Fotat av min sambo, rätt så nöjd. Har iallafall 1 bild på magen nu . Nästan mer än vad vi tog på Millie-magen. Nu är det 8 dagar kvar till bf men det känns som att han kommer tidigare.. Några dagar till får han på sig Jag är så redo(förutom att BB-väskan inte är packad, haha) och förväntansfull hoppas jag får en lika positiv upplevelse som jag fick med Millie!

Snälla kan inte jag få in lite namnförslag.. Jag gillar dock inte, neo, liam, vincent, m.m .. Ni hajjar? Inget vanligt namn heller och det får gärna klinga med Millie som storasyster heter! ) 27 dagar kvar.. han kan verkligen sparkas så det gör ont, kommer inte ihåg att det gjorde såhär ont med Millie! En promenad på ca 10-15min till dagis är en pest och pina nu :/ sammandragningar och så strålar det neråt, anfådd och kissnödig haha..

Oj herregud det var längesen jag skrev här nu har jag snart gått hela graviditeten!! Endast 33 dagar kvar. 33 dagar?! Ok.. dont panic, hahah.. Alla ultraljud vi gjort, senast nu i mars visar att går kille är helt frisk. Längtan är så grymt stor.. att få ge Millie ett syskon känns så fantastiskt.. ett helsyskon något som jag själv inte har. Krämporna denna graviditet har varit rätt vidriga.. foglossning, ont i rygg, ben, illamående, huvudvärk, trööötttt m.m. Antar att det blir lite kämpigare när man har en vild 2-åring att ta hand om . Men snart är det över och helt klart värt det. När jag fyllde 27 fick jag en fin present av min sambo, en gravidfotografering. Så på onsdag ska vi åka till fotografen och fota magen. Hoppas hon lyckas få några fina bilder. Nu ska jag sluta med mitt snicksnack för denna gång ville bara uppdatera lite!

Lillebror i magen vecka 35. Att det ligger en människa där inne i magen är rätt overkligt och..sjukt? Haha

Kub-testet i fredags visade att allt ser fint ut. Sannolikheten för kromosimavvikelser var 1:11000, så jag är väl tvungen att tro på barnmorskan när hon sa att vi inte skulle oroa oss. Jag hoppas för allt i världen att vårat barn är friskt!! Det är ju det enda man vill som

förälder, att få ett friskt barn?! 7 december är det dags för rul.. Håll tummarna för oss då! om 5 dagar, 7/11 var han beräknad …:/ nu har vi datumet 8/5-13 istället när Millie’s syskon är beräknat att komma ut till oss:) längtar..

Nu är bebisen stor som ett hallon! På tisdag är det dags för VUL håller tummar och tår för att vi ska få se ett litet hjärta ticka..! Jag känner mig orolig men ändå inte lika orolig som förra graviditeten? Tänk att sist när jag var så orolig så stod det verkligen inte rätt till.. att man känna det så pass starkt. Så hoppas min känsla stämmer denna gång också!! Min underbara lilla Millie har snart gått på dagis i 2 månader, det går hur bra som helst:) Hon har en bästis som heter Freja, dom kramas så fort som ser varandra varje morgon, sen har dom även pusskalas med en till tjej på avdelningen Hur sött är det inte!!? Smälter varje gång Millie springer för det mesta bara iväg och leker när man lämnar, ibland är det gråt men det tystar så fort man försvinner ur bilden Jag är himla nöjd med dagiset, hoppas det fortsätter att kännas bra!

Dags att plocka undan lite här hemma innan det är dags för jobb….

Millie´s “storasyster” från storabarns-avdelnigen

Du var så efterlängtad, men vi VET att du har det bättre där du är nu! Sov gott vårt fina hjärta.

Min längtan efter att bli gravid igen är så sjukt stor!! Plågar mig själv genom att läsa gravidbloggar, buhu!! Har precis slutat blöda efter aborten, nu väntar jag på mens och sen är det bara att köra på igen!! Har hört att man har lättare för att bli gravid efter missfall, och abort. Stämmer det?

Senast jag skrev var morgonen då vi skulle på RUL .11/6 kl 14.00 var tiden då vi skulle få se vårat älskade barn. Elinor kom till KS för att vara barnvakt till Millie. Allt såg bra ut tills barnmoprskan började titta på hjärtat, hon höll på .. ja jag vet inte hur länge.. sen säger hon att hon skall hämta en kollega, dom gör så ibland för att det kan vara svårt att se hjärtat..? Jag tänker inte så mycket på det, verkade som hon var ganksa färsk… När nästa barnmorska börjar titta tar det ännu längre tid, dom tittar och tittar.. och tittar .. och tittar.. Jag förstår inte riktigt varför det tar sån tid, väntar bara på att få höra “så, allt ser bra ut” vi har här fått reda på att det är en pojke vi väntar.. Vilken glädje!!! Barnmorskorna säger “vänta en stund, vi kommer strax tillbaka” Sedan kommer dom in och säger “du ska få gå in till ett annat rum och träffa en läkare” ..Jag tänker allvarligt inte på att något kan vara fel… Även han tittar länge.. säger några gånger att det är svårt att se, han ligger nära naveln och den avger skuggor.. Till slut säger han att dom vill skicka en remiss till Astrid Lindgrens barnsjukhus.. Till kardiologerna där, dom är mer erfarna av hjärtan.. Dagen efter ringer jag upp dit och försöker ligga på , för vid det här laget är vi rätt oroliga.. 3dagar senare får vi en tid..Farfar kommer till sjukhuset och är barnvakt.. En läkare tar oss till ett rum där hon säger “ja det är väl så att dom på fostermedicin har misstänkt ett hjärtfel” alltså här brister det totalt för mig, inte fan tänkte jag att det var det dom hade misstänkt… det var som att få den fetaste jävla käftsmällen man kan få. En malig läkare kommer strax in och förklarar lite , inte vet jag jag äör i chock.. sen börjar han.. länge och noga tittar han.. hör hur han hittar något som inte stämmer.. fruktamsvärda minuter.. När vi är klara sätter han sig och ska rita upp vad han hittat.. ham ritar och förklarar, han säger att detta är ett fel som går att operera.. bla bla.. mina tankar är kanske inte just där.. (fryser och skakar när jag skriver detta) till slut säger han även att “dom flesta barnen med detta hjärtfel har även down syndrom.. Då brister det igen, aldrig att jag fått ett sånt här hemskt besked i hela mitt liv. Risken för det är alltså 7/10. Han pratar lite till sen skickar dom en remiss tillbaka till fostermedicin för ett fostervattensprov. Vi går ut och både jag och min sambo faller ner på golvet utanför och gråter, gråter och gråter!!! Jag ringer mamma och skriker “det är inte bra , han har hjärtfel och troligen ds” Hon blir alldeles förkrossad och ber oss hämta henne på jobbet. När vi hämtat henne åker vi hem till henne, får avlastning med Millie så vi kan vila. Jag gråter floder emellanåt.. Dagen efter, 11,30 har vi tid för fvs .. Något nervösa är vi för detta, läkaren är inte ens i tid.. tror vi fick vänta enda till 12,10 innan vi får komma in..respektlöst…När han sticker ner nålen i min mage känner jag en så vidrig känsla jag aldrig känt.. fyfan säger jag bara..tror jag tryckte sönder Calle´s hand.. skakar och gråter.. han säger “du måste stå ut i 30sek” just då när han säger det så känns det som jag ska ligga där och plågas i timmar..Till slut är det klart och vi får träffa en kurator.. En kvinna som inte säger så mycket utan det är mest vi som pratar tycker jag.. Detta är en fredag, vi skulle troligtvis få svaret på tisdagen.. gissa om det var en lång väntan!! På tisdag ringer vi dit eftersom dom inte hört av sig, dom säger då att vi inte kommer få svaret den dagen..jippi..suck..på Onsdagen ringer vi tillbaka , oroliga som vi är, provet var inte klart.. Kl 12 ringer läkaren och bekräftar ds.. Calle har vid det här laget inte kunnat jobba sen torsdagen vi var hos kardiologen. Jag gråter.. är i chock och så jäkla ledsen för att vi fått detta bekräftat, trots att det endast var 30%chans att han INTE skulle ha detta. Så jag var förbered.. Vi har ett beslut, ett beslut om att ta bort han.. Han skulle inte få ett värdigt liv. Det kändes bäst att låta han somna in. Lördagen den 23/6 åker till in till KS, huddinge, där får jag en tablett som skall avsluta graviditeten och förbereda mig för en “förlossning” det är ju precis vad det skall komma att bli .. Måndaen 25/6 7,30 läggs vi in på sjukan. Får först 4 cytotec vaginalt, + 4 värktabletter.. Detta skall starta allt, var tredje timme skall jag svälja 2 cytotec. Smärtan är rätt lugn fram till kl 1 -2 då jag ber om starkare smärtstillande.. dom tycker jag ska prova värmekudde och tens.. inget av det hjälper.. vid 2-tiden får jag första dosen morfin, får nån allergisk reaktion så det börjar klia på mina armar. Jag får något annat istället, tycker inte att det hjälper ett dugg.. nu har jag ont..! Sköterskan erbjuder mig att ringa på en läkare som ska bedöva livmodertappen. Han kommer in till mig ca 15.00 .. Vid det här laget är jag ganska borta.. Ber calle att ringa min mamma för att kolla läget med Millie. Hade så ont att jag själv inte kunde prata. Den där bedövningen alltså. fyfaaaaan vad vidrigt ont det gjorde, jag som inte brykar säga ifrån skrek att “jag orkar inte mer, sluuuuta” hinner inte säga mer än det, POFF där gick vattnet, och sekunderna efter kommer vår lilla pojke.. sköterskan säger bara till mig och Calle att vi ska titta på varandra, antagligen så dom kan plocka bort honom och så innan vi hinner se, för det sa vi innan att det ville vi absolut inte göra. Jag har aldrig skakat så jäkla mycket i hela mitt liv, hyperventilerar och gråter. Sköterskorna ber mig andas lugnt..”jättelätt” Det släpper efter en stund och jag känner mig lättad.. lättad över att det äntligen är över, from första ultraljudet hade vi gått på helspänn så att det äntligen var över var så jävla skönt!! Även fast det gjorde så ont i hjärtat=( Vi hade ju sagt att vi inte ville se på honom men efter en stund så bad vi att få se lite av han, hans hand.. den var så liten så skör.. Vi blev kvar till 22 på kvällen, innan vi åkte bad vi om att få se på han.. det hade inte känts rätt att åka utan att säga hejdå. Han var så fin, han såg så frisk och rofylld ut där han låg.. vår lilla pojke, som inte alls var frisk.. var bara att tänka att han får det bättre där han är nu. En vecka sen nu. En vecka då jag har mått förvånansvärt bra, tror inte jag riktigt förstått vad som har hänt.. Sorgen kommer ändå vara livslång, lilla lillebror .. Sov gott <3

(Vill ha kvar för min egen skull så jag kan gå tillbaka att läsa när jag känner för det, om det är någon som råkat ut för detta, hör gärna av dig, känner mig så ensam i detta) Ejica86@hotmail.com

Äntligen är dagen D här!! Det är dags för Rul:)) jag är så nervös så jag vaknade långt före millie . Det blir ju inte bättre av att jag inte känner några rörelser än. Igår tyckte jag att jag kände något som inte bara kändes som gaser eller liknande? Äh jag vet inte hoppas jag får förklaringen idag.. Typ stt moderkakan ligger i framvägg..