Add Comment Register

Bup möte 2

torsdag 30 mars 2017 kl 17:42

Idag var jag på möte nr 2 på bup. Det gick bra. Så himla bra folk vi har att göra med där. Men dom såg något som inte många andra sett. Jag har en längre tid mått otroligt dåligt inombords. Att ta tag i vardagliga saker är ett ett grymt stort projekt. Senaste tiden har jag varit så trött, spelar ingen roll hur mycket jag sover, ja dör av trötthet i allafall. Och när jag inte orkar ta tag i saker blir jag arg på mig själv att kroppen inte orkar det hjärnan vill. Vilket gör att jag blir nedstämd och less. Har ju mer eller mindre känt av detta sen förra svängen för 2-3 år sedan. Jag kan hantera det till en viss gräns. Men nu sen vi började utredningen med Tindra, och Nova som haft lite knackig på senaste blev det liksom att bägaren rann över. Så vi pratade om hur vi ska gå tillväga. Tindra ÄR en tjej med egna superkrafter och för att jag ska kunna tackla detta måste jag orka göra det, vilket jag inte orkar om jag ignorerar min utmattning. Så steg 1 är att jag måste söka hjälp så jag får må bra. Han tyckte att antidepressiva skulle vara bra för mig. Jag är dock lite emot massa medicinering men vi får se va dom säger fram över. Jag har iallafall ringt och fått en tid nu på måndag. Steg 2 är att gå föräldrarutbildningen som startar i april. Där vi kommer få massor med verktyg. Utifrån det sedan ser vi hur det går och hur vi ska fortsätta. Men dom skulle överlägga med högre expert makter på bup och se vad dom tycker. Skulle få svar om ca 2 veckor. Annars läggs vi i ett vilo fack och ser hur det fungerar i skolan för fröken och kommer få övergångs hjälp från dagmamma till förskolor klass av bryggan. Det känns som en bra plan. Och faktiskt var det ganska skönt att nån bara smaka i facet att det är jag behöver tillåta mig själv hjälp också och inte bara Tindra. De fick ju mig att ta tag i detta. Allt jag vill är att kunna och ORKA hjälpa min familj. Barnen märker hur deras föräldrar mår mer än vad man tror. Jag vill inte att barnen ska minnas sin mamma som en trött och irriterad människa. 

En sjukskrivning är ingenting jag behöver det vet jag. Mitt jobb ger energi och låter mig tänka på annat. Tror jag behöver lite verktyg i att tänka och prioritera rätt snarare än att gå hemma och bli ännu mer deprimerad. Nä fy jag ryser av bara tanken. 

Tank god att jag har otroligt lätt till skratt och är så positiv jag bara kan. Att jag har fantastiska vänner och familj. Utan detta hade jag varit död! Eller nått.. Nu gasar jag på mot ett Happy life med mitt skratt och hjälp från alla håll jag kan! Gör går över eld för min familj och måste börja gå över eld för mig själv oxå. Känner mej peppad och taggad efter denna dag med möte och nya insikter som jag egentligen visste men förträngt in i det sista. 

Puss! 

Skriv ett svar


+ 3 = fem