Genustidens tvestjärtar!
I måndagens program av kvällsöppet så pratade man om amning. Det här med amning har jag ältat ett par gånger nu, nästan så jag tröttnat. Självklart är amning det bästa för barnet osv. MEN i alla fall så kanske det inte är det. Då menar jag för de mammor som faktist inte kan amma av olika själ. Det kan bero på att man som mamma äter medicin, eller mår psykiskt dålig eller att mjölken helt enkelt inte rinner till. Man ska inte ha dåligt samvete för det. Det var en mamma som berättade om hur hon nästan blev tvingad till att amma trots att det inte funkade, det resulterade i att hon blev deprimerad. Det är självklart väldigt tragiskt. Fast min spontana tanke var, varför inte sluta innan det går så långt? Jag vet också hur det var att vara förstagångsmamma, dessutom en väldigt ung förstagångmamma. Jag minns också hur det var när amningen inte funkade. Sköterskan på BVC fick mig att känna skuldkänslor över att ge Victor mjölkersättning. Jag kände mig som en sämre mamma, det gjorde jag. Tänkte att det kanske berodde på att jag var så ung? Jag ammade i knappt tre månader sen gick det inte längre. Inför varje mål så kände jag mig obekväm och det blev värre och värre för varje gång. Såklart att det påverkad amningen. Helt övertygad om att Victor kände mitt obehag. Detsamma var det med Oliver. Det gick nog lite bättre, kände inte samma stress men var alldeles för rastlös i själen för att få det att funka. Men jag sa i alla fall ifrån när det inte gick mer! Med William var det något helt annat. Jag intalade mig innan att jag skulle klara det här med amningen. Och det gick! Inte helt smärtfritt dock. Det var i perioder riktigt smärtsamt, och ibland kändes det som att William inte blev mätt utan bara ville äta och äta. Men jag ville få det att funka och med mycket jobb och envishet så blev det alldels fantastiskt bra. Och den lille gossen gick upp i vikt precis som han skulle.
Kan det vara som så att ens mentala psyke spelar in i det här med amning? Jag var så envis och ville få det att funka, tror också att jag hade blivit lite äldre och mer mogen inför det. Och det är trots allt ett samspel mellan mor och barn som också ska fungera. Allt måste “klaffa”. Även om det nu är säkert flera andra mammor som också verkligen velat men inte fått det att funka. För så är det ju, det går ibland helt enkelt inte. Och jag har full förståelse för dessa.
Det jag däremot inte har förståelse för är dessa som väljer bort amning bara för att. Varför? Skapar man ett barn så vill man väl göra allt för att barnet skall få det bästa? Att välja föräldrarollen betyder många gånger att man ger upp något annat. Bekvämlighet som att ge barnet en flaska i näven medans man sysselsätter sig med annat är förbannat egoistiskt.
Dominika Peczynski menade i debatten att hon valt att flaskmata för låta pappan vara delaktig redan från början. Och beslutet var högst feminisiskt. Jaha ja? Otroligt fint att låta pappa känna sig delaktig. Jag vill inbilda mig att pappan får vara delaktig endå. Så funkar det i familjer vanligtvis, är din familj mera annorlunda än andras? Man kan på flera sätt göra mycket gemensamt. Pappan kan tex sitta med när man ammar. Och visst kan pappan få flaskmata ibland också, men att helt avstå från att amma bara för pappans skull känns bara fånigt. Handlar det om genus? För det ämnet har gått över styr. Vem fan väljer att inte berätta för barnet vilket kön det har och dessutom kalla det för hän? Vi skapades i olika kroppar som också fick olika speciella egenskaper. En man kan inte föda ett barn, och en man kan heller inte amma sitt barn. Precis som mannens fysik och uppbyggnad av kroppen inte är den samma som kvinnans. Eller bäst av allt kansk vore om i alla blev tvestjärtar? Tänk så bra!
Eller är det egoistikst att amma? Fram med pattarna, ha inte dåligt samvete om det inte funkar och sätt barnens behov framför ditt!
Funkar det inte första gången, andra gången eller tredje gången så kanske det funkar fjärde gången annars funkar det inte alls.
Håller med dig ! Men varför allt eller inget?? Man kan väl göra båda! En flaskmatning om dagen och amning om det går. Så gjorde vi och det funkade jättebra! Och när jag skulle sluta amma gick det jättesmidigt att få över till flaskan eftersom barnet var van vid det
du behöver inte ens ge ersättning i flaskan utan kan pumpa ur om man vill! 
hej
Tack för du skriver det ! Är så trött på detta jämnställdhetssnacket så man kan spy! Vi är olika -därför finns det två kön! Och det där genus snacket att inte säg vilket kön ..är ju f-n patetiskt. Man kan inte ha någon bra självbild och vara trygg i sig om man väljer det. Nej fram för “normala” sunda människor som är trygga i sig och inte behöver tänka på man -kvinna hela tiden.
Tack Kramm Cee
den dagen pappor kan vara gravida och föda barn kan dom även ama de, tills dess r de helt enkelt bara maman som kan amma, och amning är de bästa, varför så viktigt att pappan ska mata sitt barn, är den som matar viktigast i hela bebisen liv? nej.. men mamma och barn har redan ett speciellt band sen bebis låg i magen.. varför vara så ego och inte låta bebis får mammans mjölk om hon har nån?? de är riktigt dåliga pappor som kräver de!!!!!!
ja hade precis fyllt 23 nr min dotter kom, och fick strula lite med amningen, men mest “slå bort” alla sköterskor som ville ge min dotter ersättning på bb.. ja, jag var snittad, men ja kämpade på fast ja va jättedålig, tjatade ig till att få låna in en pump och ville verkligen amma, respektera de då -jag va så arg, så arg på vissa, hade ja kunnat har ja klivit upp ur sängen och tagit min lilla bebis och åkt hem… slutade iaf med att hon fick in mjölk på kopp, och lite ersöttning tills ja fick er mjölk, för hon vägde 4kg och krävde mer än ja hann med att producera första dygnen (lågt blodsocker) sen ammade vi i 10mån innan ja lessna på att hon bet mig så hämskt.. och rligt har hennes pappa sagt att han ville ge henne flaska för att få mer tid med henne, ja då har han nog åkt på en käftsmäll, haha… han hade henne i fanen massor när hon inte amade, och badade henen, böt blöjor och hade henne tom med på en “pappaträff” dock hade ja då pumpat ur en flaska ifall att, men han åkte hem istället när hon verkade bli hungrig,så fick hon amma ist
((de va max 5minuter hem så.. ))
man kan undra hur det kommer vara om/när de tar bort tvångssteriliseringen av de som byter kön.
inne på BB så var de på hela tiden om att amma, amma, amma… vilket inte gick pga förlossningsskada. däremot när vi låg inne på neonatal så började de ge min son ersättning utan ens ha fråga om jag ville pumpa.. JAG fick gå på dom om att få en pump så han kunde få min mjölk istället. sjukt hur olika det kan vara.
Mycket bra inlägg!!
Jag tror helt klart att det mentala spelar in. För mig har det aldrig funnits något “jag ska amma om jag kan” för mig är det en självklarhet att helamma mina barn i sex månader och sedan amma tillsammans med att börja ge smakisar. Helt enl. Rekommendationerna.. Kan inte låta bli att tänka på “förr”, fanns det verkligen mammor som inte kunde amma då?? Hur gjorde dom då?
Jättebra skrivet Madde!
Min äldsta dotter födde sitt första barn i vecka 28+5 och lillkillen var jättedålig, låg i respirator och hade syrgas tills han var närmare 6 månader.
Personalen på neontalen pressade dottern att pumpa, för “all mjölk han kan få av sin mor är bra, det måste du ju förstå”…
Så klart att hon fattade det!
Men, det var inte lätt för henne, hon blev så deprimerad eftersom hon inte hade speciellt mycket mjölk att tala om och jag var heligt förbannad på personalen, som la på min dotter så mycket skuldkänslor och när lillprinsen kom hem (efter nästan tre månader) började hon ge honom tillägg (och bröstmjölk som hon pumpade) och både moder och barn blev nöjda.
Andra barnet, det ammade hon i över ett år och hon hade hur mycket mjölk som helst…
Det är ju så olika, förlossningar och amning och det psykiska spelar oerhört stor roll tror jag..
Ha dé!
Bra skrivet… Håller med dig på alla punkter!
Förstår inte heller att man inte ens vill försöka att amma sitt barn.
Jag tror absolut inställningen spelar roll. Jag ville verkligen amma av hela mitt hjärta. Har alltid tyckt att det ser så mysigt ut. Det var otroligt kämpigt många gånger, bröstvårtorna höll på att ramla av, en smärta som inte går att beskriva. Hade jag inte varit så envis hade jag nog gett upp flera gånger om. Men sen blev det ju precis så mysigt som jag drömt om och behändigt! Behövde aldrig tänka på att ha rena flaskor, kokt vatten, gå upp på natten och fixa mm. På förlossningen frågade dom mig om jag ville amma. Upplevde aldrig någon hets eller press eller “övergrepp”. Det här är mina tankar och min upplevelse!
åsa- men de är extra viktigt för prematur barnen med bröstmjölk.. därför neo KÖPER bröstmjölk av ammor som har överflöd.. just för de är överlägset bäst.. dock testas den och så innan en bebis får den..
haha,skulle stå köper mjölk av MAMMOR som har överflöd, ven om ammor funkar den här gången..
Även om man kan amma så kan det finnas många själ till att man väljer bort ammning. Det är kvinnans beslut som inte andra bör ifrågasättas. Du skriver att det är egoistiskt att välja bort ammning om man kan, men har sedan full förståelse för de som har svårt eller inte kan amma. Du vet inte anledningen till att vissa väljer bort ammningen. Jag tycker inte att man måste amma bara för att man valt att skaffa barn.
Även om mjölken finns där så kan man känna ett obehag av att amma, det är inte mer fel att sluta då än att sluta om inte mjölken rinner till. jag tycker att kvinnan själv ska få välja om hon ska amma elle rinte utan att bli ifrågasatt eller bli kallad egoist.
Jag valde bort amningen denna gången pga att det helt enkelt inte känns bra för mig. Båda mina barn har fått ersättning, första för att det krånglade vilket resulterade i en massa stress och ångest hos mig. Så denna gången bestämde jag mig helt enkelt för att strunta helt i amningen, även fast mjölken fanns, för att jag (och hela familjen) skulle må bra och ha en fungerande vardag. Är jag en egoistisk då?! Jag har fick jätte fint stöd på bb och det var ingen som ifrågasatte mitt val, vår bvc-sköterska har också stöttat mitt val. Det verkar mest vara andra mammor som har problem med det.
Alla familjer är olika och bara vi själva vet vad som fungerar bäst för oss. Men folk får gärna kalla mig egoist om de vill. Jag tror att barnet mår hundra gånger bättre om mamman mår bra än om barnet får bröstmjölk av en mamma som mår dåligt!
Jag väntar mitt första barn och jag ska absolut amma – om det fungerar såklart. Men jag skulle inte ge upp om det inte fungerade första, eller andra gången, utan prova lite till. Amning är ju det allra bästa för barnet och jag vill ge mitt barn det allra bästa. Visst kan det vara trevligt om pappa i familjen någon gång ibland kan ta över ansvaret att mata och då ge mjölken på flaska, men då för att jag själv ska få lite avlastning om jag känner att jag behöver det.
Men amma ska jag göra, det vill jag göra!
Kram
Jag har tre misslyckade amningar bakom mig, väntar nu mitt fjärde barn i maj. Tänker inte utsätta mig för ångesten över viktnedgångar, såriga bröstvårtor och mjölkstockningar . Har beslutat att redan från början flaskmata och det känns som en befrielse, egoistiskt eller ej. Min barnmorska på BVC stöttar mig fullt ut i det bestlutet, vilket känns skönt.
Alla som väljer att inte amma har väl en anledning. “Bara för att” anser jag att det inte finns, vill man inte amma så beror det antagligen på att det känns olustigt eller liknande och då ÄR det en anledning.
Sluta påstå att de som väljer bort amningen är egoistiska!! Alla har en anledning, man kan bara ansvara för det man själv väljer att göra. Andras val ska man respektera och inte lägga sig i anser jag!
Jodå AKP, förr fanns det oxå mammor som inte kunde amma själva av olika anledningar. Det har i alla tider funnits Ammor som barnen kunnat amma då mamman inte kunnat. Det är i modern tid det begreppet försvunnit.
Håller med dig om dina åsikter om amning! Bra inlägg där tycker jag. Fast genusbegreppet har du nog fått lite om bakfoten, det handlar absolut inte om att inte berätta om sitt barns kön eller om att kalla alla för “hen” utan istället inte göra antaganden om sitt (och andras) barn utifrån om det har en snopp eller en snippa. Tvestjärtar är även inte tvåkönade om det var det du syftade på?
Det där om att man ska flaskamma bara för jämställdheten tycker jag är ett dåligt argument, håller med dig där! Hennes åsikt tror jag verkligen inte är rättvisande för “den feministiska rörelsen”. Att amma sitt barn är ju verkligen inte motsats till jämställdhet, just där kan man ju faktiskt inte dela lika men det går ju att dela lika på så många andra sätt.
Tänk att det här är nog första gången jag verkligen håller med dig OM VARTENDA ORD!
Bra inlägg Madde, som sagt, jag skriver fan under på allt och särskilt det där om genusfjanteriet som gått totalt överstyr.
Håller helt och hållet med dej!
Tycker också att hela det här genustänket gått överstyr…och jag blir gaaalen när folk vill kvotera föräldraledigheten 50/50… Det måste ju varje familj få bestämma själva hur de vill ha det!!
Själv hade jag då INTE kunnat lämna ifrån mej min dotter det första året för att börja jobba, DÅ hade jag fått en depression!!
Förstår inte denna hysterin om att man ska amma och avskyr alla dessa som ser ner på oss mammor som inte ammar våra barn.
Jag har tre barn, barn nr 1 ammade jag i 3 månader knappt och barn 2 i en månad. Jag försökte verkligen att få det att funka men det ville sig inte. Barn 3 ammade jag hur lätt som helst i 10 månader. Nu vill jag tillägga att med barn nr 3 hade jag precis gått isär med barnens pappa, barn nr 2 var bara 1 år när barn nr 3 föddes så det var verkligen en jobbigt tid på olika sätt ändå funkade amningen.
Så de som säger att det sitter i psyket har ju iaf fel i mitt fall för psykiskt mådde jag ju sämst när jag fick barn nr 3.
Viktigast är väl ändå inte om man ammar eller inte det är väl hur vi tar hand om våra barn, man är absolut inte sämre mamma för att man inte kan amma.
Hej bra inlägg..
Har själv ammat alla mina tre barn, , har inte haft några större problem, fick mjölkstockning några gånger men annars gick det som på räls , amma dem tills de var 7-9 månader då valde de själv bort bröstet.
Har flera nära vänner som inte haft det så lätt med att amma, några har fösökt tills de gråtande har gett upp andra har gett upp innan de ens har försökt.
Tycker att det är mammans beslut hur hon vill göra, anser att man måste må bra för att få till amningen och det bästa för barnet är ju trots allt en mamma som mår bra och då spelar det ingen roll om hur de får i sig mat .
Tycker precis som du i amningsfrågan, men det här med genus har du fattat totalfel
Om du bara läste på lite så skulle du fatta, ingen vettig människa sågar det 