Skulle jag vara provocerande?
Kom igen nu. För alla handlar det inte om att skapa rubriker för att sen låta media tjäna en massa pengar på det. Jag kan visst ge mig in i diskussioner och jag delar gärna med mig av mina egna tankar och tycken kring saker och ting. Förövrigt så har det visat sig gynnsamt för vissa att sticka ut haken lite för mycket då och då. Frågan är bara hur mycket man vill sälja sig för. Man bygger upp en karaktär i en blogg, tv och media som oftast får omvärlden att “känna” en. Ledsen om jag förstör en viss image för vissa av er. Även om man egentligen är en hyvens pingla så påverkar den där “hakan” kanske ens nära och kära, och har man dessutom barn som kan påverkas av det så kan jag tycka att man kanske bör avstå att vara såå mycket provokativ. Sen kan man ju vara det på olika sätt, de bra sätten är givetvis bättre.
En känd provokatör är Katrin Zytomierska. Många gånger har jag bara gapat när jag läst hennes blogg, och undrat hur många pommes som ligger på den tallriken egentligen. Men hon är smart, hon väljer att sticka ut hakan och hon vinner på det. Katrin är en trevlig tjej.
Det jag vill komma till är en kommentar som jag fick i mitt förra inlägg.
“Tycker du har en ganska konstig syn på detta med kejsarsnitt. Verkar som det räckte med att du gnällde lite extra och tyckte synd om dig själv så fick du som du ville. Att behöva göra kejsarsnitt är inte alltid något man väljer, man kanske helt enkelt blir tvungen. Du kan ju själva hamna i den situationen. Ditt inlägg känns faktiskt lite provocerande. Vill du att alla som gjort kejsarsnitt ska kännas sig lite sämre eller?”
Har du över huvudtaget läst inlägget? Hur som helst läs det igen. Tycker att du verkar ha en ganska konstig syn på det du läser. Det jag skrev var att jag inte förstår kvinnor som väljer att göra kejsarsnitt av olika anledningar. Jag tar för givet att du som läser då förstår att jag inte vill få de kvinnor som faktiskt gjort kejsarsnitt att må sämre. Jag förklarade bara enkelt utifrån mina egna känslor hur jag kände inför kejsarsnitt. Att ens slänga ur sig att jag skulle fått som jag ville för att jag gnällde och tyckte synd om mig själv känns bara otroligt fånigt och ganska omoget. Det jag inte kan förstå är hur man kan vilja göra ett kejsarsnitt utan medicinskt underlag. Lite som trenden kejsarsitt för kvinnan som vill föda utan smärta. Faktum är att det blivit allt vanligare och för vissa kanske det låter helt otroligt men det har blivit lite av en “innegrej”, detta trots riskerna! Precis lika tragiskt är det när man läser om unga tjejer som väljer bort att amma pga att inte riskera att få hängbröst. Helt galet! Självklart ska man göra ett kejsarsnitt om man inte kan föda normalt av en eller annan anledning. Och jag skulle vilja säga att de mammor som gör kejsarsnitt är bra mycket tuffare än oss andra, för i min värld är det faktiskt det värsta som kan hända och jag är livrädd för det.
Så skulle jag vara provocerande?
Enfårtacka 
Haha, jag visste att du skulle få skit för det. Trött man blir. Jag läste det som att DU tyckte att de som gör kejsarsnitt utan medicinska skäl kanske borde tänka en gång till men alla läser uppenbart inte alla rader.
Hej snygging!Jag har akutsnittats två gånger,jag var så jääävla insnöad på att få föda naturligt,första var en planerad vattenförlossning på sjukhus(bor i England och här får man föda i vatten)Med andra barnet satsade jag 30 000 kronor(ouch!) på privata barnmorskor och en hemmaförlossnig.För att öka chanserna att lyckas.Har man snittats en gång innan brukar sjukhusen placera dig på rygg med monitor under hela förlossningsarbetet,och det i sig ökar ju risken för ett upprepat snitt.Nu fick jag vara hemma och röra på mig fritt!Men nej,nej.Första förlossningen slutade i snitt efter 30 timmar,både jag och barnet dog nästan och jag spenderade 6 månader in och ut ur sjukhus efteråt med komplikationer och infektioner.Andra blev det snitt efter 35 timmar av aktivt förlossningsarbete.Jag är oerhört traumatiserad av detta av många anledningar.Jag älskar att “föda barn”.Skulle inte önska min värsta fiende vad jag har gått igenom.Jag skulle nog säga att jag är väldigt känslig,då jag drabbats så personligt av detta,kan bli mött av “åååh så du är too posh to push eller?” ääh,nej.Jag har kämpat för mitt liv båda gångerna för en fittfödsel.Blod och svett och många tårar.Men JAG finner inte ditt uttal provocerande.Alls.Självklart inte
Förstår inte heller de som väljer snitt utan medicinsk grund(Undantag för de som lider av allvarliga,psykologiska besvär som inte gått över med terapi).De som tror att det är den “enkla” vägen att genomgå kejsarsnitt.Det är ett slag i ansiktet för oss som kämpat så otroligt för att få det att fungera.Det är ett helvete med kirurgi.Att de överhudtaget ifrågasatte att du skulle föda i säte med tvillingarna är ju sjukt,du är ju omföderska dessutom,med fina förlossningar i bagaget!Näää,luktar brist på kompetent personal alltså 
Det hade väl funkat smidigare för dem att förboka ett snitt istället för att tackla en riskförlossning antar jag!Skönt att de lät dig tillslut 
..Stå på dig och lyssna till hjärtat <3 Det råder jag alla gravida kvinnor. <3 Stor kram!
Hahaha…nej du är inte på något sätt provocerande!! Jag har sj gjort ett akutkejsarsnitt(tyvärr)men vad man inte för sina barn!! Men jag skulle aldrig välja det om jag inte måste liksom, hoppas du förstår hur jag menar??Jag älskar att läsa din blogg, även om jag inte kommenterar jämt:D Fortsätt förmedla….you go girl<3
Haha. Vilka människor det finns. Man väljer ju att läsa right? Blir man provocerad så varför ens fortsätta?
Jag älskar din blogg och tkr du är helskön. En förebild för mig som är 23 år
Kämpar med mitt körtkort och min vikt. Du är så duktig som klarar av ALLT. Så ta inte åt dig! Det är dom som borde ta sig en funderare.. Eller sluta besöka din blogg?
You go!
Grattis till liten i magen:)
Jag tycker inte heller det du skrev var provocerande! Jag har själv fått mina två barn med akutsnitt, första gången var rena chocken, där har jag legat o kämpat o kämpat, det fanns inte i min tanke att det kunde bli snitt…Inför min andra förlossning gick jag på flera samtal för att jag inte ville ha ett kejsarsnitt, “tyvärr” slutade det i ett akutsnitt oxå eftersom jag började blöda en hel del….mina barn mår bra och det är ju det viktigaste:), men jag kan fortfarande tre år efter sista snittet känna av en “konstig” känsla nere i magen när jag tränar..
Du skriver att många väljer kejsarsnitt för att föda utan smärta. Ett kejsarsnitt är långt ifrån smärtfritt! Har fött båda mina med snitt. Första för att han låg i säte och andra eftersom det blev komplikationer efter första snittet. Efter en vaginal förlossning är det ju inte helt ovanligt att mamman är uppe på benen efter ett par timmar. Efter ett snitt får man vara glad om man kan gå på benen ett dygn efter. Efter mitt första barn tog det två dygn innan jag ens kunde resa mig ur sängen med hjälp! Sedan har man ont i ett par veckor. Det är en ganska stor bukoperation när man gör kejsarsnitt. Så kom inte och säg att man föder med snitt för att slippa smärta!
Jag hade såå gärna velat ha en vanlig förlossning istället för snitt, men det kommer aldrig att hända då min livmoder inte pallar ett värkarbete.
Haha folk e ju bra knäppa! Tolkar hej vilt o läser det dom vill läsa…strunta i dom, orka bry sig om knäppisar som inte fattar vad du menar! Jag tycker inte alls du är provocerande, man har väl för tusan rätt i att skriva vad man känner o tycker?! Läs inte bloggen då, för er som tycker att hon är provocerande.
O du ovan m a j a n, hon mena ju för tusan att folk tror att det är smärtfritt, för man slipper värkarbetet, sen det som kommer efter tänker nog inte många på…av de som vill ha planerat snitt.
Jag själv är som du Madde, livrädd för kejsarsnitt! Just för att man kan bli nedsövd o snuvad på förlossningen…allt ont som kommer efter o att man inte är lika rörlig…det skrämmer mig, tanken på att få ett sår på magen som kan ta mkt längre tid o läka än efter en vag. fl, inte pga ärret man får.
Strunt i dom som dissar dina inlägg, jag diggar dig o vi är fler som gört! =)
Ha det gott!
Jag har gjort kejsarsnitt 4 gånger första barnet läg sätesbjudning och jag öppen litegranna de ville då inte göra vändningsförsök då rumpan verkade fixerad så de beslutade akut kejsarsnitt ca 5 veckor innan beräknad förlossning inget jag valde sen efter detta så barn nr.2 gjorde en bäckenröntgen då visa det sig jag hade bäckenförträngning så ännu ett kejsarsnitt och barn nr 3 blev med snittad utan nån ny röntgen de antog det var som innan men barn nr. 4a ville jag föda normalt då gjordes ny bäckenröntgen och jag fick veta jag får föda normalt men då har jag istället graviditetsocker så barnet jag bar visa sig istället vara för stort för mig att föda normalt =/ så med andra ord jag känner mig lurad på en riktig förlossning hade gärna velat föda normalt för att ha erfarenhet av båda men nu känner jag bara till snitt jag var sövd 3 ggr av 4 men vara vaken om jag fick göra om det ALDRIG en hemsk upplevelse var det för mig. men jag är glad att det finns för alla gravida mammor =)
Ja folk kan vrida meningar och saker hur dom vill:) Jag har med varit rädd för snitt under mina 3 graviditeter och är glad att jag sluppit det, liksaså har jag varit rädd för ryggmärgsbedövning och inte tagit detta, bara tanke på att bli stucken i ryggen skrämmer mig. Lustgasen har varit min bästa vän:)
Hade jag blivit tvingad att välja mellan att föda i säte eller ta snitt så hade jag dock valt snitt. Att föda i säte hade jag varit livrädd för.
Nu har jag gjort mitt vad det gäller förlossningar där jag sjäv krystar ut dom men jag hoppas att jag i framtiden får jobb på förlossningen:) ha en bra torsdag och en trevlig helg!
Ärsh! Det kommer alltid finnas folk som bara skummar i texter och sen bildar sig en egen tolkning.
Man får ju faktiskt ta och läsa ordagrant med öppna ögon, och inte bara tolka på en gång!
Jag har aldrig förstått vad det är folk blir så provocerade av i dina inlägg. Jag tycker det står klart och tydligt varenda gång vad du menar…
Jag förstår dig också i det här med sjukhusrädsla och rädslan av att behöva snittas.
Har inga egna barn, och inga påväg än om ett tag. och ändå skrämmer den tanken mig. Jag kommer ju iofs säker, pga min sjukhusskräck, tråkigt nog att behöva drogas för att ens våga mig till sjukhuset… :/
Förhoppningsvis släpper väl den rädslan lite i lyckan av att man ska få träffa sitt barn.. men allt det här med det man inte kan styra över kommer ändå vara SJUUUKT läskigt… :S
Hej Madde.
Jag har följt din blogg ett tag,och nu bara måste jag kommentera!
Bry dig inte om näsvisa inlägg,det kommer alltid finnas ngn som fabulerar och missförstår. Jag är mamma till 8 barn,har fött alla vaginalt uton nr 8.Jag var oxå rädd för snitt,för mig visade sig det vara befogat! Fy faan va jobbigt efteråt! Inte lyfta,svårt att ens hålla i bebisen.
Hör av dig så vi får snacka stor familj! Kramar M
Äsch folk är märkliga i bland!J ag tycker oxå att många kvinnor i dag väljer snitt pga rädsla för smärta,att dom ska bli stora där nere el bara för att dom verkar känna för de o tror de är en dans med snitt..SKILLNAD ÄR OM MAN INTE KAN FÖDA VAGINALT:de diskuterade du INTE utan dessa som bara väljer de för dom känner för de..tänk att folk inte kan läsa lite innantill…Klart man väljer snitt om man måste o jag skulle aldrig välja de bara för jag känner för de..Jag tycker däremot att du var modig som valde att föda i säte:de vette sjutton om jag gjort???/Monica
Förstår precis hur du känner ang snitt,jag kände lika under mina graviditeter. Såg inget provocerande med ditt inlägg men en del verkar vilja misstolka så dom får gnälla lite…….
har ännu inte fått svar.. vad menar du med att du inte förstår??
de som väljer snitt kanske inte förstår hur vi som föder vaginalt klarar av det?
det finns många kvinnor med en extrem skräck för en förlossning och väljer då hellre ett snitt. Och alla har inte den fruktansvärda smärtan efteråt, det är helt upp till hur de får sin smärtbehandling..
Men för vissa är det ju som en fobi.
En som jag känner är totalt skräckslagen bara inför tanken på vaginal förlossning, jag vet inte varför hon är det, men om det var enda alternativet att få barn så skulle hon välja bort att skaffa barn.
Hon blev så lättad när jag berättade att man kan få kejsarsnitt om man är så rädd för vaginalt.
Jag valde snitt själv när jag fick valet, var mitt första barn, värkarna satte igång 1 månad för tidigt och han låg i säte och jag var rädd att han skulle bli skadad om jag födde vaginalt och läkaren frågade hur jag ville göra =) (födde i linköping, underbar personal verkligen!)
Hejsan har precis hittat till din blogg.. Är ett stort fan av familjen annorlunda.. Måste säga att du blivit riktigt fin
orkar inte läsa igeom alla gamla inlägg men skulle gärna vilja veta hur du lyckats så bra med vikten? 
grattis till nya bebisen i magen också! 
hoppas på ett inlägg om vikten! 
Hejsan!
Jag födde mitt första barn med akut kejsarsnitt, ingen kul upplevelse alls. Fick en stor infektion i buken och var nerdrogad av morfin första veckan efter snittet.
Barn nummer 3 föddes med ansiktet uppåt och jag mådde hur bra som helst efter födseln gick och duscha direkt efter utan några problem.
Barn nummer 3 föddes som vanligt utan några problem alls. var uppe direkt efter förlossningen duschade och gick själv med bebisen i famnen bort till familje BB på andra sidan sjukhuset.
Jag kan inte förstå de som vill ha kejsarsnitt. Jag vill verkligen inte ha det. Med barn nummer 3 drömde jag hemska mardrömmar om att jag blev tvingad att göra kejsarsnitt.
Att föda barn vaginalt är normalt och vi kvinnor är ju skapta för att göra det. Då måste väl ändå det vara det bästa för både mor och barn. (finns ju de som drabbas av komplikationer där kejsarsnitt är ända utvägen då är ju det självklart)
Inte är du provocerande. Men ändå kan jag förstå reaktionen. För några år sedan skulle den kunnat vara min.
Min första dotter förlöstes med akut snitt. Det tog år innan jag kunde prata om det. Jag skämdes fruktansvärt över att inte ha kunnat föda mitt barn, och kände mig så misslyckad. Jag hade närstående som året innan fött barn hur lätt och smidigt som helst. Snitt har alltid varit min fasa, och är fortfarande. Trots att jag gått igenom det en gång (och det absolut inte var någon otäckt eller smärtsamt), så föder jag absolut hellre vaginalt, om jag får välja. Så jag förstår även dina tankar kring snitt.
Jag tycker inte att du är provocerande, tycker precis som du. Jag har hört och läst om många som väljer snitt för att dem tror att det är enklare. Läste om ett par i en föräldratidning förut där pappan sa “- Självklart har vi valt snitt så att min sambo ska slippa ha ont!” Vilket vansinne. Dem kanske slipper värkarbetet men det efteråt har dem nog inte tänkt på. Jag tror även att många gör det av ren bekvämlighet för att det går att planera bättre när man får ett datum som bebisen ska komma. Väljer man vaginal “naturlig” förlossning så vet man ju aldrig riktigt när det blir.
Jag har full förståelse för dem som får snitt pga medicinska skäl eller att dem har riktig förlossningsskräck men inte dem som gör det av ren bekvämlighet.
Jag tror även att det är vanligare att man väljer snitt när man bor på större ställen. Själv bor jag i Dalarna och här verkar det inte vara lika vanligt att man får välja snitt hur som helst. Vilket jag tycker är bra. En barnmorska som jag pratade med förut hade varit i Stockholm på något med massor av andra barnmorskor och dem andra ville veta hur dem gjorde här i Dalarna för att få mammorna att välja naturlig förlossning eftersom flera ville göra det här.
Lycka till med bebisen i magen och allt annat! =)
Provocerande? nä det tycker jag inte att du är/var.
Jag kan bara utgå från mina egna erfarenheter av förlossningar vilket vi alla gör (hoppas jag), det går ju inte att jämföra just förslossningen med andras då det är så oerhört personlig upplevelse.
Tvillingarna föddes i akutsnitt då de kom 6v för tidigt och 1:an låg i säte. Inget jag valde att göra och var rätt skärrad över situationen då men det hade jag nog varit även om jag skulle fått föda vaginalt
Denna gång så var jag först säker på att jag ville ha snitt igen, mest för att jag visste ju vad det innebar men hade ingen aning om hur det skulle vara att föda vaginalt. Men valde ändå att låta naturen ha sin gång så födde vaginalt för 4v sedan. Ångrar det nu då det var det värsta jag någonsin varit med om. Nu hade jag oturen att spricka rejält vilket nog gjorde sitt i hur jag känner det. Konvalecensen var betydligt längre och värre efter vaginala förlossningen för min del, blev “säng”liggandes i nästan två veckor (och är fortfarande inte återställd) då jag inte kunde gå eller sitta utan smärta för att inte tala om toa besök. Så om någon frågar vilket jag föredrar så är mitt svar snitt helt klart. Om vi skulle få fler barn (vilket jag just nu tvivlar på) så skulle jag envisas med att få kejsarsnitt. Alla utgår ju från sina egna erfarenheter och har man lätt för att föda vaginalt och inte haft några komplikationer så “good for you” men jag har full förståelse för de som väljer att föda med snitt fast det kanske inte skulle behövas medicinskt.
Oj, blev visst lite långt inlägg, hoppas ingen som läser detta som inte fött barn blir rädd för att skaffa barn nu
Oavsett hur förlossningarna mina gått till så är barnen mitt allt och ångrar inte att de har kommit till världen.
Jag håller verkligen med dig!
Snitt var min stora fasa och jag är så glad att jag klarade båda mina förlossningar utan att behöva genomgå det. Att vilja bli snittad är för mig en gåta!