Taggarkiv: 4 månader

Add Comment Register

Stå-träna!

Ni som följer mig, vet att jag har varit lite bekymrad över det där med stå- och gå-träning. Jag skrev ett bekymrat inlägg här för ett tag sen, ni hittar det här: Hjulbent bebis av att stå för tidigt

Jag fick höra att för tidig stå-träning kunde göra bebisar hjulbenta och att det som jag trodde Lucas hade lärt sig bara var en reflex. När Lucas var knappt 3 månader började han försöka stå upp i mitt knä när jag höll honom under armarna. Det var inget jag försökte öva fram, jag bara märkte att han gjorde det och att han ville göra det. Efter hand stod han med hela sin tyngd själv och det har han gjort sen någon månad tillbaka. Nu är Lucas 5 månader och jag har verklihen supersvårt att tänka mig att det bara är en reflex som kommer försvinna om nån månad. Isf måste den ju göra det väldigt väldigt snart för vid 6-9 månader lär sig nämligen barnen att stå på egen hand! Istället för att fråga folk den här gången gjorde jag en egen liten efterforskning på vad det är för reflexer små bebisar har och när dom dyker upp och kom fram till att det inte alls är en reflex som gör att Lucas står upp. Nej, nej, den reflexen som min moster menar försvinner nämligen vid TVÅ månader. Min moster måste tänkt fel!

Så här står det på mammasidan.se, som har trovärdiga källor, ni hittar texten här: 6 stadier för att lära sig gå


1:a stadiet – gåreflex
Det allra första tecknet på att bebisen är programmerad för att gå visar sig när barnet bara är ett par dagar gammal. När man håller den nyfödda upprest med stöd under armarna och fötterna nuddar underlaget kommer det att sparka hårt ifrån, som om han försöker att gå. Läs mer om bebisens reflexer

2:a stadiet – reflexen försvinner
När bebisen är två månader har den tidigare reflexen försvunnit. Bebisen sjunker ihop om föräldrarna håller honom under armarna och låter fötterna beröra golvet.

3:e stadiet – styva ben
När bebisen är ungefär tre månader sjunker inte längre bebisen ihop i knäna när han hålls mot ett fast underlag, med bra stöd under armarna. Benen blir styva och gör ett försök till att stötta upp kroppen. Allt som veckorna går och bebisen får stå på detta vis ett par gånger om dagen, blir benen hela tiden starkare och han klarar bättre av att hålla kroppen upprätt.

4:e stadiet – dra upp sig själv
När bebisen är mellan sex och nio månader kommer det att vara dags att resa sig upp på egen hand. Bebisen tar tag i en lämplig möbel och drar upp sig på benen. Spjälsängen, lekgrinden eller möbler kan användas som ”handtag”. När han äntligen har klarat av att resa sig upp tittar han stolt ut på sin nya utsikt. Och snabbt rasar han i backen igen, men låter sig inte avskräckas av det. Känslan av att skåda ut över ett nytt rike är oemotståndligt och han är snart på benen igen. Sakta men säkert blir han van vid att balansera sin egen kroppsvikt på sina egna ben.
Vid 11 månader klarar 50% av barnen av att stå utan att hålla i sig i något.

5:e stadiet – gå med stöd
Mellan nio och tolv månader kan barnet röra sig framåt med hjälp av stöttande föräldrahänder. Under denna fas kommer barnet att ta steg med stöd för att sedan tappa balansen. Den vuxna förhindrar att bebisen ramlar. Bebisen tycker att det är förfärligt frustrerande att ramla. Nu vet han precis vad han vill göra, men blir förtvivlad av nederlaget när balans och styrka i benen sviker. Men han håller ut och för varje steg blir han mer stöddig. Det stora ögonblicket när han klarar av att gå helt själv närmar sig…

6:e stadiet – gå själv
Mellan 12-15 månader tar de flesta barn sina första steg. Det är faktiskt en myt att de flesta barn går vid 12 månaders ålder. Bara 50% klarar av det och de resterande 50% lär sig att gå inom loppet av de kommande 3 månaderna.
De första stegen tas med armarna höjda och armbågarna böjda för att hålla balansen. De går bredbent, är ostadiga och stegens längd varierar för varje steg. Efter ett par månader är rörelserna mycket mer kontrollerade och armarna är inte längre höjda. Vid 18 månader går de flesta småbarn och har få fall.

Mer om gåreflexen som barnen har när dom föds hittar ni på 1177s hemsida här: Nyföddhetsreflexer

För tidiga stå- och gå-träning måste ju vara när man tränar ett nyfött barn som inte står eller går viljestyrt utan det är bara en reflex! Lucas vill varken hoppa eller gå än, men jag märker tydligt att han vill stå så om jag ska låta honom styra sin utveckling så ska jag låta honom göra det. Det är iaf så min känsla säger och det är så jag kommer göra. Men allt med måtta och jag kommer inte försöka öva Lucas att göra nåt som han inte själv väljer. Naturen fö ha sin gång helt enkelt!

Det här inlägget blev inte alls vad jag hade tänkt mig, egentligen hade jag bara tänkt visa upp Lucas nya gåstol som han har fått ärva från sin morbror :-) Än då länge står han bara i den :-) men roligt tyckte han det va iaf :-)

20130812-231649.jpg

Promenad med Ergo Baby bärsele

Idag tog jag en liten promenad med Lucas i bärselen. Den här gången tog jag inte spädbarnsinlägget eftersom det bara ska användas upp till 4 månaders ålder. Det var toppen utan det. Mycket mera plats för Lucas och det såg ut som han trivdes bättre. Jag tog en promenad till Willys och köpte lite godis. Lucas var vaken hela vägen dit och hela tiden i affären. När jag hade betalat somnade han.

Det var himla smidigt att gå dit med selen och slippa ta vagnen eftersom jag ändå inte skulle handla så mycket. Det finns en liten ficka fram på bärselen där det finns en huva som man kan veckla ut när barnet sover. Jag gjorde det idag så Lucas kunde få lugn och ro när han hade somnat. I fickan la jag också mitt kontokort så att jag inte skulle behöva ta med väskan. Smart tyckte jag!

20130720-224547.jpg

Tog en bild på Lucas hand också. Tyckte det var så sött att han höll i bandet så :-) även fast han sov!

Bärselen är en Ergo Baby och kommer från barntrygghet.se

Jag tycker fortfarande att den är smidig och enkel att bära med. Den ergonomiska utformningen gör den behaglig att bära länge med. Jag har tidigare skrivit en recension om den: Test av Ergo baby bärsele

Den lilla patienten

Det var tal om att vi skulle få permission för natten för nu får Lucas bara en antibiotika (det var två och inte tre förut). Men permissionen blev inte så många timmar så jag tyckte att det inte var värt det. Lucas sover ju oavsett så det är ju min nattsömn ska gynnas och det tycker jag inte att den gör av att vi åker hem.

Positivt är att Lucas feber är borta. Han har 37,8 och det var tydligen gränsen för att det inte skulle vara feber längre. Så himla skönt! Negativt är att han har fått massa röda prickar över hela kroppen som kan bero på antibiotikan. Stackars skrutt! Men det verkar inte som han har ont av prickarna eller som om dom kliar. Läkaren har tittat på dom flera gånger och dom försvinner när en kort stund när läkaren trycker på dom och det är ett tecken på att dom inte orsakas av till exempel blodförgiftning. Positivt är också att han visar sig pigg ofta och charmar alla sköterskorna :-)

20130719-213357.jpg
Här ligger vi tidigare idag och tittar på kanal 5 play. :-)

Febrig bebis

Skrutt har fått feber! Det gör ont i hela mammahjärtat att jag inte kan skydda min son mot hemska baskelusker som smyger sig på! Jag vet inte ens om han har ont nånstans! Nu förstår jag varför han sov så länge! När vi tog upp honom så var han varm men han åt ändå lite och sen somnade han om igen. Klockan halv 3 vaknade han och var ledsen och ville inte äta så jag gav honom lite Alvedon och lugnade honom. Klockan 3 var an otröstlig igen och då hade han 39 graders feber. Stackars liten!

Jag har precis pratat med 1177 och eftersom Lucas är mellan 3 och 6 månader och har feber från 39 grader och uppåt så ska man besöka läkare så imon får vi åka till läkaren med honom. Stackars lille skrutt!!

Första tanden – 4 månader

Nu förstår jag varför Lucas jämt har sina händer i munnen. Det är inte bara för att han undersöker dom. Det är faktiskt så spännande att ett litet risgryn till tand håller på att bryta upp ur tandköttet. Det trodde jag aldrig han skulle få så tidigt! Han är ju bara 4 månader, idag faktiskt! Jag var mer än 1 år när jag fickan första så jag var övertygad om att det skulle dröja på Lucas också!

20130716-234010.jpg

Det verkar som tur är som att Lucas inte har så ont av den. Han är inte extra gnällig, magen är som vanligt och han äter som vanligt. Han verkar tycka det är gott att tugga på bitringen när vi har haft den i frysen. Handdukar är också goa att tugga på. Jag tänkte prova att blöta hörnena på en handduk och lägga den i frysen så att den blir riktigt kall så får vi se om han gillar det.

Har läst också att om dom små får väldigt ont när tänderna bryter fram så kan man smörja in tandköttet med lite flytande Alvedon. Om jag märker att han inte mår bra så gör jag det, men än så länge så verkar det som att det inte är nån fara med honom :-)