* Barnstol till köksbordet 129:- Ikea

*En babysitter

*En bumbo! jollyroom.se 399:- ny /billigare: blocket

*Kläder stl 68 uppåt

*Ikea: Tallrik/skålset 79:-

*Jabadabado kuber. Ex hos jollyroom.se 179:-

*Jollyroom.se Brio Spis Vit 299:-

Det är ett väldigt liv vad gäller amning. “kvinnans rätt att välja” osv. Själv vill jag amma av flera anledningar. Givetvis känns det inte alltid kul. Det gör ont, är kladdigt och låser upp mig även i stressiga stunder MEN jag tycker att det finns så mycket positivt med amning att det är värt det. Skulle inte välja att ge ersättning framför bröstmjölk.

Hur som helst, lillan fattade grejen direkt och gjorde rätt från början. Hon har inte haft något problem alls med att greppa rätt och få i sig det hon vill. Då mjölken rann till väldigt tidigt för mig var det lite chockartat dag 2 när brösten var värre än Dolly Partons. Helt otroligt. Dessutom var de stenhårda. Ena sidan klibbade fast i tröjan och när jag drog loss försiktigt blev det ett sår. Gissa om det är kul att amma på den sidan? NEJ, jag använder mig av en ESKA-napp för att det ska lindra smärtan lite. Som tur är fattade hon galoppen med den också och det har inte stört alls.

Vem visste att man kunde ha såhär mycket mjölk? Är konstant kladdig och får ha koppar innanför kläderna. Alltså uppsamlingskoppar. Utan minsta jobb fylls den snabbt med 30-40 ml. Och det är ändå innan damen ätit. Försöker tömma lite innan det är matdags så att hon inte sväljer för mycket luft när mjölken kommer för snabbt.

Hoppas såret läker snart så man slipper spänna sig när hon tar tag. Tillräckligt får hon i allafall i sig. Det såg vi redan dag 2 när hon gått upp 2o gram igen, efter att ha gått ner 100 gram första dygnet.

Tänker mig att i alla fall amma till  4rde månaden. Därefter köra lite blandat till 6-7 månader och då övergå helt till annan mat.

Snart kommer BVC på hembesök.. undra vad vi ska göra då?

Bjussar på en bild på mig och lillan

Igår fick lillan en liten present till. Från paret Lind

Sista magbilden! Togs söndagen den 9nde oktober. Kände på mig att det inte var långt kvar… men trodde inte riktigt att det skulle bli så snart.

Jag hade haft förvärkar sedan torsdagen och började bli trött på att det aldrig hände något. Speciallt efter att slemproppen gått under lördagen och lurade mig att tro att något skulle kanske kunna hända innan helgen var slut.

På söndagen den 9nde oktober hade jag någon strövärk under dagen men kändes ändå inte som att det skulle bli något på läänge. Mannen, jag och min kusin åkte till Frölunda Torg och kollade i affärer. Då och då fick jag en värk men inget mer än någon annan dag. På vägen hem i bilen började de bli lite tätare, men det var inte smärtsamt på långa vägar.

Väl hemma började värkarna komma var 6te minut. Vaggade lite och andades igenom dom, men fortfarande var de ganska lindriga. Mannen ville åka till innebandyn och efter en kort överläggning kom vi överens om att det inte var någon fara, det skulle ju sääkert ta lång tid innan lillan kom. Klockan var då 17.30. Eftersom värkarna inte gav sig hoppade jag i badet.. där satt jag och ringde lite olika folk för att ha något att göra. Ringde mamma och hon tyckte jag skulle åka in för att kolla om något var på gång. Hon sa ju även att min moster haft såpass snabba förlossningar att det nog inte är helt fel ute att räkna med att det kan gå snabbt. Vid 19.00 gick jag upp ur badet. Då kände jag att värkarna var lite starkare och det varierade mellan 4 och 5 minuter emellan. Ringde mannen vid 19.30 och sa att han kunde börja röra sig hemåt just in case. Ringde också förlossningen som sa att om jag ville kunde jag komma in.. Jag tyckte dock inte det var så farligt så jag sa att jag hör av mig lite senare så får vi se..

Vid 20.00 någon gång tittade mannen in i dörren. Svettig undrade han om han skulle hinna duscha, vilket jag sa att han absolut skulle hinna. Det var ju ingen stress. Han tog en snabbdusch och jag ringde förlossningen och kollade läget. De sa att det fanns plats på Östra och jag var välkommen in när det passade. Vi åkte ner och jag sa till mannen att inte lägga på så länge på bilen eftersom vi troligen skulle åka hem snart igen. Vi tog inte med oss någonting in.

20.28 kom vi in. Jag kom samtidigt som ett annat par. Då jag hade en värk fick jag ett rum först. Barnmorskan satte CTG. Jag trodde fortfarande att de snart skulle skicka hem mig. Det kändes inte alls kul att ligga still i sängen, även om det inte gjorde så ont än.

Lillan i magen rörde på sig så mycket att CTG-kurvan inte blev rätt. Hjärtat försvann emellanåt och det gick inte få en riktig kurva. Då bestämde sig barnmorskan för att kolla om jag var öppen.

21.2o Barnmorskan konstaterar att jag är öppen 5 cm. Cervix utplånad. Tack Gode Gud ropade jag, i ren tacksamhet att det var igång nu äntligen. Blev ganska förvånad, trodde ju att jag kanske var på 1-2 cm om jag hade tur… Ville dock vara 3 i alla fall så att jag visste att det var igång..

Mannen frågade lite undrande om detta innebar att vi skulle åka hem igen, nej absolut inte svarade barnmorskan

21.31 Nu började värkarna kännas av lite mer. Mannen tyckte jag skulle testa lustgas men själv kände jag att det kanske inte behövdes än och jag var dessutom nervös över hur jag skulle reagera. Jag är så överkänslig mot läkemedel och trodde jag skulle börja må illa. Men efter lite övertalan så provade jag. Barnmorskan sa att man inte brukar må illa och att det alltid gick sluta ta den om den kändes konstig. Lustgasen kom att bli min bästa vän!

Hon frågade jag om jag funderat på någon annan smärtlindring och jag bad om epidural. Tyckte egentligen inte att jag behövde den än men jag visste att man aldrig kan vara säker på att de kan komma och sätta den direkt. Barnmorskan tog blodtrycket när jag kom in och då var det 140/100 vilket gjorde att de behövde ta blodprov.

Nu började värkarna bli riktigt jobbiga och jag frågade när narkosläkaren tänkte komma. Då svarade barnmorskan att han tyvärr måste vänta på blodproverna innan han kunde komma och sätta EDAn. Det skulle ta ungefär 45 minuter. “45 MINUTER?!” frågade jag. Hur skulle jag överleva med dessa värkar i 45 minuter?! Det var bara att bita i det sura äpplet.

Runt 22.20 sa barnmorskan att bebisens hjärtafrekvens inte såg bra ut. Hon behövde sticka hål på hinnan och sätta en nål i bebisens huvud för att hålla bättre koll på hur lillan mådde. För att kunna sticka hål på hinnan behövde jag dessutom ligga på rygg en hel värk. Då fick jag mitt första och enda psykbryt. Grät mig igenom en värk och la mig sedan på rygg. Smärta. Märkte inte av att det stacks hål på hinnan eller att det sipprade vatten…

Jag hängde ut från sängen och mannen fick hålla i mig för att inte ramla ner. Det kändes som den bästa positionen. Stackarn blev ju ganska trött i armarna. Barnmorskan frågade om vi ville ha något att dricka och ja ba nickade för att bli av med frågan. Mannen bad om kaffe med mjölk. “Kaffe med mjölk?” tänkte jag. Skojar han eller? Vi är ju mitt i en förlossning. Hon kom tillbaka med en glassdrick till mig och kaffe till mannen. Drinken var superäcklig och inget för mig. Höll mig till vatten. Man blir så torr i mun och hals av lustgasen. Mannen tog en klunk av sitt kaffe. “Du kan dricka kaffe sen!” fräste jag. Man är inte för trevlig under smärtsamma stunder.

23.35 kom narkosläkaren. ÄNTLIGEN sa jag högt! Men vilket krångel att få den. Ligga och kuta med ryggen när man har värkar. Dessutom ligga blixtstilla. Han försökte en gång. Gick inte bra. Han kunde inte sätta den. SUCK! Han försökte en gång till, och nu började värkarna kännas annorlunda. Jag ville inte säga något. Då skulle jag ju inte få min epidural! Det gick inte bra nu heller. Han försökte en tredje gång och nu kunde jag inte hålla mig längre.

“Det går inte, det trycker på, huvudet är här!” Vad menar du frågade barnmorskan. Hon sa att de behövde kolla hur öppen jag var.

Runt 00.00 kollade hon och konstaterade att jag var helt öppen. “Du är ju färdig, det blir ingen epidural”. Givetvis klagade jag lite för jag hade ju väntat så “länge” på den. Kändes länge i alla fall. Men som hon sa så hjälper den ändå inte mot krystvärkarna så det fanns ingen nytta med den ändå.

Började krysta lite försiktigt.00.36 tillkallas läkaren för att kolla hur bebisen egentligen mår. Lillans hjärtfrekvens var riktigt låg. De tog skalpprov och det var 7,27 vilket fortfarande var okej. De pratade om att bebisen behövde komma nu så jag klämde på för kung och fosterland. Hade hållt tillbaka lite innan av rädsla för att det skulle spricka. Hur jobbigt var det inte att pausa när huvudet stod halvt inne och halvt ute? Kändes som en evighet innan nästa värk kom.

00.48 kom lillan till världen. “Flicka framfödd under en värk med navelsträngen 3 varv runt halsen.”

2745 gram liten

47 cm kort

32 cm huvudomfång

Vilken lättnad! Sa till mannen flera gånger att jag inte kunde fatta att det redan var över? Det hade gått så bra och så snabbt. Lillan mådde prima och jag kände mig ganska bra i kroppen. Lite fick sys men det var inte hela världen.

Tyckte vi fick vänta länge på fikat, men till slut kom det. Jag tog en macka och ett glas juice. Var inte ens sugen. Hade inte ätit sedan halv 4 på eftermiddagen men saknade inte mat ändå. Juicen däremot var väldigt uppskattad.

Eftersom Noelia var så liten hade hon svårt att hålla temperaturen. Det gjorde att de fick lägga henne i värmehanddukar och ge henne ersättning. Sedan fick hon ligga på mannen för att bli varmare. Gissa om vi var trötta. Men vi fick inte åka upp till BB förrän hon var varm. Väl uppe på rummet kunde vi slappna av. Nu hade vi vår dotter hos oss. Världens vackraste lilla tjej!

Idag hade Noelia klänning för första gången. Den fick hon igår av familjen Junsten. Supersöt! Vi kikade på den i fredags på H&M men köpte den aldrig. De prickade rätt kan man helt enkelt säga.

Sitter och skriver på förlossningsberättelsen.. snart klar!

Sitter här och väntar på mamma och pappa som ska komma och diskutera lite om firman. Är så slut idag. Som jag alltid är efter en helg. Man vill ju inte vara tråkig och inte göra något. Dagarna går i alla fall. Sen kommer jag säkert ha oturen att gå över 3 veckor och bli igångsatt. Kul… Lika bra att inte förvänta sig att Beräknad Födelse-datumet betyder något…

Igår somnade jag vid 22.30. Sjukt va? Har nog inte hänt på 6 månader i alla fall. Fick dock gå upp på toaletten ovanligt många gånger, och är inte mer utvilad idag än andra dagar. Blir nog en eftermiddagslur idag!

Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tis 11 okt 2011
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring “mekonium” som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Färdigsprayad, vintage-vit. Nu ska den bara få en mjuk botten sen kan Lill*n snosa i den i vardagsrummet :)

Skåpet i barnrummet är färdigt. Det blev så bra i vitt! Dock behöver jag plocka undan lite där inne. Saker överallt känner jag… Men det går nog smärtfritt :). Vad tycker ni om skåpet?

Saknar ännu alla dörrar i lägenheten! Känns nog stökigare än vad det är…

Before:

After: