Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Kalas och mycket tålamod!

2011-02-22 @ 12:50

Då vankas det ännu ett kalas :-) Micke har precis varit och hämtat tårta nr 2. Nej jag bakar alltså inte tårtor. Skulle säkert kunna men besparar oss den tiden. Tårtbakandet överlåter jag till Mirka, hon är en riktig hejare på det. Däremot ska vi bjuda på mat till dagens firande. Whiskeykyckling står på menyn. Ja vi älskar kyckling i alla dess olika former. Och ännu en gång är det Micke som får ta på sig äran att vara mästerkocken. Mummms det är sååå gott!

tårta1

Tänk att tiden går så fort, det var inte länge sedan jag satt där med magen i vädret. Och tänk så mycket tankar och funderingar jag hade inför att bli tvillingmamma. Det gick ju bra trots allt. Men jag kan väl säga som så, att hade jag fått tvillingar som första barn så hade jag nog inte skaffat flera barn. Jo det är sant, det låter kanske hårt och dumt. Även om jag ett tålamod som ingen kan ”bräcka” så har faktiskt denna bebistid tagit även på mig. Många gånger som jag bara suttit i sängen på nätterna och bara gråtit och tänk ”detta har jag fått för mina synders skull” (vilka nu dom är?) Ett tag tyckte jag att jag inte gjorde något annat än att amma. För att inte tala om den helvetes koliken och mjölkallergin som spökade.

Mina väninnor som klagat över ett barn fick mig att skratta. ”Jaha ja så du har haft en jobbig natt?” Såklart det har varit precis lika tufft för dom, men i mina öron så lät det som ljuv musik med bara ett barn, en bebis.  Det är alltså inte bara rosa moln och gull gull med att få barn, men det visste vi väl redan. Men att det skulle bli så här tufft emellanåt det trodde jag nog inte. Men man klarar det, man måste. Man älskar sina barn och gör allt för dom.

bebis i magen

I väntans tider…

Många gånger läser man om allt positivt med graviditeter och den första bebistiden, tack och lov. Men tror många skulle må bra av att kasta lite skit över det också. Allt för många mår faktiskt dåligt under den här tiden, och bilden av att allt ska vara så lyckligt får nog många att tro att det är något fel på dom. Hur har det varit för er? Och hur har ni lyckats ”stå ut?”

Kram ♥



24 kommentarer på inlägget “Kalas och mycket tålamod!”

  • Katarina

    Jag mådde skit under den sista halvan av graviditeten och 6 mån efter att mina tvillingtjejer hade födds. Mest tror jag att det berodde på att vi inte fick hjälp från någon kurator när dom på rutin ul upptäckte att allt inte stod rätt till. Fick gå på täta ul och aldrig blev vi erbjudna någon form av hjälp. Tre dagar efter att Ebba och Linnea hade kommit ut upptäcktes det att dom hade medfödd benskörhet. Det tog mig ungefär 6 mån att acceptera läget och börja njuta av tjejerna istället för att oroa mig för framtiden. Men nu så här efteråt är jag förbannad på dom inom läkarvården, som inte en gång frågade om jag/vi behövde gå och prata med någon. Först efter 4 mån, frågade vår bvc sköterska om jag behövde någon att prata med.
    Om jag hade vetat det jag vet idag. Hade jag inte behövt gråta bort så mycket tid. / Katarina

    Madeleine svarar:
    Förstår din ilska! Usch! Men jag är inte förvånad tyvärr… Svensk vård är den bästa sägas det *host*
    Hoppas du fått den hjälp du kan behöva, och att de ända tårar som nu kommer i fortsättningen bara är glädje tårar!

    2011-02-22 kl 1:04 e m
  • heartan

    Skönt att höra! Är bara en bit in i min första graviditet och hade önskat läsa mer om hur jävligt man kan må, för för mig kom det som en chock och jag kände mig som världens sämsta som inte förtjänade detta barn. Fram tills för en tid sedan kunde jag inte lämna lägenheten – och såklart läste jag bara allt negativt om att äta tabletter mot illamåendet och magkatarren som nästan tog kål på mig. Sedan svalde jag stoltheten och tabletterna och se där… en ny människa. Fast, jag mår fortfarande illa – men tror att det jag känner nu kanske är det normala?? I så fall förstår jag ju de som bara rosat graviditerna. Men det hade varit skönt att veta att det faktiskt fanns de som LED också. Första bebistiden vet jag kan vara en pärs, men den går ju över den med. Och det bästa med den är att då kan pappan också göra nåt annat än hålla håret på en spyende mig. Kram! :-)

    Madeleine svarar:
    Åhhh stackars dig! Och jag lider med dig :-( Det är absolut inget fel på dig, och såklart så förtjänar du ditt barn. Men jag förstår och känner med dig… Jag hade också i perioder problem med att lämna hemmet pga att jag mådde så dåligt. Förhoppningsvis så mår du bara så här jätte dåligt under den första perioden av graviditeten, det brukar ge med sig i senare delen. Styrkekramar till dig :-)

    2011-02-22 kl 1:04 e m
  • Marie

    Hej Madeleine!
    Jag har suttit och läst lite på din blogg, det är så intressant att få läsa, ni är en så fin familj! Jag bor i Finland men vi ser Sveriges tv4 även här i Österbotten, så varje måndag kväll följer jag med i Familjen annorlunda och ni är absolut min ”favoritfamilj”! 😀 Jag själv är 27 år och har två barn, ibland tycker jag inte att mitt tålamod räcker till fast jag bara har två! Jag beundrar er verkligen att ni orkar med 7 barn! :) Ha det bra!

    Madeleine svarar:
    Hej Marie, åhh vad kul att även ”österbottningarna” tittar på oss :-) Och tålamodet blir bättre i takt med hur många barn du skaffar hihi 😉

    2011-02-22 kl 1:24 e m
  • Jennie D

    Så himla skönt att läsa detta! Nej det är VERKLIGEN ingen dans på rosor för jämnan (inte jätteofta alls kanske?) och då har jag ”bara” två men det har varit och är mycket för mig. Visserligen vill vi ha ett tredje men inte riktigt än.
    Jag håller helt med dig om att man kan må dåligt under den här tiden och det är nog tyvärr många som gör det i det tysta. Som inte törs säga något för att bilden av det är ju att det ska vara så jävla fantastiskt hela tiden.
    SKÖNT att läsa dina ord som sagt.
    Kram Jennie

    Madeleine svarar:
    Hej Jennie, skönt att du tycker det är skönt att läsa min ord…

    Förlåt, men jag kan inte sluta gapskratta åt ditt ”inlägg” hur man manövrerar en touch telefon! Och JAJAJA jag känner igen mig. Lätt som en plätt med nästippen 😀 Kul blogg – me like!

    2011-02-22 kl 1:49 e m
  • Cicci

    Gud vad jobbigt med kolikbarn! Det har jag haft tur att slippa helt. Eller dom har haft tur att dom inte haft det kanske jag ska säga :)
    Det KAN inte vara rosa moln jämt… Jag var ENORMT stor när jag väntade tvillingarna. Mådde dubbelt illa och var verkligen dubbelt stor.Dessutom blev min största mardröm verklighet när de bestämde att jag var tvungen att sövas och snittas. Den graviditeten vill jag inte göra om.
    Amningen gav jag upp efter bara ett par månader,de åt hela tiden! Tror inte de blev riktigt mätta för så fort jag började med tillägg så sov de hela nätterna.
    Nu som nyblivna 1-åringar (12/2-11) är det full fart och de hänger ihop hela tiden. Mycket bus och ibland blir mamman mycket trött,sa jag något annat skulle jag ljuga 😀
    Grattis till era små 1-åringar!!
    Kram Cicci

    Madeleine svarar:
    Var evigt glad över att du slapp kolik! Fy sjutton och lite till… Usch låter som en jobbig graviditet – känner igen det :-( Och full fart finns det gott om även hos Ilmruds 😉
    Kram!

    2011-02-22 kl 2:58 e m
  • Märta & Maja

    Hej Madde!!!!!!
    Kolla på våran blogg så är du VÄRLDENS SNÄLLASTE!!!
    Vi ÄLSKAR familjen annorlunda <3 😀
    Vi skulle vilja att det fanns en film med bara er, då skulle vi köpa den, hur mkt den än kostade!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 😀
    Victor är ju jättesööööööööööööööööööööööööööööööööööt, hälsa honom från två tjejer som beundrar honom <3
    KRAM Märta & Maja

    2011-02-22 kl 3:13 e m
  • Lilly

    Jätte fin tårta! Grattis Colin och Charlie!!

    2011-02-22 kl 4:03 e m
  • Tösabeten

    Tack för att du tog upp detta ämne :)
    Innan jag blev gravid trodde jag att alla gravida var sådär glada och och härliga, tji fick jag.. är nu i vecka 18 och känner mig inte alls lycklig:( man hör aldrig att någon pratar om att det faktiskt inte är så himla skoj att vara gravid…
    Hursomhelst sa mon barnmorska att det är sååååå vanligt och inget att skämmas för.. skönt att bli tagen på allvar, så nu blir det snack med psykologen ett tag framöver 😛

    Madeleine svarar:
    Det är nog vanligare än vad man tror. Men inget man kanske pratar om TYVÄRR! Och som du skriver, alla bilder man får av att vänta barn är så himla pluttinuttiga. Sen är man väl inte dum i huvudet och förstår att det finns baksidor jajajaja men detta är ett ämne som jag kan tycka man borde prata mera om.

    Grattis till krabaten i magen :-) Och skönt att du har någon att prata med!

    2011-02-22 kl 4:06 e m
  • Märta & Maja

    Hej Madde!!!
    Kolla på våran blogg så är du VÄRLDENS SNÄLLASTE!!!
    Vi ÄLSKAR familjen annorlunda!!!!!! ♥ 😀
    Victor är jättesööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööt ♥
    Hälsa till honom från 2 tjejer som beundrar honom!!!
    KRAM Märta & Maja

    2011-02-22 kl 4:15 e m
  • Hanna

    Stort grattis till Charlie o. Colin :) Jag älskar din blogg och familjen annorlunda och ni är min favvo familj 😛 Engla-Freja är bara FÖR söt <33

    2011-02-22 kl 4:27 e m
  • lovisa

    hejj jag heter lovisa jag är 11 år och guuuud va viktor är söt har han facebook? <3

    2011-02-22 kl 5:52 e m
  • Camillla

    Häftigt med varsin födelsedag. Ha en bra kväll .kram Camilla+8 barn.

    2011-02-22 kl 6:06 e m
  • Annelie

    Vilken fin bild på Dig och Micke :)

    2011-02-22 kl 6:29 e m
  • Ida

    Jag fick mitt första barn i maj 2010 så han är nu alltså 9 månader. Jag tyckte i ärlighetens namn att första tiden inte alls var så positiv och då hade vi det ändå lätt. Ingen kolik eller andra krusiduller men lilleman åt varje timme så jag kände mig bara som en ko. Sen var det bara jag som dög fram till han var 5 månader. Ingen annan fick hålla eller natta. Inte ens pappa. Nu från det han var 5-6 månader har det blivit bättre och nu njuter jag verkligen. Man måste ju kunna vara ärlig. Allt är inte en dans på rosor.

    Madeleine svarar:
    Såklart man måste kunna få vara ärlig utan att bli den ”dåliga” föräldern. Och som du skriver, det behöver inte bero på att barnet har kolik eller så, det kan vara tufft ändå! Skönt att det går bättre nu :-) kikade in på din blogg, den är jätte fin!

    2011-02-22 kl 6:30 e m
  • sargit

    Grattis till båda 1-åringarna! Kul med varsin dag :-)
    Visst har det varit jobbiga dagar från och till och jag kan lätt känna igen mig i det du skriver, om när vännerna beklagar sig fast de har ”bara” ett barn (även om ett barn kan vara minst lika jobbig som två).
    Har ärligt talat ingen aning hur jag klarade den första tiden då jag var ensam hemma, kommer svagt ihåg de gånger man var helt desperat efter lite vila från både hem och barn.
    Men som tur är så väger de goa stunderna upp de sämre dagarna hundrafallt, annars skulle jag nog varit färdig för dårhuset för länge sedan.

    Madeleine svarar:
    Kunde inte sagt det bättre själv ”
    som tur är så väger de goa stunderna upp de sämre dagarna hundrafallt, annars skulle jag nog varit färdig för dårhuset för länge sedan” :-)

    2011-02-22 kl 8:46 e m
  • amanda

    jättebra att du tar upp detta Madde för det suger verkligen att folk jämt pratar om hur underbart allt är hela tiden. Jag ahde en jättejobbig graviditet spydde fr v 6- till 20 min innan ungen kom ut o låg in o ut på sjukhus med dropp i 8 månader, min tjej kom i v 35. det var ingen dans på rosor o jag var psykiskt o fysiskt helt slut. Förhållandet prövades många gånger o t slut orkade vi inte mer…

    tack för en bra blogg

    Madeleine svarar:
    Tror många skulle må bättre av att prata ut om baksidan av föräldraskapet. Även om det nu är värt all möda, motgång och helvete man kan uppleva genom resans gång. För det är alla gånger påfrestande på ett eller annat sätt. Tråkigt att ni gick åt varsit håll :-( Hoppas att ni hittar tillbaka…

    2011-02-22 kl 8:53 e m
  • m a j a n

    Jag tycker det vore så skönt om fler ”vågade” prata om de här sakerna.

    Jag fick mitt första barn för lite drygt ett år sedan (han är 15 mån nu). Och man gick liksom och väntade och såg fram emot den härliga bebistiden som alla pratade om, att man skulle vara i den där rosa lilla bubblan. För min del blev det nästan tvärtom. Grät en hel del och det kändes som att något var fel på mig. Givetvis älskade jag min son mer än allt annat. Men det var nog allt runt omkring. Och just med första barnet när allt är så nytt och man inte vet vad som väntar. Jag hade dock en väldigt lätt bebis som sov bra på nätterna och allt där till. Jag skulle nog säga att jag känner av den där rosa bubblan lite mer nu när han är såpass stor :)

    Nu väntar vi andra barnet, så det ska bli spännande att se hur den bebistiden blir. Men jag hoppas och tror att det kommer kännas lite bättre eftersom man är lite mer ”trygg” i mammarollen :)

    Oj, nu blev det här nästan en lite novell ju, det var inte meningen 😉
    Hoppas att du får en toppen dag!

    2011-02-23 kl 7:57 f m
  • Sofie

    Du sätter PRECIS ord på hur jag har känt! Jag hatade att vara hemma vissa dagar med mina killar när dom var riktigt små, det var så otroligt jobbigt.. inte kunna göra något själv för man behövde alltid någon med sig som kunde ta det ena barnet, osv. Den ena gnällde hela dagarna, varje dag, från det att dom var 2 till 5 månader.. nu är detta mina första barn och jag känner precis så, aldrig mer några barn. :)
    Nu blev dom 1 i januari och det är lättare än det var då! Det behövs absolut fler som pratar om hur jäkla jobbigt det kan vara att ha barn, och tvillingar. När jag läser om dom som önskar sig tvillingar så tänker jag ibland att, jadu, du vet inte vad det innebär.. när det var som jobbigast kunde jag tänka att om jag vetat innan jag blev gravid att det skulle bli tvillingar, så hade jag inte skaffat barn.
    Jag älskar min killar, dom är det BÄSTA som har hänt mig, men man måste få lov att tycka att det är jobbigt också! Det tar otroligt mycket energi.

    2011-02-23 kl 8:47 f m
  • Carro

    Du är verkligen jättestark! Så har jag känt fast med bara en, eller nu med två små :-)
    Kram

    2011-02-23 kl 9:29 f m
  • Rebecca

    Härlig familj ni verkar vara :) och så härligt med 7 barn är själv sugen på många men är ännu bara inne på nummer 1 som är 2 månader :)
    Hur är det att ha så många barn, hur orkar man 😀
    Kram

    2011-02-24 kl 4:49 e m
  • fröken J

    Härligt inlägg! Jag har fått tre barn på fyra år, jag tycker det har varit en dans på taggiga rosor emellanåt om jag ska vara ärlig 😉 Min mamma har elva barn, jag har nästan aldrig hört henne klaga. Jag har ”bara” tre men älskar att gnälla! 😉 haha

    2011-02-28 kl 2:12 e m
  • frida

    hej är du gravid igen?

    2011-03-01 kl 11:14 f m
  • misan

    OPS SÅG NU ATT NU SKULLE FÅ SMÅTT IGEN ELLER DET ÄR KANSKE ETT GAMMALT KORT

    2011-08-05 kl 1:32 e m
  • Sara – Allt och lite därtill

    Ja lurad blev man.. shit aldrig mått så dåligt som graviditet 1. andra var lite lättare för då hade jag mer inställningen att om jag tar mig ur det levande, då är jag glad..

    2013-03-08 kl 10:30 f m

Kommentera