Att älska sitt barn vet nog de flesta hur det känns. Stort, underbart, jobbigt, fantastiskt. Jag skulle kunna fortsätta länge för den kärleken innehåller precis allt. Allt Förutom hat.

Pratade med en annan mamma här om dagen som känner som jag ofta gör. Ordet jobbigt är inte att det på något sätt är jobbigt med sysslorna som hör till när man har barn. Utan den jobbiga rädslan över att förlora det finaste och den största kärleken man har. Tror alla föräldrar brottas med dessa känslor mer eller mindre, men ibland känns det riktigt jobbigt. Stunder då man håller sitt vackra lilla mirakel i famnen och ser varandra rakt in i ögonen. Man borde bara känna lycka, men lyckan och rädslan är hårfin.

Men det hör ju till, när man får barn blir livet så mycket rikare, på alla sätt. Och oron får man tyvärr på köpet.

Idag hade vi 1 års kalas med vår Mammagrupp. Våra små liv har plötsligt blivit så stora och det blev så tydligt idag. De flesta går och det känns lite overkligt, allt händer så fort i denna ålder. Sandra tog kort som jag längtar att få se<3

Nu ska vi sova för imorgon har pappa J tagit ledigt för en skoter dag i fina vädret. Myspys<3

Natti natti