I morse fick jag i uppdrag av Christian att fundera ut något ätbart tills ikväll. Jag har dragit ut på det hela dagen och kan inte alls komma på något som jag är sugen på. Jo, chips, men det kan man ju inte äta till middag =). Nu när man har lilla pyret därinne måste jag ju tänka till lite. Jag har varit rätt kinkig med maten redan från graviditetens första början, dvs vissa grejer är jag bara inte sugen på. Om vi ska käka t.ex. lax får den inte vara tillagad hur som helst. Förut älskade jag lax och den kunde vara i vilken form som helst (rå, kokt, ungsbakad etc) men nu fungerar den bara i vissa undantagsfall. Oftast mår jag illa bara när jag ser den stackars fisken =)
De tre första månaderna var illamåendet värst. Jag kräktes aldrig men kunde bara äta mat som var helt smaklös (typ findus köttfärssås på burk, ravioli, gröt etc).
En kväll skulle vi fira att Christian hade fått nytt jobb och jag hade lovat att fixa något lite lyxigare till middag till oss båda. Istället blev det mannagrynsgröt och sen slockande jag. Rolig tjej, ha ha =). Han får stå ut med mycket han.
Ikväll blir det idol och i morgon väntar vi roligt besök! Ha en bra helg!

I lördags när vi var på väg till bebisbutiken Bonti hittade vi en liten (vild) kaninunge i en stentrappa. Den hade antagligen trillat ner i trappan eftersom den såg lite bortkommen ut och inte skuttade iväg när jag kom närmare. Vi började leta efter ett hål eller ställe där den kunde tänkas komma ifrån, men så fick vi syn på kaninungens syskon som hoppade omkring under en trägång. Försiktigt tog jag upp den lilla och försökte sätta ner den bland syskonen, men när den nästan klamrade sig fast i min hand när jag skulle släppa ner den tog känslorna överhand. Stackars liten! Jag satte genast igång en övertalningskampanj att vi skulle ta hem den lille stackaren och låta den bo ett tag i vårt badkar tills den blev lika pigg som sina syskon, men som tur var fick Christian mig att ta mitt förnuft tillfånga tillslut. Med hål i hjärtat (!) efter att ha släppt ner den lilla, fortsatte vi sedan promenaden och lite senare såg vi kaninmamman, vilken tur =) Hoppas den klarade sig.
På Bonti shoppade vi en massa filtar, täcken, kuddar och en bärsele. Tidigare i veckan klickade vi hem en superfin isblå overall från den här sajten.

Utan vidare förvarning har min mage blivit jättestor tycker jag =)

Den här veckan går vi in i vecka 25 och igår var vi hos barnmorskan och lyssnade på hjärtat och mätte magen. Hjärtslagen denna gång gick i 140, men ibland var de uppe i 145 när bebisen rörde på sig. Magen mätte också fint. Idag fick jag hem en remiss till Karolinska – jag ska dit om lite mer än en månad och få en spruta mot RhD-immunitet. Det beror på att jag är RhD negativ och bebisen RhD positiv (fantastiskt att de kan veta detta bara genom att undersöka mitt blod =). Det är ca 1,5% risk att jag i slutet av graviditeten utvecklar antikroppar mot barnets röda blodkroppar, men genom att ta den här förebyggande sprutan med anti -D så kan detta minskas. Det innebär heller ingen risk varken för mig eller bebisen, så då känns det väl ok =) Fast läser man man det finstilta i sjukhuspappren så står det att detta kommer ske i en studie som kommer att utvärderas om 3 år. Varsågod sjukvården =)

Nu ska jag lägga mig tillrätta i soffan och kolla på Desperate Housewifes.

Det är inte så mycket som har hänt de senaste veckorna. Jobb på vardagarna, mys på helgerna =) Förra helgen var jag och C och käkade middag på en av Stockholms kanske bästa restauranger – Rolfs Kök. Maten var löjligt god, synd bara att jag inte fick i mig så mycket som jag kanske velat. Jag åt rödvinsbräserade oxkinder och potatispure, deras klassiker. Låter kanske inte så gott…men…köttet bara smälter i munnen och det är ljuvligt.

Sen har vi hunnit med att sätta upp en hylla och lite mysiga lampor i sovrummet (en lampa till bebisen ovanför spjälsängen som lyser i dovt rött och tre små till oss ovanför sängen). Det som saknas nu är alla sköt-grejer, lite bebiskläder (såklart!) och en möbel att förvara barnkläderna i.
Och en massa andra bebis-grejer som man bara måste ha =)
Jag har investerat i en boomerang-dunjacka till mig själv också. En sån där jättevarm ni vet. Jag tror att jag kommer kunna ha den hela graviditeten ut men vi får väl se =) I värsta fall kan man dra upp dragkedjan lite nerifrån (fast då får man väl klä på magen lite extra antar jag). Jag funderar på att börja använda den redan nu eftersom ingen annan jacka passar.

Ha det gott så länge!

Så här blir det när pappa C handlar kläder till bebisen
Första match-stället. Sött va?

Nu känns sparkarna för fullt. Äntligen! De bara började en kväll helt plötsligt. Jag hade varit på jobbet i hela 13h och haft en fullspäckad (men rolig) dag, så jag var ganska uppspelt när jag kom hem. När jag la mig på rygg i sängen och skulle varva ner lite kom sparkarna kors och tvärs över hela magen och dessutom under ganska lång tid. Sedan den dagen har bebisen levt rövare i magen ca kl 23 varje kväll när vi lägger oss ner och ska sova. Då brukar jag och C hålla varsin hand på magen och känna på sparkarna. Vissa är riktigt starka (man blir ju inte så lite stolt =)
I helgen var vi på underbara-barn-mässan och provkörde vagnar. Vi bestämde oss för en Brio Happy med swivel-hjulschassi. Det kommer bli en röd liggdel med vitt innertyg och en svart sittdel med rött innertyg med vita hjärtan. Så här ser (en brun) liggdel ut tillsammans med chassit:

I söndags inhandlade vi även en vit spjälsäng till sovrummet (tillsammans med en massa andra saker….som det lätt blir när man är på ikea =):

Kunde bara inte låta bli =) Visst är de söta?

Dagens barnvagn som jag vill ha (jag skriver dagens eftersom jag kanske ångrar mig i morgon) heter Teutonia Cosmo (eller Fun). Den ser ut att vara lika smidig som en Bugaboo men snäppet billigare och lite mer ombonad känns det som.

I 144 tickade vår lilla bebis hjärta i måndags när vi var och kollade hjärtljuden på Mamma Mia. Det var en minst sagt häftig känsla när hela rummet började fyllas av snabba tick tacks ♥
Alla värden var bra, tom järnvärdet. Vi fick veta att jag måste ta en spruta när jag är i ca v 29 på Karolinska sjukhuset för att förhindra att min kropp bildar antikroppar mot barnet (eller mot kommande barn). Jag är inte helt hundra på vad det innebär ännu (här ska googlas =), men det är tydligen en rutinsak som görs nuförtiden. Vi har olika blodgrupper jag och bebisen och min blodgrupp var tydligen inte så vanlig (men det var inget att oroa sig för sa barnmorskan).
I morgon ska jag dit igen och kolla mina levervärden (för att det har kliat så mycket den sista tiden). De senaste dagarna har det inte kliat så mycket (och det har aldrig kliat i handflatorna eller fötterna som tydligen kunde vara ett tecken på att levervärdena var dåliga) – så syftet med besöket är bara att säkerställa att allt är ok. Kanske ska tacka Body Shops bodybutter med kakaosmör som verkar ha gjort det lite bättre ? =)

Jag är fortfarande helt insnöad på vagnar. Säg den vagn som körs förbi mig utan att jag numera kan märket och modellen. EN BUGABOO CAMELEON! EN BRIO GO!
Eftersom det ungefär är lika lätt att besluta sig för en vagn som att välja yrke och inriktning när man gick i gymnasiet och var allmänt virrig så ska jag och C gå på den här mässan.
Och provköra alla vagnar som finns.

Det kliar överallt på hela kroppen! Detta måste helt klart toppa min lista över värsta gravid-åkomman någonsin. Den senaste veckan har det blivit värre och det känns som om det springer loppor på insidan av bh-banden, på vaderna, på händerna…överallt. Och det är inte tvättmedlet, det kan det bara inte vara. För vi har haft samma väldigt länge. Det enda som hjälper är att lägga sig i ett varmt bad med badolja i. Men där kan man ju inte ligga när man jobbar =(

Min värsta gravid-oro är nog (förutom att bebisen mår bra) trafiken inne i Stockholm. Otal gånger har jag behövt hoppa åt sidan för trafikdårar utan något som helst vett. Ibland är det någon galen person på moppe som skiter i att stanna för rödljus eller övergångsställe, utan brakar rakt in i folkmängden eller så kan det vara någon hjärnlös cyklist som inte tycker man behöver stanna för övergångsställe, trots att det går barn över vägen. Eller ta BMWn-innehavaren som tyckte 140 var en bra fart över smalt övergångsställe…hade man tappat balansen där på trottoaren hade det varit godnatt direkt.
Kommer jag ens att våga gå ut i trafiken med barnvagn?
Innan jag blev gravid brydde jag mig inte så mycket men nu blir jag verkligen upprörd! Kanske beror det på att man inte är ensam längre om sin kropp =)
Detta är sånt som jag tänker på ungefär en timme om dagen, när jag går till och från jobbet och då måste stå ut med att det kliar vansinnigt mycket och att det finns idioter i trafiken.