Har jag sagt att jag hatar Mats ångest?
Inte?
Då gör jag det nu, JAG HATAR Mats ångest och jag hatar att se han som han är nu.

Det här är fan inte kul längre och det finns ingen att träffa förrän i juni någon gång.
Tjoho!

Snälla du som jävlas, ge tillbaka min Mats som tycker livet känns ganska så ljust ibland. Han som drömmer om framtiden.
Han som tycker att det är ganska kul att leva. Han som skrattar och han som ser lycklig ut.

Jag vill inte ha den Mats som inte orkar med sig själv eller han som tycker att vi skulle ha det så mycket bättre utan honom.
Han som är väldigt nära att ge upp allt just nu. Han som inte tror att han en dag kommer att få må bra.

Livet som anhörig kan vara ganska svårt ibland.
Då inget man säger eller gör hjälper.
Jag kan bara stå bredvid och titta på, mina armar räcker inte till för att dra upp honom ur det svarta hålet.

Han har iallafall fått somna ikväll och sover ganska tungt här bredvid mig.
Jag tittar på honom och hoppas för allt i världen att han är på botten nu så att det bara kan bli bättre!

Jag ser iallafall en ljus framtid och jag vet att vi kommer att vara där en dag, hur hårt vi än får kämpa så är vi värda det ♥

Jag har precis varit och köpt choklad och cola till min älskade pojkvän som verkar ha en släng av PMS! Samtidigt som jag tycker lite synd om han så kan jag inte låta bli att skratta. Han är på så dåligt humör men kan inte vara arg på riktigt och han vet inte riktigt vart han ska ta vägen… Gulligt :p

Eftersom all tvätt hänger på tork nere i källarn så fick jag åka i pyamasbyxorna, Mats tittade på mig som att jag var dum i huvudet men vem bryr sig om vad jag har på mig? Inte jag iallafall! :)

Skönaste pyamasbyxorna jag haft!

Nu ska jag sätta mig i soffan och ta hand om min JÄTTEGLADA älskling ♥

Träningen gick iallafall skitbra och när jag kom hem drog jag ut en tand på Nora som hade suttit kvar i munnen alldeles för länge!

Vilket jävla underbart väder vi har idag!! Jag har nyss varit ute en sväng och det var ju hur skönt som helst! :)
Blir en promenad lite senare om min häl tillåter, fick ju en rejäl blåsa sist jag var ute och gick med Emelie.

Som ni förstår så är jag hemma idag igen, natten har varit bedrövlig för både mig och Mats.
Jag somnade inte förrän efter 12 någon gång och hade Freja med mig i sängen. Hon var vaken mellan 3 och 5 och gnällde mest hela tiden!
Mats låg på soffan och mådde skitdåligt, både av förkylningen och psyket :( När jag var upp vid halv 5 så hade han fortfarande inte somnat.
Jag låg kvar i sängen till nästan halv 11 idag, välbehövligt! Mats var in och hämtade Freja vid halv 10 så jag fick sova ifred ett tag..

 Idag skiner solen så då finns det ju ingen anledning att deppa! ;)

Att vara så upprörd som jag var tidigare tar verkligen på krafterna, är helt slut i hela kroppen!

Har tillbringat min kväll hemma hos Nathalie, det var första gången utan Freja. Det kändes lite konstigt men ganska skönt eftersom vi pillade med hennes nya blogg.
Har övertalat henne att börja blogga här på minbebis, kika in där vettja —-> mamma till bästa Ellen ;)

Nu ska jag göra älsklingen sällskap i sängen innan han kliver upp därifrån och förflyttar sig till soffan.. tycker så synd om honom just nu! :(

Tänkte att det kunde vara lite kul att få se hur alla delar upp föräldraledigheten mellan sig!

På papper så har ju vi den sämsta tänkbara fördelningen som man kan tänka sig. Mats har bara tagit ut föräldrapenning 1 gång och det var förra våren när vi skulle utnyttja alla Noras dagar innan hon fyllde 8 år.
Han har inte tagit ut en enda dag på varken Amanda eller Freja.

MEN, han har alltid varit hemma och det är jag så jäkla glad för. Jag har haft lite tur i oturen kan man säga.. Jag har aldrig varit själv med barnen, har alltid haft hjälp (mer eller mindre) och jag har sluppit mycket “krångel” vid hämtning och lämning på skola och dagis.

Mats är såklart glad över att ha haft denna möjligheten och han har inte missat något i barnas uppväxt. Vi har kunnat hjälpas åt när det har varit jobbiga nätter och kunnat avlasta varandra.
Han var dessutom hemma med Nora nästan 1 år själv efter att jag hade börjat jobba (halvtid) och innan hon började på dagis.

Jag är lyckligt lottad som har haft min sambo hemma hela tiden!
(Att han sedan är hemma pga jobbiga omständigheter hör inte till detta ämne).

Hur har ni/kommer ni dela upp föräldraledigheten? :)

Anhörigstöd, hur fungerar sånt egentligen? Någon som har nån erfarenhet?

Ibland känner jag att det skulle vara skönt att ha någon att prata med, någon som förstår hur det är att leva tillsammans med någon som har en funktionsnedsättning.
När Mats har sina värsta perioder, när han har mycket ångest, tvångstankar och andra tankar som jag inte ens vill veta av. Då skulle det vara så skönt att ha någon att ventilera alla känslor med. Det har tagit lång tid för mig att inse att jag faktiskt påverkas av att han mår riktigt dåligt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allting när han mår som sämst. Oftast drar jag mig undan istället för att verkligen finnas där när han behöver det.
Jag vill så gärna kunna säga eller göra något för att allt ska bli bra men det går ju inte!
När han ligger på nätterna och har svårt att andas och vill prata så har jag aldrig något vettigt att säga. Vad vill han höra? Vad ska jag säga? Ska jag säga något alls eller ska jag bara hålla om honom så han känner sig trygg?

Just nu håller han på och trappar ner på en av sina mediciner, de senaste dagarna har inte alls varit roliga. Han har mått jättekonstigt, varit yr, mått illa och så har han kräkts så fort han har ätit någonting.
Idag är nog första dagen som jag har sett ett riktigt leende och han har fått behålla maten.
Hans humör har verkligen varit en berg- och dalbana!
Läkaren varnade för att han kan bli personlighetsförändrad (igen) så vi håller ögonen öppna. Det är något som jag verkligen inte vill!

Sist det hände var när han började med den här medicinen, ingen av oss märkte något förrän det var för sent och vi flyttade isär.

Jag hatar allt som har med ångest och depressioner att göra!
Varför kan han inte få må bra? :(

Det tog många år och många tårar innan Mats verkligen släppte in mig, innan han vågade berätta vad han verkligen kände.
Hur han upplever sin ångest och hur hopplöst allt känns ibland.
Han håller uppe en fasad som nästan ingen ser igenom.
Det är knappt att barnen märker av det för att han kämpar hela dagarna, när dom somnat slappnar han av och då kommer allt.
Jag är glad att han vågar prata med mig nu iallafall och jag finns alltid där.
Önskar bara att det fanns något mer jag kunde göra…

♥

Det är så tyst och tomt här hemma men ganska skönt.
Nora och Amanda är på skolan och dagis och Mats är på utredning på sjukhuset.

Freja och jag sitter i soffan och tittar på Biggest Loser från förförra veckan, jag ligger lite efter i mitt tv-tittande.. :P

Ska hämta hem Mats kl 10 och ungarna kl 13, vi har inga som helst planer för dagen mer än att plocka undan som vanligt. Det spelar ingen roll hur mycket vi städar och plockar så ligger det alltid en massa saker framme, hur går det ihop?

Mamma och Freja mys!

Jag antar att ni har saknat mig idag när det har varit så tyst här.. ;)

Jag lever iallafall och har inte haft någon tid till att sitta vid datorn idag. Får ju lite panik när jag inte kan skriva som vanligt.. jag är störd jag vet!

Har jobbat idag och nu vet jag vad jag ska hålla på med. Har ankomstregistrerat runt 20 ärenden och handlagt 2! :)
Hoppas jag kommer ihåg något tills på tisdag då jag ska jobba igen. Blir en lång helg nu, känns lite skumt faktiskt men det är bara bra.
Jag behövs här hemma nu när Mats inte mår så bra, jag håller tummarna för att det inte blir en lång period han mår så här utan att det vänder snart!

Efter jobbet fastnade jag på Amandas dagis och pratade med en fröken som jag inte har träffat på jättelänge, tror jag stog och surrade i en kvart-20 minuter. Barna var måttligt roade :)

Sedan har det varit full fart nästan hela tiden, jag har hunnit:

-Fika
-Plocka undan
-Tömt diskmaskinen
-Plockat in i  diskmaskinen
-Vikt en jädrans massa tvätt
-Vilat en stund med Freja
-Lagat och ätit middag
-Plockat lite till
-Plockat in lite mera i diskmaskinen
-Varit till Håkan en sväng
-Varit hos Nathalie och matat fiskarna
-Varit en sväng på ICA
-Masserat Frejas onda mage
-Och nu sitter jag här…

Mats har kopplat in vårat nya modem och gjort snyggt med alla sladdar. Hoppas på att tv:n funkar bättre nu!
Ljudet har inte varit så bra och inspelningen har varit skum.. Förhoppningsvis löser det sig med det nya modemet annars måste vi byta ut boxen också!

Ska snart göra mig redo för att titta på Sveriges mästerkock.
Ska berätta lite senare om hur Amanda höll på att få mig jätteledsen igår..!

Ta ett steg i taget
ha inte bråttom

Du kommer sakta men säkert att komma ut på andra sidan av den mörka tunneln
Tro mig
Du är så mycket starkare än vad du tror
Bara du vill så kämpar vi tillsammans

Du är mitt allt
Oavsett hur du mår
så finns jag alltid vid din sida

Varför ska livet vara så orättvist?
Ska inte alla få chansen att få må bra?
Vad har han gjort för att förtjäna detta?

Ligger i sängen typ 2h senare sover jag fortfarande inte. Orkar verkligen inte med en till sån här period igen så nära inpå den förra. Ångesten och sovproblematiken kommer aldrig själv utan den så jobbiga depression som så ofta hänger med är det värsta jag vet! Jag vill inte vill inte vill inte …. Mörker å jävulskap vad less jag blir på att inte få chefa över mitt egna psyke… om jag ändå kunde få må bra mer än några dagar i sträck… det är fan allt jag begär. Att få må bra!Så gud, om du nu mot all förmodan har facebook läs detta inlägg för helvete! Tack för mig och godnatt. Oj blev visst en novell…

Jag hatar allt som har med ångest och depression att göra.
Jag hatar att jag inte kan hjälpa den som jag älskar mest av allt på denna gjord.
Jag kan bara stå bredvid och se han sjunka djupare och djupare, se hur han kämpar och ibland är han så nära att ge upp allting!

Älskling, jag vet att du en dag kommer att få må bra!
Jag kan tyvärr inte svara på när den dagen kommer men jag hoppas den inte är långt borta.
Jag hatar att se dig må dåligt och att inte kunna hjälpa dig.
Men du ska veta att jag finns här, jag tar emot dig när du faller.
Jag håller om dig och hoppas på att lite av din ångest släpper.
Fortsätt kämpa så ska du se att dagen kommer då du får känna dig lycklig rakt igenom.
Jag älskar dig ♥