Var hämtar man glädjen?
Ja igen, är min sambo deprimerad. Ja, det är på grund av mig säger han, fast vi alla vet att det är inte sant! Han har det genetiskt! Hans mamma och pappa tar antidepresiva hela tiden. Men det är ju lättast att skylla på den som finns närmast till hand..
Jag är het förstörd! Det enda fina varelse som jag hämtar min glädje och som ger mig ork att kämpa är min Filip, min finaste Filip. Fast Filip mår inte bra heller, lillen känner av dåligt energi. Vi har bott hos min mamma i 6 dagar nu. Och varje natt så vaknar Filip och stort gråter, utan en anledning egentligen. Jag tror det är på grund av ett annat miljö, och att jag är nere på grund av Micke.
Jag är djupt sårad av honom, jag gör allt för honom, stöder honom, ger min axel när han mår som sämst, men nej, jag är den elaka, den fula utländska Dalia som vet ingenting och vill bara pengar, enligt Micke då. Men vad gör pengar i livet när man ser sitt barn ledsen, när man har ett sår i hjärtat? För mig ingenting..:( Jag vill bara ha ett stabilt förhållande med alla fel som finns i alla förhållande. Jag vill komma hem utan att känna mig otillräcklig, dum, ful, tjock, sämre än en annan kvinna. Jag vill komma hem och träffa min sambo och känna mig uppskattad, älskad, vacker… Jag vill dela glädjen jag får av Filip med honom, men tyvärr han vet inte vad Filips kärlek är.. Han uppskattar det inte alls sina barn.
Jag ska ha en tenta på onsdag, känner mig inte als förberedd längre, känns som jag glömt allt jag kunde innan de här oroligheter hemma. Oh, jag måste vara stark och ta mig igenom det här, måste vara stark. Bara att det är svårt att göra det i vissa stunder..
Undrar om jag ska lägga min blog offentligt på Facebook? Kanske jag kommer att göra det nån dag, med finare inlägg och glädjespridande innehål.
Önskar Er all massa kärlek och glädje!
Puss och Kram// Dalia





