Våran myrstack!
Colin väckte mig inatt, han somnade om men inte jag. Jag har jätte svårt att somna om. Så idag känner jag mig trött, nästan lite bakfull. Såg att några av er undrat hur det ska gå för lilla hjärtat och Engla-Freja eftersom de ska dela rum. Visst låter det galet att en nyfödd ska få dela rum med en femåring. De båda kommer väcka varandra och bebisen kan ju absolut inte sova själv i eget rum direkt efter födseln. Nej absolut det går ju inte. Jösses! Jag vill inte låta bättre än någon annan mamma, absolut inte. Men eftersom jag av tidigare erfarenheter vet att jag måste vara övertydlig så måste jag be om ursäkt för att jag inte varit det i tidigare inlägg. Bäst jag skriver ironi för er som inte fattar det heller nu. Jag tror faktiskt att jag vet vad som är bäst för mina barn vid här laget. Jag är snart mamma åt åtta barn, åtta barn. Alla gör vi olika och man ska inte döma någon för det, även om jag själv ibland gör det alldeles för snabbt. Man är inte mer än människa och ingen är felfri. Men självklart kommer inte lilla hjärtat att sova i sin säng i eget rum delat med sin storasyster redan från början. För er som så snabbt oroat er över det så kommer hon att sova i sin vagga brevid min säng, det hade ni också sett om ni uppmärksammat tidigare inlägg. Men jag ville att hjärtat skulle få ett eget litet hörn. Och syskonen här hemma höll med om det och bråkade om vart lilla hjärtat just skulle få sitt lilla utrymme. Det blev till slut i Engla-Frejas rum då hon är den ända i familjen som har ett eget rum. Och för oss så passade det att ha flickorna i ett rum. Om vi bor trång i 5 rok? Nja alltså för oss funkar det utan att det faktikt ser ut som en myrstack här hemma. De stora grabbarna Victor och Oliver delar rum. Även om Oliver helst skulle vilja ha ett eget rum, för det har man rätt till enligt honom. Ja han har det väl väldigt bra som ensambarn hemma hos sin pappa varannan vecka och omställning är vissa gånger jobbig. Men det är väldigt sällan det gnälls. Dessutom så är de väldig sällan hemma. Det är träningar hit och dit och kompisar hit och dit, så ska man räkna tiden de spenderar på sitt rum så är det obetydligt viktigt för att grabbarna skulle behöva ett eget rum. Wilson och Adam delar rum och det passar dom båda väldigt bra. Vi har delat upp rummet, på ena sida är det mycket bilar och på andra sidan är det mycket lego. Bådas intressen får plats gott och väl. Och känner Wilson att han vill vara ensam på sitt rum ibland så får han det, för Adam hänger oftas med oss. Charlie och Colin delar rum med oss, de sover fortfarande i sina spjälsängar som nu ska bytas ut till växasängar. Vårat rum är egentligen inget sovrum utan ett allrum/vardagsrum med öppen spis, och planeringen är så bra att de små gossarna får som ett eget litet utrymme. I planeringen finns en tanke om att sätta upp skenor i taket för att hänga upp tjockare tyg som ska dela upp rummet. På så sätt kan man enkelt dra bort “väggen” för att få en mera öppen planlösning. Jag är faktiskt lite allrgisk mot att stapla allt på höjden och packa inredningen för att få plats med så mycket som möjligt. Så har vi nu rum nummer fem så är vårat vardagsrum, bestående av en divansoffa, soffbord, matsalsbord, tv och tvbänk. Det finns två negativa saker med lägenheten, det ena är att köket är för litet och det andra är att det inte finns någon balkong. Uteplats hade ju varit det bästa, men inte ens en balkong. Visst finns det drömmar om att bo i ett hus och få spendera timmar i en trädgård. Men det tar vi när det kommer.
Så hur vanligt är det inte att barn delar rum idag även i “små” familjer? Jo det ä nog faktiskt ganska vanligt eller hur? Man behöver inte vara mera annorlunda för man har en stor familj.
När vår dotter var 8 månader fick hon börja dela rum med sin bror som då precis fyllt 3. Det har funkat hur bra som helst! Storebror tyckte det var jättemysigt med lite sällskap i rummet och ingen av dom har haft svårt att komma till ro eller somna. Stör varandra gör dom inte heller! Tror inte alls det är något negativt att låta barnen dela rum. Hemma hos oss hamnar ändå båda barnen i vardagsrummet eller köket. Där vi är, är barnen <3
Mina barn fick dela rum ganska länge, fast vi bodde i hus.
Och det gick bra.
Ja,det är inget att orda om. Ni vet vad som är bäst. Andra har så mycket bekymmer om er så det måste vara jobbigt för dom, roligt tycker jag alltid retar det nån …ler …!!!????
Bra skrevet Madde.
Fattar inte varför folk alltid ska ha åsikter om allt. Ni gör väl som ni vill med hur ni vill ha barnen.
Men folk har nog inget bättre för sig än att klaga på andra, och särskillt inte när man ”sticker ut” eller vad man ska säga.
Ha de bra
Jag bor med min sambo i en fyrarummare vi har ett sovrum för lite men trivs jättebra i vår lägenhet det blir väl så småningom att vi får flytta ut i vardagsrummet eller så får pojkarna sova tillsammans mina söner är 15 och 6 år och min dotter är 12år alla löser sina sovrumsproblem på sitt sätt och det finns inga dåliga lösningar så vi har problem fast vi är en liten familj!!!Kram
När kommer ni att vara med i ”Familjen Annorlund”
Varför kan inte bebisar sova i eget rum? Eller dela rum med syskon eller med föräldrarna? Man gör väl som man själv och barnet känner är bäst:) Och vad man har möjlighet till, har man stort hus och man trivs att ha var sitt rum vad bra! Men om inte så spelar väl inte det någon roll?
Det kan verkligen göras diskussioner av allt:) Om folk skulle kunna lägga energi på viktiga saker istället!
Det finns alltid de som ska lägga sig i och tror att de vet bäst! För mig låter det fantastiskt bra att ni har så stort så de bara är två i varje rum, små barn behöver sällan mer och de största har ju eget varannan vecka då de är på olika håll. Själv har jag en trea till mig och mina två barn. Mitt stora problem är att vardagsrummet är för litet för att jag ska få plats med min säng där. vi har löst det så att barnen har en våningsäng i dotterns rum där de båda sover. Själv har jag min säng i sonens lekrum. På natten har de alltså tryggheten av varandra och på dagen har de ett varsitt rum att leka i med sina kompisar. Eller så är alla med och de leker i ena rummet.
Jag kan också se att det är bra för Engla-Freja att ställa in hjärtats hörn där nu när hon själv vill. Om ett tag när det är dags för hjärtats och hennes leksaker att flytta in kanske det inte är lika kul så då är det ju bra att hon har fått välja det själv.
Vi bor 4 pers i en trea, bostadsrätt. Mina barn delar rum, 5 och 7år. Jag tycker det är aningens trångt men vad gör vi när vi inte hittar något större som faller oss i smaken? Barnens rum är ganska litet och det hade varit skönt om de kunnat leka i varsitt rum med egna saker men nu är det som det är.
Ha en bra dag!!
Kram Lotte
Våra barn får dela rum, hade gärna haft alla tre i samma rum senare då lillen blivit större och då haft lillarummet till gästrum, men det tyckte inte min man så då får hon lilla sovrummet till sig under sommaren. I början tycker jag själv att det är mer praktiskt att bäbisen sover i vårt sovrum pga nattmatningarna, men så fort bäbis sover hela natten så ska denne även få eget rum. Det vill säga om vi hinner få det färdigt
Tvillingarna sov i vårt sovrum första halvåret men det var mest för att det inte fanns något annat rum i vår dåvarande 2:a, sen gjorde vi om klädkammaren/förrådet till deras sovrum
Hej!
Vi bor i hus, men våran 7 åring och 4 åring delar rum och 3 åringen sover hos oss. Framöver kommer den äldsta få eget och de små dela. De sover gärna i samma rum, så det är inga problem.
Har frågat innan, men inte fått svar;-). Vad har ni för bil?
Jag håller med din son om att det är en rättighet med eget rum. När man är liten är det en sak att dela rum med sina syskon. När man är tonåring är det en helt annan. Då är ett privatliv otroligt viktigt. Allt är inte bekvämt att göra när brorsan slaggar i samma rum. Om du förstår vad jag syftar på…. Dock verkar du vara av en annan åsikt när du och din karl har två barn som sover i erat sovrum.
Hej!
Det var jag som frågade om bebisen skulle sova hos Engla-Freja redan efter födseln. Om du tog illa upp av att jag frågade så var det inte meningen!
Ha det bra!
Hej hej.
Läser och följer dig blogg. Tycker det är fantastisk rolig läsning och ni verkar en helyllefamilj
Hemma är var hjärtat finns, oavsett om det är i lägenhet, hus eller slott. OCH det är var och ens ensak!! Inte ska du behöva ursäkta dig för att ni väljer att leva ert liv som ni väljer. Det är så jävla svenskt att ha åsikter om ditt och datt och ge andra människor dåligt samvete. Nä… sånt skiter vi i!
Mina barn delade rum i tre år tills vi hade möjlighet att flytta till större och fick egna rum. Nu vill de inget hellre än att dela igen och pratar ofta om hur mysigt det var att få dela rum. Barnen skiter i vart de sover eller hur. Det är en trygghet att ha syskon nära sig. Förresten är de ju aldrig i sina rum utan de är var föräldrarna är tills de blir lite större.
Tack för att ni delar med er av Ert liv <3
Mia
Ja du, så där är det….folk älskar att kritisera, och allra helst det de faktiskt inte vet ett dugg om. I den här familjen har vi haft alla tänkbara sov-lösningar genom åren, allt från hela familjen i en jättesäng (dubbelsäng + två enkelsängar nedanför och bredvid…) till egna rum. Nu har de två stora (17 och snart 13) egna rum, Elsa & Loppe (8 och 3 ½) delar rum och jag sover i en klädkammare
Det funkar fint det 
Vi har fyra barn, och 11 rum på 300 kvadrat. Inte ens våra barn har egna rum, förutom den äldsta, för de skulle inte vilja det. En sån trygghet att sova tillsammans och kul att leka tillsammans. Det skulle ju bara bli konstigt att sätta en ägare på varje leksak och dela upp i deras rum. Tycker dessutom att barn utvecklas till bättre medkännande människor när de inte sitter ensamma på sina rum.De lär sig att dela mm
Jag tycker det ser ut som om er lilla bebis kommer få det jättefint i sitt lilla hörn, men ännu finare i er famn där bebisen såklart kommer välja att ligga och gosa.
Lycka till
Milda makter vad jag saknar er i tvrutan.
=(
Men man kan ju förlja er i bloggen men inte samma sak ju
Kram på dig och din fina familj
Jag tycker oxå barn kan dela rum, men som någon skrev så e det jäkligt känsligt när man blir tonåring, jag hade velat ha min egen vrå då!!
Här har vi snart 4 barn och har bara 2 rum som vi kan använda till barnrum på övervåningen, så de två älsta delar rum och nu kommer även de två minsta dela rum när bebisen blir några månader. Funkar kanon! Och när de kommer upp i åren och inte vill dela rum så har vi en stor inredd källare som blir perfekta tonårsrum sen:)
Förr i tiden dela ju alla rum, tror barn är lite bortskämda nu för tiden med egna rum.
Att dela rum trodde jag tillhörde forna tider men de funkar säkert o verkar förekomma..för oss har de varit o är viktigt att varje barn får ett eget rum o vi har vars ett åt fyra av våra,,femman är 6 veckor o i dagsläget har vi inget rum åt lilla Mollie men kmr bygga ut närmsta två tre åren….
Och tänk, vi har trots 200 kvm för två vuxa och två barn, VALT att låta våra barn dela rum. Vad säger det om oss???
Våra rackare har oxå delat rum och vi tillhör en av de ”små” familjerna ;D Vi flyttade till vår 4:a för 1½ årsedan och då fick barnen vars ett rum. Dock tror inte jag att barn mår dåligt av att dela ett rum!!
Kram på dig!
Jag tycker absolut att barn kan och faktiskt ska dela rum. Iallafall när de är små! Vi är 6 i familjen och bor i en femma. de två yngsta delar rum, och tonåringarna har eget. Tidigare bodde vi i en tre med ett enormt stort rum på övervåningen som tre barn delade på
.
Vi har vänner som gott och väl har utrymme att ge barnen varsitt rum, men de minsta delar ändå rum, för att de vill och tycker om det.
Jag tycker det bara var gulligt när du la upp fotonen när hjärtat och Engla-Freja skulle dela rum
om jag skulle välja så skulle min brorsa också få dela rum med mig men jag har sånt sjukt litet rum så vi båda skulle nog inte få plats med våra sängar haha 
Engla-Freja har så gulligt tjejrum det märks verkligen att hon gillar rosa som också är min favorit färg!
Kramar till er alla i familjen <3
Jag delade rum med min lillebror tills jag var var 7 år! Så vi delade i fyra år tillsammans, även fast vi hade ett rum över till mig. Men det låg nere i källaren och jag vill inte sova där själv, jag tyckte bara det var mysigt att dela rum då. Nu skulle (10 år senare) skulle jag inte tycka att det är speciellt mysigt. Men när man är liten är det supermysigt! Vaknar man på natten och är rädd (som min lillebror gjorde) så gick han och la sig oss mig istället för mamma och pappa. Jaa, så jag tycker bara det är postivit!
Hej! Jag är ensamstående mamma till 6 barn och bor i en fyra. Mina två tonårs grabbar har var sitt rum och de fyra små delar på det stora sovrummet, jag själv har min säng i vardagsrummet och hos oss funkar det jättebra. Inget är omöjligt. Folk har tjatat på mig att jag borde skaffa större men jag känner att det inte behövs. Vi har det bra som det är… =) … Kram från Marina.
Vi bor 6 pers på 105 kvm i ett 240 år gammalt hus. Vi stortrivs. Ja, alla trivs vansinnigt bra även om det är trångt då vi bor på 3 rok. Rummen på övervåningen är stora och ett delas av 2 killar på 11 och 13 år och ett delas av kille och tjej på 7 och 5 år.
Vi får ofta, ofta höra att ”javisst går det bra att barnen delar rum, inga problem”, men de som säger det skulle aldrig göra det själva eller köper hus som har ”tillräckligt” antal rum, så att barnen får egna eftersom de behöver sitt privatliv. Ingen vi känner låter sina barn dela rum, förutom våra storfamiljsvänner med fler än 7 barn. Alla gör ju såklart de val de tycker är bäst. För oss var det huset som valde oss, ingen ville bo någon annanstans och vi fick anpassa oss… sen tillkom det ju dessutom fler barn med tiden
)
Jag kan känna att vi är annorlunda som lever som vi gör men det är ju i vår egen bekantskapskrets. Kan känna viss oro över om det kommer att funka att låta de äldsta dela rum även upp i tonåren då ”alla” säger att de behöver eget, eller räcker det med att dela av med draperi.. ? Tiden får utvisa och uppkommer det annat önskemål får vi försöka lösa det, jag är noga med att barnen ska få säga hur de vill ha det och än så länge önskar de inget annat än det vi har just nu. Får ofta höra att vi ska bygga ut men det är ju inte så ”bara” och är inte ekonomiskt möjligt just nu.
Hej!
våra barn har ett stort lekrum där alla leksaker bor och ett mindre rum med plats för deras kläder och sängar.
För oss är det smidigt att natta dom samtidigt i ett rum och att då inte ha en masa leksaker som lockar.
(Barnen är 3 ½ och 2 och trean är beräknad till juni, men räknar med att den sover hos oss minst ett halvår. )
När jag va liten bodde mina föräldrar i en 2a med stort vardagsrum som var lite avdelat med bokhyllor så vi 3 barn fick ena delen medan soffan och teven upptog den andra. mamma och pappa sov med spädisen i sovrummet.
alla sätt är bra utom dom dåliga
lycka till!
Hej.
Vilken fin blogg.
Själv har vi en blogg om vår son Levi som vi förlorade för snart tre månader sen. Gå gärna in och kolla på http://www.ettsaknatbarn.se
Vänligen
Björn
Jag är ensamstående och har 2 barn och de delar rum.. Tjejerna är 4 och 7 år…. Själv sover jag i vardagsrummet… Så har bara en 2:a men den ligger på 75 kvm så är stor och vardagsrummet skulle kunna vara 2 rum igentligen…. Inte är det ovanligt att man delar rum idag och inte när man själv var liten heller….
Måste dra på smilbanden när jag läser dina inlägg ibland. Vi bor också litet och mina 3 barn delar sovrum och så har dem ett lekrum på nedre våningen. Det är inte alls synd om barn som får dela rum anser jag.
Att Engla-Freja får dela med sitt nya syskon är väl logiskt och bra att ni redan möblerar in henne i rummet så hinner ni alla vänja er och platsen är redan skapad tills den dag hon ska sova där.
Jag trivs i vårt lilla hus och ska man tänka på att det är litet så kan man tänka på alla S-holmare som betalat dyra pengar för en pytteliten lägenhet i innerstan med barn och lååångt till närmsta gräsmatta. Compact living är väl nästan lite coolt? *s*.
Du får gärna dela med dig av smarta lösningar på förvaring osv som du kommer på allt eftersom
Sånt är kul!
Måste också ”försvara” att bo trångt med barn, i vårt fall delar flicka 7 år rum med storebror på 9 år och vår snart 4 åring bor inne hos oss ännu. Vi bor i en 3:a med 3 barn och vi är 5 i familjen och det fungerar jättebra. Men som sagt andra mår nog mer dåligt av vår trångboddhet. Vi tycker det är mysigt och lägger hellre pengar på o hitta på saker med familjen. Självklart finns det stunder när ex barnen har kompisar hemma som man önskar det vore fler rum men o andra sidan kan vi inte ha det för andras skull. Bo i lägenhet med barn är också väldigt skönt under småbarnsåren. Och vilken lycka med tvättstuga
Lycka till med nya lilla tjejjen. Kram