Igår hade jag hela dagen på på mig att få ordning här hemma. Det började bra, hade fullt fokus och ett uppdrag. Det sket sig. Istället fick jag besök av min kära brorsdotter Linn och hennes kompis Karin. “Öh Karin du måste smaka Maddes köttfärssås den är i världsklass” Med sig hade tjejerna fika till barnens stora förtjusning. Och min med tyvärr! Ja jag erkänner det blev visst en kaka eller två. Men det springer jag bort i eftermiddag på löpbandet.

Apropå träning så fixade jag barnvakt igår och tog en riktig PW. Eftersom jag har barnen så blir inomhusträningen självklar. Då slipper jag vara begränsad. Men jösses en riktig PW i friska luften är uderbart.

Idag kommer pappa Micke hem från sin lilla resa. Barnen har längtat. Hoppas att han har haft det bra. Man behöver ju komma bort då och då för att uppskatta vad man har hemma. När jag var i ullared så tyckte jag det var underbart, ett dygn ifrån alla måsten. Men borta bra och hemma bäst för guud vad skönt det var att komma hem.

Nu fångar vi dagen!

Låg kvar länge i sängen med mina pojkar imorse. Det finns inget bättre att mysa på morgonen.

Hade tänkt att börja vika tvätt idag, men Micke hade gjorde det igårkväll när jag var hos en kompis. “Döh det här blir en instagram döh” Vad menar han? Så duktig så, jag gav honom massor med beröm. 

Jag slipper vika tvätten, men nu ska kläderna in i garderoberna som för närvarande ser ut som kriget. Funderar allvarligt på att sätta en hake på alla garderober så barnen inte kan röja omkring. Känns som den ända lösningen. 

Bara att sätta igång då!

Jag vet att jag inte har någon skyldighet att förklara något men eftersom det verkar ha blivit en vild diskussion om mitt inlägg ang Victors konfirmation så ska jag nu förklara.

Som jag skrev så skulle jag inte vilja missa min sons konfirmation för något annat i världen (Vilket jag inte heller gjorde bör tilläggas). Inget skulle kunna vara viktigare än det. Vad är det som är svårtolkat i den meningen? Borde jag inte skrivit bitter kanske? Nej jag var inte bitter för att han skulle konfirmeras. Jag skrev att jag var bitter för att jag gärna skulle velat haft en trevlig helg med trevliga bloggkollegor. Det är två helt skilda saker, sen väljer man ju själv hur man vill tolka det eller hur!?

Det är så fånigt så jag dör. Nej den här bloggen är inte en blogg för inbördes beundran, det finns redan så många sådana. Klart alla har rätt att ifrgasätta. Man borde inte bli förvånad i dagens samhälle men vem skulle på riktigt tro att jag hellre skulle vilja vara någon annan stans än hos min son? En del saken är för mig självklara, tydligen är dom inte det för andra. Jag har faktiskt inget mer att tillägga om det.

Jag vet att jag varit frånvarande, och som jag skrev så beror det på något väldigt privat. Ibland skulle jag vilja uttrycka det jag känner inom mig men hejdar mig och tänker att det är bäst att hålla det för sig själv. Jag har inte mått så bra av olika anledningar så mycket kan jag säga. Ni ska inte tro att jag glömt bort er för det har jag inte.

Träningen rullar på. Det känns underbart! Även Micke har kommit igång lite smått. Han har cyklat några mil nu och han tycker det är jätte roligt! Tyvärr fick han punktering efter 3 mil sist han cyklade så jag fick åka och hämta honom. Han var så sur, precis när han kände att “yes nu kör vi jag klara hur många mil som helst” så smällde det. Typiskt. Det skulle vara roligt att sätta sig på en hoj för att se hur långt man skulle klara.

Annars är det som vanligt hos familjen Ilmrud. Oliver kom hem idag efter att ha varit en vecka hos sin pappa. Han är så söt när han kommer hem och kryper upp i famnen. Imorgon ska han träffa sina nya klasskamrater och klassföreståndare som han ska ha i högstadiet. Det är helt galet hur fort det går, redan högstadiet! Wilson har fått lov att börja gå till sina kompisar själv, det är stort. Jag är lite larvig när det gäller att släppa kidsen själva sådär. Men han fixar det bra. Engla-Freja ser fram emot sina fotbollsträningar nu när innebandyn har tagit uppehåll. Hon och hennes bästa kompisar Dielle och Stina har också bildat en hemlig klubb. På lördag ska de träffas och äta chips, dricka läsk och bara prata hemlisar. Adam, Charlie och Colin gör inte annat än spelar hockey och åker hummer. Full rulle hela tiden. Och lilla Tuvisen har precis fått sin andra tand. Inte utan problem kan man säga. Fy vad ont hon har haft. Några rejäla febertoppar har spökat också.

Imorgon åker Micke på finlandskryssning med arbetet. Då ska jag passa på att bjuda hem några tjejkompisar, vi ska planera en grillfest som ska äga rum nästa helg. Det ska bli god mat, lekar i trädgården och trevligt sällskap.

Tänkte jag skulle passa på att fråga om ni ville tipsa mig om eran favoritparfym. Jag tänkte jag skulle byta doft, men det finns ju så många. Vad använder ni?

Sweet Dreams!

Ledsen för min frånvaro. Jag har varit så omotiverad. Det finns anledningar, men det känns alldeles för privat för att skriva om här. Jag är väldigt öppen i bloggen och någon gång kanske jag kommer dela med mig av det.

Mellan det jobbiga så har jag haft väldigt lyckliga stunder. Det märks att sommaren är på väg. Barnen har busat utomhus hela dagarna. Charlie har fått brunbränd kinder och Wilson har fått fräknar.

Jag har också hunnit med att jobba. Glad över att ha så fina arbetskamrater. De har frestat mig med goda bakverk och mycket skratt. Men jag har haft fullt fokus.  Minus nästan fyra kilo på vågen och nu är jag på gång att komma i form. Träningen är inga problem men jag måste bli bättre med maten. Äter alldeles för lite. Jag måste äta mera protein. Har tagit farväl av min kära pasta för ett tag, sjukt jobbig med pasta cravings.  Men för att lyckas så måste jag se resultat direkt.

Nu ska jag hoppa upp på löpbandet, hoppas ni har det fint!

Städade ur min garderob idag, välbehövligt. Mitt garderobsprojekt har alltså inte blivit löst ännu. Den enklaste lösingen på är är nog att flytta till större. Idag har det bara varit plock och städ-Usch! Och ändå tycker jag allt är en ända röra just nu.

Hittade mina höstklänningar…

                              De är helt klart mina favoritklänningar !

                                                                Hade först en tanke på om jag skulle plocka undan alla mina vinter och höstkläder, bara för att ge lite plats i garderoben. Men jag var  alldeles för lat

Nu ikväll har jag surfat omkring på paddan. Jag leter semester. Har planer på att besöka legoland och lalandia. Någon som har erfarenhet av lalandia? Jag har aldrig varit där. Har ni andra tips på bra resemål för stora familjer så får ni jätte gärna dela med er av det

Sweet dreams…

Helgen har susat förbi utan att jag blinkat, dagarna går så fort.

Egentligen skulle jag ha varit här och hängt med några härliga bloggkollegor. Bitter över att inte fått förgylla min tillvaro med deras sällskap så hoppas jag verkligen att det kommer att komma flera tillfällen. Jag hade verkligen behövt komma iväg och ladda batterierna. Just nu har jag mycket som cirkulerar omkring mig.

Men så skulle ju min lilla Victor konfirmera sig och det skulle jag inte vilja missa för något annat i världen.

Det var väldigt fint, och jag vet inte varför men jag blev tårögd. Jag som aldrig annars brukar vara så känslig fick helt plötsligt tårar i ögonen.

Micke var hemma med tvillingarna och Tuva-Li. Men de andra syskonen var med och tyckte det var väldigt spännande. Min ena bror Rickard var också där med sin familj. Victor var så nervös inför den här dagen, han skulle nämligen berätta lite om uppståndelsepärlan. Nåväl det gick jätte bra.

Där här är Victors kusiner Linn och Olle. Jätte roligt att de ville komma och fira victors konfirmation.

Efteråt gick vi och fikade. Jag blev besviken på att chokladbollen smakade papper, jag som hade sett framemot mitt lördagsgodis. Annars hade vi väldigt trevlig

Victor ♥

Nu ska jag tvinga mig i säng och hoppas på att jag får sova riktigt länge.

Kram!

Idag blev en sån där dag som bara gick i ett. Jag var lagom trött när jag vaknade igår morse (klockan har visst hunnit slå om till ännu en ny dag). Låg kvar länge i sängen och gosade med Tuva-Li, det är så härligt när de kryper intill och borrar in huvudet. Att jag var trött är väl inte så konstigt eftersom jag var uppe halva natten.

Blev inspirerad att måla en kvinna som dansade. Jag såg en tavla som en konstnär målat som var så vacker “när själen lämnar kroppen”. Den var dramatiskt och väldigt stark. Jag målar från hjärtat och just nu känns det som min själ kommit tillbaka till kroppen. Jag glad och vill dansa.

Den är långt från färdig men i huvudet är den klar. Jag vet hur jag vill att den ska se ut…

Efter  lite morgonbestyr så fick jag också besök av en reporter. Vi pratade om allt möjligt allt från att jag ska ställa ut mina tavlor till barnuppfostran.

 Fick för mig att det var fredag igår, men så var det ju inte. Attans också! Jag brukar ju unna mig blommer på fredagar, men nu fick de komma en dag för tidigt

Apropå barnuppfostran. Är det okej om någon annan säger till ens barn? Jag kommer ihåg en gång när jag var på bill och bulls (ett lekland). Mina tvillingar sitter i ett mindre bollhav och rockar galet, de hade så roligt. Tillsammans med tvillingarna sitter Wilson och leker med dom. Själv drack jag en kopp kaffe och njöt av livet, kan hända att jag mutat Wilson med en glass bara för att han faktiskt skulle leka med dom en stund. Fram till bollhavet kommer det då en farmor eller mormor “hallå där är inte du lite för stor för att sitta här och larva dig? Och sluta kasta bollarna sådär! Du får gå härifrån”. Åh minsann, jag tände till lite grann. Tittade upp över kaffekoppen och ropade till Wilson att sitta kvar. Då får jag världens bläng av kvinnan. Jag svara med ”Wilson kasta bollarna hårt”.

Jag vet det kanske är fånigt gjort av mig, men man säger inte sådär!

Däremot om tycker jag absolut att man kan säga till andras barn om de gör något väldigt fel.

Har ni varit med om att någon annan sagt till era barn så?

 Nu väntar sängen och imorgon ska jag åka på ett efterlängtat äventyr!

Kramar till er ♥

Majmånad och nu händer det grejer. Känner mig full av energi, skulle kunna springa ut i skogen och bara skrika.

Imorgon kommer det en journalist hit som ska göra ett repotage med mig. I många fall får jag ofta samma frågor “har du alltid velat ha en stor familj” eller “hur ser en vardag ut i ditt liv”. På något sätt så känns det som den här intervjun kommer att gå mer på djupet, vem är Madeleine egentligen?

Man får en bild av någon som man sett på tv, man bildar sig en uppfattning och mer än så är det inte. Antingen gillar man det man ser eller inte. Oftast så kanske man inte går så djupt i familjeprogram som Familjen Annorlunda men jag måste faktiskt säga att vi gjorde i senaste säsongen. Med handen på hjärtat så var jag lite orolig för just det. Jag hade många samtal med producenten hurvida det skulle bli och framställas på tv.

Många har lätt till tårarna och kan prata om livet öppet. Jag är inte sådan. Visst att jag kan ha väldigt starka åsikter och självklart stå för dom, men när det kommer till känslor så har jag väldigt svårt att släppa människor in på livet.

Helt plötsligen så öppnade jag upp en helt annan sida och valde att dela med mig till hela svenska folket. Och vet ni, jag lärde mig att det finaste som finns är känslor.

Det här är jag, och jag har en historia precis som alla andra. Inte så konstigt egentligen, eller?

Alla fina kommentarer och mejl som har strömmat in de senaste månaderna har nog öppnat mina ögon och inspirerat mig att fånga dagen. Det finns nog en mening med allt trots allt.

Jag svamlar visst men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag är en människa bakom mammarollen.

Apropå mammarollen, snart så börjar jag jobba lite mera. Micke ska vara pappaledig halva veckor och tvärtom, vi kommer att jobba om varandra. Så nu kommer vi inte ses så mycket på ett antal veckor framöver. Jag ska någonstans också försöka boka in en fotografering och planera in en massa andra roliga möten.

Till helgen så bär det av till skåne då ska jag träffa den HÄR härliga människan. Då blir det spa onyttigheter och skratt

Kram ♥

Jag står i ett folkhav, mingel och skålar hörs ljudligt i festsalen. Man är trevlig och hälsar glatt på alla. Jag är som vilken annan gäst som helst. Kanske lite mer igenkänd men fortfarande samma sjubarnsmamma som står hemma i köket och muttrande gnäller över disken en vardagkväll.
Skillnaden vore kanske festklänningen? Ekvationen går inte ihop. Kan man verkligen ha många barn och fortfarande se fräsch ut? Jag är absolut inte skrytsam, inte alls. Men jag är numera tillfredställd med mitt utseende. Men precis som många andra kvinnor så har jag mina dagar då jag vill svälja huvudet och dö. För övrigt så ska jag inte gnälla. “Har du verkligen sju barn?” Ja sist jag räknade så var de sju! “Men det går inte, jag kan inte tro att du har sju barn”.
Vad är det för bild vi har av flerbarnsföräldrar? Man måste alltid se sliten och tråkig ut. Och gör vi inte det så måste man ifrågasätta föräldraskapet. Hur hinner du med att se ut så med så många barn? Varför är det självklart att man alltid kan gå i mysbyxor när man har blivit morsa?

“En vriden, oförskämd och osmaklig bild av morsor”

Bekvämligheten äter upp oss inifrån. Man byter ut sitt namn mot tråkig, trött och sliten! En vriden, oförskämd och osmaklig bild av morsor.
Varför ska vi hoppa i mysbyxorna på kommando när föräldraskapet har blivit ett faktum? Har jag missat några oskrivna lagar? Eller är det ett privilegium att få vara mysbyxemorsa?
När samhället utvecklades så gjorde moderjord det också. Jag läste någonstans att visst är en nyutsprungen nyponros något att hänföras över, men en överblommad vallmo har också sin skönhet. Och bara för att man fått det finaste man kan få så betyder inte det att man måste glömma bort att vara fin själv. Jag vill vara fin för det finaste – barnen!
Det är ju väldigt stereotypvinnligt att sätta sitt välmående på ytan men för mig så känns det bättre. Känner man sig fin så mår man lite finare. Jag är en överblommad vallmo men en vacker sådan och jag mår bra!

Det var ett tag sen jag skrev den här krönikan, och idag ramlade jag över den och fick en reminder. I lördags var jag fin, kände mig fin. Jag hade en dejt med dansgolvet och föll pladask. “Tänk om någon hade sett våra partybilder vilket jävla liv det skulle bli då” Men varför? Bara för att man är förälder och mamma så betyder ju inte det att man slutar leva!? Jag är en lika bra mamma nu som innan bortsett från en viss antydan till baksmälla.

Mera disco åt morsorna!

Har ni någon gång känt att ni har så mycket att göra att det liksom rinner över? Man vet att man har så mycket att göra men ändå tar man sig inte för att ta tag i skiten för man vet inte vart man ska börja. Det här är inte likt mig, jag brukar alltid ha stenkoll på läget. Just nu har det varit mycket, och det är väl bara att inse att det fortfarande bara är tjugofyra timmar på ett dygn. “Bryt ner och bygg upp och sluta för gud skull att  grina nu Madde”

Resan till ullared var behövlig. Bara få komma bort och umgås med härliga vänner. Vi skrattade så vi hade träningsvärk i magen. Samtidigt så var det bra för mig att träna på att vara ifrån familjen. Det händer väldigt sällan eller rättare sagt aldrig. På alla år så har jag sovit borta tre gånger. Jösses jag är nog världens mesigaste morsa. Men det hade såklart gått bra hemma. Micke hade fått gå upp med Tuva-Li på natten och matat henne och det är han ju inte van vid. Lilla Tuvis tyckte nog också att det var lite konstigt att pappa var uppe mitt i natten när hon är van vid mig.

Jag fyndade massor på gekås, framför allt till barnen och Micke. Mjukisjeans till Tuva-Li för 10kr, bodys för 29kr, tröja 39kr osv. Sen fanns det hur mycket heminrednings prylar som helst. Jätte fina saker. Jag hittade lampor till hallen som jag ville. Dock blev det inte de lamporna jag hade tänkt. Ni som följer mig på instagram vet vilka lampor jag menar. Jag förälskade mig i en jätte vacker ljuskrona, men insåg sedan att de skulle bli alldeles för stora eftersom jag skulle ha två. Hade hallen varit större så hade jag aldrig tvekat. De lamporna jag köpte är minst lika fina och jag är jätte nöjd. Så fort jag fått dom på plats så ska visa er.

Träffade många trevliga människor inne på gekås, några vågade sig fram och ville hälsa och ta kort. Och en del gick faktiskt och smygfotograferade. Jag tänker inte så mycket på det, men mina vänner tyckte det var jätte konstigt. Och jag förstår dom, för det är ju absolut inte något som händer dagligen.

Väl hemma så blev alla jätte glada och vi hade pusskalas. Adam sa att jag inte fick vara borta sådär länge för det gjorde väldigt ont i hjärtat på honom då. Min tokiga lilla sötkorv.

Inte nog med att jag fått egentid i Ullared. Igår var det dags för fest.

Vi fick besök från Värmland. Christian Wallquist tog med sig ett trevligt gäng polare och partajade lite med oss. Ni känner säkert igen honom!? Det är Maria Wallguist son

Jag hade en riktigt rolig  kväll!

Idag är jag bara väldigt trött och töstig. Det tar på krafterna att vara partypingla!

Kram ♥