mammastress??
Jag känner mig så jävla stressad, o hur kan jag göra det när jag är hemma o är mammaledig?? Det borde ju va soft ju, man är ju ”ledig”…..
Den senaste tiden har jag känt sån jobbig stress inombords som jag aldrig nånsin känt förut. Jag har liksom en klump i halsen konstant o känner mig stirrig o virrig o hetsig o snurrig. Bvc-sköterskan har fixat så jag ska få träffa en ”barnpsykolog”, ska inte dit förrän den 13e kl 13 men ändå, längtar tills jag får prata med den där människan iaf. Hon borde kunna lugna ner mig lite. Missförstå mig inte, jag äääälskar att vara mamma o va mammaledig, men det är sååå mycket som snurrar runt i min hjärna hela tiden så jag blir tokig… det ska städas, tvättas, diskas, ammas, lekas, byta blöjor… man ska hinna träna, gå promenader, komma i form, äta bra mat, laga bra mat, handla…hinna ringa alla man känner o uppdatera, träffa alla man känner o socialisera, man ska hinna umgås med sin sambo som är borta mellan 7.30-18-21 varje dag o allt detta ska göras med en unge på armen.
O vad jag har förstått så har jag ändå en relativt ”lätt” unge. inget kolikbarn nånstans, såklart han gnäller endel på kvällarna men alla säger att han är så himla lugn så jag antar att han är det ? O ändå känner jag sån stress. Det måste va sjukt jobbigt för dom som har kolikbarn/tvillingar/trillingar etc. O jag fattar verkligen INTE hur vissa hinner/orkar med o blogga flera ggr om dagen samtidigt som o sköta alla sysslor hemma o ha barn samtidigt.. kolla katrin zytomierska tex, hur fan hinner hon med allt??? renovera hus samtidigt som hon är värsta affärskvinnan o har tusen projekt igång, o så en liten knodd på det. Jag fattar verkligen inte, själv klarar jag knappt av att hålla lägenheten ren samtidigt som jag tar hand om Killian.
tänk om man hade ngn som städade o tvättade åt en och ngn som tog hand om Killian 2 timmar nån gång ibland så man kunde ”slappna av” emellanåt, det hade varit sååååå skönt. den här stressen gör mig tokig
Jag fattar verkligen inte hur alla lyckas. Men jag är nog ändå inte ensam om o känna mig lite lost ibland, ”barnpsykologen” hade ju inte tid förrän den 13e så jag verkar ju inte ensam om o behöva prata av mig lite om att det faktiskt är rätt tufft o va mamma. eller? håller ni med mig?
världens finaste