Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Förlossningen'

Förlossnings berättelse

2013-08-12 @ 19:09

7 Augusti 2013:

10.00

Har mitt sista besök hos Barnmorskan och ber om en hinnsvepning. Hon kollar även hur mogen jag är. Och det har hänt lite sen sist iaf, 3 cm öppen och 1,5 cm kvar på tappen.

Under dagen hade jag mensvärk och även mer av slemproppen kom.

21.00

Tar jag 2 alvedon, dels för mensvärken men har också en fruktansvärd huvudvärk. Går sen och lägger mig då jag känner att det är nånting på G.

23.30

Jag vaknar av onda värkar

8 Augusti 2013:

00.10

Jag börjar klocka värkarna

01.50

ca 8 min mellan värkarna, lite oregelbundna.

03.00

Tar 2 alvedon. Försöker sova mellan värkarna men vaknar, värkarna börjar verkligen göra ont.

07.30

Värkarna kommer lite tätare men väldigt oregelbundet, ca 3-6 min mellanrum.

08.00

Jag ringer till förlossningen och vi är välkomna in. Allt känns väldigt overkligt samtidigt som jag nästan vågar hoppas att det verkligen är på riktigt denna gången. Vi äter frukost och packar det sista och sen åker vi in.

Värkarna känns som knivar i magen och muttan.

09.30

Vi kommer fram till förlossningen, träffar en jättego barnmorska som ger oss ett rum med en gång. Vi får det sista lediga rummet, det utan badkar.  Värkarna kommer inte lika ofta men dom gör fortfarande väldigt ont. Har lite lågt blodtryck. Öppen 4 cm och tappen är helt utplånad! Yeih! Det är nu det händer!

10.15

Vi får ett nytt rum, ett med badkar. Rum nummer 7

DSC_0031

11.05

Tar ett bad, det känns lite bättre men har fortfarande väldigt onda värkar. Lyssnar på musik och allt känns väldigt avslappnat och bra.

12.40

6 cm öppen men har fortfarande oregelbundna värkar så vi beslutar oss för att ta hål på hinnorna. Börjar testa lustgasen, men känner att den bara gör mig snurrig och känner mig mest ”onykter”, tycker inte den tar bort topparna på värkarna som alla säger.

DSC_0033

14.00

Nu börjar jag få riktigt ont och Robin skriver upp tider och vad som händer.

14.05

Jag har väldigt ont, 8 cm öppen. Mitt blodtryck sjunker.

14.15

Värkarna gör plötsligt mycket, mycket ondare och barnmorskan frågar om jag vill ha ryggbedövning och jag säger ja, ge mig vad som helst. Dom ger mig en ”snabb” ryggbedövning som gjorde sjukt ont, låg bara och skrek och trodde nästan jag skulle stryka med.. Men det var verkligen värt det för 10 min efter så känner jag inte värkarna alls. Min kropp domnade dock bort och hela kroppen började klia, speciellt under näsan och på hakan.

14.30

Säger hejdå till barnmorskan som varit med oss från början och vi får en ny som också hon är jättego!

14.40

Dom sätter en elektrod på bebis huvud för att bättre hålla koll på hans hjärtslag. Robin skriver att jag är lugn och och fin.

15.35

Värkarna är regelbundna men jag känner inte av dom speciellt mycket. Jag passar på att vila upp mig.

16.15 

Är nu 9 cm öppen och börjar känna av värkarna lite mer nu. Mår väldigt illa och spyr. Provar även lustgasen igen som hjälper bättre nu.

16.40

Är nu 9,5 cm öppen

16.50

Försöker kissa men det går inte så dom tömmer min blåsa.

17.00

Känner av att krystvärkarna börjar komma men ”väggen” är inte helt borta så får anstränga mig för att inte trycka på

17.15

Det börjar verkligen trycka på och gör riktigt ont. Använder lustgasen flitigt

17.50

Säger till barnmorskan att det verkligen trycker på nu och jag är nu 10 cm öppen och hon säger att jag ska lyssna på min kropp och följa den. Och det gör jag verkligen. Trycker på allt jag kan, helt sjukt hur stark kroppen är! Det jobbigaste tycker jag var när krystvärkarna tog slut och man skulle sluta trycka på, man ville fortsätta för att få ut bebisen.

Robin pushar på mig jättebra, säger hela tiden att jag är jätte duktig och att bebis snart är ute.

18.11

Vår älskade son kommer till världen. Direkt när jag hörde hans lilla skrik blev jag kol lugn och all smärta bara försvann och man var som i en bubbla. Det var det mest smärtsamma jag någonsin känt men ändå så otroligt fantastiskt att ha fått gå igenom.

Är så tacksam att allt gick så himla bra och jag hade Robin vid min sida.

Fick 2 små bristningar inuti, så 4 stygn totalt, barnmorskan sa att det var väldigt bra för att vara förstföderska och det var inga stora bristningar.

Nu när jag tänker tillbaka på det känns det nästan som man bara har drömt det, känns så overkligt att jag har fött ett barn! Det är verkligen galet!

DSC_0115 DSC_0045 DSC_0051 DSC_0064 DSC_0086