Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Min förlorade son!

2012-06-25 @ 23:20

Jag vet att det låter hemskt, men det är inget emot hur det känns. Jag borde vara glad idag, det är min sons födelsedag. Han fyller tolv. Det är också mammavecka och jag såg framemot att han äntligen skulle komma till oss igen. Jag ringde till honom på förmiddagen, men han svarade inte. Ringde till honom på eftermiddagen men han svarade fortfarande inte. Jag tänkte jag skulle ringa hans pappa men struntade i det eftersom jag vet att han ändå inte svara när jag ringer. Hela dagen gick. Inget födelsedagsbarn dök upp. Jag skulle ljuga om jag sa att jag är förvånad. Men tänkte att någonstans så kanske det finns någon form av känslor som gör att pappa skjutsar hem honom till hans mamma…

Jag ringde ännu ett par gånger och till slut även till pappan. Många signaler gick fram innan han till slut svarade, min son. Det hade varit fullt upp och mobilen blev bortglömd. Han hade andra planer, han skulle ”lana” med en kompis. ”Snälla mamma” ja, vad svarar man? Klockan var ju redan så mycket och födelsedagsfirandet vi hade planerat var det redan försent för.

Delad vårdnad är inte alltid så lätt, specielt om man som föräldrar inte kan prata med varandra. Den enas ord blir oftast starkare än den andras. I mitt fall så är mina ord svaga. Det känns som man motarbetar varandra när man egentligen borde arbeta för samma sak, våran son. Det fanns trots allt en tid då denna pojke blev till och då delades han med kärlek. Även om kärlek mellan oss föräldrar inte finns längre så kommer alltid kärleken till våran son finnas. Och det bandet mellan oss kommer aldrig kunna försvinna. Varför är det då så svårt? Det borde vara enkelt och därför gör det mig så fruktansvärt arg.

Det har gått så långt att jag inte orkar bråka längre. Det känns inte som om det är rätt sätt att gå till väga. Gör jag fel? Borde jag kämpa mera? Mina ord väger ju lika mycket.

Nu är han så gammal att han själv får välja vart han ska vara ”när man är tolv år får man välja själv säger pappa” Men jag undrar varför säger han så? För att han inte vill dela våran son? Någon kommer säkert säga ”för att han inte vill vara hos er” men så är inte fallet. För när han är här så får han hundra procent uppmärksamhet och kärlek. Såklart han bråkar med sina syskon, men vilka syskon bråkar inte!?

Jag är kanske inte är den som borde ge råd i dessa fall, men till alla föräldrar som har delad vårdnad – försök hålla sams! 

Ingen vinner på osämja!

Grattis Oliver på födelsedagen jag saknar dig så det det gör ont i mammahjärtat! Imorgon kommer du hem och då ska vi vara glada och sjunga Hipp Hurra ♥



27 kommentarer på inlägget “Min förlorade son!”

  • Malin

    Styrke kramar ! <3

    2012-06-25 kl 11:46 e m
  • Gun Lindqvist

    Ja, det är sorgligt. Jag förstår att det är SVARTSJUKA som styr . Syster besserwisser bestämmer över olivers Pappa. Därför straffas du .Man undrar hur det är i huvudet på dom????

    2012-06-25 kl 11:55 e m
  • Irene

    Många som inte ens pratar med varandra efter separation och barn.

    2012-06-26 kl 1:31 f m
  • Gunilla

    Det är inte så att barnet får välja när det är 12 år, utan först vid 16 år.
    Man lyssnar bara till barnets vilja vid 12.
    Sen är det upp till föräldrarna att bestämma.

    2012-06-26 kl 1:51 f m
  • Anna

    Det gör lite ont i hjärtat. Jag känner igen det så.
    Sänder en varm kram

    2012-06-26 kl 5:38 f m
  • Lotte

    Det är tyvärr likadant här… Känns som om jag bara blir motarbetad när jag försöker göra allt för barnens bästa!
    Kram på dej!!

    2012-06-26 kl 6:31 f m
  • ensammamamman

    jag vet hur du känner dig,, har haft 3 rättegångar om vårdnaden om min son, sedan 2 veckor tebax har jag ensam vårdnad om min snart 4 årige son, men sommarumgänget skulle fortfarande vara 3 veckor, annars varannan helg… halva tiden har nu gått,, jag får inte ringa till min son och prata med honom jag får inte träffa honom under denna tid då pappan vägrar låta mig göra det,,, att från att bara varit utan honom i max 3 nätter så ska han vara borta i 3 veckor,, utan ett ord,, inte veta något som helst vad som händer,,, det är hemskt,,,,,

    2012-06-26 kl 6:31 f m
  • viktoria

    grattis oliver, kramar till hela familjen och speciellt till dig madde!

    2012-06-26 kl 7:17 f m
  • maria

    skickar styrka synd när inte pappor vill sammarbeta kramar i massor
    Grattis kramar i massor till Oliver från oss

    2012-06-26 kl 8:40 f m
  • Mia

    Det är samma visa här mellan mig och mina barns far. Jag får styra honom med järnhand i smyg. 12års lagen finns inte kvar längre.. där barnet väljer att bo, oavsett ålder är det hem som gäller. Kram på er!

    2012-06-26 kl 8:51 f m
  • Reggi

    Ja de är hemskt de där och jag är så glad att båda mina föräldrar var sams för oss barn och de tänkte på oss.
    Förstår att de är jobbigt och ser samma sak med min sambo nästa varje dag, vi har kämpat länge för att ha hans dotter mera och tyvärr mindre nu när hon börjar skolan till hösten. Sen gör allt inte bättre när vi bor i olika städer, och vi vill ha henne varannan högdtid och så men hon tycker bara att jul är en högtid. Dem 3,5 år vi vart tillsammans har han aldrig fått haft sin dotter på hennes födelsedag för de är ingen högtid, men de tycker vi att de är. Han orkar inte heller tjafsa och man ser att han mår dåligt av de. Kramar på dig

    2012-06-26 kl 9:03 f m
  • Anna

    Är som att jag skulle skrivit ditt inlägg, nu är min son ” bara” 6 år men han kommer också hem och säger när jag blir äldre får jag bestämma vart jag ska bo

    Jag kan inte heller prata med min sons pappa och har lagt ner att bråka för det leder ingen vart….

    Du är en fantastisk mamma och det kan ingen ta ifrån dig

    Måste bara fråga vad ni kör för bil? Vi är nu 5 i familjen men jag längtar efter fler men då är det mycket av det praktiska som ska tänkas på, våra barn kommer att få dela rum med varandra, hur har ni med det? Hur få de dela rum? Har ni tänkt att i framtiden ska de få varsitt rum?

    Ha en jätte underbar sommar och ett stor grattis till er nykomling i familjen och jag skulle gärna se er i en ny säsong av familjen annorlunda

    Kram Anna

    2012-06-26 kl 9:13 f m
  • Åsa

    Har själv likadant. Usch vad ont det gör i mammahjärtat. Känner verkligen med dig.
    Ni får fira honom ordentligt idag. Finns ingen som kan se det krossade mammahjärtat.
    Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag skriver…..
    Styrkekramar i massor

    2012-06-26 kl 11:07 f m
  • Sandra

    Herregud! Blev alldeles tårögd! Gud va frustrerande att inte kunna göra något! Läser till socionom och vet att det inte är så att han får välja själv utan där finns bara en lag på att man ska reda på barnets vilja och försöka följa den beroende på ålder och mognad. Du kanske kan prata med Oliver och berätta hur du känner och fråga hur han känner och så. Menar absolut inte att kan dina grejer, du verkar vara en oehört bra mamma men det var bara ett råd som du nog hade fått från många socionomer :)

    2012-06-26 kl 12:44 e m
  • Sofie

    Hej Madde! Följer din blogg:), aldrig kommenterat men nu är det dags minsann:). Först säger jag GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN OLIVER! Jag har en biologisk pappa som gjorde precis likadant som Olivers! Pratade skit om min mamma och sa att det va hennes fel osv. Detta matades jag med varannan helg tills jag fyllde 14 år då jag bestämde (helt själv) att jag inte ville va hos honom alls! Skall tillägga att min mamma aldrig sagt ett ont ord om min far, hon har snarare tagit en massa, min mamma träffade liksom dig en ny man som jag kallar pappa:)Är idag 30 år har 2 barn och har ingen kontakt alls m min far (självvalt). Jag ser med facit i hand idag att det värsta man kan göra som förälder är att försöka vända sitt/ sina barn mot den andra föräldern! Gräver man en grop åt andra trillar …. Ja du vet! Stor kram till Dig Madde!!!

    2012-06-26 kl 1:00 e m
  • Elin A

    Usch vad tråkigt att du och sonens pappa inte kommer överrens. Ocg fruktanstvärt att ni inte ens kan prata med varandra:( Jag hoppas du fortsätter kämpa för att få ha sonen den tiden som du har rätt till. Har ni varannan vecka nu även på sommaren?
    Jag har en dotter med en man som jag inte lever med. Dottern bor dock här och är hos sin pappa varannan helg, skolllov, studiedagar. Sommarlovet har vi henne ca varannan vecka. Vi har bra kontakt och det är skönt för alla inblandade men främst för dotterns skull. Och som du skrev, en gång har man ju faktiskt älskat denna man som är pappa till sitt barn, även om det kan vara svårt att förstå ibland:)
    Kram till dig

    2012-06-26 kl 1:01 e m
  • Ewa – Mamma till Noel 2 år & Theo 6 månader

    Hååw, förstår dina känslor, jobbigt ! Håller med det i hela texten.

    2012-06-26 kl 1:18 e m
  • madelein – mamma till sex

    Känner igen det där med tjafs, hoppas det känns bättre imorgon! Kram!

    2012-06-26 kl 1:37 e m
  • Sara

    Förstår att det kan vara jobbigt men jag i slutändan handlar det varken om ditt ex eller om dig. Det handlar om Oliver och vad han vill. Jag har själv flygit fram och tillbaka som ett brev mellan mina föräldrar under hela mitt liv (är 20 idag men bor fortfarande hemma) och även om mina föräldrar har haft fin kontakt så kan jag, av helt egen erfarenhet, säga att det suger. Man är ett brev. Man åker fram och tillbaka. Väskor packas och packas upp. Saker är hos den ena eller den andra föräldern. Då mina föräldrar bor i olika kommuner har jag under hela min skoltid bott hos min mamma i veckorna. Nu går jag i skolan i en annan kommun och har valt att bo hos min pappa. Jag är dock myndig och har all rätt att välja själv.
    MEN min mamma och pappa sa till mig när jag var 12 år att jag fick välja själv. Ville jag vara mer hos min pappa så fick jag. Ville jag strunta i att åka till min pappa en helg, då fick jag det också. Och det var okej. Men jag hade alltid lite dåligt samvete över att behöva ”välja” mellan mina föräldrar.

    Det jag vill få fram här är att jag inte tvivlar på att din son älskar dig och familjen han har hos er högt. Men det handlar inte om det. För han har säkerligen en familj hos sin pappa som han också älskar. Det handlar om att HAN ska få göra de valen han tycker känns rätt – utan att han ska få dåligt samvete.

    Han är ingen liten pojke längre. Oavsett vad lagar och regler säger. :-)

    Lycka till!

    2012-06-26 kl 2:52 e m
  • Jannice

    Läs denna länk.
    Finns ingen regel om 12 år längre. Borttaget och håller inte i en domstol.
    http://svaronline.se/fraga/juridik/umgange-och-boende/1006/far-barnet-bestamma-vem-han/hon-vill-bo-hos.html

    Vill du ha mer info så maila mig. Done that, been there.

    // Jannice

    2012-06-26 kl 7:49 e m
  • Krista

    Åh vad jag känner igen mig i det du skrev. I mitt fall ville pappan inte ha lillkillen från början. Nu är sonen 7 år och hans pappa har också sagt till honom att när han fyller tolv så får han bestämma var han bor. I dags läget är han hos pappa varannan helg. Varför måste man hålla på. Värst har det vart mellan oss när jag har väntat mina töser. Då har det varit massa bråk. Inte kul för barnet ifråga. Man måste försöka hjälpas åt och varför hålla på att strula!! Hoppas ni får en underbar födelsedag när han kommer hem!!! Bamse kram till dig!!

    2012-06-26 kl 8:57 e m
  • Diana – 2barns mamma från Finland

    Känner igen det där, med att andra föräldern motarbetar o så står man där med den sk svaga rösten ingen bryr sig om..
    Liknande har vi, trots någolunda god kontakt..
    I vårt fall är det farmor som styr o ställer när kidzen är hos pappan, kör över rutiner/regler/medicineringar totalt.. Pappan vill/vågar inte säga emot..
    Sen heter det JAG är bitchen..
    Well, kort sagt..
    Han kommer nog att märka själv hur situationen ser ut o uppskatta allt du gjort för honom!
    Menar nu inte pappan är dålig, men med samarbete kommer man längst!!

    2012-06-27 kl 12:16 e m
  • Helena

    Jag säger bara en sak…stå på dig och låt inte pojkens pappa trixa på…håll hårt på din vecka tills han blir femton iallafall, och
    R man tolv år man inte alls stor som man kan tro, att få välja är också att måsta välja bort och det ger skuld och det ska en tolvåring inte behöva ha, därför är strukturen viktig faktiskt, så låt dig inte bli den svagare parten i detta, ska han hem till dig så
    R det bara så…lycka till!

    2012-06-28 kl 1:13 f m
  • Monica

    Trist de verkar…….
    Har inte erfarenhet av detta(egen alltså)men ni kan inte få gå o prata du o pappan?Alltså så ni bestämmer vad som ska gälla?
    Tyvärr straffar ditt ex er son o inte dig som har säkert tror..Kan bara beklaga o hoppas på en lösning..Massa kramar till dig/Monica

    2012-06-28 kl 5:15 e m
  • Tina

    Dina inlägg kommer från hjärtat. <3

    2012-07-01 kl 10:54 f m
  • Eva

    Hänger jag med i svängen om alla pappor&barn?

    Varför hacka på pappan på erans sons födelsedag?
    Gäller alltid dina lagar&regler?

    Viktors pappa finns väl inte med i bilden?
    Vad gör du som skrämmer bort deras fäder?

    Du måste också ha del i det som händer.

    Men jag är inte alls förvånad efter läst dina attityds omognade mejl.

    Väx ikapp med föräldrar rollen.
    Då först börjar du må bra.

    2012-07-16 kl 3:13 e m
  • morsan

    Det var faan va du är duktig Eva .Dra du vidare.LILLA EVA !!! vad vet du om livet Läsa går ju men sen då vad vet du omogna lilla Gumma! Lovade inte du dra va!!!!

    2012-07-18 kl 2:39 e m

Kommentera