Hej.

Idag är jag jätte arg, ledsen, sårad, känner mig ouppskattad, samtidigt helt slut, och ångest bara ökar och ökar, hinner u ingenting som jag borde göra mest av allt SKOLAN! Måste verkligen sätta igång innan det blir för sent, jag älskar ju att gå o skolan!

Men nu håller vi på att flytta, och min kära man är ute och roar sig?!?!?! Kan ni fatta?!?! Jag kör, packar och är med Fille emellan och han prinsen är ute!! Mobilen avstängd som gamla tider tillbaka! Jag är sååå ARG att det räcker inte ord att beskriva! Hur kan man göra såhär? Hur? Inte ens berätta med vem, fast han vet att det är jätte viktigt för mig att veta, och att han åtminstone ringer och säger Gnatt, NEJ! Inte ett enda ord i kväll. Jag vet inte var ska jag ta vägen av all ilska och besvikelse jag känner över allt som händer. Hur ska man bilda stabil familj om man inte kan respektera varandra?!?!

När jag hade skolan och höll på att renovera Micke bara tog det lugnt, kunde inte ens vara med Fille… Nu klagar han att det är såå svårt att jobba och flytta. När i helvete ska han fatta att jag har det jobbigt också!??! När?!? Ibland känns det bätter utan honom än att ha honom som last.. Ärligt talat, han, Fabian, Filip, skolan.. Hur i helsike ska man orka? Var är jag?

Nej nu ska det bokas ansiktsbehandling, massage.. Skiter i allt, så känner jag just nu och det förtjänar jag också? Eller hur?

Nu vill jag bara somna och inte tänka på Micke(svin!!!) Bara vila ochsamla krafter, för att imorgon biti flyttar vi..

Natti Natti

puss och kram// Dalia