Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för januari, 2013

Er röst betyder allt!

2013-01-31 @ 23:26

Skulle egentligen sovit nu.

Fick ett mejl tidigare idag som jag läst igenom ett antal gånger nu. Det har liksom etsat sig fast i huvudet på mig. Känner mig ledsen och berörd av det jag läste, men ändå väldigt hedrad över att en del vill dela med sig av sina livshistorier. Jag vet inte om jag kan skriva om det här just nu. Kanske senare…

Hur som helst så vill jag tacka er, mina bloggläsare som dagligen besöker mig. Lilla jag.

Som jag nämt tidigare så har jag blivit nominerad till Finest Awars 2013. Jag skulle bli hemskt glad om ni varje dag skulle vilja rösta på mig (barbamamman) på deras hemsida under kateorin Årets Föräldrablogg.

Röstar gör ni HÄR! 

Jag brukar sällan åka på galainbjudningar, men den här gången ska jag äntligen göra det :)

Kom igen nu – heja oss!

Ny i stallet!

2013-01-31 @ 19:35

Det blev en eftermiddagspromenad. När jag kom hem så väntade Micke och barnen på mig utanför dörren. För er som har missat det så arbetar jag som undersköterska. Jag skyndade upp för att byta om till något mera bekvämt, det blev ziperallen.

Dagen till ära så fick Tuva-Li prova nya hästen…

Hästen heter Teutonia. Och jag vet att jag lovat en ordentlig redovisning när det gäller alla mina vagnar. Och den kommer… Om ni bara har liiiite tålamod? Mer än så kan jag inte säga för att inte avslöja vad som kan tänkas komma i något av de kommade avsnitten av Familjen Annorlunda programmen *host* :-)

Det var tur att vi gav oss iväg direkt när jag kom hem, för hu vad trött jag är. Barnen verkade uppskatta våran lilla promenad till lekparken. Skönt också att få komma ut och få lite frisk luft.

Morsan i skönaste outfiten :-)

Nu ska jag natta lite barn sen tänkte jag läsa igenom alla era kommentarer och svara på lite av det ni skrivit. Sen ska jag sätta mig vid skrivbordet och börja måla på en uggla som en mamma beställt.

Kram!

Tittar in!

2013-01-31 @ 11:43

image

Intar lite lunch på jobbet. Ser framemot en lång promenad med familjen när jag kommer hem. Har jag tur så kanske jag hinner en sväng ner på stan också. På lördag ska jag på fest och tänkte jag skulle hitta något fint att ta på mig tills dess. Tror jag struntar i klackarna och kör på den bekväma linjen – converse :-) Dags för jobb igen woop!

Sådant som får människan att tänka…

2013-01-30 @ 17:09

Är livet, verklighet och känslor.

Imorse vaknade jag med ett ryck. Skynda upp ur sängen och slängde på mig kläderna för att skynda iväg till jobbet. Det var mörkt ute och staden sov fortfarande. Kände mig på uselt humör men det milda vädret som smekte mina kinder på vägen ner till bilen fick mig ändå att le. Längtar så efter våren, ljusare dagar och utomhuslek.

Bättre blev det när jag träffade mina arbetskamrater. Det är arbteskamraterna som gör att jag längtar efter att få gå till mitt arbete. De ger mig energi att ladda om batterierna. Hur mycket jag än älskar att vara hemma med min familj så skulle jag aldrig vilja vara hemmafru. Jag började städa vårat vardagsrum på jobbet, samtidigt så lyssnade jag på en intervju med Lars Weiss på tv4.

Lars Weiss är en svensk journalist och författare. Han har varit chef på tv4 och arbetat på sveriges television. Lever tillsammans med nyhetsankaret Anna Lindemarker som man med all säkerhet känner igen från tv4. Lars Weiss har skrivit en bok som heter ”I saknadens tid”. Den handlar om sorgen över att begrava sitt barn.Han förlorade sin son Jonas som var diplomat han blev endast blev 33 år gammal.

Att förlora ett barn måste vara det absolut värsta som finns, det är min mardröm. Hur orkar man sörja ett barn, hur överlever man?

I intervjun så berättar Lars att han bearbetat sorgen genom att lära känna sin son bättre genom att resa i sonens fotspår. Besöka platser han varit på, träffa hans vänner och ”leva hans liv”. Det var fängslande att höra.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att beställa boken, krama mina barn och tänka att det här ska jag alltid komma ihåg – barnens kramar.

 

En liten update!

2013-01-29 @ 16:53

Hej alla fina bloggläsare! Har kikat runt lite bland kommentarerna här och där, många verkar tycka att det var en bra premiär av Familjen Annorlunda och det glädjer mig. Och så självklart kommer det en och annan fråga och mindre roliga kommentar hit och dit. Men alla är så välkomna att fråga och tycka vad de vill.

Självklart var det illa att lilla Charlie och Colin åkte iväg på wiggelcarten utan hjälm. Det var inte okej. De brukar alltid ha hjälm på sig. Jag skulle kunna dra ett långt försvarstal men det struntar jag i. Kort och gott barnen rusade in i garget och drog fram allt och vi hann inte få på tvillingarna störtkrukorna. Dessutom hade vi ett filmteam runtom oss, det blev lite mycket. Är vi dåliga föräldrar nu?

Så verkar det som en del tagit illa upp för att Colin visade en naken rumpa i tv. Vi och tv-teamet har varit jätte noga med att barnen inte ska vara nakna. Men kom igen nu, det där var bara gulligt. Som om det under de snabba sekunderna skulle finnas någon sjuk jävel som gått igång på det? Det skulle det egentligen kunna finnas med all säkerthet, MEN nej jag tror inte det är någon fara.

Och visst var Micke elak som skrämde slag på Colin med borrmaskinen! Han kommer säkert få psykiska problem i framtiden, det här kommer följa honom i resten av livet. Och vi kommer ha något att skratta åt länge för vi har det på film! (Skrattar högt!) Jag kan lugna er med att Colin älskar borrmaskinen, han ska alltid vara med Micke när han borrar. Det var det bästa i hela avsnittet, speciellt när redigeraren lagt på skräckmusiken.

Sen vill jag passa på att berätta att barn är barn för er som inte vet, det verkar finnas några stycken som faktiskt inte vet det? Barn ska bli skitiga och barn testar gränser för att lära sig. Barnen VET vad som gäller på pappas jobb. Tv-teamet blev aningens besvikna när alla stod alldeles stilla och inte ville röra en fena. Det blev nog lite blyga. Jag sa till Adam att han fick springa runt. Han tittade väldigt frågande på mig, sen tog det inte många minuter förens hela bunten blev varma i kläderna. Jag som förälder skulle reagera mera på om barnen var som små soldater. Då är det verkligen något fel! För hur man än vill att barnen ska sköta sig så är dom fortfarande barn som vill upptäcka.

Men nu måste jag bara fråga en sak till alla er som har så mycket invändningar om vad som är rätt och inte. Hur roligt skulle det vara att titta på ett program där alla sköter sig och där lugnet alltid infinner sig? För så kan det ju omöjligtvis alltid vara, vare sig du har tre barn eller åtta barn. Familjen Annorlunda handlar om stora familjer med många barn, mycket kärlek och ett stort charmigt kaos.

Då släpper vi det för den här gången…

Just nu sitter jag och gör ett schema. Micke och jag ska komma igång med träningen ordentligt nu. Varje träningstillfälle är viktigt. Jag vet att jag skrev att jag skulle börja med kost och träning igår. Tyvärr så har jag inte kunnat ta tag i träning ännu då kroppen inte känns helt hundra. Kosten däremot håller vi på nu. Micke ska köra lite intervallträning ikväll, vi börjar lugnt. Så fort jag kommit igång så lovar jag att dela med mig av mina framgångar och kostupplägg. Hittade en bild på mig själv när jag väntade tvillingarna, det är ju så hysteriskt kul. Rumpan putar nästan ut lika mycket som magen gör…

 Sen kommer säkert många ihåg hur jag såg ut förra gången vid medverkade i Familjen Annorlunda. Det var det som fick mig att vakna. Efter lite träning med PT Olga så började det hända saker…

Dåliga bilder, men jag gick ner 30kilo. Lagom till jag äntligen nått mitt mål så blev Tuva-Li till, och så var vi där igen…

Och större blev magen…

Från början igen då. Men det känns inte lika jobbigt att få kroppen dit jag vill den här gången. Dessutom mådde jag betydligt bättre den sista graviditeten när jag väntade Tuva-Li, antagligen för att jag byggt upp muskler som orkade ”hålla” graviditeten på helt annat sätt än innan. Och för att jag fortsatte träna en bit in i graviditeten.

Så för guds skull ta hand om era kroppar innan ni skaffar barn så mår ni bättre :-)

 

Nu kör vi!

2013-01-28 @ 19:58

image

image

Nu rullar vi ut den röda mattan i vardagsrummet och sätter på tv4 – dags för Familjen Annorlunda :-) Ska bli roligt att höra vad ni tycker om första avsnittet!

Måndag.

2013-01-28 @ 14:43

 Trött och väldigt sliten. Gick hem en halvtimma tidigare från jobbet igår kväll, vet inte vart det är värst just nu? Mensvärken eller huvudet? Annars är jag väldigt glad, det är ju premiär för familjen annorlunda ikväll. Har försökt gå igenom programmet i huvudet, vad sa jag? Vad gjorde vi? Sen har vi ingen aning om vad som kommer att komma med. Ska bli kul att se hur de har klippt ihop det.

Engla-Freja har varit inne på sitt rum hela dagen. Alla fina födeledagspresenter har upptagit hennes tid. Hon fick en innebandyklubba, gympaskor, träningskläder, smink, smycken, smyckesträd, mobiltelefon, mobilskal, hörlurar och ett sminkbord.

:-)

Sex år med min dotter ♥

2013-01-27 @ 12:57

Igår började min dag 04.30. Då hoppade jag i jobbkläderna för ett pass på solbacken. Jag hade sovit knappt fyra timmar och kände mig helt ur balans. Åsa på jobbet skrattade lite och kunde hålla med om att jag såg ganska sliten ut. Det är så skönt att mina arbetskamrater är ärliga haha. Vid 10.30 tackade jag för mig och skyndade ner till stan för att hämta upp tårtan och lite annat smått och gott till Engla-Frejas födelsedag. Min lilla prinsessa fyllde nämligen sex år igår.

Jag minns det som igår. När jag fick reda på att jag skulle bli mamma till en dotter. En flicka. Jag och Micke hade varit på ultraljud och farbror doktorn sa att han inte kunde se något skrotum. I´ts a girl!!! På vägen därifrån grät jag av lycka. Jag var nämligen helt inställd på att det skulle bli en pojke, för jag är en pojkmamma. På väg till bilen så ringde jag mamma det var den första jag var tvungen att berätta för.

Så kom dagen då jag äntligen skulle få träffa Engla-Freja. Vattnet började läcka och jag ringde till Micke som på den tiden arbetade inne i Linköping. Sjävklart hade Micke just denna dag lämnat in våran bil på reparation. Varför är det alltid så? Men Micke ringde sina föräldrar och lånade deras bil. I panik så var han hemma alldeles för snabbt, vi packade in oss i bilden och tog med barnen hem till farmor och farfar. Väl framme hos dom så blev värkarna ganska jobbiga och när jag ställde mig upp så läckte nu vattnet ganska mycket. Mickes pappa skrattade och frågade mig om jag hade kissat på mig. Han tyckte han var såååå rolig. Jag skrattade med fast hade han varit inom räckhåll så hade han antagligen fått en smäll.

Mickes mamma skjutsade upp oss till bb. Jag var livrädd för förlossningen, och hade faktiskt varit det genom hela graviditeten. Konstigt kan man tycka efter tre tidigare förlossningar men efter Wilson födelse så hade jag hemsk bild av förlossning. Han tog arton, nästan nitton timmar. Utan bedövning utan värkstimulerande dropp utan någonting. Barnmorskan var inne två gånger, två ynka jävla gånger. Sista gången hon var inne så kommer jag ihåg att jag tog tag i hennes arm och sa ”NU TAR DU UT DET HÄR BARNET”. Han kom till slut ut, och när han väl ville komma så gick det fort, tre krystvärkar så var det klart. Jag hade ändå fått en förlossningsskräck och det visade sig när Engla-Freja skulle komma.

Jag blev inskriven och undersökt, sen avtog värkarna. Vi fick ligga kvar över natten och vi beslutade att de skulle sätta igång mig på morgonen. Jag sov inte på hela natten. Det kändes som sjukhusmiljön åt upp mig inifrån. Micke fick sova i en säng brevid, han däremot hade inga större bekymmer att kunna somna. Usch vilken natt. Så kom morgonen. Och de skulle sätta igång värkarna, men jag vägrade för jag var så rädd. Efter mycket om och men så blev jag övertalad till att ta en ryggbedövning. Micke tog kommandot och det var nog bra, jag behövde det. Då kom nästa bekymmer – ryggbedövningen. Jo jag hade fått en sådan när Victor föddes, men den narkosläkaren stack mig fel och det kommer jag aldrig glömma. Den huvudvärken jag fick var hemsk.

Jag grät som ett litet barn när doktorn äntligen skulle få sätta den där jäkla bedövningen, Micke höll mig i handen och pratade lugnt med mig. Äntligen var det klart och nu kunde äntligen bebisen få komma. Vad händer då? Självklart reagerar jag då väldigt negativt på bedövningen. Det började klia något förskräckligt på hela kroppen och helt plötsligen hade jag svårt att andas. Jag ser att mitt blodtryck sjunker och känner hur jag håller på att svimma. ”Jag tål inte bedövningen hämta doktorn!” Sagt och gjort sen var det fullt pådrag inne i rummet. Efter lite mediciner så mådde jag bra igen. Tre timmar senare så föddes våran dotter 15.51, våran Engla-Freja Disa Linn ♥

 Engla-Freja med sin leopardtårta :-)

Farfar sitter och skrattar i soffan, för mamman i familjen glömt sätta i minneskortet i kameran – gör om gör rätt! Bara att tända ljusen på tårtan igen. Visst är han söt gubben? :-)

Vi firade i omgångar. Först kom farfar, farmor, farbror med familj och faster med familj.  Det var barn och ballonger överallt. Lille Åke han fick vara instängd under kalaset och bara komma ut lite då och då. Divan och Mr Devil däremot passade på att fjäska galet för våra gäster i hopp om lite tårta.

Kusinbebisarna Noel och Olivia ♥

Så blev det dags för nästa omgång kalas och den gången bjöd vi på citrontårta.

En lyckad dag kan man säga. Och jag är lika lycklig idag som för sex år sen…

 

 

 

Nya mål och morötter!

2013-01-25 @ 22:33

Så jag har skaffat mig en morot, något att kämpa för. Jag kan väl erkänna att det har varit lite si och så den sista tiden, jag har fuskat. Det började när filmteamet kom, ja det fanns helt enkelt ingen tid för det. Jag vet att jag har sagt att det inte finns några ursäkter men det fanns det tydligen. Med åtta barn, jobb, hundar och ett filmteam så tog det musten ur mig. Det är träningen jag pratar om. På måndag är det dags, då har jag haft helgen på mig att bestämma mig. Det är dom där sista formerna jag vill få till, dom sista kilona som ska väga muskler. Nu jävlar!!!!! Under mina trettio år har jag nu lyckats komma underfull med hur jag funkar. Jag måste ha ett mål, jag jobbar bäst under press. Så måste jag lyckas det bara är så. Även om jag snubblar några gånger på vägen så ska jag bara klarat.

Det här är min morot…

 

 Ett par skitsnygga brallor från Clarks – Circle of trust.

Problemet är nu bara som ni kan se att jag inte riktigt kommer i mina skitsnygga brallor. Om några veckor gör jag det. Jag lovar.

Från och med måndag kommer jag lägga upp delar av min dagliga kost och mitt träningsprogram. Jag börjar om från ruta ett!

Det ända som sitter bra just nu är mina örhängen från gina, fynd 15 kr.

Finest Award 2013

2013-01-25 @ 11:30

image

Tack så jätte mycket! Det är ju tack vare er mina bloggläsare som jag är nominerad. Jag är så glad, nästan så det skulle kunna komma en tår eller två.

image

Det är många andra fina bloggare som också är nominerade, men det är väl klart att vi ska vinna det här nu eller hur? Så gå in och rööööööösta varenda dag :-)

image

Heja oss!