När jag var liten kan jag aldrig minnas att min mamma drack något. Pappa kunde däremot på lördagkvällen dricka något som jag vet att jag absolut inte fick smaka. Jag visste ju inte då vad det var för något, bara att det var förbjudet. Nu när jag är äldre kan jag konstatera att jag inte mått dåligt över det pappa drack på lördagkvällarna, och vad jag fått veta så kunde även mamma ta något glas vin någon gång även om det hände ytterst sällan.
Såklart man kan ta ett glas vin till maten när barnen är vakna. Absolut! Så länge man inte ammar så ser jag ingen större anledning till att man inte skulle kunna göra det. Man får såklart dricka med omsorg, men det är för mig en självklarhet när man har barn i sin omgivning. Och är man bortbjuden eller ska ha med sig barnen på fest så kan man ju komma överens om att den ena av föräldrarna inte dricker alkohol om den andra verkligen måste.
Nu finns det säkert de som höjer ögonbrynen och tycker att det här är rent förjävligt, säkert av olika anledningar. Kanske växte någon upp med någon som hade alkoholproblem eller något annat? Jag vet hur det är också, jag har sett den sidan med. Och det fick mig också att välja bort alkohol många gånger under min tonårsperiod. Jag hatade alkohol under en period i mitt liv. Utan att gå in närmare på varför så har jag idag förståelse varför denna person valde att dricka. Jag fattade inte då, men nu gör det. Och har förlåtit det. Man att de någon dricka ”bara” någon öl flera gånger i veckan är inte okej för mig, då finns det ett problem!
Något som jag aldrig kommer att göra är att köpa ut till mina barn. Aldrig! Jag vet att en del föräldrar resonerar att ”ja men det är bättre om vi köper det dom ska dricka så vet vi ju i alla fall vad de får i sig”. Där håller jag inte med, för vem säger att det slutar där?
Victor tog i somras sin första fylla, han var pruttfull. Han och polarna skulle ta tåget till Linköping för att gå festival. Jag anade oråd redan innan och frågade grabbarna om de skulle dricka. ”Njaa hahaha ehh näää skulle vi?” Ja det trodde jag allt minsann! Victor är sen i sin alkoholdebut om jag ska jämföra med hans kompisar, men någon gång skulle det väl ske och det gjorde det! Jag ringde till honom på kvällen men hans batteri i mobilen hade givetvis dött. Blev orolig och ringde upp hans bästa kompis. ”Hej det är Madde vad gör ni?” I bakrunden hör jag hur Victor skrattar och pratar väldigt glatt. ”Nää alltså vi gör inget, vi hänger med några brudar allt är lugnt” Jag ändrade tonfall och frågade bestämt om de drack? ”Näää det är lugnt” Men jag gav mig inte, utan blev ännu mera allvarlig i min ton och hotade med att jag skulle sätta mig i bilen och släpa hem allihop om han inte berättade. ”Jaa men okej Madde vi kan inte ljuga för dig, vi har tagit några öl, eller Victor har tagit mest” Jag hörde på hans kompis att han förstod att jag menade allvar. Jag förmanade honom att de inte fick dricka något mer överhuvudtaget och han skulle smsa mig varje halvtimma till de kom hem. Och de gjorde han, varje halvtimma fick jag ett sms och i bussen på väg hem från Linköping ringde han. På morgonen berättade Victor att han tagit en flaska Jäger från Micke, han berättade också att han spytt och mådde väldigt dåligt. Han hade jätte dåligt samvete för att han hade tagit flaskan och bad om ursäkt. ”Fast mamma jag gillade inte att dricka jag lägger ner det” Det var likadant när han fick för sig att han skulle börja snusa. Han kom hem en dag efter skolan och visade glatt upp sin dosa. ”vafan!?” Jaa jag blev jätte arg! Men han skulle bara prova, alla de andra grabbarna snusar ju. Han gjorde två försök, sen mådde han dåligt och bestämde sig för att han inte skulle börja snusa. Skönt!
Jag tror att oavsett hur man som förälder väljer sitt förhållande till alkohol så kommer våra barn någon gång vilja att prova. Det hör till liksom. Det viktiga är man kan ha en öppen dialog med varandra hemma. Jag är otroligt glad över att Victor ändå känner att han kan vara så öppen och berätta saker för oss. Och även Victors kompisar, de vet att de alltid kan ringa oss oavsett tid på dygnet.


Min fina Victor ♥
Jag är lite ledsen för ikvällvar jag inbjuden till Rosa Bandet Galan eller som det numera heter ”Tillsammans mot cancer” Jag hade verkligen sett framemot det. Jag ville vara med och hedra alla som kämpar därute mot skiten. Kämpat för att samla in in pengar till cancerfonden, gjort det jag skulle kunna för att hjälp till. Jag ville åka för min pappas skull, för att han är en av alla som förlorat kampen. Men jag var där i tanken och jag gör allt jag kan ändå.
FUCK CANCER!
