I dag efter gymmet och min ”egenträning” började jag kolla igenom videomaterial jag har sparat från mina två graviditeter. Det var ganska mycket egenträning i materialet där jag tycks glömt bort att jag var gravid… jag kör på för fullt som om det inte låg en stor bebis i magen.

Jag satte ihop ett litet collage av materialet som jag valt att kalla ”Hard Core Preggy Training”, detta för att vissa övningar som jag utför i videoklippet inte rekommenderas till gravida kvinnor. Detta tog ju givetvis en liten stund att klippa ihop och mellan gymmet och ta hand om kidsen så hann jag inte blogga så mycket idag, men här har ni ett ”peppande” videoklipp istället

I dag tog jag mig tid och filmade ett gravid-träningsprogram. Jag hade tänkt att filma fler gånger men med bara tre veckor kvar av graviditeten och tunga 93,5kg så vet jag inte om det blir någon mer gravidträningsvideo. Ni får hålla till godo med denna video så länge.
Den är till för alla som vill kunna träna hemma i vardagsrummet. Allt du behöver är ett gummiband. Enkla övningar som går igenom hela kroppen… så det är bara att sätta igång!

Idag höll jag även min sista boxklass… Nu ska jag vara mammaledig från klasser ett litet, litet tag =)

I videoklippet utför jag: low row, high row, upright row, chest press, triceps push up, squat, biceps curl, hip lift, side plank, torso rotation and some pilates

Alla kanske inte är lika nojiga som mig när de är gravida, men samtidigt tror jag att många kvinnor går och oroar sig i tysthet. Jag tänkte lista det jag varit orolig för under de olika trimestrarna.

FÖRSTA TRIMESTERN: Missfall! Med mitt första barn fanns inte denna oro alls för jag var yngre och blev med barn samma dag vi bestämde att vi ville skaffa barn.  Men när vi sedan skulle försöka få ett andra barn hade jag passerat 35 år och till min stora förvåning var det inte lika lätt längre. Vi försökte i ett år. När jag äntligen blev gravid varade inte lyckan längre än några veckor för jag fick ett mycket tidigt missfall. När jag sedan blev gravid igen vågade jag inte glädjas åt detta förens de tre första månaderna var passerade. Jag sprang på toaletten stup i kvarten och kollade att det inte var något blod någonstans.
Även fast jag är så van att träna mycket och vet att det är bra för både mig och barnet, drog jag ändå ner på både träning och intensitet under första trimestern. Det finns mängder med studier som påvisar att det inte finns något som tyder på att träning ska orsaka missfall eller vara negativ för fostret. Tvärtom har forskare påvisat att regelbunden träning under graviditet får moderkakan att växa till bättre, så att fostret får en ökad syre- och näringstillförsel. Det gynnar barnets utveckling. Den ökade blodvolymen som träningen kan ge har också en positiv effekt för barnet

… Med detta sagt lägger jag in en text ur en dansk undersökning där de säger bland annat såhär:

”…Bland samtliga kvinnor uppgav närmare hälften, 47 procent, att de deltog i någon typ av träning under den tidiga fasen av graviditeten. Av de tränande sysslade de flesta med lågintensiv träning under 75–149 minuter per vecka. Det visade sig att hård träning, mellan 75 och 269 minuter per vecka, ökade risken för missfall med drygt fyra gånger jämfört med ingen träning… Hård eller lågintensiv träning under kortare tid än 45 minuter per vecka ökade inte missfallsrisken. Inte heller ökade risken för de kvinnor som simmade, oavsett träningstid per vecka. Sambandet mellan träning och risk för missfall gällde bara under graviditetens första del; mellan graviditetsvecka 19 och 22 noterades inget samband mellan träning och missfall.”

ANDRA TRIMESTERN: All oro att skada barnet som nu är i full färd med att växa till sig i magen. Tillexempel åt jag under denna period mögelost och rå förpackad lax och oroade mig för att barnet skulle få listeria. Min barnmorska lugnade mig och sa att det är ytterst ovanligt med listeria i Sverige och att senaste påträffade fallet med listeria (i graviditeten) var någon gång under 80-talet. Men varje gång jag gått en hel dag utan att känna sparkar från barnet kom oron om att jag gjort något som orsakat att barnet tagit skada. Min barnmorska förbjöd mig att gå ut på nätet och läsa om allt elände som folk skriver angående misslyckade graviditeter och skador på det ofödda barnet.

TREDJE TRIMESTERN: Den stora förlossningsångesten! Nu ska bebis snart ut! Den ska ut! Komma ut ur ett litet hål! Hur kommer det att gå? I min första graviditet var jag kaxig och tänkte; jag är vältränad, stark och har en hög smärttröskel. Det kommer att gå bra. Det gick inte speciellt bra. Visst, 24 timmar senare var han ute och han var frisk men metoderna för att få ut honom den ”naturiga” vägen var brutala! Detta för att det blev tidskris och det var försent för att snitta. Nu är jag alltså livrädd för att något ska gå fel och skada min lilla bebis. Att hon lever och är stark känner jag ju, men tänk om något går fel och hon skadas… nej, jag kan inte ens skriva om alla nojor jag har just nu. Inte undra på att man är matt efter en så lång graviditet full av nojor…