Jag borde vara nöjd med det jag har, men inom mig bor en längtan efter något mer. Idag kom den ack så inte roliga röda veckan igen. inombords gråter jag igen, som alltid, patetiskt kan tyckas, men jag kan inte rå för det. Det gör ont i magen och i hjärtat. Jag vill bara få kunna hoppas och tro någon gång. Bra saker händer ju faktiskt, men varför får jag inte hoppas och tro på det?

Nåväl, imorgon är en annan dag. då tar jag nya tag och fortsätter med livet. det oväntade händer väk någon gång.