte ville mer, jag skulle få panik. Bara tanken på att inte träffa honom eller barnen varje dag känns skitjobbig. Nej det får inte hända! Hmmm… man ska inte ta varandra för givet, ska se om jag kan hitta på ngt kul att överraska honom med. Vi behöver lite romantik i vardagen.

Dagen har iaf börjat med en 45 minuters promenad. Slog nog nytt rekord också då jag nästan lämnade barnen i tid på dagis. Vi var ”bara” 15 minuter sena den här morgonen. Nu väntar tvättstugan på mig, dammsugaren är också lite sugen på att jobba och sen ska jag belöna mig med en kopp te.

Kram

Är småbarnsåren verkligen så tuffa?

tisdag 10 januari 2012 kl 10:45 | Personligt

Man hör ju rätt så ofta att småbarnsåren är tuffa och att de tär på förhållanden. Jag och Gutten har diskuterat detta och vi känner faktiskt inte igen oss i en beskrivningen. Visst, småbarnsåren är tuffa för psyket men vi som par har inte tagit stryk av dem. Jag tycker att vårt förhållande är ungefär detsamma som det var innan vi fick Thea för snart 6 år sen. Visst, vi har inte lika mkt fri tid, men vi ger varandra ganska stort utrymme att hitta på saker på egen hand och vi umgås tight på kvällarna. Vi har heller inte gått i fällan att vi helt gått upp i barnen och endast lever för dem. Jag brukar säga att vi lever med våra barn, inte för dem. För även om det kanske anses egoistiskt i en dels öron så tycker jag fortfarande att jag är viktig, Gutten är viktig och vårt förhållande är viktigt. Sen älskar jag mina barn otroligt mkt, de är det finaste jag har i mitt liv och jag är skitstolt över mina tjejer men den dagen de flyttar hemifrån vill jag att Gutten och jag ska ha ngt att prata om, ngt att göra.

Ja det var lite av sånt som jag ibland funderar på. Igår körde jag ett Pumppass så idag är jag härligt loj i armarna. Efter lite snöskottning nu på morgonen känns det om möjligt ännu mer i kroppen. Finns det ngn goare känsla??? Imorgon ska Gutten och jag köra Box ihop. Det ska bli intressant. Han är ju rätt så mkt starkare än mig och jag lovar att han kommer att asgarva åt min hooks och uppercuts. Jag skulle visa honom ett par slag igår och han bröt fullständigt för att han tyckte att jag gjorde en sån sinnessjuk min samtidigt som jag slog. KUL!!! Lätt att koncentrera sig på slagen när jag även ska fundera på hur jag grimaserar.

Nu väntar dammsugning, svabb av golven och lite pyssel i tvättstugan. Lite senare ska jag hälsa på Majsan.

Pöss så länge!!

Jämställt förhållande??

torsdag 5 januari 2012 kl 21:51 | Personligt

köket-igen

Ja nu är jag inne på mitt 4:e inlägg för dagen. Så typiskt mig, är allt eller inget som gäller. Ville iaf dela med mig av lite funderingar som jag har haft många ggr och nu senast ikväll. Nämligen vad som är ett jämställt förhållande och hur olika man ser på det. Jag har diskuterat detta med bland annat en person och hon och jag ser väldigt olika på detta. Jag anser att mitt och Guttens förhållande är ganska jämlikt. Ibland är det mer jämställt och ibland mindre. Nu när jag är föräldraledig så är det definitivt mindre jämställt men det är också självvalt från min sida. Jag tar gärna hand om städning och andra hushållssysslor så att vi får mer tid tillsammans som familj när Gutten väl kommer hem från jobbet. Men trots att jag tycker att situationen är helt okej kan det ändå vara intressant att spalta upp vem som gör vad. Så hur ser det ut…

Gutten får oftast fixa med maten eftersom han är duktigare på det och det är säkert ingen höjdare när man har jobbat en hel dag. Jag slipper tända i pannan, Gutten slipper tvättstugan, bilen fixar vi gemensamt (okej oftast Gutten), gräsmattan klipper mest Gutten, damning och toaletter sköter jag, ekonomin är min bit, jag bäddar alla sängar, gör oftast matsedlarna, inköpslistorna och sköter handlingen. Jag fixar presenter och klappar, Gutten rensar avlopp och bär de tunga sakerna som jag inte orkar. Gutten har oftare hand om nattningen, jag städar oftare i köket efter kvällsmaten, jag dammsuger mest av oss två, ser till att barnen har kläder, shoppar upp våra pengar och Gutten ser till att tjäna dom. Sen finns det säkert saker som Gutten gör och som jag gör som jag inte kom på nu men detta är nog de vanligaste sysslorna i vårt hem.

När jag läser texten så ser det ju ut som att jag gör massor och det stämmer nog. Men jag är ju också hemma om dagarna och då är det okej. Sen i höst när Gutten är föräldraledig kommer ju han att behöva ta mer ansvar för maten och golven (resten vill jag fortsätta ha hand om *kontrollfreak*) och sen när vi jobbar hoppas jag att vi kan hitta en balans som fungerar. Problemet är nog att jag vill ha kontroll på allt, tycker att jag gör saker liiite bättre och då får jag ju egentligen skylla mig själv. Men det bästa i vårt förhållande är att vi inte bråkar om vem som ska göra vad, vi griper in, hjälper varandra när det behövs och tjafsar inte om småsaker. Personen jag nämnde i början har tillsammans med sin sambo gjort en lista där de har skrivit ner alla måsten och sen delat upp sysslorna mellan sig. Det är ju också en variant, dock inte en som skulle fungera för oss, men jag förstår konceptet och tanken bakom den. För vår del skulle den nog skapa irritation och en stress om man inte hunnit sin del av listan men för dem tror jag att den fungerar bra. Men är det ngn som har tips på hur man släpper kontrollen och tänket *jag gör det där lite bättre* vilket är mitt dilemma och det som kommer att köra in mig i väggen.

Nu ska jag vara lite social.

Kramen