Add Comment Register

Typiskt…

tisdag 3 december 2013 kl 21:56

Vår adventskalender

Så här ser årets adventskalender ut. Även i år är det min älskade Mailegtomte som vaktar paketen och jag har skiljt paketen åt genom att de fått olika paketpapper. Thea har blommigt med fåglar, Molly har randigt och Ellie har det ljust rosa med blommor. Pappren kommer från Panduro som för övrigt har de mest fantastiska och mest prisvärda pappren.

Ja det är ju just typiskt. Tror ni inte jag har gått och fått bältros =P Det började med att det kliade på magen i söndags. Inget konstigt med det egentligen men när jag lite senare kände på magen så insåg jag att jag fått små ”kvisslor”. Av en slump visade jag upp dessa för svägerskan senare under söndagen då vi var på min brorsons kalas och hon som är sköterska sa direkt att det var bältros. Själv hade jag ju ingen aning om vad det var men snabbt insåg jag iallafall att det inte enbart handlade om några utslag. Nädå, det är ju det lilla. Det stora är snarare den konstiga känslan jag fått i kroppen intill blåsorna (ja det är numera blåsor). Det känns som en ständig håll, det är en konstig molande värk och dessutom, som grädde på moset, så har jag även haft ”hugg i lungorna”. Skitkonstig beskrivning, jag vet, men vet inte hur jag ska skriva det på ett bättre sätt. Tydligen är ju detta ett virus som sitter i nerverna så att kroppen reagerar är ju inte så lustigt. Men jag ska inte klaga. Blir det inte värre än så här så är det ju definitivt hanterbart. Var iallafall på VC för att verkligen bekräfta att det är just bältros och det var det. Fick träffa en helt underbar sjuksköterska. Så gullig, mjuk och dessutom hade hon humor.

Annars har det varit en bra dag. Var på jobbet imorse men efter att ha pratat med vår skolsköterska, som för övrigt också är helt underbar, så insåg jag att jag nog inte skulle träffa en massa barn under dagen. Det som är med bältros är ju att det är ett vattkoppsvirus som legat latent i kroppen sedan jag som liten hade just vattkoppor. Det kan bryta ut närsomhelst och för min del var det nog min bamseförkylning som gjorde mig mottaglig för det. Iallafall finns det en risk att jag nu smittar personer som inte har haft vattkoppor ändå och det vill jag ju inte. Mina egna barn vore ju en sak. De har inte haft vattkoppor ännu och kanske vore det faktiskt bra om de fick det nu. Hellre förr än senare liksom. Men andras barn vore ju väldigt pinsamt. Dock berättade läkaren idag att detta är en beröringssmitta och om jag undviker att vidröra blåsorna så ska risken att jag smittar andra vara obefintlig. Så det är planen. Imorgon ska jag sätta på ett plåster och därmed hoppas jag att min karantän är över.

Ikväll var förresten Gutten helt underbart gullig mot mig. Mitt hjärta fyllde vårt badkar med vatten från kranen i köket. Det är nämligen så att vår badkarsblandare har blivit lite lustig och numera kan vi inte få vattnet så varmt som jag vill ha det när jag badar. Därför sprang Gutten med hinkar från köket för att fylla karet med riktigt varmt vatten. Det blev dock lite väl varmt så jag fick vänta i över 20 minuter innan jag kunde hoppa i och till och med då var det för varmt för mig. Jag lovar, jag skållade benet första gången jag stoppade ner benet. Men sött var det och det är ju definitivt tanken som räknas i det läget.

Nu ska jag samla ihop mig lite och faktiskt försöka komma i säng skapligt.

Sov sött!

Kram

Skriv ett svar