I lördags fick vi äntligen komma hem med vår lilla skatt och vi håller som bäst på med att lära känna varandra och skapa lite rutiner i livet!

Den första maj vaknade jag (efter att ha sovit ovanligt bra) av en värk. Förstod ganska snart vad det var, de kom tätare och tätare och vid 13.30 ringde jag till förlossningen och kollade läget. Vi fick komma när vi ville och kände att det behövdes, och en dryg timma senare åkte vi då värkarna snabbt blev längre och tätare. Var då öppen 4 cm och fick komma in. Använde lite lustgas, men fick snart epidural – rena himmelriket! Öppningsskedet gick smidigt och vid 21 på kvällen var jag öppen 10 cm – men sedan stannade det hela av. Stod i det läget i 5 timmar, krystvärkarna var svaga och Pyret vred sig inte rätt utan envisades med att ligga och titta åt sidan istället för bakåt. Det hela slutade i mycket värkstimulerande samt sugklocka. Ingen underbar upplevelse direkt, men jag fick ju till sist min skatt – underbart fine lille Elliot! 53 cm och 3370 gram. Lite medtagen efter sugklockan var han, trött och med huvudvärk – stackars liten! Men vilken fanastisk känsla att den här lilla kommit från min kropp!

Nu, en vecka senare, äter han duktigt och är en riktigt snäll bebis som mest bara skriker när han är hungrig. Vi har varit ute med barnvagn några svängar och tog ett premiärbad idag – mycket populärt!

Vi är trötta och slitna men så, så lyckliga!!!!