Godmorgon alldeles för tidigt…
Det känns som om liten i magen håller på att möblera om. Det är ett jäkla liv där inne i magen. Svårt att sova när någon försöker hoppa sönder min lever och spela trumma på urinblåsan. Det känns så konstigt att “bara” ha en bebis i magen. Det är inte lika trångt och rörelserna blir mera tydliga. Så är man ju väldigt mycket smidigare också. Jösses så tungt det var att bära två barn. Någon frågade om jag var snittad? För att mina magsmärtor kan komma ifrån någon sammanväxning som är vanligt att få efter snitt. Men nej jag är inte snittad. Tanken på att någon skulle skära i min kropp är motbjudande och avskräckande. Jag förstår inte dessa kvinnor som faktiskt väljer att bli snittade av olika anledningar. När jag väntade tvillingarna så hade jag ångest inför förlissningen. Det är trots allt ganska vanligt med snitt och komplikationer kan tillstöta. Självklart så lade sig tvilling nr ett åt fel håll, dvs i säte. Och då får man inte föda vaginalt. Så det var ju bara att ställa in sig på att det skulle bli snitt. Kommer så vän ihåg just den här tiden i graviditeten, allt kändes hopplöst och jag grät ofta för att jag var så rädd. Micke tröstade mig med att det var för barnens skull och visst kändes det bättre, allt för att bebisarna skulle må bra. Men jag hoppades in i det sista på att han skulle vända på sig. Det gjorde han inte, däremot så hade nu tvilling nr två snurrat på sig. Nu var hoppet ute, båda tvillingarna låg säte nu blir det snitt. Läkaren på mödravården förstod min oro och ångest och tog upp min förlossning med kollegateamet i Linköping. De beslutade att jag fick föda vaginalt på ett villkor, att jag röntgade bäckenet. Och det gjorde vi så fort vi fick veta att jag skulle få föda normalt. Det var en fredag och Micke tyckte att vi skulle passa på när vi ändå var på sjukhuset. Tur var det för på söndagen kom värkarna. Det gick fort, precis att vi hann komma in till bb Linköping. Allt gick bra och jag födde grabbarna säte/säte. Så glad över att slippa snitt 
Uppe på benen direkt efter förlossningen. Så svaret på frågan om jag kan ha sammanväxningar är nej. Låter smärtsamt usch. Nu verkar det som liten därinne har lugnat sig. Ska passa på att försöka somna om en liten stund.
Sov gott…
Låter som en jobbig tid med tvillingarna. Har inte läst här på länge så grattis till bebis i magen!
Hej undrar om du inte har spruckit nått med nått av barnen. Jag har en son å fick sån sfinkner skada vid förlossningen å e lite rädd nu om det blir nått syskon. E du aldrig orolig?
väntar du tvillingar nu?=)
Hej,
Skönt att höra att någon mer känner som jag. Väntar tvillingar och har barn sen tidigare som fötts vaginalt. Känner oro för att det ska bli kejsarsnitt då jag tycker det känns läskigt med en operation som det faktiskt är och man känner sig lite som att man går mot strömmen då de flesta verkar tycka tvärtom och nästan önskar sig kejarsnitt. Men, men, det är bara att hoppas på att de lägger sig rätt:-)
Kram
hänger inte riktigt med, men vad är du inte förstår med kvinnor som väljer att bli snittade för som du skriver olika ANLEDNINGAR..??
Tycker du har en ganska konstig syn på detta med kejsarsnitt. Verkar som det räckte med att du gnällde lite extra och tyckte synd om dig själv så fick du som du ville. Att behöva göra kejsarsnitt är inte alltid något man väljer, man kanske helt enkelt blir tvungen. Du kan ju själva hamna i den situationen. Ditt inlägg känns faktiskt lite provocerande. Vill du att alla som gjort kejsarsnitt ska kännas sig lite sämre eller?
Förstår precis hur du menar och jag har tyvärr själv blivit tvingad till ett snitt, två barn vaginalt och tredje med urakut snitt i v 32. Och fy vilken skillnad det är, alla dem som tror de kommer lindrigt undan kan ju bara känna sig totalt grundlurade, hur kan man tro att de ska göra mindre ont att skära av alla muskler och nerver i magen än o trycka ut en liten vaginalt? Dessutom missar man en helt fantastisk känsla när man får upp sitt lilla barn på magen. Nä, jag förstår precis vad du menar och hoppas verkligen du slipper snitt. Kram på sig
Det verkar vara en ganska vanlig föreställning att ett snitt skulle innebära mindre smärta och obehag än en vaginal förlossning, åtminstone hör och läser man ibland om de kvinnor som hoppas på snitt för att de är rädda för smärtan.
Jag har gjort ett urakut snitt och det var det absolut värsta jag har varit med om i smärtväg. Jag vet inte om det är annorlunda med planerade snitt då de hinner rita upp var de ska skära i förväg, men ändå.. Mina fem förlossningar var långt ifrån smärtfria de heller, men det är en annan sorts smärta och det värsta är ju över när barnet kommit ut. Med snittet skrek jag mig igenom varje oväntad rörelse i över en vecka efteråt och att bära sitt nyfödda barn var inte att tänka på de första dygnen.
jag blev akutsnittad och kände precis som du, ja hade gärna fött i säte om de hade varit problemet, men hon hade legat rätt i över två månader.. utan de vart fara för hennes liv precis innan hon skulle ut (9,½cm) och ja sövdes å ut kom hon.. men aldrig mer snitt!!! självklart ska an kolla upp om man kan få föda vaginalt om de går -som du faktiskt fick, mkt bättre för både mamma och barn, var ju även mkt billigare för landstinget..
ja va grymt besviken över att inte fått föda barn på riktigt.. hoppas dock ja får fler, då ska ja prova vaginalt igen, och hoppas ja slipper gbs då så slipper nog bebis må dåligt med..
Min dotter låg också i säte. MEN i hennes fall rekommenderade de mig ett snitt pga risken för henne. Alla mina tankar var enbart på att hon skulle ha det så bra som möjligt, så för mig var valet lätt – ett snitt. Läkaren sa även att för MIN del rekommenderas en vaginal förlossning med för barnets skull rekommenderas ett snitt.
Jag hade nog turen med mig i mitt val då hon låg väldigt inträngt så hon hade aldrig kunnat komma ner av egen maskin. Så för mig om nästa ligger i säte är valet lätt – ytterligare ett snitt.
Mina föreställningar var aldrig snitt innan. Alla har pratat om att jag har den “perfekta” kroppen för att föda barn och jag är väldigt smärttålig. Känner mig näst intill snuvad på min dotters förlossning. Men som sagt.. För hennes skull gör jag allt. Och jag hade gjort det 1000 gånger om. Men vi hoppas att nästa pyre ligger rätt =)