Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Vaddå, lerklinat är väl bara kulturhistoriskt, och därmed bara bra?

Förra lördagen var Loke bjuden på barnkalas till killkusinen. Vi hade tänkt skjutsa honom dit och sedan kolla på ny tv. Den vi har duger tydligen inte alls, men personligen har jag inga problem med den. Dock var det så att bilen pajade helt och till och med rasade sönder i smådelar. Drivknuten är kaputt, och kanske fler saker. Jag ringde kusinerna och svågern kom och hämtade Loke så att han kunde vara med på kalaset lika länge som de andra kidsen. Det tar annars en kvart-tjugo minuter att gå till kusinerna.

 

Som ni förstår så blev vi kvar hemma medan Loke var på kalas. Vi hamnade i garaget där vi pratade om hur man kunde möblera på bästa sätt. Ska de där fåtöljerna vara kvar eller ska vi slänga dem så att rummet får ut mer funktion som Jimmy vill ha? Vi tittade på en massa figurer (med betoning på massor), som Jimmy har limmat och målat. Synd att det intresset inte har varit med på länge. eller, kanske inte, haha. Med tanke på mängden gubbar han har och vilken plats de tar, så är det kanske inte så synd trots allt. Nu beställer man väl allt på nätet skulle jag tro. Kanske ska fixa lite färg och penslar till guben…

 

Vi gick till kusinerna när det var dags att hämta Loke för vi tyckte det var skönt med en promenad. Loke hade haft jättekul och hittat en ny kompis.

 

På kvällen var det tänkt att jag och Jimmy skulle åka till Örebro och gå på bio, men utan bil och med busslinjer som inte riktigt passade, så blev det förstås knivigt. Svågern var då så snäll så att han lånade ut sin bil istället. Vi åkte därmed Volvo till Örebro och kollade på Annabelle 2. Den var bra, vilket var tur eftersom den var två timmar lång, haha. En vakt var med och kollade på hela filmen utan att lämna salongen en enda gång. Lättförtjänta pengar för honom den kvällen.

 

I söndags var vi bara hemma och slappade. En lugn och skön dag. Likaså har det varit idag. Vi har spelat lite spel och Loke har suttit med Jimmy och gjort konstiga ansikten med klistermärken. Jag blev sedan överlycklig över att jag fann en liten virkad blå gardin som passar utmärkt till lilla fönstret i hallen. Och alla blommor fick äntligen lite vatten. Som de har väntat, haha. Jag borde verkligen ha fejkblommor hemma 😀

 

I måndags kom alla mina kollegor tillbaka från semestern. Vi åkte med beställd buss och var i Karlstad hela dagen. De flesta stannade kvar och käkade mat och åkte den hyrda bussen tillbaka hit halv åtta på kvällen. Jag gjorde förstås INTE det. Jag vill hem och vill inte käka med alla. Det är bara ett evigt tjatter som man bara blir trött av. Bara bussresan till Karlstad var olidlig volymmässigt med tanke på mängden tjattriga kollegor. Jag tjattrade jag också för att tiden skulle gå fortare.

 

För att ta mig hem från Karlstad fick jag ta tre bussar, men allt gick jättesmidigt och jag behövde aldrig vänta superlänge, stressa till någon buss och var hemma strax före sex. Det tog nästan tre timmar, men det kändes inte så och det var det dessutom värt för att få komma hem lite tidigare.

 

Det har varit en bra vecka. Det är lite kort i tonen från något håll, men jag lägger ingen vikt vid det utan gör det jag ska. Jag tror att vi alla har tänkt på allt inför måndagen då alla kids börjar. Jag är mer än lovligt nervös inför att ha en ny klass på sju elever. Två utav dem hade jag när de gick i femman och de gick ju hos oss förra året när de gick i åttan så vi känner ju varandra. Men det känns nervigt med en ny assistent som aldrig jobbat inom skolan förut, och som man ska lotsa in på ett bra sätt. Det kan ju ta tid att komma in i vår verksamhet, och det måste ju få ta den tid det tar. Och tänk om personen känner att detta inte är rätt jobb och bara försvinner? Det kan ju också bli att personen stortrivs och vi samarbetar superbra. Jag hoppas förstås på det senare. Men jag vet att det blir en tuff höst eftersom jag många gånger bara har en assistent, men flera i mitt klassrum som behöver stöd på olika vis. Vi får se hur jag får ihop det. Jag tror att jag kommer att fixa det. Jag måste bara tro mer på min förmåga. Jag har ju det rätta tänket så jag måste bara lita på att jag faktiskt vet vad jag gör också.

 

Jag har den här veckan också varit på ett möte där både barnhabiliteringen, skolpsykolog, rektor, ny mentor, specialpedagog och jag var med. Kändes nervigt när man kom in där. Jag är alltid så orolig över att jag ska säga fel saker. Jag tror dock att det gick bra. Det kändes som ett bra möte där alla flikade in på varandra och gav en bra överföring. Det svåra är uttrycka sig på ett sätt som blir bra, utan att ha någon betänketid på hur det ska gå till. Hittills tror jag att jag har fixat det, haha. Men jag koncentrerar mig hårt kan jag säga, även om jag snabbt känner mig avslappnad i en sån situation.

 

Jag känner mig i alla fall nöjd med de två första veckorna på jobbet. Hade velat ringa ett par föräldrar för att få en så bra start för deras ungdom som möjligt men jobbtelefonen funkade inte. Nåja, inte mycket att göra, men det hade nog underlättat lite.

 

Nu behöver jag bara tänka på att jag inte får glömma bort att jag ska möta upp kids på måndag morgon 😉

 

Loke verkar ha haft en bra vecka i sin nya klass också. Han hittar nya kompisar men leker fortfarande helst med de invanda. Kidsen verkar testa varandra mycket och det är något nytt för Loke att relatera till. Vi pratar om det, och jag säger varför jag tror det sker, och ger tips på hur han kan göra och säga nästa gång det sker. I det stora hela verkar han i alla fall trivas bra. Han har till och med tillsammans med en kompis, lerklinat hela baksidan av leksaksförrådet. Lerklinat är ju kulturhistoriskt intressant, eller hur? 😛

 

Igår var jag i matsalen och åt med en kollega. Loke var då där med sin klass. Han förstod INTE vad jag gjorde där, trots att jag förklarat att vi kommer att äta samtidigt i samma matsal då och då. Han kom fram till mig när jag hade gått och satt mig för att äta, gav mig en stor kram och en puss rakt på munnen, sa hejdå och sprang sedan iväg igen. Det var gulligt tyckte jag :-)

DSC_0554DSC_0571DSC_0577Den funkar än… om än lite motvilligt 😉

DSC_0584DSC_0585IMG_20170812_204608_754IMG_20170809_155908_215IMG_20170812_143544_035IMG_20170812_144255_974IMG_20170816_183426_352IMG_20170816_224244_607




Kommentera


× ett = 8