Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 20 mars 2011

förlossningsberättelse del 2

2011-03-20 @ 13:52

Vi kommer in igen kl 20 och då kollar de CTG igen. Dom kollar om jag öppnat mig ngt och jag är 2 cm öppen. Vid 21-tiden får jag riktigt ont, jag har täta värkar och har svårt att vara still. Jag får då en morfinspruta som dom sticker rätt in i skinkan o som Johan sa att dom tryckte in den typ 5 cm haha men fan vad skönt det var efteråt. Jag blev såå lugn och härlig i kroppen och värkarna kändes knappt, de liksom domnade av. Efter jag fått morfinsprutan är det personalbyte igen. Jag blir väldigt trött av morfinsprutan o barnmorskan säger att jag kan försöka sova lite vilket jag gör. Sen under natten så minns jag inte så mycket, dom sprang in o kollade CTG ganska ofta o sen vid 3 på natten så får jag bada. Jag har fått tillbaka värkarna så därför känns det skönt att bada o kunna spola vatten på magen för o lindra lite. Men så helt plötsligt i badet så börjar det liksom hugga i magen som knivar neråt, typ som att bebisen skruvar sig och håller på o fäkta med armarna och det gör jätteont, det kommer också ut mer fostervatten för det blir rött i vattnet. Efter en timme i badet kommer jag upp och jag har lite smått panik av smärtan och barnmorskan tycker vi ska sätta epiduralbedövning så småningom. Först ska jag få lustgas och hon tillsammans med en annan spräcker min fostervattenshinna och det bara forsar ut massor med vatten ut i sängen o golvet, shit vad mycket det var!!! Jag får testa lustgasen men jag vet inte riktigt om jag tycker det var så himla bra ? Jag fick bara 50/50 så det kanske var för lite lustgas för att känna ngn effekt vad vet jag. Jag blev kanske lite lugnare men det var nog mest för jag koncentrerade mig på vad jag gjorde. Vid 05.30 kommer narkosläkaren som ska sätta Epiduralen, och dom som säger att det gör ont o få den sprutan i ryggen förstår jag mig inte på, jag kände typ INGENTING av den, det gjorde fan ondare när jag fick antibiotika satt på ovansidan av handen. Jag var lite skeptisk till Epidural innan förlossningen men när jag var i det läget o hade så ont så kände jag att jag inte hade ngt alternativ, man har hört massa stories om att det har blivit massa fel osv men FAN VAD SKÖNT DET VAR när den började verka. Värkarna blev mycket lättare att hantera och jag kunde slappna av såå mycket mer. Sen händer inte så mycket förrän kl 08.00 då är jag öppen 3 cm (det går sakta det här…) Kl 11 är jag öppen 4 cm och kl 12 är jag öppen 5 cm så nu börjar det hända lite saker! Har nog glömt o skriva att jag fått värkstimulerande dropp som jag haft typ hela tiden. De har fått höja o sänka det titt som tätt eftersom värkarna ibland varit väldigt täta och jobbiga och ibland har de avtagit. Jag har gått runt lite med gåstolen/gåbordet eller vad det heter och vid 12:30 känner jag mig helt slut och får lägga mig på sängen o vila 20 min sen ska jag upp o stå på knä i sängen. Vid ett-tiden har jag täta värkar ca 5-6 per 10 min. Vid 14tiden är det personalbyte och övertag av ny barnmorska Siv som så småningom ska ska vara med och förlösa vår lilla Killian.. men det vet vi inget om då… Eftersom jag öppnat mig ca 1 cm i timmen här senast så trodde jag att det skulle gå ungefär i samma takt och att jag kanske skulle föda sent på kvällen men när SIv ska kolla om jag öppnat mig mer så är jag helt plötsligt öppen 10 cm!!!! Så från att varit öppen 5 så är jag helt plötsligt helt öppen. Inte konstigt att jag känt mig så fruktansvärt bajsnödig de senaste timmarna utan resultat 😀 det var alltså bebben som tryckte på så pass. Jag blir så himla tagen och chockad av beskedet att jag börjar storgråta, shit nu är det verkligen nära. Jag var inte alls beredd på det med tanke på hur trögt det gått framåt innan. SIv börjar förbereda och berätta hur vi ska gå till väga. Vi ska börja med att jag sitter på ”pall” på golvet och lutar mig bakåt mot Johan som sitter bakom mig. Pallen såg ut som en liten toalettstol typ. Så när allt är riggat får jag sätta mig där och när jag får en värk så är det bara att börja krysta, då är kl 15:20. Det gick ganska bra tycker jag. Vi satt där i typ 20 min sen skulle jag upp i sängen och fortsätta krysta där. När jag ställer mig upp från pallen så känns det som att jag har en fotboll mellan benen, shit vilken konstig känsla.

Sen iaf kommer jag upp i sängen (15:44) och får sätta mig i gynstolsläge typ. Johan är bredvid mig och sen är det en läkare som håller min ena fot och en praktikant en kille i typ 20-årsåldern med surfarfrilla som håller min andra fot haha. Sen min barnmorska Siv och en undersköterska. Jag får hålla mig i sidan av sängen och dra armarna mot mig samtidigt som jag trycker benen neråt och krystar så mycket jag kan. Jag hade frysit som fan innan så jag hade på mig både den här supersnygga sjukhusskjortan PLUS en egen kofta typ så jag höll ju på att svettas ihjäl o jag bad om att få klä av mig men det gick tydligen inte med tanke på alla slangar o dropp och skit som var kopplat på mig. Så det var bara att gilla läget o svettas vidare, (som att man inte redan var genomsvett av att krysta allt vad man kunde liksom ). Iallafall så går det väldigt trögt framåt och Killians huvud kommer inte ner som det ska plus att hans hjärtljud sjunker jättemycket. Dom beslutar att vi ska försöka få ut Killian med sugklocka och ge det tre försök annars så kommer de göra akut kejsarsnitt, för nu måste han ut snaaabbt!!! När jag hör ordet kejsarsnitt får jag lite smått panik och tänker att fan fan fan jag vill verkligen inte bli snittad. Inte nu, när jag kommit så här nära ?? Så när de 16:25 har satt sugklockan så måste jag verkligen ge aaaallt jag kan. Jag krystar och krystar och jag blir alldeles lila i ansiktet haha (har Johan berättat i efterhand). Siv trycker på magen när jag krystar och sen har vi överläkaren som har satt klockan (en kvinna som är typ rysk eller pollack eller nåt och typ 1,50 hög och sen läkaren vid min fot och praktikanten vid den andra, undersköterskan och Johan, ni kan ju fatta att det blev trångt därinne, mycket folk!! Siv bokstavligen lägger hela sin kroppstyngd på min mage och överläkaren den lilla minikvinnan sliter och drar i klockan och jag krystar så mycket att jag ser stjärnor. På tredje krystningen kommer Killians huvud ut, och två försök senare är han helt ute <3 Fan vilken känsla dels att det var över och dels att få se lilla bebben ÄÄÄÄÄNNTLIGEN!!! Dock får jag inte se honom så mycket, då de klipper navelsträngen snabbt och springer ut allihop utom undersköterskan som stannar hos mig. Siv höll upp honom snabbt bara för att jag skulle få se och jag frågade vad det blev och hon sa ”Vad var det ni sa hela tiden, en pojke såklart :) Sen försvann alla ut. De sa att det var lugnt men de skulle bara få ”igång” honom lite eftersom han var väldigt medtagen av att ha haft sånt tryck för huvudet så länge. Han var ju helt medvetslös när Siv höll upp honom. Så jag blev såklart lite orolig men de hade sagt innan de satte sugklockan att det inte skulle vara ngn fara. När alla sprungit iväg så får jag genast en ny värk, två sekunder senare bokstavligen ”rinner” moderkakan ut. Jag kände ingenting, ingen smärta ingenting, bara typ splasch haha. Efter ca 5 min kommer de tillbaka med lilla Killian och jag får äntligen hålla min bebis. Vilket moment alltså. Vilken sjuk känsla, helt underbart fantastiskt. Han är så underbart fin och Johan och jag bara sitter där och jag kan inte sluta gråta, han är så fin, och jag klarade det!!!!!

P2231519