Taggarkiv: 1 år

Add Comment Register

Tandsebisse 6 är född!

Nu under förkylningen föddes äntligen tandsebisse nummer 6, eller jag iaf rätt säker på att den sticker upp under tandköttet. Det är svårt att se och känna får jag inte. Lucas förstår sig fortfarande inte på sina bitleksaker så när det kliar tuggar han på sina fingrar istället.

Just nu äter Lucas sådär, men han äter iaf mer än vad han gjorde när jag nattammade. Jag antar att detta beror på tandsebissarna och förkylningen. Vissa dagar ger vi honom 1-2 flaskor med mjölkersättning, men vissa dagar ger vi ingenting. Vi tar bara till mjölkersättningen när han inte vill ha något annat, eftersom han verkar gå upp så långsamt i vikt så tycker vi det är viktigt att han äter mat i första hand.

Något annat jag har märkt nu sista
tiden är att Lucas är väldigt mammig. Det är bara mamma som gäller just nu. Han har aldrig varit mammig innan och särskilt inte här, men nu sträcker han sig ofta mot mig om han är med pappa och ropar Dadadadada som betyder mamma :-) Visst är det underbart att kunna lugna sitt barn genom att bara hålla barnet, men det är också otroligt krävande att aldrig kunna ha händerna fria. Till exempel när jag vill blogga och får blogga med en koala hängandes runt halsen!!!!

20140513-143245.jpg

Det blir nog en vuxensäng

Tack allihopa för svaren kring spjälsäng, växasäng och enkelsäng! Det här är just precis varför som jag bloggar om funderingar jag har för jag får alltid så bra svar och nya perspektiv på olika saker. Jag har alltid blivit kanonnöjd med allt jag köpt på inrådan av er, till exempel vår barnvagn där hemma i Sverige :-)

Nu funderar jag på om vi kanske skulle köpa en enkelsäng så som Sandra hade köpt som gick att dra ut till en dubbelsäng och som hade förvaring under. Det lät ju faktiskt väldigt praktiskt, det blir nog att skicka iväg ett mail till Sandra lite senare för att fråga var dom har köpt deras säng!

Jag har faktiskt aldrig tänkt på det där att man måste byta madrass lite då och då om man köper en växa-säng och det som Sanna skrev att det skulle vara pinsamt att ha en spjälsäng ända till 10 års ålder bara för att mamma tyckte att den var snygg, det hade jag heller aldrig tänkt på. Nä, Stokke Sleepi är inte längre än dröm… Jag tycker fortfarande att växa-sängarna är otroligt söta och hade gärna haft en sån, men argumenten om att det är mysigt att läsa saga och ligga jämte när barnet är sjukt överväger.

20140513-131901.jpg

Spjälsäng eller växa-säng?

Igår skrev jag om Stokke Sleepi som är en spjälsäng som fungerar som en växa-säng. Jag tycker också att den är för dyr och man kan köpa 3 sängar för det priset, så även om jag drömmer om den för jag tycker faktiskt att den är väldigt snygg! Så funderar jag idag på lite mer realistiska alternativ för vår budget, på spjälsängar.se fanns det massor i olika prisklasser.  Men idag tänkte jag att istället för att köpa en spjälsäng när vi kommer hem kanske vi kan gå över direkt till en växa-säng. Hur länge använder barn en spjälsäng överhuvudtaget?

En mamma jag känner bytte till en vanlig säng innan barnet ens hade fyllt 1 år. Hon sa att det hade gått jättebra. Dom hade lagt kuddar/madrass på golvet om barnet trillade ut. Dom sa att det var väldigt smidigt för när barnet inte kunde sova så kunde dom ligga jämte i sängen. Mycket bekvämare än att stå dubbelvikt och klappa i rumpan. Jag känner mig tveksam till att ligga jämte. Jag är rädd att det ska bli en vana om man köper en vuxen enkelsängar istället för en barnsäng… Jag är rädd att Lucas inte ska lära sig att somna själv om vi jämt ligger jämte. Men jag tycker det låter bra att slippa stå dubbelvikt över en spjälsäng, att kunna sitta jämte sängen istället.

Jag funderar nu på om vi kanske skulle köpa växa-säng direkt istället för att köpa en spjälsäng som han snart växer ur. Visst han kanske ramlar ur sängen men vi kan ju ha en madrass på golvet ett tag tills han verkligen har lärt sig att ta sig ur sängen utan att slå sig… Är det nån som har erfarenhet av det?

När bytte ni ut spjälsängen mot en barnsäng? Någon som har bytt till barnsäng för tidigt och har dåliga erfarenheter?

20140512-122847.jpg

 

Jag har slutat amma!

Ja, ni läste rätt, jag har slutat amma! Och jag hoppas verkligen att jag inte har tagit ut glädjen i förskott. Det är nämligen mycket som kan gå fel… Lucas håller ju på att få tänder och just nu är han lite täppt också så om han blir riktigt förkyld så kanske det skiter sig… :-/

Nu har jag inte ammat på snart 2,5 dygn. Anledningen till att vi bestämde oss för att sluta just nu var för att jag ville det skulle bli spontant. Jag ville inte bestämma ett datum utan jag ville ta det en dag när allt klaffade rätt och helt enkelt passa på. Jag har sen en vecka tillbaka bara ammat på morgonen och då har det bara funnits lite mjölk så Lucas har inte nöjt sig utan sugit på bröstvårtorna tills det har gjort ont. Så jag har vetat att slutet har varit nära ett tag nu.

Igår vaknade Lucas för morgonen klockan 9.30 och när jag tog upp honom så var han pigg och glad och letade inte efter bröstet så vi gick direkt till köket och gjorde frukost istället. Den dagen fick han två små flaskor med mjölkersättning för att han hade lite svårt att äta, jag tror det berodde på att tänderna gjorde ont. Men han letade inte efter bröstet trots att jag hade urringat.

På kvällen när jag skulle lägga mig var båda brösten fortfarande mjuka trots att jag inte hade ammat på 1,5 dygn. På morgonen när jag vaknade idag var det däremot andra bullar. Det ena bröstet, det som jag brukade kalla melonen när Lucas var nyfödd, var kanonfullt och ömt med massor av hårda knutar. Det hade till och med läckt lite på mitt nattlinne. Jag har tryckt lite grann på knutarna och då har det sprutat 3 strålar med mjölk utan att jag ens behövde göra handmjölk-rörelsen. Jag har lättat lite på trycket för att jag är väldigt rädd för mjölkstockning, men jag pumpar inte för då kommer det ju bara mer.

Jag är glad att det verkar som jag kan sluta amma så här. Utan skrik och bråk med Lucas. Jag vill ju ge honom allt som han vill ha så för min del skulle det kännas väldigt bra om han inte visade att han ville amma för då behöver jag inte neka honom. Visst ibland när han har varit lite ledsen och jag har satt honom i mitt knä så har han vänt sig mot bröstet, men då har Jair alltid varit snabb med att ta fram flaskan med mjölkersättning och då har han blivit nöjd. Så har vi gjort sedan vi bestämde att han bara skulle amma en gång per natt och en gång per dag.

Än så länge känns allt rätt och jag har inget dåligt samvete eller hormoner som spökar. :-)

Så lycklig!

Jag känner mig så störd idag! Hela dagen har jag gått runt och varit lycklig över min mens. Ingen PMS eller nånting, bara lycka på rosa moln. Mensvärken är precis som vanligt, möjligtvis lite mindre känningar i magen. Jag försöker förstå varför jag är så himla glad för mensen och varje gång jag tänker efter så slutar tankarna med att nu vet jag att jag kan få flera barn när vi är redo. Jag vet att mensen inte är nån garanti, men det känns så. Och jag tänker leva i nuet och tänka så här. När vi ville ha Lucas så tog det inte ens två månader innan jag blev gravid. Jag väljer inte att tänka att jag har lätt för att bli gravid, utan snarare att vi hade tur. Nästa kanske blir mycket svårare. Men jag är iaf lycklig för att kroppen fungerar!!!!!

Äntligen mens!!!!!

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här sitsen att jag kunde bli så glad för lite blod! Hahaha!!! Den enda gången i mitt liv som jag har längtat efter min mens var när jag var 12 och min bästis hade fått sin allra första mens, ja, då längtade jag också efter att få bli kvinna :-) Men sen dess så har jag aldrig längtat efter den. Nu idag, när de hade gått 1 år och 1,5 månad så kom den ÄNTLIGEN tillbaka! Jag ser det som ett tecken på att kroppen är ok. Vi har PCOS i familjen som gör att man inte får nån mens och därför har väldigt svårt att bli gravid. PCOS är ärftligt och är en sjukdom som kan uppkomma när som helst och som aldrig försvinner. Därför har jag alltid känt mig lite orolig nu när det dröjde så otroligt länge för mensen att komma tillbaka. Men nu när vi har slutat nattamma så kommer den tillbaka :-) Jag känner mig öm i magen, svullen, tjock men otroligt lycklig!!!!!

20140425-131719.jpg

Tips på babyskydd till 1 åring

Innan vi åkte hit så oroade jag mig väldigt mycket för det här med bilstol. Jag ville absolut att Lucas skulle sitta så säkert som möjligt, men frågan var hur vi skulle få med en tung bilstol på vår resa också. Vi hade som alternativ att försöka ta med den som handbagage, men när vi kom till babyproffsen för att kolla vilken bilstol vi skulle ha så insåg vi att dom var extremt otympliga! Då började vi fundera på om vi ändå skulle försöka skicka den som en incheckad väska. Men då kom vi till nästa bekymmer, hur sjutton ska man lära sig att snabbt montera en bilstol i en taxi?! Alla dom som fanns på Babyproffsen var enligt personalen svåra att montera för nån som är ovan. Dom rekommenderade mig att ta med babyskyddet vi har och använda det.

Vi har Akta Graco babyskydd. Vi har även ett annat som är kvar i Sverige, men jag kommer inte ihåg namnet på det. Jag är väldigt nöjd med att vi tog med vår Akta Graco hit och inte det andra. Det andra hade mindre plats kvar ovanför huvudet och det var svårt att få säkerhetsbältet att räcka runt det i många bilar. Här har vi haft trubbel med säkerhetsbältet bara en enda gång. I den bilen var alla säkerhetsbälten bak superkorta.

Helst ska man ju byta babyskyddet mot en riktig bilstol så fort barnet kan sitta eftersom det är mycket säkrare. Men babyskydd skyddar fortfarande tills barnet väger 13 kg eller huvudet sticker upp ovanför kanten. Jag tänkte visa er hur Lucas sitter i babyskyddet nu när han är 1 år och 1 månad. Det kanske är nån av er andra därute som undrar om det går att använda ett babyskydd till ett barn över 1 år på utlandsresan :-)

Som ni ser är det fortfarande en bra bit kvar tills Lucas huvud börjar sticka upp över kanten. Vad det gäller fötterna så sticker dom ut om han sträcker på dom, men det gör den inte osäker att använda. Vad det gäller bredden så har han fortfarande plats för axlarna och han tycker om att sitta i sitt babyskydd. Mitt tips till er som ska köpa babyskydd är att välja ett babyskydd som har mycket plats ovanför huvudet, helst inte så smalt för axlarna (jag har hört att Brios är smalt för axlarna) och ett där säkerhetsbältet lätt räcker i dom flesta bilarna både i fram och baksäte. Jag tror de är bra att välja ett känt märke, då är det nog större chans att dom har gjort förbättringar på sitt babyskydd genom åren :-)

Vi kommer lämna kvar vårt babyskydd här så att vi kan använda det när vi kommer hit med nästa bebbe :-)

20140423-145601.jpg

Sovit hela natten! (Sluta nattamma)

Inatt sov Lucas hela natten utan att vakna en enda gång!!!! Han somnade sent, klockan var 22.56 när han äntligen ville sova!! Det är nog som ni säger. Vi måste väcka honom på morgonen, MEN han har ett hemskt morgonhumör! Om man väcker honom för tidigt så kan han vara superkinkig i en timme, ibland mer.

Hur som helst så sov han hela natten och vaknade först 6.34, alltså 7,5 timme i streck! Rekord hittills! Jag ammade och då blev han superpigg och skulle ner på golvet och leka. Jag låg och drog mig i sängen. Jag var supertrött efter att vi hade varit uppe och tittat på en favorit-serie till klockan 01.00 :-) men efter en stund så gjorde jag iordning mig för att gå upp och äta frukost. När jag var färdig så började Lucas med sitt värsta morgonhumör. Skrek på golvet när han lekte och skrek i famnen och försökte slå mig och kasta sig bakåt. Jag började gunga honom lite i famnen och då sjöng han direkt sin sovsång och blundade. Antar att 7,5 timmes sömn inte är tillräckligt för en liten skrutt :-) klockan 8 sov han igen och vaknade inte förrän 11.30. Känns väl så där för jag antar att han kommer bli svårsövd ikväll. Jag ska försöka trötta ut honom med massa babysim nu på förmiddagen så att han sover sin tupplur tidigt, kanske kan vi rädda kvällen då :-) För oss så känns det inte superviktigt att han somnar tidigt och vaknar tidigt så länge han mår bra. Men jag önskar ändå att hans rutin kunde vara att gå och lägga sig klockan 21 och vakna klockan 9.00. Det hade jag tyckt var lagom.

Något som är helt säkert är att Lucas har sovit så mycket bättre sen när jag slutade med nattamningen. Både den här gången och när vi gjorde det när han var 8 månader. Nästa barn kommer jag sluta med nattamningen mycket tidigare. Jag kommer inte ihåg när man kan sluta men jag har för mig att det är vid 4 månaders ålder eller är det kanske 6 månader?

20140415-111827.jpg

Sluta nattamma – natt 6 & 7

Ni har ju fått höra i detalj hur dom första sluta nattamma nätterna har varit. Det blir tjatigt om jag ska beskriva alla nätter så här detaljerat så jag därför kommer jag berätta lite mer kortfattat i fortsättningen. Dom två senaste nätterna har han somnat runt 22-tiden och då ha vi haft bättre koll på hans tuppluren så att han inte skulle sova för mycket. Istället för att sova två tupplurar som vi har låtit honom göra tidigare så ha vi nu bara låtit honom sova en på cirka 30 – 60 min och alltid innan klockan 15.00.

Natt 6 vaknade han två gånger men var relativt lättsövd, den ena gången tog det en halvtimme för honom att somna om, alltså ändå helt ok. Båda nätterna sov han 6 timmar i streck utan att vakna en enda gång! Natt 7, igår, var han till och med så lättsövd när han vaknade att min kille trodde att Lucas hade sovit hela natten trots att det var han som fick göra så att Lucas skulle somna om!!!!! Natt kr vaknade Lucas bara en gång och ja, jag tror han somnade om på mindre än tre minuter!!!

Det är en enorm skillnad trots att det bara har gått en vecka! På mindre barn tar det oftast bara ett par nätter, men vi har ju haft dom här vanorna mer eller mindre hela hans liv. Klart att det är svårare att ändra på dom då. Jag ammar fortfarande två gånger per dag, en gång på morgonen och en gång på kvällen. Men det känns inte som det förvirrar honom. Han accepterar och har slutat leta efter brösten, men det tar fortfarande längre tid för honom att somna om med mig på natten. Jag tror att det är som ni säger, han förknippar mamma med mat/bröst. Men jag tycker att det känns jobbigt att sluta med amningen direkt nu. Det känns som att det är väldigt jobbigt psykiskt för mig och jag måste ta babysteps för att klara det. Just nu känns det som jag vill vänta lite till.

Men det kanske inte blir så jobbigt att sluta som jag har trott. Lucas letar ju inte efter brösten längre, bara ibland när jag har väldigt urringat och han är hungrig eller trött och jag sätter mig i den positionen med honom i knät. Men annars gör han inte det. Så på morgonen när Jair tar upp honom till vår säng så letar han inte efter brösten förrän jag tar av mig t-shirten som jag lånat från Jair. Det känns alltså inte så svårt att hoppa över morgonamningen och kvällsamningen känns också enkel att hoppa över. Dessutom vet jag nu med hundra procent säkerhet att jag inte har mycket mjölk kvar. När jag försökte sluta förra gången så blev ju brösten kanonfulla och jag fick pumpa. Nu blir dom knappt halvfulla varken till kvällen eller på morgonen. Det rinner ibland till en gång på dagen fortfarande men det läcker inte. Men ja, det finns mjölk, men inte så mycket. Jag tror inte jag kommer behöva vara orolig för mjölkstockning :-)

Innan vi slutar med amningen helt och hållet så vill jag se att Lucas är trygg med den här rutinen även när vi åker hem till Jairs familj igen så det får bli nån gång efter påsk eller framöver. Jag behöver förbereda mig mentalt först :-)

Sluta nattamma – natt 4

Den här natten var tyvärr inget framsteg alls. Första natten vaknade han 3 ggr, dom andra två nätterna har han vaknat 1 gång, men inatt vaknade han 2 gånger och hade supersvårt att somna om. Egentligen kanske det är fel på ett sätt att räkna alla gånger han har vaknat, många av gångerna har ju varit morgon egentligen, men jag räknar det ändå eftersom han har vaknat från sin nattsömn och velat somna om kort därefter.

Inatt fick vi iaf skrutten att somna lite tidigare än dom senaste två nätterna. Den här gången hade han sovit sin tupplur lite tidigare. Jag kommer inte ihåg säkert, men jag tror att han vaknade nån gång vid 16.30. Jag tror vi ska försöka med att han sover sin tupplur innan klockan 15, som nån tipsade om, så det blir nog en liten promenad med vagnen vid klockan 13.30 eller kanske gung i hängmattan :-)

Hur som helst så somnade han för natten 22.30, två timmar senare 02.32 vaknade han. Han hade krypit runt i sängen och jag är osäker på hur länge han hade varit vaken men jag tror inte han hade varit vaken så länge för jag är ganska lättväckt. För att få lilleman att somna om krävdes det 2 långa timmar. Jobbigt! Men jag tyckte inte det var nån idé att väcka Jair för att han skulle ta Lucas bara 30 min så jag körde på direkt. Det var ändå inte så jobbigt som man kan tro, Lucas var inte ledsen så mycket som han var den timmen iförrigårnatt. När jag la ner honom i sängen skrek han och sparkade och slogs, men i min famn blev han helt lugn. Tillslut satte jag mig på madrassen på golvet med honom i upprätt position i min famn. Jag kliade honom i håret och på ryggen, mycket lättare än att buffa i rumpan i flera timmar. Han gillade det så jag pallrade upp några kuddar mot väggen och en mot sängkanten som jag kunde vila huvudet på. Första gången jag gjorde det här så somnade han nästan men när han försökte vända sig så vaknade han och blev superarg så då fick jag stå upp med honom en stund och sen kunde jag försöka igen. Sista gången jag provade somnade både han och jag. Jag vaknade till efter en liten stund och då la jag ner honom på madrassen och la mig i den stora sängen med Jair. Då var klockan 04.30.

Jag har slutat gunga Lucas när han ska sova som jag jämte gjorde innan. Minns ni det? Jag la upp en video på det en gång. Jag fick väldigt ont i knäna och ryggen när vi höll på så varje natt, men det var väldigt effektivt. Nu låter jag det ta tid hellre än att utsätta mina knän mera…

Bara två timmar senare vaknade skrutt igen! Helt otroligt! Då var klockan 06.37. Men då är det ju i praktiken morgon även om jag såg på Lucas att han behövde sova mer. Efter klockan 6 tycker jag iaf att det är ok för morgonamningen så jag ammade. Som vanligt lät jag inte Lucas somna vid bröstet även om jag var sjuuuuuuuukt trött. När han hade ammat färdigt tog jag på mig en t-shirt och la Lucas så att hans huvud var nära mitt och inte nära mina bröst. Både jag och Lucas somnade. Jag har egentligen ingen aning vilken tid, men det kändes som det inte tog så lång tid. Jag gissar att klockan var 07.10. Den här gången sov han 3 timmar och vaknade igen 10.10. Då blev det gröt direkt.

Idag är jag supertrött så jag kommer kanske behöva ta en liten tupplur, vi får väl se. Eller åtminstone så kommer jag nog behöva lägga mig tidigt iaf!

20140411-114122.jpg

Recept på hur man slutar nattamma

Jag tänkte publicera det här mailet från en av er läsare som jag berättade om. Mailet beskriver hur dom gjorde för att sluta amma och jag tyckte det kändes ungefär som ett recept som bara är att följa. Mailet var väldigt peppande och gjorde att jag började tro på mig själv att jag klarar av och är redo att sluta med nattamningen. Jag tror det här mailet kan hjälpa många fler och eftersom jag fick Ja på att publicera det på bloggen så kommer det här nu:

Hej Emma,

Jag berättar gladeligen hur vi gjorde då vi slutade med amningen, har länge tänkt att jag ska skicka ett mail till dig och berätta. Jag hittade till din blogg då jag googlade på ” sluta med nattamning” :-)

Kan börja med att berätta att vår son aldrig haft napp eller sugit på tummen/haft någon snutte och han har totalvägrat nappflaska. Det har bara varit jag som gäller för honom, han har alltid fått somna vid bröstet och det har varit enda sättet att natta honom på. Vi började samsova med vår son då han var runt 5 månader och då var det ju sååå himla bekvämt att liggamma och det var då nätterna snabbt blev ohållbara tillslut. K (vår son) låg och snuttade på mig hela nätterna och han vaknade ofta som om han hade tappat sin napp. Sjävklart var det ju lättast att bara amma så somnade han om på bara någon minut men min sömn blev otroligt upphackad och jag blev bara tröttare och tröttare. Han kunde väcka mig för att amma upp till 6-8 gånger per natt. Så till julledigheten skulle jag och min man försöka sluta med nattamningen. Tyvärr blev både min man och K magsjuka och förkylda så då de väl var friska så hade vi bara kvar 3-4 dagar kvar av ledigheten som vi kunde försöka ta bort nattamningen på. Vi ville absolut inte försöka med någon skrikmetod utan vi skulle göra allt för att inte K skulle gråta alls. För att kortfatta det så gick det åt h*lvete! K grät och skrek då han inte fick amma och jag klarade inte av att se han så ledsen. Så vi fortsatte precis som vanligt. Då ammade jag hela nätterna, på morgonen, alla hans mellanmål och på kvällen. Jag tänkte att jag måste försöka med en annan taktik och kom på att jag ska sluta amma på dagen till att börja med. Det var inte heller helt lätt men jag hade mer ork och tålamod på dagarna så jag lyckades få bort all amning på dagen förutom förmiddagsamningen som han alltid somnat till.

Efter ett tag kände jag mig redo att ta bort förmiddagsamningen också och ganska snabbt kunde jag se att han åt med bättre aptit än vanligt (han har aldrig varit matglad). Han började även sova bättre på nätterna och jag tror det hängde ihop med att han åt bättre på dagarna och var kanske inte lika hungrig på nätterna. Nu vaknade han 2-3 gånger per natt. Sen blev han superförkyld och allt var som bortblåst. Tillbaks på ruta ett igen. Min man började bli frustrerad och tyckte att det var jobbigt att han inte ”dög” så han bestämde sig för att han skulle börja natta K så att han skulle vänja sig av vid att somna vid bröstet. Vi har alltid haft nattningsrutiner men nu försökte vi göra dem ännu tydligare för att K skulle känna på sig att nu är det dags att sova :-) Min man fick göra alla nattningsrutiner och det gick bra men då det var dags för att somna så grät K i säkert en timma innan han kunde somna. Det blev mycket vaggande och vyssande för min man men efter ca en vecka så kunde min man natta K utan problem. Tyvärr fortsatte nätterna med konstant amning och jag blev mer och mer motiverad att sluta med den. Så tillslut bestämde jag mig för att göra ett försök till. Jag kommer ihåg att jag haft en riktig mardrömsnatt natten innan och jag kände mig smått förkyld. Jag var så nära på att skita i det för det inte var några ”bra förutsättningar” men då tänkte jag istället att det finns INGA bra förutsättningar för att sluta med nattamningen så jag körde på. Den natten var jag vaken mellan 00.45 och 03.45. Jag ville såklart inte att K skulle gråta så jag försökte med allt för att undvika det. Till en början somnade han om i min famn efter 20 min men då jag skulle lägga ner honom så vaknade han på en gång och grät. Tillslut var jag så trött och hade så ont i ryggen av allt bärande att jag satte mig i sängen med honom i famnen och han blev ju helt galen. Jag insåg att det här kommer inte gå utan gråt och skrik. Självklart kommer han inte ge upp amningen utan en fight då det är det mysigaste och bästa han vet. Så här kommer det lite mer kortfattat hur vi fick bort nattamningen

* Då vi ville lära K att somna om själv då han vaknar om natten och inte byta en dålig vana till en annan så hade vi noll tolerans till mat på natten 05.30 sa vi att det var ok för honom att få mat. Vi slutade även att bära runt på honom utan lät honom ligga bredvid oss, vi sjöng och klappade honom på ryggen. Det blev självklart stora protester. Blev det för mycket så tog vi upp han i famnen tills han lugnat sig lite. Det var hjärtskärande att höra honom gråta och skrika och jag var nära att börja gråta själv många gånger men jag försökte tänka så att han kommer må så mycket bättre då han inte är så beroende av amningen. Hur orkar man lyssna på gråt och skrik i kanske flera timmar? ÖRONPROPPAR!! Jag hade aldrig orkat om jag inte hade mina älskade öronproppar. Dem tar ”udden” av skriket och gråten så att man orkar. Vi erbjöd alltid K vatten.

* För oss var det jätteviktigt att vi var överens om vem som skulle ta hand om K när han vaknade och hur det skulle gå till för annars tog tröttheten över och det blev bara stökigt och lätt tjaffs mellan oss. Vi gjorde så att vi delade på natten i två delar. T.ex. hade jag ansvaret mellan 19.30 då vi vill att K ska sova för natten till kl 03.00 och sedan andra halvan var min mans tur. Vi är bortskämda med att ha ett gästrum där den som inte hade ansvar fick sova utan att bli störd (med öronproppar).

* Inställningen är extremt viktigt, jag hade hela tiden en inställning i stilen med ”det här kommer bli sjuuuukt jobbigt men jag ska klara det” Jag ställde verkligen in mig på att jag kommer vara extremt trött under den här perioden och att det kommer va jättejobbigt att se mitt hjärta så ledsen. Jag kunde inte förvänta mig något annat. Då jag hade lyckats hålla ut i 3 dagar så blev det otroligt motiverande för att fortsätta, jag tänkte hela tiden att annars är allt mitt jobb bortkastat och jag måste ändå bara gå igenom det en gång till någon gång om jag ger upp nu.

* Vi kände oss tryggare med att neka K mat om han var proppmätt då han gick och la sig. Innan vi tog bort kvällsamningen så gjorde vi det väldigt tydligt för K att han fick amma i vardagsrummet med lampa tänd och TVn på bara för att det ska vara tydligt för honom att han inte ska somna vid bröstet. Efter mycket jobb och trugande lyckades vi att få K att dricka välling och ta nappflaska och då kunde vi även ta bort kvällsamningen och min man fick ge honom lite välling efter att han fått gröt.

* Såhär ser våra nattrutiner ut, de är absolut inte skriva i sten utan är vi bortbjudna eller så försöker vi bara efterlikna rutinerna vi har hemma så bra det går. Dock försökte vi ”stanna hemma” första 1-2 veckorna bara för att det skulle bli en jobbig omställning för oss alla.

ca 18.45 får K gröt
ca 19.00 K får pyjamas och ny blöja
ca 19.10 K får välling av min man i soffan
ca 19.20 K borstar tänderna
ca 19.25 Min man går upp och läser bok för K tills han blir sömnig
ca 19.40 K har somnat bredvid min man och han lägger över honom i sin spjälsäng

Tillslut hade vi bara morgonamningen kvar och jag fortsatte gärna att amma på morgonen i alla fall minst till att han blev 1 år. Men som över en natt blev han supermedveten och tyckte själv att han skulle amma titt som tätt på dagen. Jag tyckte det var jättekonstigt eftersom vi hade tagit bort amningen på dagen för ganska länge sen. Självklart fick han inte amma på dagen men han var förbannad och slet i min tröja för att få amma. Jag var tvungen att gå med tröjor som gick ända upp till halsen för annars blev det som en trigger för honom att han skulle amma. För mig blev det ganska jobbigt då han fick sina amningsutbrott oavsett var vi var någonstans och att gå på babysimmet blev en plåga då han skulle slita av mig bikinitoppen. I ca 2 veckor hade vi det såhär tills jag tog beslutet att sluta amma helt. Jag hade bestämt dagen innan att ”imorgon förmiddag är sista amningsstunden” och så blev det…Vi la oss ner i sängen inför förmiddagsluren och liggammade tills han somnade. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var otroligt sorgligt och det blev så påtagligt att det var sista gången samtidigt som det var ett fint avslut. Dagarna efter velade jag fram och tillbaka om jag hade gjort rätt eller inte, fick dåligt samvete att jag gjort det här valet åt honom osv. Det är ju ett speciellt band mellan han och mig som försvann men vi har fortfarande mysiga stunder tillsammans :-)

Ett tips är att skriva upp när han vaknar och somnar på natten då ni väl har bestämt er för att ta bort amningen, då kan man lätt se att man gör framsteg fast man själv inte märker någon skillnad. Man märker snart skillnad på hur lång tid de tar på sig att somna om och att de vaknar allt mer sällan. För oss tog det 2 veckor innan man kunde se en markant skillnad och ca 1 månad innan han sov igenom hela natten oftare än att han vaknade på natten. Jag får ÄNTLIGEN sova!! Jag är även otroligt glad över att Ks matlust har totalt förändras sen vi slutade med nattamningen och amningen helt, han har som sagt aldrig varit matglad men nu älskar han mat och vill mer än gärna testa nya saker :-)

Oj vad långt och rörigt allt blev men jag hoppas verkligen att du kanske har fått ett tips eller två på hur man kan sluta med amningen. Jag önskar dig/er ett stort lycka till och kom ihåg att det är inte konstigt att tvivla på sig själv men jag tycker inte att du behöver det för du verkar vara en jättefin mamma till Lucas!!

Du får gärna maila igen om du har några frågor :-)

Stor kram!

Sluta nattamma – natt 2

Du har vi överlevt ännu en natt utan nattamningen. Vi hade lite otur på dagen för Lucas tupplur blev bara 20 min och det var ohållbart att hålla honom vaken till klockan 21.00 eller ens 19.00. Han fick sova en tupplur till helt enkelt. Den andra tuppluren sov han i en 1 timma och 15 min och vaknade cirka 16.20. Det kändes helt ok. Jag var säker på att han skulle somna som senast 23.00 eller nåt sånt, men nej nej!

När klockan var cirka 22.00 så lekte Lucas fortfarande på golvet men hade börjat bli lite gnällig, så som han jämt blir när han är trött. Jag tog upp honom och ammade så som vi har bestämt. För det mesta blir han ju trött av det, men det var ungefär som om jag hade redbull i brösten för han kröp runt och lekte som värsta duracellkaninen!!!!

Klockan 00.00 gick jag och la mig och Jair gick för att natta Lucas trots att han inte verkade vara trött längre. 00.43 hade Lucas äntligen somnat :-)

05.55 kom Jair instormande i rummet där jag sov och sa att han MÅSTE sova! Han har ett jäkla humör när han blir väckt tidigt och inte sovit ordentligt. Det är ingen idé att bli irriterad på det och det är därför det är så bra att vi iförväg har bestämt vem som ska ta hand om Lucas när han vaknar. När jag kom in i rummet där Lucas och Jair hade sovit och såg pappret med sov-och-vaken-tiderna, så såg jag att Jair ändå hade försökt i en halvtimme för att Lucas skulle somna om innan han väckte mig (det hade han gjort igår också). Lucas hade vaknat 05.20.

06.00 efter blöjbyte och lite amning försökte jag få Lucas att somna om. Det syntes att han var trött. Han gäspade gång på gång och när jag la honom på sidan i sängen så rullade han direkt över till mage och blundade. Jag trodde han skulle somna direkt, men han kröp fortfarande runt med benen nästan som det var i sömnen. Rätt som det var så satte han sig upp i sängen och ville inte längre sova. Han kröp upp och la sitt huvud jämte mig och gosade en stund och då kliade jag honom i håret så han skulle bli trött igen. Jag hade fortfarande inte gett båda brösten så jag passade på att amma lite till och efter det så la jag honom på mage i sängen som han brukar sova och nu somnade han nästan direkt. Nu var klockan 06.55.

Efter detta så sov han till 10.26. Alltså var väl den här natten ännu ett framsteg. Istället för att vakna 4 ggr vaknade han bara 2 gånger. Men frågan är om han inte hade vaknat 3 ggr om han hade somnat klockan 21.00 som vi önskade… Och en annan sak som jag har funderat på… Det där med att han vaknar 5.22 första natten och 5.20 andra natten, det måste vara nåt magiskt klockslag eller nåt???

20140409-174559.jpg

Sluta nattamma – tredje gången gillt

Inatt slutade vi med nattamningen för tredje gången. Jag vande bort nattamningen en gång innan, men sen blev Lucas reste vi bort och därefter blev Lucas förkyld och vi fick börja om på ruta 1. När vi kom hit gjorde vi ett nytt försök, men det gick åt skogen! Jag vet inte om det var för att vi passade på att sluta amma helt och hållet som det gick så dåligt men jag tror det… Jag kunde inte stå emot hans ledsna skrik och jag fick enorma skuldkänslor.

Den här gången lyckades jag samla tillbaka krafter tack vare ett mail från en av er läsare som berättade detaljerat hur dom hade gjort för att vänja bort amningen. Dom tog inte bort all amning samtidigt utan började med dagamningen, därefter nattamningen, därefter kvällsamningen och tillsist morgonamningen. Mailet hon skickade kändes som ett recept för mig som bara var att följa. Hon berättade exakt hur dom hade gjort, vilken inställning dom hade och hur det gick. Deras son tog inte heller napp, tumme eller ens flaska så det kändes verkligen som vi kunde jämföra oss med dom.

Lite senare tänkte jag berätta mer i detalj om den här metoden, men allra helst skulle jag vilja publicera den här läsarens mail här på bloggen för det var så otroligt peppande, inspirerande och hjälpande för mig. Men jag måste fråga henne först om det går bra.

Sluta amma så jävla svårt!

Just nu känns det som jag ska göra något som är svårare än jag nånsin har gjort i hela mitt liv. Jag ifrågasätter hela tiden om jag är tillräckligt stark, om jag gör rätt och VARFÖR? Varför just jag? Varför kunde inte min bebis bara skita i bröstet? Det är så många bebisar som plötsligt ratar bröstet, föredrar flaskan etc etc…. Varför ska just jag vara den som måste ta den här kampen? Och måste jag ta den här kampen?????

Det kanske låter väldigt ego det jag skriver just nu… Och en del av er kommer kanske ta illa upp för det jag skriver… Eller kanske tycker ni att mitt problem är ett lyxproblem. Men isf har ni INGEN aning om hur det känns att känna som jag gör just nu. Jag vet inte hur det känns att inte kunna amma eller när bebisen ratar bröstet, men den känslan jag har just nu är också OTROLIGT jobbig.

Jag försöker förstå varför jag tycker att det är så himla jobbigt och varför jag måste göra det här. Jag gör till och med för- och emot-listor för att samla kraft för att klara av det. Jag har redan försökt sluta amma en gång för cirka två månader sen. Det gick åt skogen, jag klarade inte det… Det känns inte som jag kommer klara det nu heller, men jag måste ”försöka”. varför försöka inom citationstecken? Jo för att försöka i det här fallet duger inte. Jag vet att jag måste bestämma mig. Göra eller inte göra. Det är tortyr att försöka och låta bebisen gråta och en annan natt ge upp. Jag måste bestämma mig. . Jag vet att jag inte är tillräckligt stark just nu. Det är därför jag skriver det här. Jag känner mig så himla svag. Det känns som jag inte kommer klara hans ledsen-skrik. Jag tänker att han inte förstår varför hans mamma plötsligt gör så här mot honom. Typ, varför vill min mamma inte ha mig mer? Och den tanken äter just nu ett stort hål i mitt hjärta. Jag vill ge min son ALLT! Allt, allt, allt som jag kan! Det här är något jag har och som jag kan ge honom, varför ska jag inte ge honom det då?

Nu kanske ni vill veta VARFÖR jag vill sluta amma och det är nu vi kommer till delen som jag skäms och känner mig fånig, dum, korkad, dålig mamma och allt annat möjligt fult som jag kan komma på om mig själv. Jo så här är det:

Amningshormonerna ger mig finnar! För några dagar sen hade jag en sån akne-attack att Jairs kompis som vi bor hos sa att jag behövde nån salVa somär mot sol- och värme-allergi. När jag äter P-piller eller när jag var gravid så var min hy jättejättefin.
Jag vill ha tillbaka min mens – jag är sjukt sugen på en till bebis. Även om vi har bestämt att vi ska vänta lite till så vill jag så himla gärna och det känns lite jobbigt att mensen inte är tillbaka än.
Jag vill inte vara mera napp – Lucas ligger jämte oss i princip hela nätterna och snuttar av och till på mina bröst. För det mesta torrsuger han och ibland kliar det i bröstvårtorna och jag vill inget annat än att ha mina bröstvårtor för mig själv! Jag vill inte säga att det är sjukt jobbigt för det är det inte än, men det börjar bli jobbigt nu. Jag njuter fortfarande stundvis över att ha min fina son så nära mig och att kunna ge honom något han tycker så mycket om. Men det är jobbigt att han använder mig som napp. Jättejättejobbigt är det. Amningen är inte jobbig, det är att vara napp som är jobbigt!
Jag vill inte amma mer än 1 år – Det här är nog anledningen jag skäms mest för att tala om för någon. Jag har alltid tyckt att det sett konstigt eller creepy ut när ”stora” barn har ammat. Jag har alltid tyckt att amning är för bebisar, ENDAST. Det är som jag skäms lite för att jag ammar ett ”stort” barn…. Jag undrar vad andra ska tycka eftersom jag själv har tänkt så innan jag fick barn och när Lucas var liten… Nu förstår jag mammor som ammar längre, även om jag inte vill hamna där. För det känns som varje månad jag fortsätter, ju mer medveten blir Lucas och ju svårare kommer det bli att sluta amma… Det här är nog den allra jobbigaste punkten i min lista för att sluta amma. Jag vet inte om ni kan förstå just det här, men jag hoppas verkligen verkligen att ingen tar illa upp av det här. Det som gör att jag har börjat tvivla på den här anledningen och varför jag fortfarande ammar är för att här så är det helt normalt att amma upp till två år…

Att sluta amma känns superjobbigt. Jag vill och jag känner att jag kan bryta den här speciella mamma-och-bebis-kontakten nu, men jag mår superdåligt över att rata min son. Och hans ansiktsuttryck när han gråter av besvikelse är fortfarande inpräntad på min näthinna från förra gången när jag försökte sluta. Jag tvivlar hela tiden på mig själv, om jag är tillräckligt stark och om jag gör rätt. Det känns på nåt som att jag vet vad jag vill men är min vilja och mina anledningar är inte tillräckligt stark för att jag ska kunna stå fast med mitt val när Lucas är ledsen…. Känns superduperduperjobbigt! Behöver verkligen lite stöd just nu så ni får gärna dela med er om era sluta-amma-historier och era bästa tips! Ni är alltid så underbara!