Familjen är samlad i soffan. Alla sitter som på nålar, ska Sverige göra mål? Vi måste vinna för att få biljetten till Brasilien. Det skulle vara så roligt om vi kunde få följa Sverige i VM. Aldrig har det tagit så lång tid att uppdatera bloggen som nu. Precis nu satte Ronaldo 2-3 fan! Jag har så jäkla svårt för just Ronaldo, överlägsen och smådryg. Men man kanske har rätt att vara lite smådryg efter hans framgång? Fast näää, inte ett jävla skit. Vet ni, ödmjukhet är en av de största egenskaperna en människa kan ha. Jag ser det även bland i bloggvärlden. Det går bra, statistiken ökar man blir bjuden på event, premiärer och andra tillställningar. Media får upp ögonen för en och sen rullar det bara på. Jag missunnar ingen framgång, tvärtom det glädjer mig något oerhört. Men när framgång förvandlar folk till något dom egentligen inte är så stinker det. Självklart ska man sträcka på sig och vara stolt men man ska inte glömma bort att utan uppmärksamheten man fått så skulle man inte nått framgången. Det är läsarna som ger framgången. Borde man då inte förvalta den bra om man slitit för att nå den? Så finns det dom som vinner på att vara provokativ och visst var gärna det men make a point. I slutändan så vinner ingen på att vara en arrogant retsticka.
Uschaaan ni på ren östgötska, nu är det kört! Inget Sverige till Brasilien döh. Apropå fotboll, Victor ska börja spela fotboll igen. Jag blev helt chockad när han berättade det. Jag som har tjatat så mycket på honom att jag vill att han ska ta upp idrotten igen. Datorn och tvspelandet har tagit över hans liv. Jag har ärligt talat varit jätte orolig över hans datavanor. Men så häromdagen blev vi jätte osams, jag uttryckte min oro på allvar och han tyckte jag överreagerade. Även om det är hans intresse och även om han är riktigt duktig på vad han gör så kan det inte vara nyttigt att fastna så många timmar framför burken. Så igår sa han ” du mamma jag ska sluta spela tv-spel, Oliver kan få alla mina spel och konsoler”. Jag tappade hakan, trodde inte mina öron och undrade vad som flugit i honom? ”Nää inget, jag ska börja träna istället och kanske spela ibland” Det kändes som en vinst, gick mina ord fram? Han lyssnade verkligen. Jag är stolt och glad och inser att han kanske börjar bli stor.
Fick en fråga på bloggen häromdagen. Hur stort bor ni? På den frågan skulle jag vilja svara alldeles för litet, men det går. Vi bor i en 5 rok på 130 kvm. Barnen delar rum och det har aldrig varit några problem. Det enda är att Victor och Oliver nu helst önskar egna rum och det kan jag faktiskt förstå. Dom börja bli så stora nu och man måste respektera att de vill ha ett privatliv, en lugn stund för sig själva. Oliver bor hos sin pappa varannan vecka och då får de i alla fall lite utrymme för sig själva.
Jag har alltid varit förtjust i gamla möbler och det syns i min inredning. Så här ser mitt sovrum ut…
Världens skönaste säng, köpte den på ikea i somras, det bästa jag gjort 

Min morfars gamla sekretär hänger fortfarande med. Jag älskar den! Och på den har jag ställt min farmors oljelampa.

Fick två fåtöljer av min låtsaspappa, han ville inte ha dom och hade tänk göra sig av med dom. Tyget är helt fantastiskt. Nu längtar efter att få göra ordning vardagsrummet. Jag har en bild i huvudet hur jag skulle vilja ha det, men det lär väl dröja tills nästa vecka. Byggarna fick i alla fall upp balkongdörren idag, ett steg närmare slutet. Nu hoppas jag bara att tapetseraren kommer snart.
Nu ska jag lägga mig brevid en febrig Tuvis, måtte det gå över snart….
KRAM ♥