Åh vad härligt med alla blivande mammor, grattis!
Har kikat in på era fina bloggar 
Och skönt att höra att det finns flera gravidhaggor, inte för att det är roligt att flera mår dåligt. Men faktum är att allt är inte så pluttinutt och härligt hela tiden. Jag brukar tänka att det finns säkert dom som har det ännu färre och så biter jag ihop. Fast jag har insett att hur dåligt andra än mår så får jag också må skit, sådetså!

Ultraljudet gick bra. Lilla hjärtat är en livlig tjeja som sparkar inne i mammas mage. Känns härligt att få se henne. Och numera känna varenda spark.

Det känns som en evighet tills hon kommer men ändå inte. Kan inte rå för det men man går mer än gärna och sneglar på alla urgullig tjejkläder. Det här hittade jag på HM

Och jo håret blev ljusare med en avfärgning, så här blev det. Inte så ljust som jag vill ha det, men en bra början. Kanske blev en aning röda/koppar toner i håret. Men jag är ju lite rödhårig. Jag är glad att det inte blev någon annan färg. När jag väntade Victor så färgade jag håret och resultatet blev grönt. Så det är alltid med lite spänning som man slänger i färg i håret under graviditeten.

Stoltast av dom alla hemma just nu är Engla-Freja. Hon tappade nämligen sin första tand i lördags. Länge länge satt hon och vickade på den där lilla tanden. ”Mamma om du knyter en tråd runt tanden och så knyter vi den till Adams radiostyrda bil så får vi bort den!” Men plopp så var den borta
Idag är hon dock inte lika glad. Hon vill åka till dagis och berätta allt om det här med tanden. Men de där helvetes jävla bacillerna satte stopp för det. Ja nu är jag förbannad och trött på skiten! Det går inte mer än en vecka på dagis så blir de sjuka. VARFÖR? Och det är alltid tvillingarna som börjar. Den här gången har de lyckats smitta ner både Adam, pappa Micke och mig. Engla-Freja har ingen feber men har haft en tråkigt rethosta inatt så hon fick vara hemma.

På lördagen var jag uppe med Adam och han hade öroninfl och så misstänkte de halsfluss. Micke började äta medicin för halsen på lördagmorgonen. Tvilllingarna kändes varma och gnälliga på lördakvällen, men de har ju varit förkylda från och till nu jätte länge. Hur som helst så ringde jag på söndagmorgonen till jouren och fick en tid och då även för mig. Även jag har ju hållt på så här och kännt mig halvsjuk i sådär tre veckor så det var väl lika bra. Tvillingarna hade bara en förkylning annars så det bra ut. Jag hade en riktigt ful öroninfl samt bihållsinfl och en liten halsfluss på det. Tackskaviha. Mmm femhundrakronor senare och nu ska man väl må lite bättre. Jag tål inte vanligt penicillin så därför blir det alltid svindyrt för mig att bli sjuk. Och så fick jag någon ny nässpray med cortison i som skulle göra susen. Doktorn tyckte bestämt att jag skulle gå hem och lägga mig. Jag hånlog lite mot honom och frågade vad det var? På vägen ut hörde jag sköterskan berätta för doktorn ”känner du inte igen den där mamma? Hon har ju sju barn”

Lilla Karl Colin Love med sina älskade bebisar, oj vilken bra storebror han ska bli
Tvillingarna fick i alla fall jätte hög feber inatt. Colin tog sig för örat, så det blir nog ett litet besök till vårdcentralen idag med.